Den där amningshjärnan
Det gick alldeles strålande hos tandläkaren idag. Tydligen har det gjort susen att jag införskaffat en eltandborste för trots att de stackars småttingarna fått minskad omtanke det senaste så såg de jättefina ut, jippie!
Vincent och Tom satt ute i väntrummet medan jag var inne hos tandläkaren och han skötte sig alldeles utmärkt (med andra ord; han stensov). När vi sedan skulle gå så var det min tur att ta barnvagnen i den otroligt pluttiga hissen och man kan kanske tro att det är lätt som en plätt att åka hiss, men då ska jag tala om för er att har man en amningshjärna blir även de lättaste sakerna en utmaning.
Ni förstår att denna fina lilla panel satt bredvid hissen och ni kan ju gissa vilken av knapparna som jag valde att trycka på. Ja inte var det rätt knapp i alla fall! Utan att riktigt tänka mig för (då ju hissen för det första redan är på vår våning) trycker jag glatt på "NED" och ser snopet hur hissen glider just neråt.
Ja det var ju bara att vänta på att hissen skulle stanna så jag kunde trycka på rätt knapp och Tom den skadeglada pojken traskade skrattande ner för spiraltrappan och säger "Vi ses nästa vecka då". *Mutter mutter*. Så typiskt mig på något sätt.
Väl nere på entréplan lyckas jag även trycka på knappen för automatisk dörröppning och nästan bli mosad av en dörr som kommer flygande inåt istället för utåt. Den byggnaden gillar helt enkelt inte mig! Vi kom som tur var hem oskadda båda två.
Nu skall vi försöka natta en bebis som klart och tydligt är trött men vägrar att sova. Får väl se om vi kan lura honom med en liten insomningsslurk mjölk ;)