Bebis, men sen då?

När man väntar barn är det så svårt att föreställa sig tiden efter bebistiden. Under graviditeten gick jag och drömde om bebisgosande och smakportioner men kom liksom inte längre än till att bebisen kanske skulle börja ta sina första steg. Resten var för abstrakt och långt bort för mig. När Vincent väl kom ut var jag så rädd för att tiden verkade gå så rackarns fort och jag beskyllde mig själv för att inte ha njutit ordentligt eftersom både sömn och amning krånglade en del. På något sätt inbillade jag mig att bebistiden var den mest fantastiska tiden och att det senare mest skulle vara jobbigt och stökigt att vara mamma.
 
Jag kunde inte haft mer fel! Det blir faktiskt bara roligare och roligare för varje dag. Det är först nu som man börjar kunna kommunicera på riktigt med Vincent och han blir en egen liten person. Vid 1,5 började han på riktigt komma igång med tvåordsmeningarna och helt plötsligt inser man hur mycket han faktiskt förstår. Varje dag klämmer han ur sig något roligt som bara får en att förälska sig i honom på nytt. I torsdags t.ex. gick vi förbi en liten liten snöhög som fortfarande låg kvar sen snöskottningen och Vincent utbrister "NÖÖ, MYKKE NÖÖÖ!". Sen alla spontana kramar, att han ropar efter en och ber en sitta på mattan och leka (mamma sitta/sitta matta/mamma leka), att han delar med sig av sina kex eller tar ens händer och vill dansa... allt detta är UNDERBART!
 
 
Jämför man hur jag mår nu jämfört med då är det också en solklar förbättring. Nu är det ju svårt att jämföra eftersom vi då levde i en ganska oviss situation ekonomiskt som tog mycket på krafterna men jag trivs helt enkelt så bra med att få vara mamma till denna påhittiga, busiga och mysiga kille. Visst testas det tålamod här hemma också men faktum är att jag tycker inte det är så stor skillnad från när han var mindre, snarare tvärtom. Nu vet man (oftast) varför det gnälls och har lättare att ignorera ett "jag vill ha mer banan"-gnäll och kanske uppmärksamma ett "jag är trött och behöver kramas"-gnäll.
 
Min oro för att han blir äldre har därför minskat ganska markant de senaste månaderna. Jag inser att det finns en möjlighet att jag tycker att det är ännu roligare att vara mamma när han är 4 och då är det ju dumt att gå och ta ut något i förskott. Det har gjort det lättare för mig att njuta av nuet och bli mer harmonisk. Jag njuter av att få ligga och hålla min lilla prins i händerna när han skall somna, trots att det kan ta en bra stund, eftersom jag vet att om bara några månader så vill han kanske helst somna själv.
 
Så till alla er bebismammor där ute, tycker ni att ni har det bra nu så vänta bara.. det blir bara bättre med tiden!




Nytt till en växande kille

Innan jag träffade Josefin igår fick jag ju strosa runt lite på stan och visst blev det lite inhandlat till Vincent på hans namnsdag. Inget som han tycker är något vidare skoj kanske utan mer en "detta behövde vi köpa ändå så du får det i present"-present. Blev lite kläder att växa i i storlek 86/92 som än så länge är lite, lite stort men som han absolut kan ha bara man kavlar upp armar och ben lite grann. Har ju hellre för stora kläder till Vincent än för små, som så ofta är fallet eftersom en viss liten herre betar av storlekar lika ofta som jag skriver tentor.
 
 
Fick göra en liten rensning i Vincents smått kaotiska byrå också för att plocka ut allt som är för smått och det blev en rejäl hög med kläder trots att det inte alls var längesen jag rensade. De får packas ner i lådor och sparas till nästa barn. Skall bli kul (eh??) att gå igenom alla kläder för att skänka/sälja/slänga när vi väl är klara med barntillverkningen i framtiden. Skönt att slippa tänka på det nu hur som helst.
 


Busat av oss lite grann

Efter en heldag med plugg är jag långt ifrån klar. Känns så omotiverande på något sätt att sitta med en extrauppgift från en tidigare kurs när man både klarat tentorna och muntan för länge sen. Hoppas få klart den i helgen så jag kan skicka in den men det kanske är att hoppas på för mycket.
 
Avbröt pluggandet vid tre för att tillsammans med Tom åka och hämta upp Vincent på föris. Fixade några ärenden på Frölunda Torg och åkte sen och mötte upp Elin, Bella och Kristoffer på Ekenleken i Kållered där vi busade loss i 1,5 timme. Så fort Vincent är stor nog att springa runt där utan vuxen så blir det årskort på det där stället. Han ÄLSKAR det. Vi föräldrar däremot blir ruggigt svettiga av att krypa runt i alla gångar, jagandes efter våra springande barn för att förhindra att de slänger sig ut i närmsta rutschkana.
 
Suddig bild från när vi var på Ekenleken förra gången för att illustrera det svettiga barnjagandet
 
Nu sover det lille yrvädret i alla fall och jag har inte bestämt mig för om jag skall ta kvällen ledigt eller om jag skall plugga lite till. Var så länge sen jag bara satt och slöade en kväll utan anteckningar och böcker i knät så det lutar nog åt det förstnämnda. Man måste slappna av emellanåt annars orkar man inte med. Oavsett vilket ackompanjeras jag av detta smarriga ni ser nedan. Min favoritdipp med fetaost (superenkel att göra med beskrivning som ni hittar HÄR) och lite grönsaksstavar. Ha nu en trevlig fredagskväll där ute!
 
 



Egen säng

Det ekar tyst här och det är väl kanske inte så jättekonstigt veckan innan en stor tenta. Försöker verkligen duktigt intala mig att det får gå som det går och att det är helt förståeligt att inte klara tentan på första försöket med de förutsättningarna jag haft denna höst. Det går sådär. För varje dag stiger paniknivån ett steg och det känns som att jag jagas av slaktaren som skall göra köttbullar av mig men att jag än så länge precis hunnit springa ifrån honom. Jag ser dock att hagen tar slut längre fram och jag kan omöjligen hoppa över staketet. Ja men typ så känns det.
 
Igår hade jag dock en mer eller mindre pluggfri dag. Igår så kom nämligen äntligen dörren till Vincents rum på plats och vi åkte och hämtade ut alla miljarder paket på IKEA för att påbörja flerdagsprojektet bygga en garderob i sovrummet. Kändes så skönt att ta ett litet tentapluggsbreak men end göra något vettigt med min tid. Hela min familj var här och hjälpte till att bära, skruva, fixa och leka med Vincent och vi kom en bra bit framåt även fast vi har lite grejer kvar att fixa.
 
 
Att Vincent nu har en dörr innebar också att det var dags för honom att flytta ur spjälsängen och flytta in i sitt rum där han nu har en "riktig" säng att sova i. Vincent var helt överlycklig när hans "nya" säng (nedärvd från morbror Gabriel) kom på plats och ville att alla skulle komma och "oppa" i den. Trodde aaaaldrig jag skulle få honom att somna där på kvällen med allt som fanns att kika på men tillslut slocknade han och sov sen gott där hela natten bortsett från två små nappiploppningar. Succé!
 
Sängen får stå på golvet tillsvidare innan vi byggt sängram till den
 
Lite tomt var det allt inatt men det känns faktiskt mest skönt att vi nu "fått tillbaks" vårt sovrum igen. Det är skönt att slippa tassa när man skall gå och lägga sig och riva av sig kläderna så tyst man bara kan i totalt mörker om kvällarna och dessutom så tror jag att vi stört varandras nattsömn mer än vad vi trott. Får uppdatera er om hur det går om någon vecka när vi kommit in i det hela men än så länge får det tummarna upp från oss alla.
 
Nu skall jag fortsätta med plugget. Det som är knäppt är att när jag väl sitter och läser tycker jag det är så himla skoj. Mycket är väldigt intressant och relevant inför framtiden men det är det faktum att det är så mycket som skall läsas in på så liten tid som gör att jag känner mig så stressad. Hade jag haft, säg 1-2 veckor till, hade det varit a piece of cake. Vi hörs senare! 
 
Passar på att sitta i Vincents säng och plugga när han är på föris. Väldigt mysigt faktiskt!


Julklappen som håller länge

Som ni vet fick Vincent oförskämt mycket julklappar i år. Jag och Tom hade dock "bara" köpt 2 presenter till honom och de har kommit väl till användning vill jag lova. Vi ville köpa något som han skulle ha roligt med under en längre tid och som även skulle hålla för honom och framtida syskon att leka med. Valet föll på DUPLO och som sagt så blev det succé.
 
 
Just nu kan han ju inte bygga så mycket med det men han tycker att det är väldigt skoj att plocka med och riva de fantastiska kreationer hans föräldrar bygger. Det är löjligt skoj att bygga med lego måste jag ju erkänna. Växer man någonsin ifrån det?
 
Vincent fick dessutom lite mer lego från tomten som inte vi hade köpt så nu har han en liten samling att gå loss på. Det är ju alltid kul när man har lite fler valmöjligheter och jag älskar att det kommer i fler färger nu än vad det gjorde när jag var liten. Vi kommer nog allihop spendera många timmar på golvet med den här julklappen.
 
Vi köpte det HÄR legot med en traktor (nedsatt pris just nu) och sedan en låda med blandade bitar 




Titta tato

Idag trotsade vi sjukdom och begav oss ut i duggregnet för att.. titta på traktorer, såklart. Vincent är fortfarande ganska så krasslig men gick ändå i eftermiddags och hämtade sina skor i hallen för att demonstativt visa sin tröga mamma vad han ville. Lyckades både få till "tato"-tittande, vattenpölshoppande och så lite "gonga" på innergården. 
 
 
Hoppas verkligen att han blir piggare snart. Idag har matintaget bestått av gröt, 3 clementiner, 2 smörgåsrån, 7 köttbullar och en halv kanelbulle. Blir så otroligt orolig fast jag vet att det inte är någon fara egentligen att han äter mindre än vanligt. Som mamma känner man sig ändå misslyckad på något underligt sätt när man inte kan erbjuda mat som ens barn vill äta. Han har ju liksom inte lika mycket hull att ta av om man jämför honom med hans mamma (hehe). Usch, nä nu hoppas jag verkligen att han återgår till sitt gamla goa jag illa kvickt.


Kinkig med maten?

Idag bjöds det på pannkakor till middag i casa Alvert. Tänkte att det skulle gå hem hos lillen, men icke. Han åt bara en ynka liten pankis innan det blev matvägran och pannkaksbitar flög kors och tvärs över matbordet.
 
Det är så konstigt att se Vincent, som annars är väldigt matglad, så här kinkig när det kommer till mat nu när han är sjuk. Det finns inte mycket han vill äta och man blir ganska så frustrerad när man stått och lagat mat och han inte vill äta. Det som funkar bäst just nu är smörgåsrån med smör så det trycker jag i honom när tillfälle ges. Inte mycket till näring där men förhoppningsvis är han snart på bättringsvägen och blir sitt gamla, matglada jag. Har ni "gamla" rutinerade mammor något tips?
 
 
Tänkte passa på att visa er vår nya bokhyla vi köpte på IKEA i helgen. Blev en vit, smal BILLY som inte alls känns så klumpig och stor som en vanlig bokhylla hade gjort och trots det så går det in en hel del i den. Har börjat så smått att fylla på från allt nerpackat kontorsmaterial som fortfarande står i Vincents rum och har även passat på att rensa och slänga vilket var väldigt välbehövligt. Gamla föreläsningskompendier om Syra-Basbalansen kände jag att jag kunde fortsätta mitt liv utan.
 
 
Både pappa och Tom tycker att vår datorskärm från stenåldern behöver bytas ut förresten. Jag, som inte är särskilt insatt, tycker den fungerar alldeles utmärkt och lägger gärna pengarna på annat. Gissar dock att den dagen vi väl byter ut den kommer jag inte sakna den gamla. Håller ändå på med en del photoshoppande vilket kanske kräver en datorskärm från det här decenniet i alla fall. Ännu en sak att skriva upp på "saker vi skall köpa när vi vinner en miljon på vår trissjulkalender"-listan. Räknar nämligen kallt med högsta vinst, såklart!



En till VAB-måndag

Då var det dags för VAB igen. Två veckor klarade vi oss vilket ju är någon form av rekord den här hösten som verkligen gått i sjukdomens tecken. Nu hoppas vi bara att lillkillen snabbt blir bättre, att vi föräldrar slipper bli sjuka och att detta nu får vara den sista omgången innan han går på julledighet den 18onde.
 
Dagen har hittills spenderats framför Pippi på tv. Det är favoriten här hemma just nu. I vanliga fall är han inte så värst intresserad av tv alls men när man är sjuk kan det vara skönt att ta det lite lugnare och gosa med mamma. Det är verkligen inte kul att se honom såhär hängig men han blir i alla fall otroligt gosig och mysig när han är sjuk vilket man ju inte tackar nej till. När han kryper upp och lägger huvudet i ens knä smälter man verkligen.
 
Dagens frukostmacka som jag snällt fick dela med lille sjuklingen
 
 
Nu sover lillpysen och jag skall passa på att plugga. Vincent sov längre än vanligt imorse och gav oss båda lite välbehövd sovmorgon efter en kämpig natt så jag känner mig ändå hyffsat utvilad. Laddar med mer te, just in case, och dyker ner i tumörcellspatologin.


Allt faller på plats

Hallihallå! Söndag kväll och helgen har som vanligt gått rasande fort. Vilken helg gör inte det? Har suttit och pluggat nu en liten stund och skall strax plocka ut mina varma mackor ur ugnen och ta ledigt för resten av kvällen. 
 
Igår hade vi mamma och pappa här som hjälpte oss med en massa fix i lägenheten. Jag och mamma passade på att rensa bland lådor och i garderober medan pojkarna huserade i köket och Vincents rum.Nu är det verkligen inte mycket kvar i köket vill jag lova och det är både fönsterbräda och tapet uppsatt inne i Vincents rum. Skjutdörren är inne för lackering och efter ett besök på IKEA är även en garderob beställd till vårt sovrum. Snart så faller alla pusselbitar på plats, känns toppen! Kan säga att vi alla var rätt slut igår kväll efter att ha röjt hela dagen lång men vi blev också väldigt nöjda med allt vi fick gjort.
 
 
Vincent sprang raka vägen in i sitt sovrum imorse för att kolla på tato (traktor). Alla hjulburna fordon förutom vanliga bilar är nämligen traktorer och det är hans absoluta favorit just nu. Vi har fortfarande en grävmaskin ståendes på innergården och den skall vi alltid gå och kika på när vi är ute och leker.Två tummar upp för tapeten från Vincent helt klart.
 




Bilderna har kommit!

Riktigt flög upp ur soffan idag när Tom kom hem och viftade med det där kuvertet vi gått och väntat och längtat efter nu i tre veckor. Fort som blixten åkte usb-minnet in i datorn och nervöst dubbelklickade vi på mappen. Helt obefogat som tur var eftersom vi möttes av helt otroligt fina bilder på både Vincent, familjen och även på bara mig och Tom.
 
Hade gått och varit lite nervös över att det skulle va svårt att få till några fina bilder eftersom Vincent inte var på världens mest sammarbetsvilliga humör men de blev helt fantastiska ändå. Fångade verkligen hans lilla personlighet perfekt. Tusen tack Therese Stenvall för att du förevigade vår lilla familj!
 
Foto: Therese Stenvall @ blickfoto.se


5 härliga saker med VAB

Det blev VAB för mig och lillen idag. Känns som att det enda jag skriver om här är att han är sjuk men så ser liksom vårt liv ut just nu. Inte så mycket annat spännande som händer! Det är dock inte bara stressigt och tråkigt att vara hemma med sjukt barn och missa värdefull skoltid, snarare tvärt om. Hade det som sagt inte varit för att jag hamnar efter i plugget och Vincent faktiskt inte mår så bra så finns det en hel del mysigt med att vara hemma och VABba.
 
1. Oftast får man tid att sova lite själv (eller i alla fall ta det lite lugnt) när barnet vilar middag för att kompensera för de tusen uppvak man haft under natten.
 
2. Man slipper fixa håret och dra på sig fina (läs rena) kläder utan kan luffsa runt i mjukisar hela dagen
 
3. Har tillgång till både kylskåp och skafferi när det vankas mat eller mellanmål jämfört med lilla matlådan man vanligtvis knökat ner sina rester i
 
4. Vid tråkigt väder kan man utan dåligt samvete leka inomhus.
 
..och sist men allra härligast
 
5. Man får spendera hela dagen med sin lilla älskling, Trots ynklighet och gnäll är varje minut guld värd. Man märker att man missar saker när Vincent är på föris och dessutom saknar man ju honom massor. Härligt då att få lite alone time med min älskade mini.
 
Läsa böcker om och om igen på köksgolvet är lite vår grej och det är ju bara så mysigt. Är så nöjd med vår fina matta som ni hittar HÄR
 
 Bättre än en matlåda med rester. Alldeles nygräddad tortillapizza med sallad, mums!



2 år sen

 
Tänk att ett år går så fort. Idag är det två år sen jag fick det där plusset på stickan. Det plusset som var starten på en helt fantastisk resa. Stundtals kämpig men också alldeles underbar. En resa jag aldrig någonsin skulle vilja ha ogjord. Nu står vi här, två år senare, med en liten busig ettåring som knatar runt och kallar oss för mamma och pappa. Vilken häftig resa och än är den inte slut. Livet med dig min älskade son har bara börjat! Vad väntar oss de kommande två åren tro?
 
Här kan du läsa inlägget jag gjorde för exakt ett år sen


Den nya lekplatsen

Med en liten kille som kämpar mot sömnen och vaknar till titt som tätt har lördagskvällen hittills mest bestått av sövningsjour här hemma. Hade tänkt sätta mig och plugga lite grann när han somnat men nu vete sjuttsingen om jag orkar det. Klockan har ju hunnit bli en del om man säger så. Vi tror att det är nya tänder på G för lilleman och därför har nätterna varit rätt kämpiga för lilla familjen det senaste.
 
Startade i alla fall dagen med ett litet besök på innergårdens lekplats. Nu ÄNTLIGEN är de nämligen klara med ombyggnationen och då var vi ju tvugna att testa och se om lekplatsen var något att ha. Vi inveg även Vincents nya begagnade overall. Han ser ut som en liten michellingubbe när han springer runt i den, haha, så otroligt söt.
 
 
Lekplatsen fick två tummar upp av Vincent och innergården har verkligen blivit jättefin. Att det dessutom fanns en del vattenpölar att hoppa i och att en grävskopa stod parkerad i ena hörnet av gården gjorde nog inte saken sämre. Skönt att slippa allt buller från alla maskiner äntligen och kul att ha en lekplats precis utanför dörren. Kommer lekas mycket där vill jag lova.




Dopet för ett år sen

Förra helgen var det ett år sen vår lille skrutt döptes. Då tyckte jag att han var så stor och var t.o.m. lite stressad över att vi väntat så länge med dopet. Nu såhär ett år senare så kan man ju bara skratta åt hela den grejen. Han var ju bara sååå liten och söt.
 
 
En fantastisk dag fick vi med gäster från när och fjärran. Det var dock en hel del att styra och ställa med under dagen så nästa gång kanske det blir lite mer nertonat, men vi får väl se. Några av släktingarna som var med på dopet har inte ens träffat Vincent sen dess eftersom släkten är så stor så där har man ju verkligen en anledning att ställa till med stort kalas.
 
 
Blir alldels gråtig och nostalgisk när jag tittar tillbaks på dessa bilder. Man slutar nog aldrig förvånas över hur en sådan liten människa kan ta upp en så stor del av ens hjärta.
 
 


Att bygga sandslott med en ettåring..

.. är inte alltid det lättaste. Jag hann inte ens få upp kameran för att fota mitt mästerverk innan den lilla näven var där och ett, två, tre..
 
 
 .. så var tornet ett minne blott. 
 
 
Bara att fylla hinken igen och börja om. Tur att han är så söt, den där lille sandslottsmarodören.



Den röda traktorn

Helgen lider mot sitt slut och inte känns det som om man fått någonting gjort. Vincent är nu äntligen frisk och skall få gå tillbaks till föris imorgon. Värre är det med mig som har en näsa som aldrig verkar vilja sluta rinna (säg hej till min nya bästis, nässprayen) och Tom går och hostar här hemma så vi alla blir alldeles tokiga.
 
Trots att vi var lite småkrassliga så åkte vi ändå iväg till Stenungsund igår för att besöka Toms familj. Fick smaskig tacos till middag (kan väl aldrig slå fel?) och sedan gick vi ut för att titta på farfar Staffans röda traktor. Vincent blev alldeles till sig när han fick se den stora "ta ko" och han hittade även en tom släpkärra som man tydligen kunde springa runt, stampa med fötterna och skrika glädjetjut i.
 
Som enda barn och barnbarn får man ALL uppmärksamhet!
 
Idag har vi inte heller pysslat med så mycket. Jag och Vincent knatade ut på en morgonpromenad medan Tom fortfarande sov och sedan åkte vi alla tre en sväng till Frölunda Torg för att köpa ett fleeceställ till Vincents förisgarderob. Dessutom kom vi hem med ett par brallor och en tröja till mig som jag köpte på New Yorker (surprise surprise) för ett presentkort jag fick i födelsedagspresent. Lätt hänt att presentkort bara ligger så det är bäst att passa på.
 
Nu skall jag dyka ner i lite tentaplugg igen innan sängdags. Förhoppningsvis kommer jag att få lite mer gjort nu under dagarna fram till tentan med Vincent på föris. På en skala från 1-10 där 1 är coollugn och 10 fruktansvärd panik så ligger jag nog på en 6a skulle jag gissa. Ovanligt lugn måste jag säga med tanke på mastodonttentan som väntar om bara ett par dagar. Innerst inne så vet jag ju att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Antagligen därför jag kan hålla mig från en 10a på skalan... än så länge.
 


Nytt i lilla garderoben och en talande bebis

Folk som inte sett Vincent på ett tag brukar alltid kommentera att han blivit så stor och visst händer det mycket just nu. Var och varannan dag så lär sig Vincent nya grejer och hans ordförråd ökar sakta men säkert. Det är mama, papa, att (katt), mea (mera, det sägs ooofta kan jag lova), äh di (färdig), däda (äta), biii (bil, hans absoluta favorit), titta, däh (där), jajajaj (aja haha) och säkert fler jag inte kommer på just nu. Visserligen är kommunikationen oftast med pekande/däh eller bestående av gnäll om han inte får som han vill direkt men han använder orden mer och mer.
 
Storleksmässigt så tycker jag dock att det har stått ganska så still. Han har haft stolek 80 väldigt länge och det är först nu på senaste som några av kläderna börjar bli lite små. Skönt kan jag tycka jämfört med i början när han plöjde en storlek i månaden. Dessutom har vi minimalt med kläder i storlek 86 och det är ju ett litet problem.
 
Därför har vi så smått fått börja bygga upp lilla växagarderoben (med hjälp av bästa mormorn och snälla snälla Michaela förstås samt lite ärvda kläder från min frisörs son) för att vara redo när byxorna går till knäna och magen putar under tröjorna *hehe*. Jag tänkte visa det senaste inköpet till lilla garderoben.
 
 
Halsduken var beställd av mig när Tom var ute och handlade men han kom också hem med denna snygga tröja. Undra vad det är han försöker fjäska till sig nu tro? ;) Både halsduk och tröja är från H&M.
 
Det är inte klokt hur stor han börjar bli. Vad hände med yttepyttekläderna som vi tvättade under graviditeten? Min lilla bebis.




Liseberg för första gången

Igår var vi, förkylning till trots, på Liseberg med våra vänner. Det var kommunal som abbonerat hela parken med gratis inträde, fri åkning i alla attraktioner samt varsin matkupong á 75 kronor. Vilka bussiga vänner man har som bjuder med oss på sådana festligheter.
 
 
Jag var lite orolig för att Vincent skulle tycka att det var jobbigt och vi hade förvarnat alla att vi kanske skulle bli kortvariga men han trivdes som fisken i vattnet i sin vagn blickandes ut över folkhavet och allt liv och rörelse. Det gjorde säkert honom gott att få vara ute också. Frisk luft för snuvig näsa måste ju vara något av det skönaste som finns. Han somnade t.o.m pang bums efter lunchen och sov i drygt en timme i sin vagn. Kunde inte blivit bättre faktiskt.
 
 
Jag åkte inte jättemycket men kände inte så stort behov av det heller. Njuter mycket hellre av sällskapet och att få strosa runt. Antar att jag blivit vuxen (eller kanske uråldrig??). När man var yngre sprang man ju fram och tillbaks mellan de olika attraktionerna för att få åka så mycket som möjligt och tyckte mamma och pappa var såååå tråkiga som inte ville åka nu när vi ändå var där. Historien upprepar sig tror jag närmare bestämt.
 
Vincent fick inte åka mycket han heller men han var så nöjd ändå med hela sällskapets fulla uppmärksamhet. Han är bortskämd med kärlek den lille gossen. Tror det blir så när man är nästan ensam i kompiskretsen om att ha barn. Några gånger tröttnade han på vagnåkandet och fick då traska runt på egna ben med en nervös mamma klängandes kring armen. Hur hade det sett ut om man tappat bort sin ettåring på Liseberg liksom?
 
En attraktion fick han dock åka; Farfarsbilarna. Själva åkandet tyckte han var skoj men kön innan höll både jag, Tom och Vincent på att somna i. Blir nog roligare nästa år när han är lite mer med. Då kan man åka lite fler karuseller.
 
 
Han fick dessutom ett körkort som han så stolt visade upp för alla. Pekandes och "däh"-andes. Blir en kul minnessak att spara tills han blir lite äldre. Efter fika och bilåkande var det alldeles lagom att traska iväg mot utgången, nöjda med vårt första familjebesök på Liseberg. Tusen tack alla goa för att vi fick följa med och för en mycket trevlig dag!
 
 
 
 


Förisbacillerna är här

Waahhhh!! NU sitter jag uppkrupen i soffan efter en minst sagt LÅNG dag. Inledde nämligen helgen igår med att hämta en snorig liten föriskille igår efter skolan och eftersom Tom har varit iväg och jobbat i lägenheten hela dagen har jag ensam fått ta hand om liten ynkepynk bebbe. Har jag varit längre än 1,5 meter bort från honom har han blivit ledsen och stackarn både snorar, hostar och nyser. Därför har jag buritburitburit och försökt få honom att sova nästan hela dagen känns det som och jag är s l u t. 
 
 Vincent sovandes på fm efter en tur med barnvagnen
 
Dagen hamnar alltså inte på topplistan över bra dagar om man säger så och stackars Vincent har inte haft det lätt. Usch det är hemskt att se sitt barn så ynkligt och ledset och inte kunna göra allting bra. Dessutom skall jag inte sticka under stolen med att det är sjukt påfrestande även för la mama. Nattningen tog exv. över en timma idag och jag vågar inte riktigt ropa hej än för han verkar inte riktigt ha kommit till ro, men vi håller tummarna.
 
Japp, jag är helt slutkörd efter ett dygn av detta och jag gissar att det kommer att hålla i sig några dagar i alla fall. Pjuuh. Kan ju glömma att försöka plugga något nu då hjärnan är mosigare än potatismos. Ska försöka hålla mig vaken nån timme till i alla fall men sen stupar jag i säng.
 
Detta inlägg skrev jag under loppet av två timmar. Under den tiden vaknade Vincent stup i kvarten och det slutade med att jag satte honom i bilen och åkte iväg. Kom precis hem efter en 50 min färd och nu *pepparpeppar* sover han i sin säng. Nu är jag ännu lite tröttare men behöver få sitta och slötitta lite på tv i soffan innan jag sover. Tid för mig själv som jag inte haft på hela dagen är superviktigt för att inte bli alldeles tokig. Har beställt jordnötsringar av min käre bror för att unna mig själv. En stor kontrast till gårdagens härliga gottetallrik, eller hur? Illustrerar fint småbarnslivets kaosiga bergodalbana. Skulle inte byta bort det mot något dock!
 
 



Dags för eftermiddagsmys


Sitter på bussen på väg hem från skolan för att hämta Vincent på föris. Det hade gått jättebra för honom där igår och han hade varit precis som vanligt så antagligen var det bara en liten engångs grej i måndags. Är ändå glad att det går så pass smidigt med hela föris prylen för oss. Kan säga att det inte gått lika lätt för alla barn på Vincent avdelning.

Idag har vi haft armens anatomi på schemat med en inledande föreläsning om anatomisk latin. Får se om vi har hjälp av det framöver. Just nu känns huvudet ganska tjockt av all fakta och då är vi bara inne på dag 3. Skall sätta mig ner i veckan och strukturera upp plugget lite så att det inte känns så övermäktigt allt ihop. Viktigt att man kör igång direkt också, särskilt när man har barn, så att man inte sitter och hetspluggar veckan innan tentan.

Nu väntar dock lite eftermiddagsmys med mina båda hjärtan. Det skall ju också få plats i detta nya, rätt komplicerade, vardagspussel. Jag tycker det är superviktigt att ta till vara på tiden tillsammans med Vincent. Han är ju trots allt det viktigaste och finaste jag har. Plugga kan jag göra när han sover eller är på föris!



Tidigare inlägg Nyare inlägg