Att göra gynundersökningar

Nu har första praktikveckan på gynkursen passerat. För min del har det inneburit två dagar på gynakuten, en dag på reproduktionsmedicin, en dags VAB (såklart!) och så avslut idag med en mentometerdugga där jag hade rätt på alla frågor förutom en riktig kuggis där 91% av klassen svarade fel. Jag tycker det var väldigt skönt att duggan kändes så pass lätt vilket betyder att jag, trots att jag inte hunnit plugga så mycket som jag hade önskat, ligger i fas med vad jag bör kunna. Eftersom jag både har ett litet extra intresse för just denna specialitet och jag dessutom både gjort examensarbete inom området OCH genomgått två egna graviditeter och förlossningar har jag rätt mycket gratis med mig från början.
 
Själva praktiken har varit rolig och lärorik. Jag har framförallt fått chansen att få öva på att göra gynundersökningar och att tolka ultraljudsbilder. Att göra en gynundersökning är inte särskilt svårt rent praktiskt och jag känner mig inte så osäker på vad det är jag skall göra. Däremot så är det ju en väldigt speciell och obehaglig upplevelse för patienten (ingen gillar väl att ligga i gynstol liksom) så man känner sig verkligen otroligt ödmjuk och tacksam för alla tillfällen man får att öva. Ultraljudstolkning är däremot svårt på riktigt. Urinblåsan är lätt att se eftersom den innehåller vätska som blir svart på ultraljud. Resten är dessto svårare då allt går i någon slags gråskala där bilden kränger hit och dit så fort läkaren rör ultraljudsproben minsta lilla. Jag börjar få kläm på hur livmoderhalsen och livmodern ser ut och ibland är jag snabb på att se äggstockarna men jag behöver MYCKET mer övning innan jag kan uttala mig om de ser normala ut eller ej. Som tur är så är det inte något krav som ställs på oss under denna kursen i alla fall.
 
 
Dagen på reproduktionsmedicin var riktigt spännande. Repro är stället dit par eller ensamstående kommer för att göra infertilitetsutredning, insemination och IVF. Jag fick bland annat vara med när ägg plockades ut ur äggstockarna, vara med på informationssamtal inför uppstart av IVF samt vara med när ett embryo återinsattes i livmodern igen. På väggen i korridoren sitter en stor anslagstavla fullproppad med fotografier på bebisar som blivit till med hjälp av personalen på repro och det var riktigt häftigt att inse att det pyttelilla embryot som vi fick se i mikroskopet innan det sattes in kanske blir ett av dessa barn. Det är ju helt magiskt att man faktiskt kan hjälpa så pass många att bli föräldrar som annars aldrig hade fått den möjligheten på "naturlig väg".
 
Nu skall jag dock njuta av att det är fredag och jag tror nog att jag skall duka upp en kopp te och lite fredagsgotte på en bricka och krypa upp i sängen och titta på en bra film! Hoppas ni får en fin kväll!

Postat av: A

Känner du själv att det är jobbigt att undersöka såpass ändå privata områden? Hur vänjer man sig att inte tycka det är jobbigt?

Jag själv har känt mig själv obekväm i liknande situationer och då fått dåligt samvete för en riktig läkare ska ju inte känna så och man ska vara professionell och inte visa sig nervös inför en patient som säkert tycker situationen är jobbig.
Hur hanterar man det?

Svar: Har svarat på din fråga i ett eget inlägg <3
Alice Nerén

2019-11-25 @ 22:52:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: