Alltså jag säger bara WOW! Spenderade hela förmiddagen inne på en operationssal på Thoraxkirurgin och det var helt otroligt häftigt. Jag har sett ett hjärta pumpa i en uppskuren bröstkorg (ja lägg ner den där mackan du håller i om du är äckelmagad), bevittnat hur man kopplat in slangar i hjärtat för att få blodet att fortsätta pumpa runt i kroppen för att sedan med hjälp av läkemedel stänga av hjärtat (!!??) och sy dit två nya kranskärl till hjärtat som de tagit från andra ställen i kroppen. Efter att kärlen var på plats kopplades hjärtlungmaskinen ut och patientens hjärta "kickade igång" igen. Det är ju ren magi egentligen!

 

Stod nyfiket och kikade på hela proceduren som tog nästan exakt 3 timmar ståendes på en pall bakom skynket mellan patientens huvud och resten av kroppen. Där hade jag en parkettplats för att se rakt ner i bröstkorgen på patienten och kunde se hur kirurgerna lugnt och metodiskt jobbade sig fram. Så imponerad över det teamwork som fanns bland människorna inne i den salen där alla visste precis sin plats och vad de skulle göra. Mellan det seriösa operationssnacket fylldes även rummet av skratt och semesterminnen vilket för en liten stund fick mig att glömma bort stundens allvar och vad som faktiskt hände på det där bordet.

 

Det är helt otroligt vad man kan göra i modern sjukvård och det är nästan lite kusligt att tänka på. En bypass operation är en mycket stor operation men en livräddande sådan vilket gör det hela så himla häftigt. Nu har jag dessutom sett en utföras alldeles framför mig och på något sätt känner jag mig både fylld av lyckorus och ödmjukhet. Att bli frisk från svår hjärtsjukdom är verkligen ingen självklarhet.

 

Tyvärr har jag ingen snajdig operationsklädesselfie att bjuda på utan det får istället bli en på eftermiddagens plugg i sängen om syra-basbalansen. Inte fullt så häftigt kanske, haha.