Fick en fråga för ett tag sen om mina tips för att inte hamna i tv-soffan varje kväll och käka chips utan istället motivera sig och plugga, men faktum är att det faktiskt är precis så som mitt liv ser ut just nu. Visserligen äter jag inte chips varje kväll men 9 gånger av 10 bullar jag upp mig i soffan eller sängen med datorn i knät för ett avsnitt på netflix eller lite youtube-videos. Jag är HELT FÄRDIG på kvällarna och rätt slut i huvudet vilket gör att jag varken har lust eller förmåga att sätta mig ner och trycka in mer saker i huvudet. Det skulle helt enkelt inte tjäna någonting till då det ändå inte skulle fastna. Mitt flugpapper är redan fullsmockat så att säga.

 

Utan barn kan jag tänka mig att man kan vara lite mer flexibel med sin tid. Man kan välja att krasha framför tvn direkt efter att man kommit hem och bre sig en macka om man inte orkar laga middag men med barn finns inte riktigt den valmöjligheten. Istället försöker jag få så mycket av pluggandet gjort under min arbetstid (=innan jag hämtar Vincent) och lämnar resten av tiden till hushållssysslor, barnlek, matlagning och egentid.

 

Då och då känner jag dock att det finns lite energi över och då kan jag faktiskt sitta en timme efter att Vincent somnat framför högarna med anteckningar och färgpennor. Dessa dagar har dock av någon anledning blivit färre den senaste tiden då jag börjat bli rejält skoltrött. Det kan jag väl inte vara ensam om att vara eller? Känns som att vintertröttheten fortfarade hänger över axlarna och jag läängtar efter att få stänga skolböckerna i några månader och bara jobba.

 

Mina tips är alltså att redan från början bestämma när din pluggtid skall ligga. Schemalägg den om du så vill i din kalender men se också till att du då schemalägger ledig tid. Annars kommer du inte hålla speciellt länge och med tanke på hur lång läkarutbildningen är så måste man bara hitta den där gyllene balansen. Hitta sen det som håller din motivation uppe och den där lilla tanken som fungerar som en spark i baken. Jag blir extremt motiverad exempelvis av att tänka på hur mycket jag faktiskt kan och hur otroligt nära det är att jag kan få börja jobba som underläkare (nästa sommar!??). Sen när allt känns motigt och tungt brukar jag försöka påminna mig själv om hur otroligt kul jag faktiskt tycker att allt jag lär mig är (svårare under cellbiologin kanske, hehe) och oftast blir det genast mycket lättare.

 

 

Och sen hörni, det där med chipsen, ta med dig dem när du pluggar. Vem har sagt att plugga inte skall vara mysigt och trevligt? Med lite pluggsnacks blir allt lite bättre och let's face it, det kan man behöva så här en månad från sommarlovet! Heja dig, heja oss!