När man inte når hela vägen fram

Och så hände precis det som jag varit så rädd för, jag kuggade mitt praktiska prov. En patient med en ovanlig sjukdom med svårtolkade symtom gjorde att jag trots att båda anamnes och status satt som en smäck satt frågande över den topiska diagnosen (vart skadan sitter i nervsystemet). Lägg till en examinator som vaknat upp på alldeles fel sida av sängen och inte alls kunde ha överseende med att det faktiskt tagit många år innan patienten fått sin diagnos (hur skall jag då lista ut det efter EN undersökning?) och att symtom som inte borde funnits fanns där och vice versa.

Nä, jag tänker inte älta detta mer. Har redan spenderat 2 timmar i sängen gråtandes trots att jag ju egentligen inte gjort något fel. Hade jag bara fått patienten som min kurskamrat hade (vi sitter med under en examination och lyssnar också) hade jag tagit diagnosen under den första minuten men nu blev det ju inte så. Ett sjukt konstigt system att examineras på där patientens diagnos och examinatorns bedömning har större individuell betydelse än ens egen prestation. Hur kan det vara en rättvis bedömning?

Nu skall jag i alla fall försöka ladda om inför tentan nästa fredag och så får jag göra om det praktiska provet i sommar. Jag får inte göra det till en större grej än vad det är. Jag är VERKLIGEN INTE värdelös och kommer att bli en bra läkare ändå (även fast jag för 2 timmar sedan i en kort minut funderade på att hoppa av programmet i ren protest). Jag blir bara så förbannad då läkarprogrammet borde vara något som bygger upp en och inte bryter ned ens självförtroende. Det klarar jag så bra själv, tack!

Postat av: Karin

Ja, det känns inte rätt att de bedömer på samma sätt om man får en lätt patient som om man får en svår patient med en ovanlig sjukdom. Min dotter fick också en examinator som vaknat på fel sida och hon underkändes på förra praktiska provet. Hon kände sig precis som du nedbruten och så ledsen över examinatorns elaka kommentarer. När hon sedan skulle göra om provet fick hon en bra examinator som inte kunde förstå hur hon misslyckats på första försöket. Han sa "Det är nog ungefär som när en världsetta misslyckas på ett OS". Så Alice, ta inte för hårt på denna tillfälliga svacka. Du klarar det till sommaren. Kör hårt sista veckan så du har bästa förutsättningarna till att lyckas med tentan på fredag! Lycka till! Jag tror på dig!

Svar: Tack så jättemycket för dina fina ord! Jag vet ju att det är såhär. Vet flera som kuggat och det är verkligen inte så att de är "dåliga" på något sätt. Det är därför jag tycker att det är en fullkomligt onödig examination om den ändå bara leder till att folk på måfå kuggas. Vad tjänar då en omexamination till egentligen? Som jag skrev så bygger det ju inte direkt på själbförtroendet precis. Nåja jag tar nya tag och vad jag har hört så kuggar ingen andra gången de gör provet så jag lever på det hoppet. Stor kram!!
Alice Valfridsson

2017-05-25 @ 07:16:19
Postat av: Sjuksköterskestudenten

Jaså ni måste sätta diagnosen alltså? Förstår ju att man måste testa kunskapen på något sätt, och att det är viktigt att en läkare verkligen kan sätta diagnosen... Men i verkliga livet så har man ju alltid mer erfarna kollegor att rådfråga när man går bet själv, det är ju det som är teamwork.

Svar: Ja och efter 5 veckor neurologi känns det väldigt orimligt att begära att en läkarstudent skall kunna sätta exakt neurologisk diagnos (då det ju finns 100tals) utan att kunna bolla med kollegor osv. Givetvis kan jag de allra vanligaste och allvarligaste diagnoserna ;) skall dock snart få göra om provet så det kommer säkert gå alldeles utmärkt då. Jag ska inte låta detta stoppa mig! Erfarenhet kommer ju med jobbet och det kan man inte läsa sig till hur många gånger man än skriver en tenta, det får man bara av att se så många patienter som möjligt. Väljer att se detta som ännu en erfarenhet inför framtiden :) kram
Alice Valfridsson

2017-05-26 @ 18:04:39
URL: http://blivandeanessk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: