Söndag i Stenungsund
Eftersom kamerasladden gått och gömt sig på något finurligt ställe har jag bara tre, härligt grådassiga mobilbilder att bjuda på från dagen. Vi har spenderat dagen i Stenungsund med ett besök hos Toms föräldrar med middag och fika och sedan en snabb sväng förbi Josefin och Christian. Tajmade hemgången med Vincents läggtid så han somnade snabbt i bilen på väg hem.
Träffade även Christians bror Wille och hans sambo Anna och de har två hundar som Vincent ÄLSKADE. Han är väldigt djurtokig vår son och blir alldeles till sig så fort han ser ett djur av valfri sort. En härlig söndag helt enkelt och ett mycket bra avslut på veckan om ni frågar mig.
Nu skall jag grotta ner mig lite i veckans plugghög innan det är dags för sängen. Förkylningen kom väl kanske inte så där jättelägligt så känner att jag inte riktigt fått gjort det jag velat skolmässigt, men förhoppningsvis kommer jag ikapp i veckan. Vi hörs imorgon!
Fy katten!!
Host. Host. Snörvel. Ja det är väl så det låter här hemma just nu. En av alla miljoner anledningar till att jag vill flytta hem igen stavas HASSE. Jag är nämligen opassande nog kattallergiker och mina föräldrar har ju som ni vet en katt. Jag har ändå klarat mig ganska bra med allergitabletter men i förrgår så kände jag hur kliandet ökade och näsan började rinna. Pang sa det så passade ett virus på att attackera mina distraherade slemhinnor och ja, nu sitter jag här med igentäppt näsa och ledvärk och tycker synd om mig själv.
Myser framför tvn med en klase vindruvor medan Vincent sover. Får passa på när man kan eftersom småbarnsliv oftast inte innebär så mycket vila. Pappa och Tom är och jobbar i lägenheten och det börjar äntligen närma sig inflyttningsredo (alltså inte på långa vägar klart men beboeligt). Förhoppningen är att kunna flytta tillbaks redan nästa helg men vi får se hur det hela fortskrider. Vi skall på bröllop på lördagen också så kanske blir så att vi får skjuta på det några dagar.
Blir alldeles pirrig i kroppen när jag tänker på det. Som att flytta hemifrån för första gången, igen. Ska bli så skönt att få komma tillbaka till vardagen igen på riktigt med min lilla familj. Att slippa allergin bli bara en bonus.
Dags för eftermiddagsmys
Sitter på bussen på väg hem från skolan för att hämta Vincent på föris. Det hade gått jättebra för honom där igår och han hade varit precis som vanligt så antagligen var det bara en liten engångs grej i måndags. Är ändå glad att det går så pass smidigt med hela föris prylen för oss. Kan säga att det inte gått lika lätt för alla barn på Vincent avdelning.
Idag har vi haft armens anatomi på schemat med en inledande föreläsning om anatomisk latin. Får se om vi har hjälp av det framöver. Just nu känns huvudet ganska tjockt av all fakta och då är vi bara inne på dag 3. Skall sätta mig ner i veckan och strukturera upp plugget lite så att det inte känns så övermäktigt allt ihop. Viktigt att man kör igång direkt också, särskilt när man har barn, så att man inte sitter och hetspluggar veckan innan tentan.
Nu väntar dock lite eftermiddagsmys med mina båda hjärtan. Det skall ju också få plats i detta nya, rätt komplicerade, vardagspussel. Jag tycker det är superviktigt att ta till vara på tiden tillsammans med Vincent. Han är ju trots allt det viktigaste och finaste jag har. Plugga kan jag göra när han sover eller är på föris!
T i s d a g
God morgon! Frukosten ovan är intagen och vi skall alldeles strax börja göra oss i ordning för att åka till föris. Skulle ljuga om det inte är med en yttepytte klump i magen som jag åker dit idag men det försöker jag skaka bort så gott det går för att inte smitta av mig på Vincent. Är jag lugn och trygg så ger jag honom bästa förutsättningarna för att också känna sig lugn och trygg.
Andra skoldagen idag med fortsättning på bålens anatomi och efter skolan skall jag möta upp Josefin i stan för en fika. Nu äntligen pluggar vi båda i Götelaborg och kan ses lite oftare. Har varit ett år med ganska glest (för oss) mellan besöken då vi bor långt ifrån varandra och jag haft fullt upp med bebisbestyr men nu som sagt hoppas vi kunna ses något oftare. Inte allra minst för lite pluggdejter.
Hoppas på inte allt för mycket regn eftersom jag inte äger något (helt) paraply. Kanske borde införskaffa det idag när jag ändå är i stan?
Stoltaste kökslådemontören
Nu skall här updejtas på köksrenoveringsbiten tänkte jag! Det händer ju mycket just nu (as usual) och det är ändå så långt kvar (as usual), men än har jag inte tappat hoppet om att ändå flytta hem inom en överskådlig framtid. Ni kan nu kalla mig kökslådemonteringsmästare för övrigt eftersom detta har blivit lite av min uppgift i köket. Jag vågar mig inte riktigt på att mäta och såga eftersom det ju kan bli så helfel men med en skruvdragare i näven har jag gått loss och åstadkommit.. tamtadaaa
Detta! Alla luckor och lådor på ena sidan är på plats. Jag är så löjligt stolt över min prestation här så ni får inte skratta åt mig *sneaky smile*. Bruksanvisning till både stommar och lådor kan jag som ett rinnande vatten och visst blir det snyggt? Kommer bli kanonbra när det är klart det kan jag lova.
Väggen mitt emot är inte lika vacker eftersom vi fortfarande inväntar rörmokaren som skall dra om lite rör till diskho och diskmaskin men när det väl är på plats (på torssssdag) och de sista skenorna sitter så är det bara att hänga upp de färdigmonterade stommarna som står och samlar damm i "Vincents rum".
Vincent var och inspekterade bygget igår
Vad som också är i rullning just nu är väggbyggandet. Igår påbörjades alltså uppreglandet av den vägg som skall dela rummet i två så att Vincent får sitt alldeles egna skrymsle. Först när väggen är uppe på riktigt kommer vi ju som sagt få en känsla av hur slutresultatet kommer att blli men än så länge känns det super. Man måste hålla det positiva tänket igång och inte grotta ner sig i surmuletankar när dagar går och vi har fullt upp med allt annat förutom att renovera.
Om ni undrar varför vi inte flyttar hem redan nu så skall jag bjussa på två fint illustrerande bilder. Notera att dessa bilder är tagna EFTER att vi städat upp och packat upp mer än hälften av alla IKEA-kartonger.
Ehm.. Japp! Inte så "vi har en bebis som precis lärt sig att gå"-vänligt kanske. Snaaart (när vägg är uppe och allt är färdigmålat och tapetserat) hoppas vi dock kunna ställa in det mesta av de oupppackade sakerna i Vincents rum och på så sätt frigöra lite space. Först då kan vi nog börja tänka på tanken att kunna flytta hem igen.
Förskolegarderob
I och med att Vincent började på förskola så insåg vi att vi saknade vettiga ytterkläder till honom. Har det regnat har vi hållt oss inomhus så det har liksom inte riktigt varit något problem förrän nu. Lätt fixat tänkte jag och började googla men det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort. De allra flesta märken (som inte är snordyra) gör bara kläder i storlek 86 och uppåt vilket fortfarande är på tok för stort för vår lille 80a.
Efter myyyycket sökande och hårslitande fick det ändå bli ett ställ från stadium i storlek 86. Förhoppningsvis växer han i det fort nu under hösten och det går ju alltid att kavla upp armar och ben lite grann om det skulle behövas.
Det blev ett skalset i svart och blått. Material som kan andas men som ändå skall tåla att sitta och plaska i vattenpölar. Vi får se om det håller måttet för vår vilda ettåring i höst/vår. Snyggt var det i alla fall!
Vi passade också på att beställa namnlappar som går att klistra fast på tvättlappen i Vincents kläder. Man kan ju vara lite snäll mot de stackars pedagogerna som har 10 andra barn att hålla torra och rena under dagarna. Tom fick vara med och designa dem och tyckte absolut att Vincent skulle ha en gris på. Blev kanonfina så jag klagar inte. Fanns mycket typiskt tjejigt och killigt att välja på (fordon och cupcakes typ) och sånt kan man ju bara bli så trött på. Visserligen är lapparna blåa men det är för att JAG älskar blått. Vincent bryr sig nog inte det minsta.
Namnlapparna kommer från Filur Namnlappar och det finns som sagt en massa olika bakgrunder och motiv att välja mellan. Än så länge är vi väldigt nöjda. Det återstår bara att se hur de klarar en sväng i tvättmaskinen!
Höstterminen drar igång
Sådär. Första skoldagen avklarad. Lyckades precis tajma in ett ösregn som uppenbarade sig när jag klev av tåget och fick småspringa de återstående 400 metrarna innan jag kunde kasta mig innanför dörren. Huaa.. Tydligen så är det slut på sommaren och höstterminen kickar igång på alla plan.
Lämnade en styck Vincent klockan 11 på föris för att sedan bege mig mot skolan. Efter lite upprop och information slängdes vi direkt in i anatomins värld med diverse knölar, ligament och hålrum på latin. Jag kände att jag hängde med ganska så bra eftersom jag ju redan läst detta en gång tidigare. Skönt att mjukstarta med något man känner igen när hjärnan varit på semester hela sommaren.
Värre gick det för lille förisgrabben som pedagogerna tydligen inte kunnat söva och som både var trött och ledsen (det ena kommer sällan utan det andra). Så vid ett fick Tom åka och hämta honom. Genast brister mitt mammahjärta och jag känner mig som en hemskhemsk människa som lämnar bort min son till ett ställe där han inte mår bra. Den rationella delen av min hjärna vet dock att alla (barn som vuxna) har sämre dagar och att detta säkerligen är ytterst tillfälligt. Bakslag kommer att komma både en och sju gånger oavsett hur bra det går. Imorgon tar vi nya tag.
Min älskade älskade lilla pojk! Mitt hjärta värker av kärlek
Eftersom Tom säkert skulle få Vincent att sova tog han bilen och åkte upp till Stenungsund för att hälsa på Vincents farmor och farfar så där är dem nu. Det betyder egentid för mamman i drygt en timma innan det är dags för uppstartsmöte för ledarna i scouterna. Undra vad man skall hitta på?
Inskolning vecka 2 (dag 4-8)
Tänkte berätta lite kort om hur andra veckan på inskolningen gick för lillkillen. I måndags var det ju nämligen dags att lämna Vincent själv för första gången och han har hela veckan (förutom i tisdags då vi hade en tid på bvc) varit på föris mellan 9 och halv två. Han har ätit som en häst (ja pedagogerna blev lite förvånade över hur mycket denna pojk kunde sluka), sovit bra och visserligen har han gråtit lite grann vid lämning (påverkas av att de andra barnen blir ledsna tror jag) men annars tycker pedagogerna att allt har gått över förväntan.
Av de som inskolades samtidigt har det gått lättast med Vincent tydligen. Hade jag aldrig kunnat tro men det känns ju såklart jättebra att höra. Så på måndag kommer Vincent gå "som vanligt" på förskolan och det känns faktiskt bra. Det känns tryggt att lämna honom där och veta att han har det bra.
Det enda som krånglat är sömnen. Inte på föris, men hemma på kvällen och natten. Vincent har vaknat mycket och varit ledsen och det är antagligen mycket han bearbetar på natten. Inte helt ovanligt vad jag har förstått men det har varit lite kämpigt nu i två veckor. Förhoppningsvis går vi tillbaks till mer normala rutiner när Vincent vant sig vid allt det nya.
Sammanfattningsvis så måste jag säga att inskolningen toppat ALLA förväntningar jag hade och inga av mina farhågor har än så länge besannats. Han har inte gråtit hysteriskt, inte trillat och slagit sig, inte mat- eller sovvägrat och dessutom har han redan på denna korta tiden fått en fin relation till sina pedagoger vilket är underbart att se. Två tummar upp!
Givetvis så tycker jag fortfarande det känns både konstigt och jobbigt att lämna bort min lilla bebis så här till vilt främmande människor. Det är nog en känsla som kommer dröja kvar ett tag. Det känns bara inte fullt så jobbigt nu som det gjorde innan inskolningen och det är ju ett stort steg i rätt inriktning. Detta kommer allt att bli bra ska vi se!
Församlingsdag
Hallå vänner, har det redan gått en vecka?? Det är ju skandal! Fy skäms på mig. Veckan har varit fylld med jobb, renovering inskolning och så lite dålig sömn (tack vare inskolningen) vilket inte har gett så värst mycket utrymme eller energi till annat. Faktum är att man är rätt så ordentligt slutkörd varje kväll så hjärnan bara stänger av och slutar fungera. Men nog om min äggröra till hjärna.
Har precis kommit hem från en dag på Önneredsgården med vår församling. Har ätit en massa god mat, haft sjukamp, pysslat och haft det allmänt trevligt med vuxna och barn från ett år och uppåt. Superhärlig dag och vilket fantastisk väder vi haft. Vincent fick följa med mig då Tom skall gå på Metallica och han har sprungit runt och undersökt varje liten vrå och med stora ögon kikat på de andra barnen. Tillslut somnade han i vagnen och där sov han tills det var dags att åka hem.
Workshops på förmiddagen!
Dags för lite lunch. Suuupersmarrig pastasallad!
Trollkarl på besök. Fick både stora och små att skratta!
Middagen på grillen och babyvakten nära till hands
Nu är det bara en dag kvar på sommarlovet och jag, till skillnad från många, ser verkligen fram emot att börja plugga igen. Lite nervös är jag ju självklart över att det skall bli tufft och att jag hamnar i en ny klass men mest så ska det bara bli roligt. Går verkligen en rolig och intressant utbildning och är superpeppad att komma igång igen. Fråga mig hur jag känner om två månader så får ni säkert ett annat svar men man blir ju alltid glad av att göra saker som inspirerar en och fångar ens intresse.
Nu skall bara köket bli färdigt också så att vi kan få flytta hem. Vardagen skulle ju bli lite enklare om vi hade gångavstånd till föris och närmare till skolan menmen.. det kommer så småningom.
Ps. Kommer ni ihåg förra årets församlingsläger som jag skrev om här? Då var Vincent bara några veckor gammal. Känns som om det var igår.
Inskolning dag 3
Tredje dagen på föris var grabbarna själva eftersom jag skulle jobba. Fick verkligen lägga band på tummarna för att inte skicka iväg ett sms och fråga hur dem hade det. Jag tycker det är viktigt att Tom får göra saker själv med Vincent utan att känna att jag ska hålla koll på minsta lilla detalj men det är svårt. Svårt att släppa taget och svårt att inse att Vincent liksom bara kommer separeras mer och mer från mig för varje dag som går. En konstig känsla som är svår att beskriva men jag är säker på att ni som är mammor själva förstår.
Tom, som inte är känd för sina färgstarka och utsmyckade återgivelser, har därför bara berättat lite kort om dagen på föris men nog för att lugna mitt nervösa mammahjärta med att det går åt rätt håll. När de kom till föris på morgonen hade de återigen varit ute hela förmiddagen och lekt. Denna gång hade lille mannen tydligen älskat att sitta och leka i sandlådan med spade och kratta och han hade även knatat runt lite själv på gården (med pappa hack i häl såklart).
Till lunch hade det bjudits på vegetarisk lasagne som tydligen fått mer än godkänt och sedan så, hör och häpna, lyckades en av pedagogerna söva Vincent... på en madrass!! Halleluja vad skönt det känns. Sömnen är väl det jag varit mest orolig för. Vi har ju själva ganska svårt att lägga V från och till men detta var ju bara TOPPEN. Det är väl kanske inte jättesvårt i och för sig att lägga en liten kille som är dödstrött efter en hel förmiddag med lek och bus med nya människor.
Under tiden som Vincent sov var de "nya" föräldrarna iväg på ett välkomstmöte (som inte blev av då rektorn inte dök upp??! Ehm?) och när Tom kom tillbaks satt Vincent och mös i en av pedagogernas knä. Det hade gått jättebra under tiden som Tom var borta och Vincent var så go, så go tyckte pedagogerna.
Imorgon så är det dags igen och då skall vi lämna Vincent själv för "första" gången (bortsett från den lilla stunden i fredags). Jag tycker kanske själv att det går lite snabbt. Vincent har ju missat en inskolningsdag då han var sjuk men jag litar på att pedagogerna vet bäst och Tom kommer vara och jobba i lägenheten under tiden så det är bara för dem att ringa om det inte fungerar. Med tanke på hur bra det gått hittills kommer det säkert inte bli några problem. Tänk att min lilla kille har blivit så stor redan :')
Smaksatt vatten
Äntligen har vi fått lite riktigt sommar. Visserligen hade vi regn och rusk här igår eftermiddag men så länge molnen håller sig borta så är det ju härligt varmt. Jag och Tom fick nästan lite utlandskänsla igår när vi stannade i Kungälv för att handla innan vi begav oss iväg på släktkalas.
På jobbet är jag duktig på att påminna mina boende om att de skall dricka mycket när det är så varmt ute. De flesta är ju inte helt friska och vätskebrist skulle kunna ha förödande konsekvenser. Däremot så glömmer jag ofta bort att dricka själv. Vattnet på jobbet smakar inge vidare och man är i full gång hela tiden, både på jobbet och hemma, så det är lätt att man blir så där übertörstig och måste hälla i sig 7 liter vatten på studs.
Jag älskar verkligen vatten i alla dess former (ja isbitar är sjukt gott) men jag vet att inte alla är lika lyriska som jag är över detta element. Därför ska jag ge er ett tips för att göra ditt vatten (kolsyrat eller vanligt) lite roligare. SMAKSÄTT! Lägg inte en massa pengar på dyrt smaksatt vatten i butik. Det är såååå lätt att göra eget. En varm dag som denna så passar ju frysta frukter och bär ypperligt men bara fantasin sätter gränser. Citron- eller gurkvatten i all ära men vad sägs om annanas och mango, blåbär och kanel eller jordgubbar och citronmelis (som jag sitter och smuttar på just nu)? Använder du dig av färska frukter så kan du ju slinka ner en isbit eller två för en svalkande dryck.
Supersmaskigt och dessutom väldigt vackert att titta på. Slår en kall cola ALLA gånger tycker jag.
Inskolning dag 2
Vincent och Tom är på föris och jag börjar inte jobba förrän halv fyra så, med förkylningen fortfarande hämgande i kragen, tycker jag jag kan behöva lite vila. Vincent gör som sagt sin tredje dag på föris idag men nu skall vi inte förhasta oss utan ta och berätta lite om gårdagen.
Eftersom den lille herrn bestämde sig för att göra morgon ruskigt tidigt lyckades han somna i bilen på vägen till förskolan. När vi kom fram la jag över honom i vagnen och där fortsatte han faktiskt att sova så jag fick snällt traska in på förskolan utan barn *haha*. Vi hade en kort liten morgonsamling och sedan, lagom till att Vincent vaknade, gick vi ut på gården och lekte.
Vincent ville bara gå gå gå och gunga så det var det vi gjorde. Fick ett ilsket vrål till svar när jag försökte sätta honom i sandlådan. Det bjöd på frukstumd och vatten och sen kl 11 var det matdags.
Vincent geggade som vanligt ner både bord, stol och sig själv med fiskgratäng men lyckligtvis kom i alla fall hälften in i mynnen på honom. Blir kul för personalen att lista ut hur de ska se till så att tre nya ettåringar får i sig lunchen varje dag. Antar att barnen lär sig fort.
Efter lunch var det läggdags och jag insåg snabbt att sova på madrassen inte skulle funka. Gick ut till vagnen och la honom där och *drumroll* han somnade!!! Värre var det för de andra två barnen som efter gallskrik och protester fick gå hem för dagen. Ni förstår ju att man blir lite mallig.
V vaknade efter en timme och verkade trots sömn ganska så slutkörd så då bestämde jag mig för att traska hemåt. En lyckad dag måste jag väl ändå säga och jag är såå glad att det gick så bra att söva honom. Nu väntar jag bara på att få hem grabbarna från den tredje förskoledagen för rapport. Dör av nyfikenhet snart!
Inskolning Dag 1
Tänkte skriva lite om första dagen på förskolan. Som ni vet blev ju Vincent sjuk på eftermiddagen sen men det märktes ju inte av under dagen. Vi traskade in genom portarna på Vincents avdelning vid 9-snåret och hälsades välkomna av hans blivande pedagoger i hallen. Han hade redan fått en alldels egen röd back på hyllorna märkt med sitt namn och vi föräldrar fick en plastmapp med diverse blanketter och information.
Det var förutom Vincent även två andra (en jämnårig och en på 20 månader) som skulle skolas in. Alla tre kollade med stora ögon in de andra lekande barnen och såg hela tiden till att finnas nära sin mamma eller pappa. Vi vuxna fick ställa frågor och blev serverade kaffe (nä inte jag dårå) och ombads att hålla oss i bakgrunden i alla fall så gott det gick. Med vår lille plutt som bara vill gå när han får hålla i ett finger (fast han uppenberligen kan!!) var det ju kanske lättare sagt än gjort.
Ett par timmar av utforskande och försiktig lek räckte gott och väl för alla tre färskingar och då var det dags att säga hej då för den här gången. Vincent var så trött att vi fick ta till ala medel vi kunde för att hålla onom vaken på den 13 min långa bilresan hem till Lindome.
Allt som allt en bra första dag. Pedagogerna verkar vara underbara och de andra barnen likaså. Trots att vi varit på öppna tidigare så blir ju detta en lite ny konstellation för Vincent då det ju även kommer finnas äldre barn (upp till 3 år) på avdelningen. Kände själv att det var svårt när de äldre barnen ryckte leksaker ur händerna på Vincent. Han bryr ju sig inte, i alla fall inte just nu, men man vill ju liksom inte tillrättavisa någon annans barn. Kommer som sagt säkert bli bra och det skall bli spännande att se hur det går för Vincent i denna nya miljö. Han kommer säkert utvecklas massvis. Bara han får lite mod att släppa den där handen ;)
Montera stommar
Lägenheten ja. Nu händer det grejer. Visserligen är det ju långt ifrån klart men nu är det inte rivningskaos utan för varje grej vi gör blir det bättre och bättre. Hela golvet är klart, taket målat och så även väggarna. Nu är även de flesta köksstommarna ihopmonterade och då känns det verkligen som det blir "på riktigt". Sakta men säkert trillar (läs skruvas) bitarna på plats.
Jag och Tom kommer under dagarna/veckorna framöver att fixa med lådfronter, dörrstopp och skenor medan min pappa kommer påbörja väggen som kommer dela rummet i två. Det är väl kanske först då man verkligen kan få en känsla av slutresultatet men det är rätt skoj att se stommarna komma på plats och det sker stora framsteg nästan varje dag.
Som ni ser på bilderna så är det alltså lång tid kvar tills allt är kaklat och färdigt men nu när vardagsrummet undan för undan töms på kartonger (bara kylskåpet tog ju en enooorm plats) kommer vi, inom snar framtid, kunna flytta hem igen. Halleluja!
Missförstå mig rätt nu, jag älskar mina föräldrar, men när man är 22 (och särskilt när man både har sambo och barn) vill man inte bo hemma hos sina föräldrar mer än möjligtvis några dagar i streck. Längtar såååå efter min egna säng och.. tja.. att bara få vara hemma. Ser så fram emot att få se slutresultatet och att stå och laga mat i vårt fina kök. Kommer bli kanon och i slutändan är det värt all "inconvenience". (Eller vad säger ni mamma och pappa ... he he?)
I en snordimma
Ojojoj.. de senaste två dygnen har varit TUFFA. Vi hade inte varit hemma från förskolan mer än kanske 4 timmar innan jag kände hur Vincent började bli varm och han blev väldigt gnällig och ynklig. Testade att ta febern: 38,1. Tänkte att den kanske var hög eftersom vi sprungit runt så mycket (gå med mamma/pappa/närmast tillgänglig är bästa gnällbotet). Efter en timme är han fortfarande väldigt varm och jag tar tempen igen: 39 grader.
Klockan 5 slocknar en mycket matt och ledsen bebis i mina armar efter att ha fått en dos alvedon utblandad med lite kall mjölk *slurp*. En halvtimme senare är han dock uppe igen då alvedonen kickat in och han skall ut och härja på gräsmattan i bara blöja tillsammans med sin pappa som precis kommit hem. Ingen tror mig när jag berättar hur dålig han egentligen är.
Vid 7-snåret börjar en riktigt kämpig natt. Vi lägger Vincent (vilket tar lååååång tid med en ledsen bebis) och sen vaknar han till kanske en gång i timmen och gallskriker enda fram till dagen efter när det är dags att gå upp. Vi varvar med att gå runt med honom, sova med honom bredvis oss, ge mer alvedon, ge vatten och trösta såklart.
Men här är det inte slut! När jag själv lägger mig vid 10 känner jag hur migränen kommer krypandes och får alltså somna med bultande huvud, skrikande bebis och illamående. Dessutom är jag själv rätt så rejält förkyld (troligen jag som smittat lilla hjärtat) så det blev bara till att ringa och sjukskriva mig på morgonen.
Nu har vi levt i någon slags snordimma både sonen och jag och andra natten gick myyycket bättre än den första. Idag är han feberfri och nästan sitt vanliga jag så vi får se om det blir förskola imorgon, på fredag eller i nästa vecka. Det är märkligt hur det kan tvärvända så snabbt både att bli sjuk och att bli frisk för de små. Själv är jag fortfarande alldeles rosslig och det trycker i bihålorna.
Försöker kurera mig så gott jag kan med förhoppningen att kunna jobba på fredag. Urrk för förkylning så här på sommaren, och vad är egentligen oddsen för att Vincent skall bli sjuk FÖRSTA dagen på förskolan? Ska bli spännande (hmm kanske inte rätt ord) att se hur höstens VABbande kommer se ut *apa som håller händerna för ögonen-smiley infogas här*
Inskolningsdags
Imorgon börjar ett nytt kapitel i livet för vår lilla ettåring. Imorgon börjar nämligen Vincents inskolning på förskolan. Jag har ältat detta ganska länge nu och de flesta säger att det inte kommer bli några problem alls, men jag är ju hans mamma och SKA vara nervös över att för första gången lämna över både barn och förtroende till vilt främmande människor.
Givetvis så kommer det ju gå bra. Personalen är duktig och kompetent och vi fick ett bra intryck av förskolan när vi var där och hälsade på. Vincent är van vid andra barn och vuxna trots att han kan vara lite blyg och dessutom är han ju så pass liten att han ändå inte riktigt förstår att vi lämnar honom. Hade vi kunnat hade vi ju haft honom hemma längre, men föräldradagarna är slut för vår del och skolan väntar runt hörnet. Vi får göra det bästa av situationen het enkelt.
Tänkte att jag håller er uppdaterade på hur det går med inskolningen under veckan. Kanske finns någon mer orolig själ där ute som kan ha nytta av vår upplevelse. Klockan nio skall vi befinna oss på förskolan och gissningsvis blir första dagen kort med mycket information om verksamheten för oss föräldrar och lite tid för Vincent att känna in denna nya plats han kommer spendera så mycket tid de närmsta 4 åren (!!). Dessutom kommer elektrikern till lägenheten imorgon. Nu händer det grejer förstår ni. Mer om det imorgon!
Ännu en ettåring
I söndags var vi iväg på ännu ett ettårskalas, denna gången för Vincents kompis Isabella. Hon fyllde egentligen år på tisdagen efter men då är det ju inte så värst roligt att ha kalas kanske. När vi kom hem så försökte jag mig på att skriva ett inlägg men bilduppladdningen krånglade och sen glömdes det bort. Typiskt.
Även detta kalas var väldigt lyckat i alla fall och vi blev bjudna på fantastisk, hemmagjord tårta och en massa annat hembakt gottigt. Jag erbjöd mig själv att agera fotograf så tog både en och sju bilder. Av oss i present så fick Bella leksaksmat (likt den som Vincent fick) och den hoppas vi hon kommer ha glädje av länge. Det bjöds dessutom på en extra överaskning vid presentöppningen, kika in bilderna vettja.
Japp, lilla fröken skall bli storasyster!!! Jag har vetat det i några veckor nu men kunde knappt hålla tillbaks tårarna när de avslöjade det ändå och det blev kramkalas med deras släktingar. Vi själva är så nöjda med en bebis ett bra tag till men jag tror man påverkas lite extra när Vincent och Isabella är precis lika gamla... eller så är det bara jag som är extra blödig för sånt här :$
Tack för fint kalas Elin och Kristoffer, grattis till lillskruttan och grattis till lilla livet i magen :')
Torsdag = Lördag
Som ni vet så blir det ju lite färre uppdateringar här under sommaren. Målet är ju att vara igång som vanligt när skolan drar igång och semesterglassandet är slut för i år. Ännu färre blir det när det 1. Äntligen kommit lite sommarvärme, 2. Man jobbar 6 av 7 dagar i veckan, 3. Varje ledig stund ägnas åt antingen lek/sövning/matning/blöjbytning/städning med barn eller köksrenovering, 4. Man är så slut efter föregående att man, tro det eller ej, går och lägger sig.
Om ni inte blir nöjda med att jag tittar in här lite då och då och bara vill ha meeeeer så kan ni alltid leta upp mig på instagram (länk i menyn), där heter jag Alvert1993 (bara alvert var upptaget.. hallåå?? Inte ok!). Där uppdaterar jag iprincip dagligen.
Igår hade jag min enda lediga dag på hela veckan. Lite tragiskt faktiskt när man tänker på det men så är det tyvärr att jobba inom vården. Har mycket annat smaskigt att vänta i mitt framtida yrke. Startade dagen med en morgonpromenix med barnvagnen och sen åkte vi alla tre till lägenheten för att måla.
Varje gång vi tar med honom till kaoset i lägenheten påminns vi av vilken urdum idé det är att ha en bebis i renoveringskaos. Förra gången försökte han äta kakelfix och den här gången så skulle han tydligen hjälpa till att måla (tur att hans strumpor var vita :´D). Att vi inte lär oss?!
På kvällen kom Josefin "hem till oss" och så tog vi tillsammans tåget in till stan för att, efter en promenad runt halva stan, sätta oss och ta en öl. Lite egentid helt enkelt med världens goaste vän. Inte alls fel! Görs snarare för sällan nu för tiden men vi lovade varandra att vi skulle försöka bättra oss till hösten.
Hamnade på tre olika ställen (varför nöja sig liksom?) och avslutade kvällen med ett glas rosé innan vi runt midnatt begav oss hem. Kunde nog inte fått en bättre ledig dag. Man får liksom maxa det när man bara har en.
Kalasdagen i bilder
Så var Vincents första födelsedag snart över och första födelsedagskalaset undanstädat. Jag har faktiskt klarat mig utan tårar. Kände hur det blev alldeles tjockt i halsen när jag skulle hälsa alla välkomna till Vincents ettårskalas och att sedan sjunga ja må du leva för MIN lilla bebis var ganska kämpigt. Ja fast han är ju inte en bebis längre. Så fort de fyller ett blir de tydligen uppgraderade till småbarn, eller det mer passande ordet toddler på engelska. Tycker det känns jättekonstigt. För mig kommer han nog vara en bebis ett bra tag till #typisktmammor.
Hur som helst.. Tänkte bjussa på lite bilder från dagen, för det vill ni väl ändå se? Är så glad att det var så många som ville komma och fira med oss och vilket fantastiskt väder vi fick dessutom. Äntligen lite sommar mitt bland molnen. Kunde inte fått det bättre. Tårtorna blev lyckade, glassbuffén gjorde succé och alla verkade ha haft trevligt. Vincent var lite skeptisk till alla människor som skulle titta och knäppa en massa kort och var lite extra blyg men hätade sig ganska bra så småningom och blev nästan sitt vanliga jag igen.
Väckte Vincent i morse med paket och frukost såklart
Av sin morfar fick han detta fantastiskt fina pussel och en ÖVNINGSGÅR-tröja
Förberedelser
..och så själva kalaset såklart
..och här är lite av presenterna
Många lämnade dessutom en liten hälsning i Vincents gästbok som är tänkt att hänga med på alla kalas under åren. Är jättekul att kunna läsa och titta tillbaks på.
Supertack för alla fina presenter och alla gratulationer vi fått under dagen. Nu väntar ett nytt spännande år med vår lilla ettåring. Skall bli så kul att få se vad det har att erbjuda!
Grattis på födelsedagen!
Grattisgrattis min älskade son på din allra första födelsedag! Du ligger visserligen och sover sött och jag skall försöka håll mig från att springa in och överrösa dig med pussar. Med en väldig fart kom du ut klockan 01.06 den 1e augusti och förändrade våra liv för alltid. Jag trodde det var omöjligt att känna så mycket kärlek som jag känner för dig.
Ett år. Det har gått så ruskigt fort och jag är så otroligt stolt och glad att ha fått se dig utvecklas från det lilla knyte du var till den skrattande, busiga ettåring du är idag. Faktiskt så är det svårt att greppa hur allt detta kunnat hända på bara ett år. På ett sätt så känns det ledsamt att ditt första år är över, det kommer ju aldrig tillbaks, men å andra sidan skall det bli så kul att få fortsätta se dig utvecklas till din alldeles egna person. Att få vara med på din vandring i livet är en fantastisk gåva och att just jag, lilla jag, är din mamma gör mig stolt som en tupp och så otroligt lycklig.
Året har varit tufft, det kan både jag och din pappa skriva under på, men det har varit värt all svett, alla vakennätter, all smärta och all frustration. DU är värld ALLT och jag skulle gå igenom eld för dig. Livet har fått en högre mening och det bubblar i kroppen när jag tänker på att du är min, mitt älskade barn.
Svårt att få ner alla känslor och tankar så här i text och det lär dröja innan du själv kan läsa detta men du skall veta att du var så älskad från allra första stund. Nu fortsätter vi med ditt andra år här på jorden och när du inte längre vill hålla min hand skall du veta att du alltid håller om mitt hjärta.
Grattis på din allra först födelsedag Vincent!
..nu skall jag gå och böla på toa ;)