Halloween på Liseberg
Sonen sover och jag och Tom har bänkat oss i soffan med en godispåse. Vi har spenderat hela eftermiddagen på Liseberg tillsammans med Elin, Bella och Kristoffer, vilket förklarar den matthet hela den här lilla familjen kände när vi staplade genom dörren eftersom vi fick samsas om utrymmet i nöjesparken med cirkus halva västra götalands invånare.
Givetvis har vi haft det supermysigt och vi fick till både en tur med farfars bilar och ponnykarusellen. Hela parken var dekorerad inför Halloween med säkert flera tusen pumpor, till Vincents och Bellas stora förtjusning. Vilka underbara ungar de två är alltså.
Vi begav oss hemåt efter ett försök att titta på barnteater med kidsen. Det gick bra till en början och Vincent sjöng och dansade med till sångerna men när han fick syn på en i publiken med pannkakor blev han alldeles galen och vi fick snällt lämna lokalen med en högt protesterande liten ettåring. Han är matglad den där bebisen.
Så kul givetvis att kunna umgås med en annan familj med barn i samma ålder. Då gör det ingenting att man går hem vid 5 eller att förflyttningarna går i snigelfart eftersom barnen prompt måste gå själva. Tack för en härlig eftermiddag goingar!
På en madrass
Ojojoj vad jag är slut efter en intensiv skolvecka. Skall kika på ett avsnitt till av Bones men sen kryper jag nog ner i vår sä.. vår soffa, för att vila mina blå. Imorgon kommer nämligen min pappa med en släpkärra och hämtar vår säng för att köra den till min mormor och morfar så den står just nu nedmonterad i hallen.
De behöver en säng med hissfunktion och då var jag snabb att erbjuda dem vår. Visst är det härligt med hiss men vi använder den funktionen så sällan sen Vincent kom och jag vet att de skulle ha mycket större nytta av vår säng än vad vi har. Känns fantastiskt att kunna ge tillbaks lite till sin mormor och morfar också av all den kärlek och omtanke de givit mig i mitt liv.
Kruxet är ju möjligtvis då att vi inte längre har en säng att sova i. Därför satte jag mig och googlade i veckan och klickade tillslut hem en lite billigare säng (den HÄR) efter att ha hört mycket gott om den på Gabriellas blogg. Den kommer vi säkert sova alldeles utmärkt i i flera år framöver (vi är inte så kräsna) så det är ju en bra investering även fast det svider lite i plånboken så här innan jul. God Jul Alice!
Sängen skall senast levereras om en vecka så tills dess får jag sova på en madrass på golvet eller här is offan. Det går ju det också ;)
Kommer ni ihåg?
Wow! Vilken fin respons jag fick på köksinlägget igår. Både på bloggen och på facebook. Tack för alla fina ord! Som sagt så är vi verkligen supernöjda med hur det blivit trots att vi ännu inte riktigt är hundra procent klara. Tänkte påminna er lite om hur det såg ut INNAN vi renoverade. Ho ho ho *skrattar som jultomten* som det såg ut alltså.
Trots att vi blivit av med matplats så känns köket mycket större och vi har både mer arbetsyta och mer förvaring. Vi vet knappt vad vi skall ha i alla lådor. Det säger ändå något om det fantastiskt opraktiska och dåligt planerade kök vi hade innan.
Fick en fråga om hur vi löst det med matbord nu. Vårt matbord står just nu i vardagsrummet och vi flyttar det med jämna mellanrum för att hitta den optimala platsen för det att stå på. Kan ta och visa er någon gång framöver när vi kommit i ordning (och städat höhö). Det funkar dock alldeles utmärkt att ha det ståendes där och det är en uppoffring vi gärna gör för att Vincents och alla hans miljoner saker skall få ett eget rum.
Köket!
Eftersom jag har en väldigt nyfiken kusin som väldigt gärna vill se hur köket blivit tog jag idag äntligen lite bilder som jag nu tänkte visa er. Det gäller ju att passa på när diskbänken inte kryllar av disk vilket kanske mer är normaltillståndet för vårt kök. Det är inte helt färdigt. Bänkbelysning skall upp och så även socklar och några täcksidor. Dessutom har vi inte fått upp något stänkskydd över diskbänken, men ni får visualisera detta i ert huvud när ni tittar på bilderna.Ok, here it goes.
Köket sett från hallen
Detta är in till Vincents rum. Där har vi lite mer att göra innan det är klart men som ni ser leker han redan för fullt där inne. Det skall upp en skjutdörr och ett fönster in mot rummet för att optimera ljusinsläppet.
Vita vitvaror och arbetsbänk gör köket ljusare och får det att kännas större
Arbetsbänken, här skall det istället upp hyllplan för att köket skall kännas luftigt
Världens goaste ettåring // Mina älskade jätteglödlampor
Luckor och handtag // Dold diskmaskin
Dolda lådor för bl.a. kryddor och bestick
När det kommer till Vincents rum har vi förutom dörr och fönster in mot köket kvar tapetsering och lister. Sen är det ju givetvis piff som hyllplan, tavlor, gardiner och nattlampa som skall upp men det är ju bara smågrejer egentligen. Vi är SÅÅ nöjda med hur köket blivit och att Vincent snart får ett eget rum är grymt. Här kan vi bo och trivas i flera år vilket ju är toppen. Är det något mer ni vill se så får ni hojta. Ps. Nu kan du andas ut Emelie ;)
Ett litet höstäventyr
God morgon! Står åter igen på en fullknökad buss med förhoppningen om att inte trilla in i närmsta granne i nästa rondell. Storstadsproblem you know!
Lovade ju er att avslöja vad det var för hemligt äventyr vi var på i tisdags. Vi var faktiskt ute vid havet med hela lilla familjen och fotograferades. Det gick ändå rätt så bra, trots en liten ettåring som inte alls ville stå still eller titta in i kameran. Tyvärr var det rätt kyligt så om vi någon gång får för oss att göra om det får det nog bli på sommaren eller inomhus.
Nu skall vi bara vänta på leverans av bilderna för att se om det blev någon bra. Håller tummarna.
Eat, Sleep, Repeat
Tänkte bildbomba er lite med mobilbilder från helgen. Hade det SÅ RACKARNS HÄRLIGT kan jag lova och det enda som saknades var att Tom inte kunde följa med oss denna gången. Han var hemma för att gå på konsert med grabbarna och visst var han allt lite avis när vi vinkade av honom i torsdags. Färden styrde mot Borås där vi blev bjudna på fika hemma hos Angelica, Vincents faster och gudmor. Efter det knallade jag och mamma runt på stan en stund för att söva en mycket trött liten kille innan vi bänkade oss på en thairesturang som Angelica rekommenderat för lite lunch.
Buffé innehållandes jordnötssås OCH vårrullar, två av mina absoluta favvisar
Väl framme i Bosared spenderades helgen med att äta, fika, busa med bebis och jag fick även till ett dopp i badtunnan. De andra (min mamma, pappa, morbror och moster) arbetade även med huset som vi ju håller på att renovera men jag befriades från de uppgifterna då Vincent i sig är ett heltidsjobb (ett jag mer än gärna tar).
Efter ännu en smaskig lunch på söndagen åkte vi hem för att hinna träffa Tom innan Vincent skulle sova. Tror både son och pappa saknat varandra ganska mycket. Vincent gick runt hela helgen och sa pappa (haha) så han undrar nog vart han hade tagit vägen.
Tog ett nytt kort vid spegeln på övervåningen. Tycker det är så kul att jämföra dessa bilder. Tänk vad fort tiden har gått. Kommer så väl ihåg när jag tog första bilden och vad stor jag tyckte magen var då. Tänk att den lille sparkande krabaten i magen var vår Vincent som nu tultar runt och tjötar loss som aldrig förr. Det är magiskt!
Läran om sjukdomar
Efter en fantastisk helg i Bosared kändes det helt okej att bänka sig i föreläsningssalen idag igen. Tre dagars ledighet var väldigt välbehövt, trots att man ju som småbarnsförälder har en annan definition av ledighet jämfört med resten av befolkningen.
Patologikursen drog igång med upprop, rundvandring i huset, introduktion och repetitionsföreläsning i racerfart som fick mitt tangentbord att börja glöda. Puuhh. Nu börjar liksom föreläsarna förvänta sig att man har en del förkunskaper sen innan. Jag känner mig mest vilsen bland alla kaspaskaskader och celldifferentieringsmekanismer så jag är väldig tacksam för dessa föreläsningar som får en att få fatt i de där kunskaperna som ligger begravda djupt inne i skallen.
Imorgon är det fler repetitionsföreläsningar och sen på eftermiddagen skall jag och min lilla familj iväg och göra en rolig grej. Får berätta mer imorgon!
Med doften av äppelkaka
God förmiddag på er härifrån skogen! Ja det är det i alla fall för resten av sällskapet vi är här med. För mig och Vincent som har varit uppe sen 7.15 och där en av oss nu både ätit middag och sover middagslur (hint, hen är under 1m lång) är det snarare god middag.
Nu ligger Vincent och sussar i vagnen utomhus i alla fall och jag ligger här i sängen och tar ikapp lite av den förlorade sovmorgonen. Huset fylls sakta men säkert av en härlig doft av äppelkaka som står i ugnen så snart är det väl nog dags för fika. Skulle ju ljuga om jag sa att vi inte har det ofantligt mysigt hör ute.
Jag fick dessutom dela dubbelsängen med min älskade son och när han mitt i natten gnydde till, rullade runt och la armarna om mitt huvud smälte jag. Tänk att jag får vara mamma till världens finaste, goaste unge. Kärleken är obeskrivlig.
Lite morgonlek i sängen när alla andra fortfarande sov
Det är heeelg
Hej och hallå! Sitter hemma hos mamma och pappa och njuter av helg. Tentan gick väl helt ok, varken bra eller dåligt. Förhoppningsvis klarar jag den, men det är inte med så stor marginal i så fall. Känns väldigt skönt att den äntligen är över dock och helt underbart att ha en långhelg framför sig med noll plugg eller skuldkänslor över att man inte pluggar.
Tidigt imorgon packar jag, Vincent och mamma in oss i bilen för att först mellanlanda och strosa runt lite i Borås och hälsa på Vincents gudmor/faster och sedan åka till Säteriet. Kommer bli en riktigt härlig helg. Can´t wait!
Sista förberedelserna inför tentan
Det är färdigpluggat för idag och Vincent slog igen sina blå för en liten stund sen så nu är det dags för mig att koppla av. Jordgubbar, choklad, ett varmt bad och ett avsnitt bones löser nog den biten alldeles utmärkt.
Korvstoppning
Nu är det stopp. Verkligen totalstopp. Min hjärna vill/orkar/kan inte ta in mer information. Ni vet den där skalan jag pratade om häromdagen? Ja jag har väl gått från en lugn 6a till en klockren 10a i raketfart. Trots att klockan bara är ett och jag har många timmar kvar som jag kan lägga på repetition känner jag mig som ett stort frågetecken. Termer snurrar i huvudet och för varje minut som går känns det som att jag glömmer saker. Igår hade jag till och med svårt att somna eftersom jag är så nervös och orolig.
Jag tror det är vetskapen om att jag inte kan få in så mycket mer nu, att gjort är gjort, som skrämmer mig. Jag VET att vi har varit sjuka allihop och att jag vid sidan av plugglivet, till skillnad från många av mina kursare, har en liten ettåring som jag både vill och måste ägna min tid åt men jag känner mig ändå besviken. Besviken över att jag inte gjort tillräckligt och nu sitter här med tentaångest delux. Ja upp till bevis imorgon helt enkelt.
Får väl ta och försöka läsa lite till men sen skall jag koppla av ikväll och lägga mig tidigt. Det är alltid viktig dagen innan tenta. Dessutom skall jag packa då jag och Vincent åker till Bosared efter tentan. Skall bli såååå skönt att få vara helt ledig. Ni bara anar inte. Gissar att ni längtar (nästan) lika mycket som jag efter att få slippa läsa panikiga tentapluggsinlägg vid det här laget.
Underbar bild på mormor och Vincent från i januari när vi var i Bosared
Den som inga byxor har..
Vet inte riktigt vad jag skall skriva men gör allt för att undvika pluggandet som jag alldeles strax skall ta tag i.
Min hjärna är så mätt på information vid det här laget att när jag läser känns det som om kunskaperna snuddar hjärnan för att lika fort kastas ut igen och fly för allt vad den är värd ut genom närmsta fönster. Dessutom ser jag verkligen fram emot nästa kurs som börjar på måndag och har liksom redan vandrat förbi den där stundande tentan i tankarna.
Dagen är, som ett försök till att göra plugget lite mer avslappnat, tänkt att spenderas i sängen. Har laddat upp med te och nässpray (som jag för övrigt hittade i kylskåpet imorse, hur trött kan man bli?) för att underlätta avslappnandet. Dock är väl inte avslappningsargumentet hela sanningen. Kan vara så också att jag 1. Inte vill gå ut i höstrusket eller 2. Glömde hänga upp tvätten igår så att mitt enda par rena byxor nu är dygnsura.
Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar.
Hmmm.. borde kanske tvätta byxorna som hänger på krokarna också??!
Nä nu får det vara nog med detta. Dags för lite urogenitalia!
5 saker som livar upp i höstmörkret
Eländig snuva som aldrig vill ge med sig och väder som från dag till dag pendlar mellan sommar och vinter är väl två icke så charmiga saker med hösten. Att sedan påminnas om att det dröjer ett helt år innan vi får sommar igen kan ju vara ännu mer nedslående. Därför tänkte jag lista 5 saker som jag tycker kan göra hösten lite härligare:
Mössor och halsdukar! Att få svepa in sig i en stor gosig halsduk eller gömma kalluffsen under en härlig mössa är ju bara så mysigt. Något jag faktiskt kan sakna under sommaren när man inte ens kan ta på sig en kofta utan att börja svettas.
Färgerna! Att varenda träd och buske målas i de allra färgstarkaste och varma färgerna är helt underbart för ögat och gör den kyliga vinden lite mindre kylig.
Soffmys! Äntligen är det lite mer okej att välja soffan utan att få skuldkänslor över att man inte är ute och "passar på när det är fint väder". Kombineras allra helst med bebis eller andra nära och kära men funkar också bra med en gosig filt, tända ljus och lite choklad.
Te! Min stora "last". På sommaren är det ju tyvärr inte lika ofta man drar fram de stora temuggarna eftersom man allt som oftast är sugen på något svalare att dricka. Nu är det dock hög tid att ladda vattenkokaren och bunkra upp med favvotesorterna i skafferiet. Kan med fördel kombineras med punkten ovan.
Varma bad! Har faktiskt inte badat själv än sen vi flyttade hem men blev lite inspirerad nu av min egen lista. Badade extremt mycket under graviditeten (lindrade mycket värk) men även innan jag blev gravid var badet lite av min heliga stund. U N D E R B A R T!
Vad är det som gör er höst lite mindre grå och kall??
Den röda traktorn
Helgen lider mot sitt slut och inte känns det som om man fått någonting gjort. Vincent är nu äntligen frisk och skall få gå tillbaks till föris imorgon. Värre är det med mig som har en näsa som aldrig verkar vilja sluta rinna (säg hej till min nya bästis, nässprayen) och Tom går och hostar här hemma så vi alla blir alldeles tokiga.
Trots att vi var lite småkrassliga så åkte vi ändå iväg till Stenungsund igår för att besöka Toms familj. Fick smaskig tacos till middag (kan väl aldrig slå fel?) och sedan gick vi ut för att titta på farfar Staffans röda traktor. Vincent blev alldeles till sig när han fick se den stora "ta ko" och han hittade även en tom släpkärra som man tydligen kunde springa runt, stampa med fötterna och skrika glädjetjut i.
Som enda barn och barnbarn får man ALL uppmärksamhet!
Idag har vi inte heller pysslat med så mycket. Jag och Vincent knatade ut på en morgonpromenad medan Tom fortfarande sov och sedan åkte vi alla tre en sväng till Frölunda Torg för att köpa ett fleeceställ till Vincents förisgarderob. Dessutom kom vi hem med ett par brallor och en tröja till mig som jag köpte på New Yorker (surprise surprise) för ett presentkort jag fick i födelsedagspresent. Lätt hänt att presentkort bara ligger så det är bäst att passa på.
Nu skall jag dyka ner i lite tentaplugg igen innan sängdags. Förhoppningsvis kommer jag att få lite mer gjort nu under dagarna fram till tentan med Vincent på föris. På en skala från 1-10 där 1 är coollugn och 10 fruktansvärd panik så ligger jag nog på en 6a skulle jag gissa. Ovanligt lugn måste jag säga med tanke på mastodonttentan som väntar om bara ett par dagar. Innerst inne så vet jag ju att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Antagligen därför jag kan hålla mig från en 10a på skalan... än så länge.
Nytt i lilla garderoben och en talande bebis
Folk som inte sett Vincent på ett tag brukar alltid kommentera att han blivit så stor och visst händer det mycket just nu. Var och varannan dag så lär sig Vincent nya grejer och hans ordförråd ökar sakta men säkert. Det är mama, papa, att (katt), mea (mera, det sägs ooofta kan jag lova), äh di (färdig), däda (äta), biii (bil, hans absoluta favorit), titta, däh (där), jajajaj (aja haha) och säkert fler jag inte kommer på just nu. Visserligen är kommunikationen oftast med pekande/däh eller bestående av gnäll om han inte får som han vill direkt men han använder orden mer och mer.
Storleksmässigt så tycker jag dock att det har stått ganska så still. Han har haft stolek 80 väldigt länge och det är först nu på senaste som några av kläderna börjar bli lite små. Skönt kan jag tycka jämfört med i början när han plöjde en storlek i månaden. Dessutom har vi minimalt med kläder i storlek 86 och det är ju ett litet problem.
Därför har vi så smått fått börja bygga upp lilla växagarderoben (med hjälp av bästa mormorn och snälla snälla Michaela förstås samt lite ärvda kläder från min frisörs son) för att vara redo när byxorna går till knäna och magen putar under tröjorna *hehe*. Jag tänkte visa det senaste inköpet till lilla garderoben.
Halsduken var beställd av mig när Tom var ute och handlade men han kom också hem med denna snygga tröja. Undra vad det är han försöker fjäska till sig nu tro? ;) Både halsduk och tröja är från H&M.
Det är inte klokt hur stor han börjar bli. Vad hände med yttepyttekläderna som vi tvättade under graviditeten? Min lilla bebis.
Godkänd, eller?
Tea-time framför datorn medan lillen sover. Ingen förskola än för honom eftersom han fortfarande är lite sjuk. Egentligen är han väl ganska pigg men jag tror inte han skulle orka en heldag med röj på föris riktigt än. Idag så är det därför jag som vabbar och imorgon skall Tom vara hemma så jag kan tentaplugga.
Så till muntan dårå. Det gick över förväntan och jag slapp bli så där toknervös som man ju kan bli när man skall prata inför folk med svettiga handflattor, darrande röst och galopperande och discodansande hjärta. Dessutom så blev jag ju givetvis godkänd. Hade väl inte förväntat mig något annat eftersom detta är muntan "alla klarar" men såklart att man går runt och ojar sig ändå. Man får ett område i kroppen som man själv får komponera en redovisning om under tre hela dagar. Då kan ju inte mycket gå fel egentigen. Blev ändå väldigt glad och känner att jag nu är påfylld med energi inför den stora salstentan om en vecka.
Strax vaknar nog min lille kumpan för dagen och då skall vi nog bge oss ut i det fina vädret. Lek på närmsta lekpark och lite mys i vagnen medan mamma rör på fläsket blir nog en alldeles lagom aktivitet för den förkylda superduon.
Snart munta
Hallå från dimman! Senaste dygnen har varit HEMSKA. Denna förkylning som borde få pris i årets tajming 2015 grabbade snabbt tag i både mig och Vincent vilket ju inte var särskilt skoj. I åndags blev även Tom sjuk och där kan vi snacka riktigt dundersjuk verkligen. Tom blev helt utslagen i feber, yrsel osv osv vilket har inneburit muntaplugg OCH omhändertagande av sjukt barn, sambo samt övriga hemmet. På det en egen förkylning som gör att jag egentligen bara vill krypa upp i soffan och knapra alvedon och käka glass. Alltså hur otur kan man ha?
<- Hur jag ser ut med 7 lager smink // Hur jag känner mig egentigen ->
Alltså min hur hög ser inte min panna ut på dessa bilder?? Som om Reinfeldt och Alfons Åbergs pappa fått en dotter ungefär.
Det har därför blivit minimalt med tentaplugg för min del av helt uppenbara skäl men igår kom min älskade mamma och hämtade Vincent efter jobbet så att jag kunde åka in till skolan och plugga. Jag var hemma halv tio. HALV TIO! Det är inte riktigt en särskilt mysig tid att springa runt i medecinarelängans källare bland diverse skelett och andra kusligheter. Nu känns det dock helt okej inför muntan och jag kommer med all säkerhet klara den fint. Tentan däremot (torsdag nästa vecka) är en annan historia som jag försöker att inte tänka på så mycket.
Jag och Vincent sov hos mamma och pappa in att och det är där Vincent är nu och latjar med sin mormor medan jag sitter i skolan och förbereder mig. Har spelat in mina anteckningar på mobilen som jag sitter och lyssnar på samtidigt som jag försöker att memorera alla muskelfästen. Drog hela redovisningen i mitt huvud på vägen till skolan och då tog den 29 minuter och 53 sekunder vilket innebär att jag ju har 7 sekunder till godo. Wihoo! Skämt och sido så har jag fått finputsa lite så att den blir lite kortare ifall jag skulle fumla lite grann. Bättre att bli klar och få frågor än att de behöver avbryta en.
Sjukstuga OCH tentaplugg
Tjihoowihooo!! Blev en liten segerdans här hemma i köket alldeles nyss när anslaget kom upp på vårt intranät om muntauppdrag. Ytanatomi Ben fick jag och det känns alldeles perfekt. Vet inte om jag förklarat hur hela muntan går till. Skall försöka mig på en kort förklaring och hoppas att ni hänger med. Man får tilldelat sig en del av kroppen som man skall hålla en redovisning om för två andra kursare under bedömning. Man kan ha 3 olika sorters munta. 1. Dissektionsdemo = Du är i dissektionssalen och får hålla redovisning på de preparat som finns där. 2. VisTab = En tablet, stor som ett bord, med inmatade röntgenbilder och 3D bilder av kroppar som du får hålla din redovisning utifrån. 3. Ytanatomi (det jag fick) = Du är i ett grupprum med din kropp och olika plastmodeller som redskap för att hålla i din redovisning.
Det känns skönt att slippa bosätta sig i dissektionssalens formalindoft. Dessutom har Vincent (och jag -.-) blivit sjuk igen vilket antagligen innebär att jag måste vabba imorgon. Då är ytanatomi bäst eftersom jag kan förbereda mycket hemma. Hade jag fått VisTab hade jag behövt bekanta mig lite mer med programmet och bilderna på plats vilket ju är svårt med en liten sjuk bebi. Blir nog ändå några sena kvällar när Tom kommit hem som jag får knata iväg mot grupprummen i medecinarelängans källare.
Jag och ett VisTab-kranium tidigare under kursen.
Just nu sitter jag med en liten sovande sjukling i famnen framför Frozen på Netflix. Det underhöll Vincent en liten stund men sen somnade han som sagt lille stackaren. Tom sover fortfarande inne i sovrummet och jag vågar inte flytta på mig för då vaknar nog Vincent. Får sitta här en stund till innan jag väcker Tom så att jag kan plugga. Rätt mysigt ändå, trots att det givetvis skär i hjärtat att se honom så ynklig.
Ett übersmart geni
När man svarar på en yttepytte, högst oviktig, detaljfråga på dissektionsdemonstrationen (som man precis råkat läsa innan man gick in i dissektionssalen) och alla tror att man är ett übersmart geni som redan kan allt!
Frukostladdning
God morgon! Frukosten idag bestod av bananpannkakor till lilleman, en riktig favvo hos lille herrn, och ost- och skinktoast till la mama.
Observera sneakpeaken på nya mattan och lådhandtagen!!
En riktig brakfrukost helt enkelt. Lämnade nyss Vincent på föris och nu är dags att sätta tänderna i plugget igen. Tentaplugget slukar mig med hull och hår just nu. Igår skickade de ut ett meddelande om vilken dag vi skall ha vår munta och jag skall ha min redan nu på onsdag. På söndag klockan 9 kommer jag få reda på vilket område i kroppen jag skall redovisa och efter det lär jag väl bosätta mig i skolan, ingrottad i mina böcker.
Så det är min status just nu. Inte så spännande helt enkelt och hör ni inte ifrån mig på någon dag så vet ni varför. Jag hoppas bara att jag kommer kunna tuffa till mig lite nu inför tentan. Jag vill gå in i tentasalen med samma självförtroende som sist. Med vetskapen om att nästan 50% kuggar anatomitentan är det nog lättare sagt än gjort dock. Nåja.. det är ju 50 % som klarar den också. Gotta stay positive!
Hej Tisdag
God Förmiddag! Har precis lämnat Vincent på föris och nu dukat upp hemma, redo för lite tentaplugg.
Hade en lång dag i skolan igår och kom inte hem förrän vid strax efter åtta. Landade i soffan och somnade i Toms knä framför en dokumentär om utomjordisk aktivitet på månen (hans val). Idag vaknade jag däremot väldigt utvilad då Vincent inte vaknade en enda gång inatt. Underbart efter perioden med förkylning och hosta. Jag känner mig taggad att hugga in i snackset ovan men även det enorma berg av föreläsningsanteckningar, checklistor och målbeskrivningar jag har samlat i min pärm.
Stötte på en vän i längan igår som går i min gamla klass. Det var så sjukt kul att få prata ikapp och få höra vad de pysslar med just nu. Jag har ju nästan varit lite deppig över att jag ligger så långt "efter" mina gamla kursare och var mäkta imponerad när han berättade om sina dagar på sjukhuset. Anders var dock minst lika imponerad över att jag var mamma och hade en liten ettåring som sprang runt hemma med allt vad det innebär. Det är ju rätt coolt det med egentligen. Superkul att träffa honom i alla fall och blev ännu mer taggad att klara mig igenom preklin. Bara anatomitentan och patologikursen kvar nu, sen får jag också springa runt på sjukhuset och leka doktor (A)
En dag fylld av potatis
Idag fick jag traska upp tidigt och dra på mig scoutskjortan med cirkus 4 lager kläder under (har jag sagt att jag hatar att frysa?) för att sedan tillsammans med resten av ledarna och scouterna styra kosan mot Alingsås och årets kämpalek.
För er som inte minns så var jag även med förra året. Då med en liten tvåmånaders bebis sussandes i vagnen. Såhär ett år senare låter det ju helt galet att jag rattade runt vagnen upp och ner i backarna i slottskogen hela dagen med en så liten kotte med mig men jag minns så tydligt att jag tyckte att han var sååå stor. Rena rama tonåringen. Som sagt så är jag glad att jag kanske vet bättre nästa gång jag får barn. Inte för att man inte skall springa runt på kämpalekar med en nyfödd om man vill det utan mer att jag faktiskt inser hur små de är och njuta av det (eftersom "tiden ju går så fort", citat från valfri sentimental småbarnsförälder).
Nu var det ju inte småbarnslivet detta inlägg skulle handla om så åter till kämpaleken. Vi hade en fantastisk dag med fint, om än lite kyligt, väder. Jag fick äran att agera ledare åt vår äldsta patrull och de kämpade på bra med bland annat att skjuta potatis med slangbella och blindtesta chips. Ja årets tema var tydligen potatis.. ehm.. okej.
Lunchstopp
Seriekoppla potatis för att tända en lampa
Jag och ledarlinnea var supertaggade
Min snygga pappa som gick med en annan patrull
No comments
En hellyckad dag trots utebliven pallplacering. Några av scouterna åkte sedan hem medan de flesta andra åkte iväg för att ha en minihajk och sova i vindskydd. Jag var ganska mätt på scouting för denna helgen och åkte hem och gosade med min lilla son och åt pizza. Helt okej det med.
Nu skall jag se ett par avsnitt av Bones. Har helt fastnat, tusen år efter alla andra, men oj så bra den är. Till mitt sällskap har jag Tom som sitter och spelar något "medeltid möter utomjordiska jättespindlar"-spel på xboxen och en skål med morotsstavar med favoritfetaostdippen till (mmm smaklökarna dansar quick step på tungan). Kan inte bli mycket bättre än så här faktiskt.
Fredagsfika
Sitter åter igen i medicinarelängan och pluggar, denna gången med sällskap av lite fredagsfika. Fyndade nämligen en kanelbulle och en festis på hemköp för ynka 7 kronor. Det kan man ju kalla prisvärd fika.
Det kan ju möjligtvis vara så att det egentligen ser ut såhär..
.. så vi får väl säga fjorton kronor då. Ändå väldigt billigt om man jämför med en kopp te för 35 spänn på Espresso House.
Nu är jag dock svagt illamående. Om det beror på att jag just haft ännu en dissektionsdemo, att jag ätit lite för mycket sötsaker eller både och är svårt att säga.Troligtvis en kombination.
Snart skall jag bege mig av hemåt för att hämta Vincent på föris och sedan skall jag och mannen få lite egentid i form av ett besök till biografen. Något vi gjorde mycket prebebe så det ska bli mysigt. Så länge ska lillprinsen busa med sin mormor vilket nog både hon och han kommer tycka om. Winwin för alla helt enkelt!
Mystorsdag a la läkarstudent
Står just nu på bussen och försöker hålla balansen samtidigt som jag knappar på telefonen. Inte det lättaste om man säger så. Väntar bara på den hastiga inbromsningen som kommer få mig och min kära telefon att flyga iväg och landa i valfri medpassagerares knä.
Andra dagen med dissektionsdemos (tack gode att vi slipper dissikera själva) väntar och sedan tänkte jag åka hem igen, krypa upp i sängen och kika på ytterligare dissketionsdemos på Youtube. I'm up for a real mystorsdag helt enkelt.
Är ändå sjukt taggad, trots lite panik, inför tentan. Anatomitentan är känd för att vara svår och det gör mig bara ännu mer motiverad att vara en av dem som faktiskt klarar den på första försöket. Det återstår att se helt enkelt.
