I lördags hade vi ett försenat 4årskalas för Vincent och hans kompisar. Vi hade lovat honom att han skulle få ha ett barnkalas i år men så har vi ju renoverat hela sommaren och inte varit så sugna på att bjuda hem en massa barn till slipdamm och byggmaterial liggandes huller om buller.

 

Kalaset blev otroligt lyckat och faktiskt inte så jobbigt som jag hade föreställt mig utan faktiskt ganska trevligt trots att det ju såklart var rätt intensivt med så mycket barn, småsyskon och föräldrar här hemma. Till mat bjöd vi på grillspett med köttbullar, korv och grönsaker med potatiskroketter till och tillefterrätt serverades tårta och glass med tillbehör.

 

 

Efter maten hade vi presentöppning och så lite dans och fri lek fram tills att det var dags för fiskedamm. Tom hade fäst en påsklämma på sitt kastspö och med hans hjälp fick de kasta ut från balkongen på övervåningen och sedan veva upp var sin godispåse som jag satt fast i klämman nere på altanen. Väldigt populärt bland barnen vill jag lova! Nästa gång hoppas vi dock kunna ha ett kalas lite närmare hans födelsedag hehe.

Jag har inte många vänner med barn i samma ålder som Vincent. Nu är det ju kanske inte så konstigt då jag bara var 21 när han föddes men jag kan ändå tycka att det är rätt tråkigt att jag inte har fler mammakompisar. Jag upplever, särskilt som mamma, att åldern bara är en siffra och håller tummarna för att vi skall träffa lite mer folk i närheten med barn som vi kan umgås med. 

 

När jag var gravid med Vincent träffade jag Elin som idag är en av mina närmsta vänner. Det är rätt roligt egentligen då hon sett en bild jag lagt upp på min blogg där jag varit och hämtat ut ett paket på hemköp och sett att vi bodde i samma område. Är verkligen helt otroligt tacksam att bloggen lett till den vänskapen. Hur som helst så var Elin också gravid och vi fick barn med 3 dagars mellanrum, jag en liten Vincent och hon en liten Isabella. Nu är vi båda tvåbarnsmammor och ingen av oss bor kvar i vårt gamla bostadsområde längre men umgås ju en hel del ändå.

 

I förra veckan var Elin och barnen här och lekte då hon och barnen var lediga. Olivia, som hennes yngsta dotter heter, är helt överförtjust i bebisar och skall gosa, klappa och hålla i Charlie så mycket det bara går när vi ses. Så himla go alltså.

 

 

I måndags sågs vi igen då vi följde med Elin för att köpa en diskmaskin på IKEA. Vi lyckades få med oss både diskmaskin och alla 4 barnen med oss ut till bilarna igen efter lite lunch trots att barnen trissade upp varandra en del men det gick ändå förvånansvärt smidigt måste jag säga. Elin är lugn som en filbunke så hon smittade nog av sig lite på mig.

 

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. Satt för några dagar sedan med Geriatrikschemat och skrev in i min och Toms gemensamma kalender och plötsligt blev det så påtagligt att min föräldraledighet faktiskt snart är slut. Om inte ens 2 veckor är det dags för mig att bänka mig i skolbänken igen och det är verkligen med blandade känslor.

Det är rätt beslut. Det hade inte känts bra att vänta ytterligare ett halvår och det hade dessutom blivit extremt dyrt för mig att skjuta på jobb ytterligare. Jag är sugen på att dra igång hjärnan igen och äntligen bli klar med denna evighetslånga utbildning. Samtidigt har jag ångest, det kan jag inte förneka. Jag är inte det minsta orolig för att Tom inte skulle fixa barnen hemma, det kommer han lösa alldeles strålande, utan jag tänker istället på allt jag kommer missa med Charlie. Han kommer lära sig krypa, sitta, äta, stå och kanske till och med gå under det kommande halvåret och jag är livrädd för att kanske inte få vara där och se honom ta alla dessa milstolpar. Dessutom kan jag (högst egoistiskt) bli ledsen över att han kanske inte kommer fortsätta att ha lika tät anknytning till mig som han haft tidigare då ju Tom ganska naturligt blir hans första anknytningsperson. Nu unnar jag ju dem verkligen det bandet de förhoppningsvis kommer ha kvar resten av livet men ja.. det är så svårt att förklara. Det är väl avundsjuka skulle jag tro.

 

 

Slutligen så ammar jag ju fortfarande. Amningen har funkat så otroligt bra den här gången och jag är verkligen inte redo att ge upp den än, men det finns en ganska stor risk att Charlie föredrar flaska framför bröstet och självmant väljer att sluta utan att det finns så mycket jag kan göra åt saken.

 

Som sagt, mycket tankar som snurrar just nu när dagarna tickar på. Jag kan för mitt liv inte förstå hur 6 månader kan gå så här fort?! Det har varit fantastiskt att ha fått spendera detta halvår med mina fantastiska barn. Nu går vi in i nästa fas och jag håller tummar och tår för att det inte skall bli allt för jobbigt för någon av oss. Jag får ta igen allt gos jag missar om kvällarna och på helgerna och sen hoppas jag få en del fritid nästa termin då jag ju skall skriva mitt examensarbete. Helt slut är ju dessutom inte mammaledigheten då jag ju skall vara hemma även nästa sommar! Får längta tills dess :)

 

- I tisdags kom äntligen soffan!!! Hann bara hjälpa Tom att lasta av den från skåpbilen innan jag skulle iväg till skolan men nu har jag hunnit slappa i den några kvällar och är rackarns nöjd måste jag ändå säga. I början kändes den väldigt stor men har börjat vänja mig och det känns kul att ha en soffa som många kommer få plats i när man har gäster över t.ex. Sen tyvärr så får man ju lite vad man betalar för och vi har valt en ganska privärd soffa så vi får se hur den håller sig över åren.

 

 

- Vår tvättmaskin har brakat ihop och när Tom pratade med en servicetekniker imorse trodde hen inte att det var någon idé att laga den så nu står vi inför att köpa ny tvättmaskin. SÅÅ tråkig utgift just nu men det är ju sånt som händer när man äger sitt eget boende. Vi som verkligen skulle behöva spara pengar nu efter renoveringen..

 

- Idag är båda barnen hostiga och snörvliga. Charlie har sovit jättedåligt hela veckan så jag har väl varit uppe ca 1 gång i timmen och antingen stoppat om/gett nappen eller ammat. Trodde jag skulle bryta ihop totalt i onsdags och psyket var verkligen i obalans men sen mådde jag lite bättre igår igen så nu känner jag mig "bara" trött. Har aldrig längtat så mycket efter helgen känns det som!

 

 

- Ikväll, om inte stormen ställer till det, kommer mina föräldrar hem efter dryga veckan i Kroatien. Vi har varit kattvakt vilket har inneburit dagliga besök fram och tillbaka med barnen hem till mamma och pappa för att släppa in och ut katten eftersom de inte har någon kattlucka. Måste erkänna att det ska bli rätt skönt att slippa springa dit varje dag men jag unnar dem verkligen denna välförtjänta semester i solen trots att man är aningens avundsjuk ;) Tror dessutom vi har en viss liten 4åring som saknar sin mormor och morfar en del!

 

- Igår hade vi grannen över efter förskolan så barnen fick leka av sig lite. De har en kille på snart 2,5 och en bebis på 7,5 månad. Vincent har verkligen längtat efter att få bjuda över L till oss men vi har ju renoverat hela sommaren så de har än så länge bara kunnat leka i trädgården. Vet inte vem av dem som var gladast över att äntligen få kunna leka hemma hos oss och de kilade snabbt upp på övervåningen och röjde runt på Vincents rum medan mammor och bebisar satt kvar i vardagsrummet och pratade. Är så glad att vi fått så trevliga grannar med barn i (ungefär) samma ålder!

Det är en riktigt grå dag som vi vaknar upp till idag, både på grund av nattens valresultat och regnet som bara öser ned utanför fönstret. Hade mamma och pappa över på kvällsmat och valvaka igår kväll och vi hade det väldigt mysigt valresultat till trots.

 

Jag och barnen har varit i Bosared i helgen och varit på släktmiddag för att fira min farmor som fyller 80 år. Tyvärr kunde Tom inte följa med då han skulle fira sin pappa som fyllt 50 år men när vi kom hem igår så hade han burit ner fåtöljer och TV från vårt provisoriska vardagsrum på övervåningen så att vi kunde sitta allihopa runt vårt nya soffbord och följa valet på TVn.

 

Så himla mysigt att vi nu äntligen kan börja använda vardagsrummet igen och att det jag visualiserat i nästan ett halvår nu faller på plats. I veckan skall soffan komma och vi skall åka en sväng till IKEA och mattlandet men sen är det liksom färdigt. Ska bli så kul att få visa er!

 

Det är väl typiskt att vi på den första varma och soliga dagen på nästan en månad bokat in vårt årliga Lisebergsbesök med våra vänner. Ja igår var vi på Liseberg och hade kanske hoppats på lite halvtaskigt väder för att slippa långa köer men uppenbarligen så var det fler som tänkte i de banorna. Vi hade hur som helst en härlig dag och var rätt slut i fötterna när vi kom hem efter en hel dags traskande. Vincent körde premiär både med sockervadd och ett åk i Flumeride. Jag måste säga att jag är rätt impnerad att han vågade åka den och var rätt rädd att han väl i båten skulle tycka att den var för läskig men han kom skrattandes ut från attraktionen med blöta kläder så jag gissar att det var en succé.

 

Hösten verkar ha kommit hit till Göteborg ungefär lika snabbt som sommaren kom i maj. Det har nog nästan regnat här till och från i två veckor nu. Jag har absolut inget emot lite regn men det hade ju varit trevligt med lite sensommarkvällar ute på altanen eftersom vi ju fortfarande inte fått vår soffa. Tom fick ett sms från MIO i förra veckan att leveransen blivit uppskjuten en vecka (som om vi inte väntat länge nog redan..) så nu beräknas den levereras i vecka 37. Håll ut!!

 

Har precis kommit hem från fysioterapeuten (sjukgymnasten) med Charlie. Vi upptäckte redan när han bara var någon månad att han var sned i nacken. Han låg hela tiden med huvudet åt vänster både när han satt i babysittern, när han låg på rygg och när han låg på magen. Vår BVC-sköterska rekommenderade oss att söka sjukgymnast för bedömning och vi var där i juni på kontroll. Väl där kunde fysioterapeuten konstatera en svaghet i ena sidans muskulatur och en skallasymmetri där det skiljde en halv centimeter mellan höger och vänster sida. Inte en jättestorskillnad men ändå ett tecken på den snedheten som vi upplevt.

 

Nu idag var vi som sagt där igen på ett återbesök. All träning vi gjort hade lönat sig för nu var skillnaden bara 4 mm och vi upplever honom inte alls lika sned som han var för 2 månader sen, även fast han absolut har en favoritsida. Vi fick lite nya övningar för att träna upp hans nackstyrka ytterligare men beslutade sedan att inte boka något mer återbesök utan att vi istället fick höra av oss om vi kände att vi behövde komma in. Charlie var helt färdig efter besöket och somnade mot min axel precis innan vi skulle gå haha. 

God morgon! 

 

Vad roligt att få höra att det är fler studenter och blivande studenter här inne. Bloggen har ju legat lite på is sen Charlie föddes så det är extra kul att se att det ändå hänger kvar läsare här. Nu är tanken att jag skall uppdatera lite oftare igen då jag saknar bloggen alldeles för mycket så jag skall försöka blanda typen av inlägg här trots att jag ju fortfarande är mammaledig ett tag till. Vad är ni sugna på att läsa om?

 

Igår hade vi Toms föräldrar här en stund och firade Vincents födelsedag i efterskott då de varit iväg i Frankrike på semester. Jag och Vincent hade bakat morotskaka efter förskolan som verkligen blev supermumsig (länk till receptet hittar ni HÄR, jag gräddade dock bara ca 50 min) och så blev det givetvis lite presentöppning.

 

Idag var planen att gå till öppna förskolan med barnen men så vaknade Vincent för en stund sedan och var lite snuvig så vi blir nog hemma och vilar istället. Ganska skönt ändå med en slapparfredag då Charlie sovit urkasst på nätterna med uppvak minst varannan timme i ca 3 veckor nu (sen han blev sjuk). Skall bli helt magiskt underbart med helg vill jag lova!

Nu drar universiteten runt om i landet igång sina utbildningar och nästa vecka är det dags för mina nya kurskamrater att dra igång sin 9onde termin. Jag har ju dock redan läst halva terminen så för mig väntar knappt 2 månaders mammaledighet till innan jag hoppar på utbildningen igen. Visst är det inte bara jag som tycker tiden gått grymt fort. Fattar inte att jag snart "sitter i skolbänken" igen och då för att köra ända in i mål och ta läkarexamen. Det är så ruskigt nära nu!

 

 

Om 1,5 vecka börjar dessutom alla nya T1or på läkarprogrammet i Göteborg. Kommer precis ihåg känslan jag hade i magen när det började närma sig skolstart för mig, trots att det ju nu var 6 år sedan (så här skrev jag om min första vecka på läkarprogrammet då). Ett nervöst men gjädjefyllt pirr. Jag kommer även ihåg att jag drömde om uppropsdagen några dagar innan och kan än idag minnas delar av den drömmen. Om någon av er blivande T1or läser här så skall ni bara veta att ni har ett grymt äventyr framför er och trots att 5,5 år känns som en evighet så kommer tiden bara susa förbi.

 

 

Nu är jag ju inte riktigt färdig än och tur är väl det. Jag känner nog att jag behöver vänja mig lite vid tanken på att jag faktiskt snart är färdig läkare. När Vincent var och tog bort gipset (halleluja!!) i måndags på sjukhuset var hans läkare min gamla kurskamrat från klassen som tog examen i januari. Vi båda kände igen varandra och det var en minst sagt konstig känsla att sitta där och veta att det om inte lång tid alls kommer vara jag som sitter där och tar emot patienter. Så skumt!

 

 

Nä jag längtar faktiskt lite smått efter att få använda hjärnan igen trots att jag verkligen njuter av att få vara hemma med mina små. Det kommer nog bli motigt att lämna pojkarna hemma den första tiden och sätta sig på bussen till skolan men det blir nog bra i slutändan. Bara jag får sova bättre än vad jag gör nu ;)

 

Har vi några studenter som läser min blogg? Vad pluggar du och vilken termin? Om inte, finns det någon som funderar på att plugga något speciellt? Hade varit så spännande att få höra!

Ojoj vilken vecka! Hur kan man ha sån otur att man blir dunderförkyld första veckan efter semestern? Har verkligen kämpat mig igenom veckan men nu är både jag och Charlie i princip friska och det ser ut som att Tom och Vincent klarat sig från sjukdom denna gång.

 

Inskolningen på nya förskolan har gått toppenbra för Vincent i alla fall, trots att jag varit ett vrak. Redan i torsdags lämnade jag honom för första gången själv och det gick hur bra som helst. Han ville inte ens gå hem när jag kom och hämtade honom igen efter 5 timmar. Jag brukar tycka att det är lite löjligt med alla instagrammammor som längtar efter sina barn så fort de lämnat dem på förskolan men i torsdags kände jag verkligen så. Det kändes helt fel att vara ensam hemma med Charlie efter en hel sommar tillsammans. Det var nog mycket oro i botten dessutom över hur det skulle gå men nu gick det ju strålande så jag tror inte det blir lika jobbigt att lämna i nästa vecka.

 

Det går undan med renoveringen nu vilket verkligen är SÅ kul. Golvet är på plats och igår var vi på MIO och beställde soffa (!!!!!). Nu är det väl egentligen mest småfix kvar så som lister, foder, eluttag och så skall vi lägga matta i trappan. Jag har redan spånat en del på inredning och vet på ett ungefär hur jag vill ha det men sen får vi se vad vi har råd med också, hehe. Det kommer bli så roligt att få visa er lite före- och efterbilder här om några veckor.

God morgon!

 

Idag är första dagen tillbaks i vardagsrutinerna igen. Tom är på jobbet och jag och barnen har just ätit frukost ute på altanen. Det hela hade varit ganska mysigt om det inte var för att både jag och Charlie gått och blivit tokförkylda. Charlie började hosta redan i torsdags och igår började även jag känna mig hängig. Vincent verkar än så länge helt opåverkad så den här dagen kommer nog bli lååååång. Helst hade man ju bara velat dra täcket över huvudet och sova några dygn men det går ju inte riktigt med två barn att ta hand om. Nä fy, sommarförkylningar är verkligen inte skoj.

 

Nu är vi halvvägs igenom Toms sista semestervecka. Det känns verkligen tråkigt att tiden gått så ruskit fort men å andra sidan skall det bli lite skönt att komma in i vardagsrutiner igen. Vi har dessutom haft en riktig toppensemester så jag kan verkligen inte klaga.

 

Idag har vi hållt på och grejat i vardagsrummet men också hunnit med en fika och lekstund hemma hos min lillebror som ju bor i vår gamla lägenhet. Det känns väldigt konstigt att åka tillbaks dit och så fort man svänger in på parkeringen ramlar en massa gamla fina minnen över en. Den lägenheten kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Blir enormt sentimental och känslosam när jag tänker på allt vi fått uppleva där men jag inser ju också att vi kommer skapa minst lika många fina minnen i vårt lilla radhus.

 

 

Nu börjar vardagsrummet ta form hemma. Vi har verkligen fått upp farten nu den sista veckan och särskilt Tom har jobbat på ordentligt för att hinna med så mycket som möjligt innan han börjar jobba igen. Vi alla är så sjukt trötta på detta renoveringskaos och det känns som att vardagsrummet är den pusselbit som saknas för att radhuset verkligen skall kännas "hemma". 

 

 

Det är inte lätt att renovera med småbarn och det är kanske inget jag skulle rekommendera andra att göra med tanke på både brist på tid och ork, men oj vad bra det kommer bli när det är klart. Idag har vi målat tak och väggar och i helgen skall gamla golvet rivas och så hoppas vi få det nya på plats i nästa vecka. Sen är det ju egentligen fritt fram att köpa soffa även fast det saknas lister och dörrkarmar samt att trappan behöver en uppfräschning. Alltså soffa.. ni som följt mig ett tag vet ju hur mycket jag brukar hänga i soffan om kvällarna så det ska bli så UNDERBART att äntligen få köpa en. Blir alldeles pirrig när jag ser hur fint det börjar bli och så himla stolt över oss som faktiskt gjort detta alldeles själva (med viss hjälp av min pappa och Toms farbror). Ser verkligen fram emot att visa er bilder när det är klart!

Hipphipphurra för vår fyraåring idag! Visst är det inte klokt hur tiden kunnat gå så fort att jag fått vara mamma till denna lilla vildingen i 4 år! Kan knappt förstå det. Nu har Vincent passerat både bebisstadiet och småbarnsstadiet och är nu ett.. barn?! Han är för det första så stor och växer fortfarande ur sina jeans så fort man köpt nya och det är knappt så jag orkar bära honom längre. Sen är han så otroligt klok och påhittig och som alla andra fyraåringar full av en massa bus.

 

Det senaste halvåret har vi fått möta treårstrots som heter duga och det är mycket jobbiga känslor som ryms i den kroppen kan jag lova. Å andra sidan så njussar han påså oändligt med kärlek och är en sån glädjespridare att det gör ont i hjärtat ibland bara man tittar på honom. Min fina lilla Vincent!

 

Dagen började med frukost på sängen förlillkillen och paketöppning. På kvällen kom sen min familj och Toms farbror på kvällsmat och marängsviss och Vincent lekte länge och väl med morbror Gabriel och den nya tågbanan han fick utav honom. Nu sover lille födelsedagskillen gott i sin säng och jag skall ta och kika på lite Netflix innan jag somnar jag också. God natt hörni!

 

 

Hallå från semesterkaoset! Här gick man och trodde att man skulle få vila upp sig på semestern men jag har nog inte varit så här trött sen Charie föddes. Anledningen heter bruten arm. Tyvärr så är det den älskade lilla snart 4åringen som brutit armen och han har haft det ganska kämpigt, speciellt nattetid, så jag har inte sovit särskilt bra med tröstande av ledsen kille samtidigt som jag ju har en liten bebis som äter 2-3 gånger på natten. Känns som jag skulle behöva sova i en vecka för att komma ikapp.

 

 

Nu mår Vincent mycket bättre som tur är och leker på rätt obekymmrat trots gipset så jag håller tummarna för en lugn natt men jag skall inte ropa hej än. Är så otroligt stolt över honom och över hur tappert han tagit sig igenom allt detta. Mitt hjärta bara brister varje gång jag tänker på den kvällen/natten och att se honom ha så ont och vara så rädd.

 

Vi har utöver de senaste dagarnas händelser haft en fantastiskt härlig semester hela lilla familjen. Första veckan spenderades som sagt i Bosared med våra vänner. Vi hade fantastiskt väder (ja som resten av Sverige ju) och badade flera gånger varje dag, spelade badminton och kubb ute på gräsmattan, lagade kanongod mat, hade vattenkrig, busade med barnen och spelade kort på kvällarna tills ögonen gick i kors och vi fick ramla i säng. Dessutom firade jag en alldeles förträfflig 25årsdag där.

 

 

På söndagen åkte vi hem och laddade om och åkte sedan iväg igen på tisdagen mot Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Vi bodde strax utanför Vimmerby i min vän Elins mammas hus och hade två helt fantastiska dygn där trots den enorma hettan som slog till lagom tills vi skulle spendera två hela dagar utomhus haha. Vi alla klarade oss utan varken vätskebrist eller solbränna men på torsdag eftermiddag ramlade Vincent när han skulle hoppa ur skrindan och föll som sagt så oturligt att han bröt armen. 

 

 

Både jag och Tom såg direkt på Vincent att det var nått som inte stämde och vi sökte upp sjukstugan på ALV som rekommenderade oss att ta oss till vårdcentralen för att få armen röntgad. Det var alldels fruktansvärt att försöka lirka in Vincent i sin bakåtvända bilstol och spänna fast honom då han skrek och grät så fort vi rörde hans arm. Får ont i magen bara jag tänker på det. Väl på vårdcentralen fick vi beskedet att överarmen var bruten och att vi måste bedömmas av en ortoped på sjukhuset i Västervik, nästan en timme bort i fel riktning.

 

På sjukhuset fick vi komma in relativt snabbt till gipsrummet och fick reda på att benbrottet var "fint" och inte behövde fixas till vilket fick mig att andas ut en smula. Sen fick vi sitta och vänta en bra stund innan de kom in och gipsade hans arm då de behövde vara 3 stycken. Vincent fick lugnande medicin och fick ligga och andas lustgas på mask medan läkaren och en av sköterskorna gipsade armen. Tom höll Vincent i den andra handen och jag stod och vaggade Charlie som precis hade lyckats somna i min famn. Både läkaren och sköterskorna var helt fantastiska med Vincent och fick honom på andra tankar trots att han var både ledsen, rädd, trött och smärtpåverkad. Strax efter 8 sätter vi oss äntligen i bilen igen och påbörjar en lååååång bilresa hem med en sovande bebis, en ledsen 4åring och två mycket trötta föräldrar. 

 

Resten av veckan har vi bara försökt att landa i vardagen igen och försökt vila så mycket som möjligt. Det har varit mycket tv-tittande och slappande i sängen under takfläkten. Vincent behöver ju hjälp med det mesta då han bara har en hand men han har redan lärt sig att hoppa upp och sätta sig på stolen/toaletten, klättra upp i sängen och ställa sig upp från golvet vilket gör mig sjukt imponerad. Nu väntar gips i 3-4 veckor (mer exakt får vi reda på i slutet av veckan på kontrollen på sjukhuset) och sen hoppas jag vi slipper mer sjukhusbesök i år. Vi har fått så det räcker och blir över nu tycker jag!

Semester har aldrig känts så underbart! Äntligen är hela familjen samlad på ett ställe och vi kan njuta av tiden tillsammans. Igår fyllde vi bilen till max med allt ni någonsin kan tänka er att en småbarnsfamilj på fyra skulle kunna behöva på en vecka och styrde återigen mot Bosared. Det är inte klokt hur mycket som ryms i vår lilla Citroën med lite våld och hederligt tetrisbyggande. Hur som helst.. vi har haft en helt magisk dag här ute på landet idag. Avslutade dagen med att ta ett dopp i sjön och nu njuter vi av kvällslugnet när båda barnen somnat framför TVn med lite snacks.

Tjuvstartade semestern redan i söndags och drog med båda barnen till Bosared där mamma och pappa njuter av sin sista semestervecka. Det är som vanligt helt ljuvligt att få vara här trots den lite mindre ljuvliga förkylningen Tom så snällt smittat mig med. Förkylning på sommaren är ju verkligen ingen hit alltså men jag har fått avlastning här med barnen så jag har kunnat vila lite grann och nu hoppas jag vakna imorgon och känna mig piggare.

 

Tom gör sin allra sista arbetsvecka nu och vi åker hem till honom imorgon då vi skall till BVC för Charlies tremånadersvaccin. Redan på lördag åker vi dock tillbaks hit och stannar en hel vecka tillsammans med några vänner vilket skall bli riktigt mysigt. Det har blivit lite av en sommartradition att spendera en vecka här med våra vänner. Skall bli helt underbart att få ha semester hela familjen i 4 veckor nu innan Vincent börjar förskolan och Tom går tillbaks till jobbet. Har haft några rätt slitiga veckor hemma nu med båda barnen och vi alla kommer nog njuta av att ha Tom på hemmaplan.

 

Nu skall jag återgå till att njuta av kvällen tillsammans med päronen framför tvn!

Yes, jag har äntligen fått tag i en dator. Mina föräldrar är på semester i England och idag när jag vattnade deras blommor passade jag på att norpa mammas dator över helgen. Efter det att jag skrev första delen av min förlossningsberättelse har jag inte lyckats ha igång min egen dator i mer än några minuter innan den startat om sig så jag har väl kanske insett att den datorn gjort sitt och det är dags att bita i det sura äpplet och köpa mig en ny. Kanske inte det första man vill lägga pengarna på när man nyss flyttat och håller på att renovera men å andra sidan klarar jag mig verkligen inte utan en fungerande dator.

 

Det är verkligen urtråkigt att det ekar så tomt här inne just nu. Jag har SÅ mycket som jag vill skriva om och dela med mig av men så extremt lite tid att sätta mig ner i lugn och ro och skriva ett inlägg. Vincent går och lägger sig kring 7 på kvällarna och jag måste i säng senast klockan 10 för att vara människa dagen därpå i och med att jag vaknar några gånger per natt för att amma och under dessa tre timmar skall jag hinna med SÅ mycket att bloggen hamnar långt ner på listan tyvärr.

 

Idag gjorde Vincent sin absolut sista dag på förskolan. Nu väntar ett långt sommarlov och i augusti skall han börja på sin nya förskola här i Lindome istället. Det känns på ett sätt otroligt skönt att vi nu helt lämnat det gamla bakom oss och kan blicka framåt mot vårt nya liv här men samtidigt känns det jobbigt att han skall behöva lämna sina vänner och pedagoger som han känner så väl och få "börja om" på ett nytt ställe.

 

 

Just nu är det nog mest jag som tycker att det hela känns lite jobbigt dock då Vincent bara verkar tycka det skall bli kul och spännande att få börja på nya förskolan. Jag är så otroligt stolt över den lille killen alltså. Han har flyttat, blivit storebror och lämnat sin förskola inom loppet av 2 månader och tagit det hela så otroligt bra. Jag är nog faktiskt den som tagit det hårdast med flytten men så är jag inte särskilt bra överlag på att hantera stora förändringar i livet och blir lätt väldigt känslosam och sentimental. Nä, ibland önskar jag att jag var lite mer som min 4åring som ser varje dag som ett nytt äventyr.

 

Vi firade i varje fall in sommarlovet idag med att bjuda hem mina föräldrar och min bror på pannkaksmiddag och hade det jättemysigt tillsammans ute på vår altan en bra stund innan det var dags för dem att dra sig hemåt igen. Nu skall jag och pojkarna vara hemma ensamma fram till i mitten av juli då Tom går på semester. Tur att det är sommar så vi kan vara ute mycket om dagarna så att vi inte börjar klättra på väggarna här hemma. 

 

 

Nu har klockan slagit 10 så då är det dags att krypa ner bredvid min sovande lillskatt och få mig några timmars sömn innan det är matdags. Nattinatt!

Nu var det lite drygt 2 månader sen jag skrev min sista tenta innan jag gick på mammaledighet. Tiden har gått så grymt fort och ändå så känns studentlivet på sjukhuset såååå långt bort. I fredags fick mina gamla klasskamrater fira in sommarlov och att de nu klarat av ännu en termin. Att vara klar med 9 terminer är lite extra speciellt. Då får man nämligen jobba som underläkare. Kan ni alltså tänka er att JAG hade kunnat jobba som läkare redan denna sommaren? Hur sjukt är inte det, jag kan ju ingenting?! Vem skulle vilja anställa mig liksom? Visst, jag är godkänd i alla kurser hittills men som på så många högskoleutbildningar så glömmer man ju helt katastrofalt mycket av det man hunnit lära sig direkt när man lämnar tentasalen.

 

 

På ett sätt är jag så glad att "slippa" slängas ut i verkligheten i sommar just på grund av att jag känner mig lite som en bluff av någon anledning men en liten del av mig är ju såklart pyttis avis på mina vänner som nu för första gången får testa på det som vi alla kämpat för i så många år nu. Någon gång måste man ju helt enkelt ge sig ut i arbetslivet, hur läskigt det än må kännas.

 

För mig väntar dock drygt 4 månaders mammaledighet till innan jag är tillbaks i skolbänken igen och det känns faktiskt väldigt bra. När jag väl är tillbaks igen är det bara dryga året kvar som läkarstudent och det kommer säkerligen att susa förbi och sen är det äntligen dags för mig att prova mina vingar. Vad spännande det skall bli! Tills dess skall jag njuta av att få vila hjärnan från allt pluggande och bara umgås med mina älskade pojkar. Det är inte fy skam det heller!

 

Ja om ni undrar hur man ser till så att man får så lite tid för sig själv som det bara går så tar man och skaffar en bebis, gärna med ett äldre syskon som kräver sitt, och flyttar till ett radhus med renoveringsbehov och dessutom låter det där äldre syskonet gå kvar på gamla förskolan 3 dagar i veckan vilket innebär att du får spendera nästan 1/5 av tiden barnet är på förskolan i bilen. Antingen tar man hand om något av barnen och gör man inte det finns det ju cirkus en miljon saker att göra här hemma.

 

Dagarna rullar på i ett och både jag och Tom ramlar bokstavligen i säng på kvällarna. Tom är nu i full gång med att riva i vardagsrummet och hallen och jag har tagit det större ansvaret för barnen och hemmet. Tröttheten till trots så njuter vi ändå till fullo av vårt lilla radhus och våra två pojkar. Vi har verkligen fått en otroligt snäll och lugn bebis. Jag vet nog inte om vi hade lyckats få ihop allt om Charlie varit som Vincent var som knappt gick att lägga ifrån sig och som ofta var ledsen och hade magknip stackarn.