Hur många har sett en död kropp? Nästan alla räcker upp handen och plötsligt känner jag mig vilsen och ensam. Är det ovanligt att som 22 åring aldrig sett en död människa i Sverige idag? Tror nog egentligen inte det. 

 

Idag har jag sett en död människa för första gången. I en mycket surrealistisk situation, där en människa donerat sin kropp i undervisningssyfte. Allt för att jag och mina kursare skall få en bättre inblick i anatomins verklighet. Det är en fantastisk gärning egentligen och jag känner sån enorm vördnad och respekt för dessa individer.

 

Trots surrealismen i det hela så känner jag mig lyckligt lottad. Jag vet att jag kommer ha enorm nytta av just detta moment i mina anatomistudier och även i min framtida yrkesroll. Det kommer att vara jobbigt, det kommer röra upp mycket tankar och känslor men det kommer också ge mig erfarenheter jag inte kan hämta någon annan stans. Jag är skraj men otroligt tacksam.

 

Denna natt har ändå varit bäst hittills så vi hoppas på att förkylningen äntligen är på väg bort. Frågan är bara hur lång tid det dröjer tills det är dags igen?

Idag väntar som sagt en lång dag i skolan och kommer inte få traska hemåt förrän vid sex ikväll. Inte för att jag har så värst mycket på schemat men jag har så kallade håltimmar (eller dötid  kanske man ska kalla det) emellan varje moment vilket ju är lite segt. Som man älskade håltimmar i grundskolan haha. Hur som helst skall jag ta tillfället i akt och plugga lite i lugn och ro vilket är välbehövligt. Tentaångesten gnager fortfarande lite i bakhuvudet, men jag försöker ha en positiv inställning. Allt går så mycket lättare då.

Att gå upp OCH lämna lägenheten INNAN Vincent vaknat är för mig omänskligt tidigt. Inte för att en start klockan 8 är så ovanligt egentligen (bussen var ju inte precis tom) men eftersom jag nästan alltid väcks av en levande väckarklocka veckans alla dagar känns det väldigt konstigt att behöva ställa egen klocka idag. Jag är dessutom högst medveten om att jag valt ett yrke som inte precis är känt för sina glamorösa arbetstider. Man blir väl lite bortskämd som student ibland bara.

Positivt med denna ruskigt tidiga morgon är att vi idag har kursens sista föreläsningar. Wihoo! Från och med måndag är det repetition och dissektioner som gäller fram till tenta. Avslutar dessutom dagen med lite radiologi (röntgenbilder) vilket alltid brukar vara intressant. När jag vaknat till ordentligt kommer nog fredagskänslan smygande också. Snart helg!

 

Igår när mamma och pappa var förbi på fika fick vi också lite presenter. Jag gissar att de får lite dåligt samvete över att de ligger på playan och barn och barnbarn sitter hemma och huttrar i Sverige. Inte för att inte jag och Tom kommer vara precis likadana när vi har utflugna barn, men ändå.  Vincent fick lite fina kläder vilket alltid är uppskattat, i alla fall av de lite äldre i familjen, och jag och Tom fick varsin parfym. Lyx som man inte annars unnar sig, tror jag var mammas ord och visst stämmer det bra. När ekonomin är skral prioriteras fåfänga väldigt långt ner på listan.

 

 

Mitt timehop fylls dagligen av bilder som får tårarna att bränna bakom ögonen. Igår var bilden ovan tagen för ett år sedan. Hur kan tiden gå så fort?

 

Det är nästan så att jag känner en liten sorg. Sorg över att den tiden är förbi. Sorg över att den aldrig mer kommer tillbaks. Tom säger att jag tänker för mycket och visst har han alldeles rätt. Det är onödigt att sakna det som varit. Jag borde leva i nuet så mycket jag bara kan och njuta av vår ljuvliga ettåring, men nog känns det i hjärtat när jag ser på alla dessa bilder. Min tid som förstföderska med en alldeles färsk liten bebis är förbi. Det kapitlet ligger på hyllan och jag kommer aldrig få uppleva det igen. Något jag i så många år sett fram emot och drömt om är nu över. Luften går ur en och man undra lite vad som händer nu?

 

Givetvis skall vi ha fler barn någon gång i framtiden men det kommer inte vara på samma sätt. Visst har jag glömt allt det jobbiga och kämpiga med det livet, så fungerar naturen, men åh vad jag önskar ibland att jag njutit mer. Hållt kvar vid varje sekund. Gått på fler promenader. Jag kanske är lite galen, eller så är det fler mammor som känner som jag. En fasa över tidens snabba tåg som bara rusar förbi. 

 

Däremot vill jag inte vara den som säger "ååh njut av bebisbubblan.. tiden går sååå fort". Det vill man inte höra när man sitter och gråter i amningssmärtor eller sovit max två timmar i sträck i flera veckor. Däremot så önskar jag att jag kunnat tala om för mig själv att inte ha så bråttom. Leva i nuet och inte i oron över när nästa utvecklingssteg skall ske. På så sätt tror jag nästa barn blir lite enklare. Jag vet vad som väntar och hur snabbt tiden går. Det är bara tråkigt att jag inser det först nu.

 

Finaste barn. Du var så älskad ifrån första stund och jag är så stolt över dig. Älskad då, nu och för alltid. Ser fram emot en livstid med dig och vår familj. Tänk att vi har ju ingen aning om vilka äventyr som väntar.

 

 

Haft en härlig dag med noll måsten. Eftersom jag vaknade med migrän imorse så har jag varit ganska så mör hela dagen och vi har tagit det lugnt. Så lugnt man kan med en ettåring vill säga.

 

På eftermiddagen drog vi i alla fall iväg hela familjen till lekparken en stund där vi gungade, lekte i sandlådan och åkte rutschkana. Och med vi menar jag vi. Alla tre. Något som är helt fantastiskt med att få barn är att man får gräva fram sina allra barnsligaste sidor och busa runt med sitt glatt tjoande barn. Så kul att se honom lysa upp när han svingar fram och tillbaka i gungan och i sandlådan bygger vi torn på torn som han sedan med stor förtjusning får riva. Som sagt, väldigt skoj för både vuxna (stora barn) och små barn (illustrerat nedan av lekande pappa och frågetecken till son ;D).

 

Hur går det för er där ute med era nyårslöften? Vid det här laget borde väl de flesta gett upp för länge sen. Nyårslöften är väl ganska ökända av just den anledningen, att man ger upp. Om ni kommer ihåg så satte jag upp några nyårslöften för mig själv jag också. Dessa hade jag ju givetvis helt glömt av men så började jag av någon anledning tänka på dem igen och var tvungen att kolla upp vad det var jag bestämde mig för att göra.

 

Förvånansvärt nog så har jag vidrört de flesta av punkterna, även fast vissa är långt ifrån uppfyllda. Ska nog ta lite nya tag nu innan det är dags för nya löften om några månader. Mina nyårslöften är väl i och för sig lite mer av livsmål för mig och det är ju alltid bra att sträva efter det liv man vill leva.

 

Nu var ju inte detta inlägg till för att prata om ångestframkallande nyårsminnen utan jag ville egentligen tipsa/inspirera er om något som jag snubblade över igår. Detta går lite i linje med att jag vill bli bättre på matlagning och kunna laga mer hälsosam mat och lägga mammascans på hyllan. Jag letade nämligen efter recept på goda sallader för att få lite inspiration och hittade detta:

 

Nu har vi bott in oss lite grann i lägenheten. Kaos är väl bara förnamnet på livet just nu men vi gör vårt bästa för att "hålla ordning" trots att det är grejer överallt undanskuffade i vartenda skrymsle. I köket har vi bara packat upp lite tallrikar, glas och bestick. Resten av köksprylarna, liksom kontorsmaterial och kläder (Toms garderob har omvandlats till städskåp), ligger nedpackat i lådor och plastpåsar. Vi har alltså både nya garderober och en kontors-/datorhörna att fixa för att ens kunna få undan alla grejer. Nåja, en sak i taget.

 

Good news är att rörmokarn var här i fredags och installerade vår kran och diskmaskin. Vi har alltså rinnande vatten i köket och slipper lirka in bunkar och stekpannor under kranen i badrummet. Yeeey!

 

Idag spenderar vi förhoppningsvis den sista natten här i Lindome, för den här gången i alla fall. Imorgon är det nämligen tänkt att vi skall flytta hem. Wihoo! Tom har ägnat hela dagen med att röja i lägisen och trots att vi varken haft rörmokare eller elektriker på plats så är vi mer än redo för hemflytt tack vare de magiska uppfinningen "portabel kokplatta". Känns som jag på riktigt inte står ut en sekund till här i mitt underbara barndomshem. Mest för att jag lever i en konstant allergireaktion tack vare en viss katt.

 

Köket är ju inte alls klart men jag börjar så smått fundera och kika runt på köksinredningsinspo. Satte ihop ett kollage med lite saker som mer än gärna fått hamna hemma hos oss. Lampan längst till höger har vi redan så jag spinner vidare på koppartänket.

 

 

 

Man skulle ju kunna tycka att förnuftet själv skulle tala om för en att det inte är en särskilt bra idé att släpa runt på 8 ton skolböcker, laptop och matlåda varje dag i en väska hängandes på ena axeln. Det ropar ju rygg- och nackproblem lång väg. Det var nog inte förrän efter jag blev förälder som jag insåg att det var så sjukt o n ö d i g t att slita ut min stackars rygg ännu mer. Det kan ju räcka med att gå gravid i nio månader och sedan bära runt på en ständigt växande minimänniska dagarna långa liksom. Låt säga som så att den här mammaprylen kanske gjort mig en aningens förnuftigare, eller så har bara mina prioriteringar skiftat lite grann.

 

Nu är jag alltså TRÖTT på min gamla slitna axelremsväska och jag är redo för att införskaffa mig en ryggsäck. Tidigare tyckte jag väl helt enkelt att det var lite för nördigt med ryggsäck men som sagt så skiter jag fullständigt i det nu. Däremot så hade det ju varit trevligt om väskan var någorlunda snygg.

 

Just nu springer jag runt i skolan med Toms ryggsäck vilket ju inte känns jättebra med tanke på att det står Lärarförbundet på ryggen. Är det någon där ute som har ett förslag på snygg och rymlig väska för student med dator och tunga böcker? Skall snoka runt lite på nätet och i lite affärer också givetvis och hittar jag inget snyggt får ergonomin gå före. Dags att börja leva som jag lär (eller ska lära)... i alla fall på den här punkten ;D

 

 

Dags för lägenhetsupdate! Nu ni börjar det verkligen ljusna. Har en massa småfix kvar att göra men grovjobbet är liksom färdigt vilket känns megaskönt. Hade jag fått önska hade vi ju varit inflyttade för länge sen men vi har hela tiden velat göra klart "det" innan vi kan flytta in. Det dumma är att "det" har förändrats och därför sitter vi alltså fortfarande fast hemma hos mamma och pappa. "Det" just nu är att bli klara md el- och vatten och vi skall ringa till dem på måndag för att boka tid så det är inte långt borta nu.

 

Det kliar i fingrarna att få komma hem och piffa i kök och barnrum men även att få ta ett långt bad eller få sova i sitt eget sovrum. Visst hade renoveringen gått hundra gånger snabbare om vi anlitat hantverkare men det är både roligt för plånboken och för självkänslan att vi faktiskt lyckats göra detta själva tillsammans med min pappa. Även fast just jag kanske inte bidragit med en så stor bit har jag ändå varit med på ett hörn och det lilla jag har gjort har varit betydelsefullt. Häftig känsla.

 

 

 

 

 

Detta inlägg skrev jag under loppet av två timmar. Under den tiden vaknade Vincent stup i kvarten och det slutade med att jag satte honom i bilen och åkte iväg. Kom precis hem efter en 50 min färd och nu *pepparpeppar* sover han i sin säng. Nu är jag ännu lite tröttare men behöver få sitta och slötitta lite på tv i soffan innan jag sover. Tid för mig själv som jag inte haft på hela dagen är superviktigt för att inte bli alldeles tokig. Har beställt jordnötsringar av min käre bror för att unna mig själv. En stor kontrast till gårdagens härliga gottetallrik, eller hur? Illustrerar fint småbarnslivets kaosiga bergodalbana. Skulle inte byta bort det mot något dock!

 

Nu inväntar jag bara min skjuts hem. Vincent är inne i en knölig sömnperiod vilket innebär att Tom är ute och kör med honom i bilen för att han skall somna (ja alltså inte Tom utan Vincent). Håller tummarna för att bilens guppade magi skall hjälpa två desperata föräldrar i nöd även denna gång. För allas skull.

Eftersom det är lite trixigt att ta sig till och från tandläkaren kommer jag missa ganska mycket av dagens föreläsningar. Faktum är att än så länge har jag inte missat en enda föreläsning eller gruppundervisning tillfälle så det borde inte vara några problem. Jag känner dock ändå mig skyldig på något sätt. Antagligen eftersom jag, innan jag fick Vincent, hoppade mycket "onödiga" föreläsningar. En väldigt dålig studieteknik inser jag så här i efterhand. Jag kommer oundvikligen både bli sjuk och behöva VABba men jag kan ju så gott jag kan försöka pallra mig iväg med tanke på att jag har minimalt med pluggtid när jag väl är hemma och mitt uppe i familjelivet. Att bli förälder när man är student tvingar en att bli mer effektiv och ordningsam. Två kvalitéer som absolut är under uppbyggnad.. hehe. En sån där tidvändare Hermione har hade kommit väl till pass i mitt liv just nu.

Har suttit några timmar nu med denna utsikt. Nu känns det som jag kört runt med en elvisp i hjärnan och jag vet inte om jag blivit mycket klokare. Det är inte lätt att få alla ord att fastna även fast man för stunden känner att man har koll på läget men jag hoppas ju såklart att pluggande inte var alldeles förgäves. 

Vi avslutade förra veckan på bästa sätt med att bli bjudna på middag av Toms farbror igår. Så fort Vincent var nattad tog vi bilen till Jensen's Bøfhus på Frölunda torg. En fördel med att bo hos päronen helt klart är ju att de kan vara jourande barnvakt om vi vill åka iväg en liten stund på kvällen.

Vi mumsade glatt i oss grymt goda hamburgare (kyckling för min del) och hade en trevlig kväll tillsammans. Vi brukar ju inte gå ut och äta så ofta (pga fattiga och snåla) men det är ju så härligt när man väl gör det. Får göras oftare. God mat utan att lyfta ett finger och med trevligt sällskap, kan det bli bättre?

Man mår ju bra av att få unna sig lite ibland. Om de så bara är en kaffe/te på stan. Nu skall jag unna mig med att sova. Det är också lyx i mina ögon. Ciao!

TGIF säger jag och inleder helgen med världens huvudvärk. Har inte blivit av med den rackarns förkylningen än som just nu roar sig med att campa i mina bihålor. Ajajaj!

 

Imorgon fortsätter vi i samma rekordfartsanda och går på bröllop. Dessutom har jag lovat bort min expertis (höhö) och skall hjälpa till att servera på själva mottagningen och kommer antagligen komma hem senare än senast. Full rulle, kanelbulle helt enkelt. Tur att vi inte har allt för stora planer för söndagen.. än. Känner jag mig själv/oss rätt så sitter vi nog inte hemma och latar oss i alla fall. Även fast jag nog skulle behöva det.

 

Nu har Toms tålamod sinat, dags att krypa upp i soffan och fredagsmysa!

Sitter i bibban och tragglar ben, muskler och leder. Slås åter igen över hur många olika namn och termer ett enda ben faktiskt kan innehålla. Ovan ser ni lårbenet fram och baksida. För mig hade os femur räckt gott och väl men jag "tvingas" tyvärr också trycka in fossa intercondylaris, lina aspera och trochanter major. Om jag skulle ta och hälla några tuber hobbylim i ena örat kanske? Då fastnar det kanske lite lättare? Ehrm.. fast nä. 

Satt och bläddrade lite i boken också (den som väger två ton och även kan användas som provisorisk huvudkudde när studenten in på småtimmarna ofrivilligt väljer att vila ögonen) och fascinerades över denna ytterst märkliga kirurgi..

Tills jag insåg att..

..det bara var spiralen på mitt block som spelade ögat ett spratt. HAHA! Läkarstudent var det ja.

Nu skall jag fortsätta att grotta ner mig i anatomins värld. Idag blir det en låååååång dag som avslutas med klassfest. Skall bli både spännande och kul med tanke på att jag känner typ 0 personer i min nya klass. YOLO eller nått i den stilen!