Titta tato

Idag trotsade vi sjukdom och begav oss ut i duggregnet för att.. titta på traktorer, såklart. Vincent är fortfarande ganska så krasslig men gick ändå i eftermiddags och hämtade sina skor i hallen för att demonstativt visa sin tröga mamma vad han ville. Lyckades både få till "tato"-tittande, vattenpölshoppande och så lite "gonga" på innergården. 
 
 
Hoppas verkligen att han blir piggare snart. Idag har matintaget bestått av gröt, 3 clementiner, 2 smörgåsrån, 7 köttbullar och en halv kanelbulle. Blir så otroligt orolig fast jag vet att det inte är någon fara egentligen att han äter mindre än vanligt. Som mamma känner man sig ändå misslyckad på något underligt sätt när man inte kan erbjuda mat som ens barn vill äta. Han har ju liksom inte lika mycket hull att ta av om man jämför honom med hans mamma (hehe). Usch, nä nu hoppas jag verkligen att han återgår till sitt gamla goa jag illa kvickt.




Kinkig med maten?

Idag bjöds det på pannkakor till middag i casa Alvert. Tänkte att det skulle gå hem hos lillen, men icke. Han åt bara en ynka liten pankis innan det blev matvägran och pannkaksbitar flög kors och tvärs över matbordet.
 
Det är så konstigt att se Vincent, som annars är väldigt matglad, så här kinkig när det kommer till mat nu när han är sjuk. Det finns inte mycket han vill äta och man blir ganska så frustrerad när man stått och lagat mat och han inte vill äta. Det som funkar bäst just nu är smörgåsrån med smör så det trycker jag i honom när tillfälle ges. Inte mycket till näring där men förhoppningsvis är han snart på bättringsvägen och blir sitt gamla, matglada jag. Har ni "gamla" rutinerade mammor något tips?
 
 
Tänkte passa på att visa er vår nya bokhyla vi köpte på IKEA i helgen. Blev en vit, smal BILLY som inte alls känns så klumpig och stor som en vanlig bokhylla hade gjort och trots det så går det in en hel del i den. Har börjat så smått att fylla på från allt nerpackat kontorsmaterial som fortfarande står i Vincents rum och har även passat på att rensa och slänga vilket var väldigt välbehövligt. Gamla föreläsningskompendier om Syra-Basbalansen kände jag att jag kunde fortsätta mitt liv utan.
 
 
Både pappa och Tom tycker att vår datorskärm från stenåldern behöver bytas ut förresten. Jag, som inte är särskilt insatt, tycker den fungerar alldeles utmärkt och lägger gärna pengarna på annat. Gissar dock att den dagen vi väl byter ut den kommer jag inte sakna den gamla. Håller ändå på med en del photoshoppande vilket kanske kräver en datorskärm från det här decenniet i alla fall. Ännu en sak att skriva upp på "saker vi skall köpa när vi vinner en miljon på vår trissjulkalender"-listan. Räknar nämligen kallt med högsta vinst, såklart!


En till VAB-måndag

Då var det dags för VAB igen. Två veckor klarade vi oss vilket ju är någon form av rekord den här hösten som verkligen gått i sjukdomens tecken. Nu hoppas vi bara att lillkillen snabbt blir bättre, att vi föräldrar slipper bli sjuka och att detta nu får vara den sista omgången innan han går på julledighet den 18onde.
 
Dagen har hittills spenderats framför Pippi på tv. Det är favoriten här hemma just nu. I vanliga fall är han inte så värst intresserad av tv alls men när man är sjuk kan det vara skönt att ta det lite lugnare och gosa med mamma. Det är verkligen inte kul att se honom såhär hängig men han blir i alla fall otroligt gosig och mysig när han är sjuk vilket man ju inte tackar nej till. När han kryper upp och lägger huvudet i ens knä smälter man verkligen.
 
Dagens frukostmacka som jag snällt fick dela med lille sjuklingen
 
 
Nu sover lillpysen och jag skall passa på att plugga. Vincent sov längre än vanligt imorse och gav oss båda lite välbehövd sovmorgon efter en kämpig natt så jag känner mig ändå hyffsat utvilad. Laddar med mer te, just in case, och dyker ner i tumörcellspatologin.



Allt faller på plats

Hallihallå! Söndag kväll och helgen har som vanligt gått rasande fort. Vilken helg gör inte det? Har suttit och pluggat nu en liten stund och skall strax plocka ut mina varma mackor ur ugnen och ta ledigt för resten av kvällen. 
 
Igår hade vi mamma och pappa här som hjälpte oss med en massa fix i lägenheten. Jag och mamma passade på att rensa bland lådor och i garderober medan pojkarna huserade i köket och Vincents rum.Nu är det verkligen inte mycket kvar i köket vill jag lova och det är både fönsterbräda och tapet uppsatt inne i Vincents rum. Skjutdörren är inne för lackering och efter ett besök på IKEA är även en garderob beställd till vårt sovrum. Snart så faller alla pusselbitar på plats, känns toppen! Kan säga att vi alla var rätt slut igår kväll efter att ha röjt hela dagen lång men vi blev också väldigt nöjda med allt vi fick gjort.
 
 
Vincent sprang raka vägen in i sitt sovrum imorse för att kolla på tato (traktor). Alla hjulburna fordon förutom vanliga bilar är nämligen traktorer och det är hans absoluta favorit just nu. Vi har fortfarande en grävmaskin ståendes på innergården och den skall vi alltid gå och kika på när vi är ute och leker.Två tummar upp för tapeten från Vincent helt klart.
 


Bilderna har kommit!

Riktigt flög upp ur soffan idag när Tom kom hem och viftade med det där kuvertet vi gått och väntat och längtat efter nu i tre veckor. Fort som blixten åkte usb-minnet in i datorn och nervöst dubbelklickade vi på mappen. Helt obefogat som tur var eftersom vi möttes av helt otroligt fina bilder på både Vincent, familjen och även på bara mig och Tom.
 
Hade gått och varit lite nervös över att det skulle va svårt att få till några fina bilder eftersom Vincent inte var på världens mest sammarbetsvilliga humör men de blev helt fantastiska ändå. Fångade verkligen hans lilla personlighet perfekt. Tusen tack Therese Stenvall för att du förevigade vår lilla familj!
 
Foto: Therese Stenvall @ blickfoto.se




5 härliga saker med VAB

Det blev VAB för mig och lillen idag. Känns som att det enda jag skriver om här är att han är sjuk men så ser liksom vårt liv ut just nu. Inte så mycket annat spännande som händer! Det är dock inte bara stressigt och tråkigt att vara hemma med sjukt barn och missa värdefull skoltid, snarare tvärt om. Hade det som sagt inte varit för att jag hamnar efter i plugget och Vincent faktiskt inte mår så bra så finns det en hel del mysigt med att vara hemma och VABba.
 
1. Oftast får man tid att sova lite själv (eller i alla fall ta det lite lugnt) när barnet vilar middag för att kompensera för de tusen uppvak man haft under natten.
 
2. Man slipper fixa håret och dra på sig fina (läs rena) kläder utan kan luffsa runt i mjukisar hela dagen
 
3. Har tillgång till både kylskåp och skafferi när det vankas mat eller mellanmål jämfört med lilla matlådan man vanligtvis knökat ner sina rester i
 
4. Vid tråkigt väder kan man utan dåligt samvete leka inomhus.
 
..och sist men allra härligast
 
5. Man får spendera hela dagen med sin lilla älskling, Trots ynklighet och gnäll är varje minut guld värd. Man märker att man missar saker när Vincent är på föris och dessutom saknar man ju honom massor. Härligt då att få lite alone time med min älskade mini.
 
Läsa böcker om och om igen på köksgolvet är lite vår grej och det är ju bara så mysigt. Är så nöjd med vår fina matta som ni hittar HÄR
 
 Bättre än en matlåda med rester. Alldeles nygräddad tortillapizza med sallad, mums!


2 år sen

 
Tänk att ett år går så fort. Idag är det två år sen jag fick det där plusset på stickan. Det plusset som var starten på en helt fantastisk resa. Stundtals kämpig men också alldeles underbar. En resa jag aldrig någonsin skulle vilja ha ogjord. Nu står vi här, två år senare, med en liten busig ettåring som knatar runt och kallar oss för mamma och pappa. Vilken häftig resa och än är den inte slut. Livet med dig min älskade son har bara börjat! Vad väntar oss de kommande två åren tro?
 
Här kan du läsa inlägget jag gjorde för exakt ett år sen



Den nya lekplatsen

Med en liten kille som kämpar mot sömnen och vaknar till titt som tätt har lördagskvällen hittills mest bestått av sövningsjour här hemma. Hade tänkt sätta mig och plugga lite grann när han somnat men nu vete sjuttsingen om jag orkar det. Klockan har ju hunnit bli en del om man säger så. Vi tror att det är nya tänder på G för lilleman och därför har nätterna varit rätt kämpiga för lilla familjen det senaste.
 
Startade i alla fall dagen med ett litet besök på innergårdens lekplats. Nu ÄNTLIGEN är de nämligen klara med ombyggnationen och då var vi ju tvugna att testa och se om lekplatsen var något att ha. Vi inveg även Vincents nya begagnade overall. Han ser ut som en liten michellingubbe när han springer runt i den, haha, så otroligt söt.
 
 
Lekplatsen fick två tummar upp av Vincent och innergården har verkligen blivit jättefin. Att det dessutom fanns en del vattenpölar att hoppa i och att en grävskopa stod parkerad i ena hörnet av gården gjorde nog inte saken sämre. Skönt att slippa allt buller från alla maskiner äntligen och kul att ha en lekplats precis utanför dörren. Kommer lekas mycket där vill jag lova.


Dopet för ett år sen

Förra helgen var det ett år sen vår lille skrutt döptes. Då tyckte jag att han var så stor och var t.o.m. lite stressad över att vi väntat så länge med dopet. Nu såhär ett år senare så kan man ju bara skratta åt hela den grejen. Han var ju bara sååå liten och söt.
 
 
En fantastisk dag fick vi med gäster från när och fjärran. Det var dock en hel del att styra och ställa med under dagen så nästa gång kanske det blir lite mer nertonat, men vi får väl se. Några av släktingarna som var med på dopet har inte ens träffat Vincent sen dess eftersom släkten är så stor så där har man ju verkligen en anledning att ställa till med stort kalas.
 
 
Blir alldels gråtig och nostalgisk när jag tittar tillbaks på dessa bilder. Man slutar nog aldrig förvånas över hur en sådan liten människa kan ta upp en så stor del av ens hjärta.
 
 




Att bygga sandslott med en ettåring..

.. är inte alltid det lättaste. Jag hann inte ens få upp kameran för att fota mitt mästerverk innan den lilla näven var där och ett, två, tre..
 
 
 .. så var tornet ett minne blott. 
 
 
Bara att fylla hinken igen och börja om. Tur att han är så söt, den där lille sandslottsmarodören.


Den röda traktorn

Helgen lider mot sitt slut och inte känns det som om man fått någonting gjort. Vincent är nu äntligen frisk och skall få gå tillbaks till föris imorgon. Värre är det med mig som har en näsa som aldrig verkar vilja sluta rinna (säg hej till min nya bästis, nässprayen) och Tom går och hostar här hemma så vi alla blir alldeles tokiga.
 
Trots att vi var lite småkrassliga så åkte vi ändå iväg till Stenungsund igår för att besöka Toms familj. Fick smaskig tacos till middag (kan väl aldrig slå fel?) och sedan gick vi ut för att titta på farfar Staffans röda traktor. Vincent blev alldeles till sig när han fick se den stora "ta ko" och han hittade även en tom släpkärra som man tydligen kunde springa runt, stampa med fötterna och skrika glädjetjut i.
 
Som enda barn och barnbarn får man ALL uppmärksamhet!
 
Idag har vi inte heller pysslat med så mycket. Jag och Vincent knatade ut på en morgonpromenad medan Tom fortfarande sov och sedan åkte vi alla tre en sväng till Frölunda Torg för att köpa ett fleeceställ till Vincents förisgarderob. Dessutom kom vi hem med ett par brallor och en tröja till mig som jag köpte på New Yorker (surprise surprise) för ett presentkort jag fick i födelsedagspresent. Lätt hänt att presentkort bara ligger så det är bäst att passa på.
 
Nu skall jag dyka ner i lite tentaplugg igen innan sängdags. Förhoppningsvis kommer jag att få lite mer gjort nu under dagarna fram till tentan med Vincent på föris. På en skala från 1-10 där 1 är coollugn och 10 fruktansvärd panik så ligger jag nog på en 6a skulle jag gissa. Ovanligt lugn måste jag säga med tanke på mastodonttentan som väntar om bara ett par dagar. Innerst inne så vet jag ju att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Antagligen därför jag kan hålla mig från en 10a på skalan... än så länge.
 



Nytt i lilla garderoben och en talande bebis

Folk som inte sett Vincent på ett tag brukar alltid kommentera att han blivit så stor och visst händer det mycket just nu. Var och varannan dag så lär sig Vincent nya grejer och hans ordförråd ökar sakta men säkert. Det är mama, papa, att (katt), mea (mera, det sägs ooofta kan jag lova), äh di (färdig), däda (äta), biii (bil, hans absoluta favorit), titta, däh (där), jajajaj (aja haha) och säkert fler jag inte kommer på just nu. Visserligen är kommunikationen oftast med pekande/däh eller bestående av gnäll om han inte får som han vill direkt men han använder orden mer och mer.
 
Storleksmässigt så tycker jag dock att det har stått ganska så still. Han har haft stolek 80 väldigt länge och det är först nu på senaste som några av kläderna börjar bli lite små. Skönt kan jag tycka jämfört med i början när han plöjde en storlek i månaden. Dessutom har vi minimalt med kläder i storlek 86 och det är ju ett litet problem.
 
Därför har vi så smått fått börja bygga upp lilla växagarderoben (med hjälp av bästa mormorn och snälla snälla Michaela förstås samt lite ärvda kläder från min frisörs son) för att vara redo när byxorna går till knäna och magen putar under tröjorna *hehe*. Jag tänkte visa det senaste inköpet till lilla garderoben.
 
 
Halsduken var beställd av mig när Tom var ute och handlade men han kom också hem med denna snygga tröja. Undra vad det är han försöker fjäska till sig nu tro? ;) Både halsduk och tröja är från H&M.
 
Det är inte klokt hur stor han börjar bli. Vad hände med yttepyttekläderna som vi tvättade under graviditeten? Min lilla bebis.


Liseberg för första gången

Igår var vi, förkylning till trots, på Liseberg med våra vänner. Det var kommunal som abbonerat hela parken med gratis inträde, fri åkning i alla attraktioner samt varsin matkupong á 75 kronor. Vilka bussiga vänner man har som bjuder med oss på sådana festligheter.
 
 
Jag var lite orolig för att Vincent skulle tycka att det var jobbigt och vi hade förvarnat alla att vi kanske skulle bli kortvariga men han trivdes som fisken i vattnet i sin vagn blickandes ut över folkhavet och allt liv och rörelse. Det gjorde säkert honom gott att få vara ute också. Frisk luft för snuvig näsa måste ju vara något av det skönaste som finns. Han somnade t.o.m pang bums efter lunchen och sov i drygt en timme i sin vagn. Kunde inte blivit bättre faktiskt.
 
 
Jag åkte inte jättemycket men kände inte så stort behov av det heller. Njuter mycket hellre av sällskapet och att få strosa runt. Antar att jag blivit vuxen (eller kanske uråldrig??). När man var yngre sprang man ju fram och tillbaks mellan de olika attraktionerna för att få åka så mycket som möjligt och tyckte mamma och pappa var såååå tråkiga som inte ville åka nu när vi ändå var där. Historien upprepar sig tror jag närmare bestämt.
 
Vincent fick inte åka mycket han heller men han var så nöjd ändå med hela sällskapets fulla uppmärksamhet. Han är bortskämd med kärlek den lille gossen. Tror det blir så när man är nästan ensam i kompiskretsen om att ha barn. Några gånger tröttnade han på vagnåkandet och fick då traska runt på egna ben med en nervös mamma klängandes kring armen. Hur hade det sett ut om man tappat bort sin ettåring på Liseberg liksom?
 
En attraktion fick han dock åka; Farfarsbilarna. Själva åkandet tyckte han var skoj men kön innan höll både jag, Tom och Vincent på att somna i. Blir nog roligare nästa år när han är lite mer med. Då kan man åka lite fler karuseller.
 
 
Han fick dessutom ett körkort som han så stolt visade upp för alla. Pekandes och "däh"-andes. Blir en kul minnessak att spara tills han blir lite äldre. Efter fika och bilåkande var det alldeles lagom att traska iväg mot utgången, nöjda med vårt första familjebesök på Liseberg. Tusen tack alla goa för att vi fick följa med och för en mycket trevlig dag!
 
 
 
 




Förisbacillerna är här

Waahhhh!! NU sitter jag uppkrupen i soffan efter en minst sagt LÅNG dag. Inledde nämligen helgen igår med att hämta en snorig liten föriskille igår efter skolan och eftersom Tom har varit iväg och jobbat i lägenheten hela dagen har jag ensam fått ta hand om liten ynkepynk bebbe. Har jag varit längre än 1,5 meter bort från honom har han blivit ledsen och stackarn både snorar, hostar och nyser. Därför har jag buritburitburit och försökt få honom att sova nästan hela dagen känns det som och jag är s l u t. 
 
 Vincent sovandes på fm efter en tur med barnvagnen
 
Dagen hamnar alltså inte på topplistan över bra dagar om man säger så och stackars Vincent har inte haft det lätt. Usch det är hemskt att se sitt barn så ynkligt och ledset och inte kunna göra allting bra. Dessutom skall jag inte sticka under stolen med att det är sjukt påfrestande även för la mama. Nattningen tog exv. över en timma idag och jag vågar inte riktigt ropa hej än för han verkar inte riktigt ha kommit till ro, men vi håller tummarna.
 
Japp, jag är helt slutkörd efter ett dygn av detta och jag gissar att det kommer att hålla i sig några dagar i alla fall. Pjuuh. Kan ju glömma att försöka plugga något nu då hjärnan är mosigare än potatismos. Ska försöka hålla mig vaken nån timme till i alla fall men sen stupar jag i säng.
 
Detta inlägg skrev jag under loppet av två timmar. Under den tiden vaknade Vincent stup i kvarten och det slutade med att jag satte honom i bilen och åkte iväg. Kom precis hem efter en 50 min färd och nu *pepparpeppar* sover han i sin säng. Nu är jag ännu lite tröttare men behöver få sitta och slötitta lite på tv i soffan innan jag sover. Tid för mig själv som jag inte haft på hela dagen är superviktigt för att inte bli alldeles tokig. Har beställt jordnötsringar av min käre bror för att unna mig själv. En stor kontrast till gårdagens härliga gottetallrik, eller hur? Illustrerar fint småbarnslivets kaosiga bergodalbana. Skulle inte byta bort det mot något dock!
 
 


Dags för eftermiddagsmys


Sitter på bussen på väg hem från skolan för att hämta Vincent på föris. Det hade gått jättebra för honom där igår och han hade varit precis som vanligt så antagligen var det bara en liten engångs grej i måndags. Är ändå glad att det går så pass smidigt med hela föris prylen för oss. Kan säga att det inte gått lika lätt för alla barn på Vincent avdelning.

Idag har vi haft armens anatomi på schemat med en inledande föreläsning om anatomisk latin. Får se om vi har hjälp av det framöver. Just nu känns huvudet ganska tjockt av all fakta och då är vi bara inne på dag 3. Skall sätta mig ner i veckan och strukturera upp plugget lite så att det inte känns så övermäktigt allt ihop. Viktigt att man kör igång direkt också, särskilt när man har barn, så att man inte sitter och hetspluggar veckan innan tentan.

Nu väntar dock lite eftermiddagsmys med mina båda hjärtan. Det skall ju också få plats i detta nya, rätt komplicerade, vardagspussel. Jag tycker det är superviktigt att ta till vara på tiden tillsammans med Vincent. Han är ju trots allt det viktigaste och finaste jag har. Plugga kan jag göra när han sover eller är på föris!




Förskolegarderob

I och med att Vincent började på förskola så insåg vi att vi saknade vettiga ytterkläder till honom. Har det regnat har vi hållt oss inomhus så det har liksom inte riktigt varit något problem förrän nu. Lätt fixat tänkte jag och började googla men det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort. De allra flesta märken (som inte är snordyra) gör bara kläder i storlek 86 och uppåt vilket fortfarande är på tok för stort för vår lille 80a.
 
Efter myyyycket sökande och hårslitande fick det ändå bli ett ställ från stadium i storlek 86. Förhoppningsvis växer han i det fort nu under hösten och det går ju alltid att kavla upp armar och ben lite grann om det skulle behövas.
 
 
Det blev ett skalset i svart och blått. Material som kan andas men som ändå skall tåla att sitta och plaska i vattenpölar. Vi får se om det håller måttet för vår vilda ettåring i höst/vår. Snyggt var det i alla fall!
 
Vi passade också på att beställa namnlappar som går att klistra fast på tvättlappen i Vincents kläder. Man kan ju vara lite snäll mot de stackars pedagogerna som har 10 andra barn att hålla torra och rena under dagarna. Tom fick vara med och designa dem och tyckte absolut att Vincent skulle ha en gris på. Blev kanonfina så jag klagar inte. Fanns mycket typiskt tjejigt och killigt att välja på (fordon och cupcakes typ) och sånt kan man ju bara bli så trött på. Visserligen är lapparna blåa men det är för att JAG älskar blått. Vincent bryr sig nog inte det minsta.
 
 
Namnlapparna kommer från Filur Namnlappar och det finns som sagt en massa olika bakgrunder och motiv att välja mellan. Än så länge är vi väldigt nöjda. Det återstår bara att se hur de klarar en sväng i tvättmaskinen!
 


Inskolning vecka 2 (dag 4-8)

Tänkte berätta lite kort om hur andra veckan på inskolningen gick för lillkillen. I måndags var det ju nämligen dags att lämna Vincent själv för första gången och han har hela veckan (förutom i tisdags då vi hade en tid på bvc) varit på föris mellan 9 och halv två. Han har ätit som en häst (ja pedagogerna blev lite förvånade över hur mycket denna pojk kunde sluka), sovit bra och visserligen har han gråtit lite grann vid lämning (påverkas av att de andra barnen blir ledsna tror jag) men annars tycker pedagogerna att allt har gått över förväntan.
 
 
Av de som inskolades samtidigt har det gått lättast med Vincent tydligen. Hade jag aldrig kunnat tro men det känns ju såklart jättebra att höra. Så på måndag kommer Vincent gå "som vanligt" på förskolan och det känns faktiskt bra. Det känns tryggt att lämna honom där och veta att han har det bra.
 
Det enda som krånglat är sömnen. Inte på föris, men hemma på kvällen och natten. Vincent har vaknat mycket och varit ledsen och det är antagligen mycket han bearbetar på natten. Inte helt ovanligt vad jag har förstått men det har varit lite kämpigt nu i två veckor. Förhoppningsvis går vi tillbaks till mer normala rutiner när Vincent vant sig vid allt det nya.
 
 
Sammanfattningsvis så måste jag säga att inskolningen toppat ALLA förväntningar jag hade och inga av mina farhågor har än så länge besannats. Han har inte gråtit hysteriskt, inte trillat och slagit sig, inte mat- eller sovvägrat och dessutom har han redan på denna korta tiden fått en fin relation till sina pedagoger vilket är underbart att se. Två tummar upp!
 
Givetvis så tycker jag fortfarande det känns både konstigt och jobbigt att lämna bort min lilla bebis så här till vilt främmande människor. Det är nog en känsla som kommer dröja kvar ett tag. Det känns bara inte fullt så jobbigt nu som det gjorde innan inskolningen och det är ju ett stort steg i rätt inriktning. Detta kommer allt att bli bra ska vi se!
 




Inskolning dag 3

Tredje dagen på föris var grabbarna själva eftersom jag skulle jobba. Fick verkligen lägga band på tummarna för att inte skicka iväg ett sms och fråga hur dem hade det. Jag tycker det är viktigt att Tom får göra saker själv med Vincent utan att känna att jag ska hålla koll på minsta lilla detalj men det är svårt. Svårt att släppa taget och svårt att inse att Vincent liksom bara kommer separeras mer och mer från mig för varje dag som går. En konstig känsla som är svår att beskriva men jag är säker på att ni som är mammor själva förstår.
 
Tom, som inte är känd för sina färgstarka och utsmyckade återgivelser, har därför bara berättat lite kort om dagen på föris men nog för att lugna mitt nervösa mammahjärta med att det går åt rätt håll. När de kom till föris på morgonen hade de återigen varit ute hela förmiddagen och lekt. Denna gång hade lille mannen tydligen älskat att sitta och leka i sandlådan med spade och kratta och han hade även knatat runt lite själv på gården (med pappa hack i häl såklart).
 
Till lunch hade det bjudits på vegetarisk lasagne som tydligen fått mer än godkänt och sedan så, hör och häpna, lyckades en av pedagogerna söva Vincent... på en madrass!! Halleluja vad skönt det känns. Sömnen är väl det jag varit mest orolig för. Vi har ju själva ganska svårt att lägga V från och till men detta var ju bara TOPPEN. Det är väl kanske inte jättesvårt i och för sig att lägga en liten kille som är dödstrött efter en hel förmiddag med lek och bus med nya människor. 
 
 
Under tiden som Vincent sov var de "nya" föräldrarna iväg på ett välkomstmöte (som inte blev av då rektorn inte dök upp??! Ehm?) och när Tom kom tillbaks satt Vincent och mös i en av pedagogernas knä. Det hade gått jättebra under tiden som Tom var borta och Vincent var så go, så go tyckte pedagogerna.
 
Imorgon så är det dags igen och då skall vi lämna Vincent själv för "första" gången (bortsett från den lilla stunden i fredags). Jag tycker kanske själv att det går lite snabbt. Vincent har ju missat en inskolningsdag då han var sjuk men jag litar på att pedagogerna vet bäst och Tom kommer vara och jobba i lägenheten under tiden så det är bara för dem att ringa om det inte fungerar. Med tanke på hur bra det gått hittills kommer det säkert inte bli några problem. Tänk att min lilla kille har blivit så stor redan :')
 
 


Inskolning dag 2


Sitter ute i solen med en skål frukt och solar min ack så bleka kropp. Antagligen både första och sista solningen för den här sommaren. Som småbarnsförälder finns inte riktigt "snygg bränna" med på listan över saker som jag vill/kan/måste göra.

Vincent och Tom är på föris och jag börjar inte jobba förrän halv fyra så, med förkylningen fortfarande hämgande i kragen, tycker jag jag kan behöva lite vila. Vincent gör som sagt sin tredje dag på föris idag men nu skall vi inte förhasta oss utan ta och berätta lite om gårdagen.


Eftersom den lille herrn bestämde sig för att göra morgon ruskigt tidigt lyckades han somna i bilen på vägen till förskolan. När vi kom fram la jag över honom i vagnen och där fortsatte han faktiskt att sova så jag fick snällt traska in på förskolan utan barn *haha*. Vi hade en kort liten morgonsamling och sedan, lagom till att Vincent vaknade, gick vi ut på gården och lekte.

Vincent ville bara gå gå gå och gunga så det var det vi gjorde. Fick ett ilsket vrål till svar när jag försökte sätta honom i sandlådan. Det bjöd på frukstumd och vatten och sen kl 11 var det matdags.

Vincent geggade som vanligt ner både bord, stol och sig själv med fiskgratäng men lyckligtvis kom i alla fall hälften in i mynnen på honom. Blir kul för personalen att lista ut hur de ska se till så att tre nya ettåringar får i sig lunchen varje dag. Antar att barnen lär sig fort.


Efter lunch var det läggdags och jag insåg snabbt att sova på madrassen inte skulle funka. Gick ut till vagnen och la honom där och *drumroll* han somnade!!! Värre var det för de andra två barnen som efter gallskrik och protester fick gå hem för dagen. Ni förstår ju att man blir lite mallig.

V vaknade efter en timme och verkade trots sömn ganska så slutkörd så då bestämde jag mig för att traska hemåt. En lyckad dag måste jag väl ändå säga och jag är såå glad att det gick så bra att söva honom. Nu väntar jag bara på att få hem grabbarna från den tredje förskoledagen för rapport. Dör av nyfikenhet snart!





Inskolning Dag 1

Tänkte skriva lite om första dagen på förskolan. Som ni vet blev ju Vincent sjuk på eftermiddagen sen men det märktes ju inte av under dagen. Vi traskade in genom portarna på Vincents avdelning vid 9-snåret och hälsades välkomna av hans blivande pedagoger i hallen. Han hade redan fått en alldels egen röd back på hyllorna märkt med sitt namn och vi föräldrar fick en plastmapp med diverse blanketter och information.  
 
 
Det var förutom Vincent även två andra (en jämnårig och en på 20 månader) som skulle skolas in. Alla tre kollade med stora ögon in de andra lekande barnen och såg hela tiden till att finnas nära sin mamma eller pappa. Vi vuxna fick ställa frågor och blev serverade kaffe (nä inte jag dårå) och ombads att hålla oss i bakgrunden i alla fall så gott det gick. Med vår lille plutt som bara vill gå när han får hålla i ett finger (fast han uppenberligen kan!!) var det ju kanske lättare sagt än gjort.
 
 
Ett par timmar av utforskande och försiktig lek räckte gott och väl för alla tre färskingar och då var det dags att säga hej då för den här gången. Vincent var så trött att vi fick ta till ala medel vi kunde för att hålla onom vaken på den 13 min långa bilresan hem till Lindome.
 
Allt som allt en bra första dag. Pedagogerna verkar vara underbara och de andra barnen likaså. Trots att vi varit på öppna tidigare så blir ju detta en lite ny konstellation för Vincent då det ju även kommer finnas äldre barn (upp till 3 år) på avdelningen. Kände själv att det var svårt när de äldre barnen ryckte leksaker ur händerna på Vincent. Han bryr ju sig inte, i alla fall inte just nu, men man vill ju liksom inte tillrättavisa någon annans barn. Kommer som sagt säkert bli bra och det skall bli spännande att se hur det går för Vincent i denna nya miljö. Han kommer säkert utvecklas massvis. Bara han får lite mod att släppa den där handen ;)
 
 
 
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg