Nytt i lilla garderoben och en talande bebis

Folk som inte sett Vincent på ett tag brukar alltid kommentera att han blivit så stor och visst händer det mycket just nu. Var och varannan dag så lär sig Vincent nya grejer och hans ordförråd ökar sakta men säkert. Det är mama, papa, att (katt), mea (mera, det sägs ooofta kan jag lova), äh di (färdig), däda (äta), biii (bil, hans absoluta favorit), titta, däh (där), jajajaj (aja haha) och säkert fler jag inte kommer på just nu. Visserligen är kommunikationen oftast med pekande/däh eller bestående av gnäll om han inte får som han vill direkt men han använder orden mer och mer.
 
Storleksmässigt så tycker jag dock att det har stått ganska så still. Han har haft stolek 80 väldigt länge och det är först nu på senaste som några av kläderna börjar bli lite små. Skönt kan jag tycka jämfört med i början när han plöjde en storlek i månaden. Dessutom har vi minimalt med kläder i storlek 86 och det är ju ett litet problem.
 
Därför har vi så smått fått börja bygga upp lilla växagarderoben (med hjälp av bästa mormorn och snälla snälla Michaela förstås samt lite ärvda kläder från min frisörs son) för att vara redo när byxorna går till knäna och magen putar under tröjorna *hehe*. Jag tänkte visa det senaste inköpet till lilla garderoben.
 
 
Halsduken var beställd av mig när Tom var ute och handlade men han kom också hem med denna snygga tröja. Undra vad det är han försöker fjäska till sig nu tro? ;) Både halsduk och tröja är från H&M.
 
Det är inte klokt hur stor han börjar bli. Vad hände med yttepyttekläderna som vi tvättade under graviditeten? Min lilla bebis.




Liseberg för första gången

Igår var vi, förkylning till trots, på Liseberg med våra vänner. Det var kommunal som abbonerat hela parken med gratis inträde, fri åkning i alla attraktioner samt varsin matkupong á 75 kronor. Vilka bussiga vänner man har som bjuder med oss på sådana festligheter.
 
 
Jag var lite orolig för att Vincent skulle tycka att det var jobbigt och vi hade förvarnat alla att vi kanske skulle bli kortvariga men han trivdes som fisken i vattnet i sin vagn blickandes ut över folkhavet och allt liv och rörelse. Det gjorde säkert honom gott att få vara ute också. Frisk luft för snuvig näsa måste ju vara något av det skönaste som finns. Han somnade t.o.m pang bums efter lunchen och sov i drygt en timme i sin vagn. Kunde inte blivit bättre faktiskt.
 
 
Jag åkte inte jättemycket men kände inte så stort behov av det heller. Njuter mycket hellre av sällskapet och att få strosa runt. Antar att jag blivit vuxen (eller kanske uråldrig??). När man var yngre sprang man ju fram och tillbaks mellan de olika attraktionerna för att få åka så mycket som möjligt och tyckte mamma och pappa var såååå tråkiga som inte ville åka nu när vi ändå var där. Historien upprepar sig tror jag närmare bestämt.
 
Vincent fick inte åka mycket han heller men han var så nöjd ändå med hela sällskapets fulla uppmärksamhet. Han är bortskämd med kärlek den lille gossen. Tror det blir så när man är nästan ensam i kompiskretsen om att ha barn. Några gånger tröttnade han på vagnåkandet och fick då traska runt på egna ben med en nervös mamma klängandes kring armen. Hur hade det sett ut om man tappat bort sin ettåring på Liseberg liksom?
 
En attraktion fick han dock åka; Farfarsbilarna. Själva åkandet tyckte han var skoj men kön innan höll både jag, Tom och Vincent på att somna i. Blir nog roligare nästa år när han är lite mer med. Då kan man åka lite fler karuseller.
 
 
Han fick dessutom ett körkort som han så stolt visade upp för alla. Pekandes och "däh"-andes. Blir en kul minnessak att spara tills han blir lite äldre. Efter fika och bilåkande var det alldeles lagom att traska iväg mot utgången, nöjda med vårt första familjebesök på Liseberg. Tusen tack alla goa för att vi fick följa med och för en mycket trevlig dag!
 
 
 
 


Förisbacillerna är här

Waahhhh!! NU sitter jag uppkrupen i soffan efter en minst sagt LÅNG dag. Inledde nämligen helgen igår med att hämta en snorig liten föriskille igår efter skolan och eftersom Tom har varit iväg och jobbat i lägenheten hela dagen har jag ensam fått ta hand om liten ynkepynk bebbe. Har jag varit längre än 1,5 meter bort från honom har han blivit ledsen och stackarn både snorar, hostar och nyser. Därför har jag buritburitburit och försökt få honom att sova nästan hela dagen känns det som och jag är s l u t. 
 
 Vincent sovandes på fm efter en tur med barnvagnen
 
Dagen hamnar alltså inte på topplistan över bra dagar om man säger så och stackars Vincent har inte haft det lätt. Usch det är hemskt att se sitt barn så ynkligt och ledset och inte kunna göra allting bra. Dessutom skall jag inte sticka under stolen med att det är sjukt påfrestande även för la mama. Nattningen tog exv. över en timma idag och jag vågar inte riktigt ropa hej än för han verkar inte riktigt ha kommit till ro, men vi håller tummarna.
 
Japp, jag är helt slutkörd efter ett dygn av detta och jag gissar att det kommer att hålla i sig några dagar i alla fall. Pjuuh. Kan ju glömma att försöka plugga något nu då hjärnan är mosigare än potatismos. Ska försöka hålla mig vaken nån timme till i alla fall men sen stupar jag i säng.
 
Detta inlägg skrev jag under loppet av två timmar. Under den tiden vaknade Vincent stup i kvarten och det slutade med att jag satte honom i bilen och åkte iväg. Kom precis hem efter en 50 min färd och nu *pepparpeppar* sover han i sin säng. Nu är jag ännu lite tröttare men behöver få sitta och slötitta lite på tv i soffan innan jag sover. Tid för mig själv som jag inte haft på hela dagen är superviktigt för att inte bli alldeles tokig. Har beställt jordnötsringar av min käre bror för att unna mig själv. En stor kontrast till gårdagens härliga gottetallrik, eller hur? Illustrerar fint småbarnslivets kaosiga bergodalbana. Skulle inte byta bort det mot något dock!
 
 



Dags för eftermiddagsmys


Sitter på bussen på väg hem från skolan för att hämta Vincent på föris. Det hade gått jättebra för honom där igår och han hade varit precis som vanligt så antagligen var det bara en liten engångs grej i måndags. Är ändå glad att det går så pass smidigt med hela föris prylen för oss. Kan säga att det inte gått lika lätt för alla barn på Vincent avdelning.

Idag har vi haft armens anatomi på schemat med en inledande föreläsning om anatomisk latin. Får se om vi har hjälp av det framöver. Just nu känns huvudet ganska tjockt av all fakta och då är vi bara inne på dag 3. Skall sätta mig ner i veckan och strukturera upp plugget lite så att det inte känns så övermäktigt allt ihop. Viktigt att man kör igång direkt också, särskilt när man har barn, så att man inte sitter och hetspluggar veckan innan tentan.

Nu väntar dock lite eftermiddagsmys med mina båda hjärtan. Det skall ju också få plats i detta nya, rätt komplicerade, vardagspussel. Jag tycker det är superviktigt att ta till vara på tiden tillsammans med Vincent. Han är ju trots allt det viktigaste och finaste jag har. Plugga kan jag göra när han sover eller är på föris!



Förskolegarderob

I och med att Vincent började på förskola så insåg vi att vi saknade vettiga ytterkläder till honom. Har det regnat har vi hållt oss inomhus så det har liksom inte riktigt varit något problem förrän nu. Lätt fixat tänkte jag och började googla men det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort. De allra flesta märken (som inte är snordyra) gör bara kläder i storlek 86 och uppåt vilket fortfarande är på tok för stort för vår lille 80a.
 
Efter myyyycket sökande och hårslitande fick det ändå bli ett ställ från stadium i storlek 86. Förhoppningsvis växer han i det fort nu under hösten och det går ju alltid att kavla upp armar och ben lite grann om det skulle behövas.
 
 
Det blev ett skalset i svart och blått. Material som kan andas men som ändå skall tåla att sitta och plaska i vattenpölar. Vi får se om det håller måttet för vår vilda ettåring i höst/vår. Snyggt var det i alla fall!
 
Vi passade också på att beställa namnlappar som går att klistra fast på tvättlappen i Vincents kläder. Man kan ju vara lite snäll mot de stackars pedagogerna som har 10 andra barn att hålla torra och rena under dagarna. Tom fick vara med och designa dem och tyckte absolut att Vincent skulle ha en gris på. Blev kanonfina så jag klagar inte. Fanns mycket typiskt tjejigt och killigt att välja på (fordon och cupcakes typ) och sånt kan man ju bara bli så trött på. Visserligen är lapparna blåa men det är för att JAG älskar blått. Vincent bryr sig nog inte det minsta.
 
 
Namnlapparna kommer från Filur Namnlappar och det finns som sagt en massa olika bakgrunder och motiv att välja mellan. Än så länge är vi väldigt nöjda. Det återstår bara att se hur de klarar en sväng i tvättmaskinen!
 




Inskolning vecka 2 (dag 4-8)

Tänkte berätta lite kort om hur andra veckan på inskolningen gick för lillkillen. I måndags var det ju nämligen dags att lämna Vincent själv för första gången och han har hela veckan (förutom i tisdags då vi hade en tid på bvc) varit på föris mellan 9 och halv två. Han har ätit som en häst (ja pedagogerna blev lite förvånade över hur mycket denna pojk kunde sluka), sovit bra och visserligen har han gråtit lite grann vid lämning (påverkas av att de andra barnen blir ledsna tror jag) men annars tycker pedagogerna att allt har gått över förväntan.
 
 
Av de som inskolades samtidigt har det gått lättast med Vincent tydligen. Hade jag aldrig kunnat tro men det känns ju såklart jättebra att höra. Så på måndag kommer Vincent gå "som vanligt" på förskolan och det känns faktiskt bra. Det känns tryggt att lämna honom där och veta att han har det bra.
 
Det enda som krånglat är sömnen. Inte på föris, men hemma på kvällen och natten. Vincent har vaknat mycket och varit ledsen och det är antagligen mycket han bearbetar på natten. Inte helt ovanligt vad jag har förstått men det har varit lite kämpigt nu i två veckor. Förhoppningsvis går vi tillbaks till mer normala rutiner när Vincent vant sig vid allt det nya.
 
 
Sammanfattningsvis så måste jag säga att inskolningen toppat ALLA förväntningar jag hade och inga av mina farhågor har än så länge besannats. Han har inte gråtit hysteriskt, inte trillat och slagit sig, inte mat- eller sovvägrat och dessutom har han redan på denna korta tiden fått en fin relation till sina pedagoger vilket är underbart att se. Två tummar upp!
 
Givetvis så tycker jag fortfarande det känns både konstigt och jobbigt att lämna bort min lilla bebis så här till vilt främmande människor. Det är nog en känsla som kommer dröja kvar ett tag. Det känns bara inte fullt så jobbigt nu som det gjorde innan inskolningen och det är ju ett stort steg i rätt inriktning. Detta kommer allt att bli bra ska vi se!
 


Inskolning dag 3

Tredje dagen på föris var grabbarna själva eftersom jag skulle jobba. Fick verkligen lägga band på tummarna för att inte skicka iväg ett sms och fråga hur dem hade det. Jag tycker det är viktigt att Tom får göra saker själv med Vincent utan att känna att jag ska hålla koll på minsta lilla detalj men det är svårt. Svårt att släppa taget och svårt att inse att Vincent liksom bara kommer separeras mer och mer från mig för varje dag som går. En konstig känsla som är svår att beskriva men jag är säker på att ni som är mammor själva förstår.
 
Tom, som inte är känd för sina färgstarka och utsmyckade återgivelser, har därför bara berättat lite kort om dagen på föris men nog för att lugna mitt nervösa mammahjärta med att det går åt rätt håll. När de kom till föris på morgonen hade de återigen varit ute hela förmiddagen och lekt. Denna gång hade lille mannen tydligen älskat att sitta och leka i sandlådan med spade och kratta och han hade även knatat runt lite själv på gården (med pappa hack i häl såklart).
 
Till lunch hade det bjudits på vegetarisk lasagne som tydligen fått mer än godkänt och sedan så, hör och häpna, lyckades en av pedagogerna söva Vincent... på en madrass!! Halleluja vad skönt det känns. Sömnen är väl det jag varit mest orolig för. Vi har ju själva ganska svårt att lägga V från och till men detta var ju bara TOPPEN. Det är väl kanske inte jättesvårt i och för sig att lägga en liten kille som är dödstrött efter en hel förmiddag med lek och bus med nya människor. 
 
 
Under tiden som Vincent sov var de "nya" föräldrarna iväg på ett välkomstmöte (som inte blev av då rektorn inte dök upp??! Ehm?) och när Tom kom tillbaks satt Vincent och mös i en av pedagogernas knä. Det hade gått jättebra under tiden som Tom var borta och Vincent var så go, så go tyckte pedagogerna.
 
Imorgon så är det dags igen och då skall vi lämna Vincent själv för "första" gången (bortsett från den lilla stunden i fredags). Jag tycker kanske själv att det går lite snabbt. Vincent har ju missat en inskolningsdag då han var sjuk men jag litar på att pedagogerna vet bäst och Tom kommer vara och jobba i lägenheten under tiden så det är bara för dem att ringa om det inte fungerar. Med tanke på hur bra det gått hittills kommer det säkert inte bli några problem. Tänk att min lilla kille har blivit så stor redan :')
 
 



Inskolning dag 2


Sitter ute i solen med en skål frukt och solar min ack så bleka kropp. Antagligen både första och sista solningen för den här sommaren. Som småbarnsförälder finns inte riktigt "snygg bränna" med på listan över saker som jag vill/kan/måste göra.

Vincent och Tom är på föris och jag börjar inte jobba förrän halv fyra så, med förkylningen fortfarande hämgande i kragen, tycker jag jag kan behöva lite vila. Vincent gör som sagt sin tredje dag på föris idag men nu skall vi inte förhasta oss utan ta och berätta lite om gårdagen.


Eftersom den lille herrn bestämde sig för att göra morgon ruskigt tidigt lyckades han somna i bilen på vägen till förskolan. När vi kom fram la jag över honom i vagnen och där fortsatte han faktiskt att sova så jag fick snällt traska in på förskolan utan barn *haha*. Vi hade en kort liten morgonsamling och sedan, lagom till att Vincent vaknade, gick vi ut på gården och lekte.

Vincent ville bara gå gå gå och gunga så det var det vi gjorde. Fick ett ilsket vrål till svar när jag försökte sätta honom i sandlådan. Det bjöd på frukstumd och vatten och sen kl 11 var det matdags.

Vincent geggade som vanligt ner både bord, stol och sig själv med fiskgratäng men lyckligtvis kom i alla fall hälften in i mynnen på honom. Blir kul för personalen att lista ut hur de ska se till så att tre nya ettåringar får i sig lunchen varje dag. Antar att barnen lär sig fort.


Efter lunch var det läggdags och jag insåg snabbt att sova på madrassen inte skulle funka. Gick ut till vagnen och la honom där och *drumroll* han somnade!!! Värre var det för de andra två barnen som efter gallskrik och protester fick gå hem för dagen. Ni förstår ju att man blir lite mallig.

V vaknade efter en timme och verkade trots sömn ganska så slutkörd så då bestämde jag mig för att traska hemåt. En lyckad dag måste jag väl ändå säga och jag är såå glad att det gick så bra att söva honom. Nu väntar jag bara på att få hem grabbarna från den tredje förskoledagen för rapport. Dör av nyfikenhet snart!




Inskolning Dag 1

Tänkte skriva lite om första dagen på förskolan. Som ni vet blev ju Vincent sjuk på eftermiddagen sen men det märktes ju inte av under dagen. Vi traskade in genom portarna på Vincents avdelning vid 9-snåret och hälsades välkomna av hans blivande pedagoger i hallen. Han hade redan fått en alldels egen röd back på hyllorna märkt med sitt namn och vi föräldrar fick en plastmapp med diverse blanketter och information.  
 
 
Det var förutom Vincent även två andra (en jämnårig och en på 20 månader) som skulle skolas in. Alla tre kollade med stora ögon in de andra lekande barnen och såg hela tiden till att finnas nära sin mamma eller pappa. Vi vuxna fick ställa frågor och blev serverade kaffe (nä inte jag dårå) och ombads att hålla oss i bakgrunden i alla fall så gott det gick. Med vår lille plutt som bara vill gå när han får hålla i ett finger (fast han uppenberligen kan!!) var det ju kanske lättare sagt än gjort.
 
 
Ett par timmar av utforskande och försiktig lek räckte gott och väl för alla tre färskingar och då var det dags att säga hej då för den här gången. Vincent var så trött att vi fick ta till ala medel vi kunde för att hålla onom vaken på den 13 min långa bilresan hem till Lindome.
 
Allt som allt en bra första dag. Pedagogerna verkar vara underbara och de andra barnen likaså. Trots att vi varit på öppna tidigare så blir ju detta en lite ny konstellation för Vincent då det ju även kommer finnas äldre barn (upp till 3 år) på avdelningen. Kände själv att det var svårt när de äldre barnen ryckte leksaker ur händerna på Vincent. Han bryr ju sig inte, i alla fall inte just nu, men man vill ju liksom inte tillrättavisa någon annans barn. Kommer som sagt säkert bli bra och det skall bli spännande att se hur det går för Vincent i denna nya miljö. Han kommer säkert utvecklas massvis. Bara han får lite mod att släppa den där handen ;)
 
 
 
 




I en snordimma

Ojojoj.. de senaste två dygnen har varit TUFFA. Vi hade inte varit hemma från förskolan mer än kanske 4 timmar innan jag kände hur Vincent började bli varm och han blev väldigt gnällig och ynklig. Testade att ta febern: 38,1. Tänkte att den kanske var hög eftersom vi sprungit runt så mycket (gå med mamma/pappa/närmast tillgänglig är bästa gnällbotet). Efter en timme är han fortfarande väldigt varm och jag tar tempen igen: 39 grader.
 
Klockan 5 slocknar en mycket matt och ledsen bebis i mina armar efter att ha fått en dos alvedon utblandad med lite kall mjölk *slurp*. En halvtimme senare är han dock uppe igen då alvedonen kickat in och han skall ut och härja på gräsmattan i bara blöja tillsammans med sin pappa som precis kommit hem. Ingen tror mig när jag berättar hur dålig han egentligen är.
 
Vid 7-snåret börjar en riktigt kämpig natt. Vi lägger Vincent (vilket tar lååååång tid med en ledsen bebis) och sen vaknar han till kanske en gång i timmen och gallskriker enda fram till dagen efter när det är dags att gå upp. Vi varvar med att gå runt med honom, sova med honom bredvis oss, ge mer alvedon, ge vatten och trösta såklart.
 
Men här är det inte slut! När jag själv lägger mig vid 10 känner jag hur migränen kommer krypandes och får alltså somna med bultande huvud, skrikande bebis och illamående. Dessutom är jag själv rätt så rejält förkyld (troligen jag som smittat lilla hjärtat) så det blev bara till att ringa och sjukskriva mig på morgonen.
 
Nu har vi levt i någon slags snordimma både sonen och jag och andra natten gick myyycket bättre än den första. Idag är han feberfri och nästan sitt vanliga jag så vi får se om det blir förskola imorgon, på fredag eller i nästa vecka. Det är märkligt hur det kan tvärvända så snabbt både att bli sjuk och att bli frisk för de små. Själv är jag fortfarande alldeles rosslig och det trycker i bihålorna.
 
Försöker kurera mig så gott jag kan med förhoppningen att kunna jobba på fredag. Urrk för förkylning så här på sommaren, och vad är egentligen oddsen för att Vincent skall bli sjuk FÖRSTA dagen på förskolan? Ska bli spännande (hmm kanske inte rätt ord) att se hur höstens VABbande kommer se ut *apa som håller händerna för ögonen-smiley infogas här*
 
 


Inskolningsdags

Imorgon börjar ett nytt kapitel i livet för vår lilla ettåring. Imorgon börjar nämligen Vincents inskolning på förskolan. Jag har ältat detta ganska länge nu och de flesta säger att det inte kommer bli några problem alls, men jag är ju hans mamma och SKA vara nervös över att för första gången lämna över både barn och förtroende till vilt främmande människor.
 
 
Givetvis så kommer det ju gå bra. Personalen är duktig och kompetent och vi fick ett bra intryck av förskolan när vi var där och hälsade på. Vincent är van vid andra barn och vuxna trots att han kan vara lite blyg och dessutom är han ju så pass liten att han ändå inte riktigt förstår att vi lämnar honom. Hade vi kunnat hade vi ju haft honom hemma längre, men föräldradagarna är slut för vår del och skolan väntar runt hörnet. Vi får göra det bästa av situationen het enkelt.
 
Tänkte att jag håller er uppdaterade på hur det går med inskolningen under veckan. Kanske finns någon mer orolig själ där ute som kan ha nytta av vår upplevelse. Klockan nio skall vi befinna oss på förskolan och gissningsvis blir första dagen kort med mycket information om verksamheten för oss föräldrar och lite tid för Vincent att känna in denna nya plats han kommer spendera så mycket tid de närmsta 4 åren (!!). Dessutom kommer elektrikern till lägenheten imorgon. Nu händer det grejer förstår ni. Mer om det imorgon!



Kalasdagen i bilder

Så var Vincents första födelsedag snart över och första födelsedagskalaset undanstädat. Jag har faktiskt klarat mig utan tårar. Kände hur det blev alldeles tjockt i halsen när jag skulle hälsa alla välkomna till Vincents ettårskalas och att sedan sjunga ja må du leva för MIN lilla bebis var ganska kämpigt. Ja fast han är ju inte en bebis längre. Så fort de fyller ett blir de tydligen uppgraderade till småbarn, eller det mer passande ordet toddler på engelska. Tycker det känns jättekonstigt. För mig kommer han nog vara en bebis ett bra tag till #typisktmammor.
 
Hur som helst.. Tänkte bjussa på lite bilder från dagen, för det vill ni väl ändå se? Är så glad att det var så många som ville komma och fira med oss och vilket fantastiskt väder vi fick dessutom. Äntligen lite sommar mitt bland molnen. Kunde inte fått det bättre. Tårtorna blev lyckade, glassbuffén gjorde succé och alla verkade ha haft trevligt. Vincent var lite skeptisk till alla människor som skulle titta och knäppa en massa kort och var lite extra blyg men hätade sig ganska bra så småningom och blev nästan sitt vanliga jag igen.
 
Väckte Vincent i morse med paket och frukost såklart
 
 
Av sin morfar fick han detta fantastiskt fina pussel och en ÖVNINGSGÅR-tröja
 
Förberedelser
 
 
..och så själva kalaset såklart
 
 
..och här är lite av presenterna
 
 
Många lämnade dessutom en liten hälsning i Vincents gästbok som är tänkt att hänga med på alla kalas under åren. Är jättekul att kunna läsa och titta tillbaks på.
 
 
Supertack för alla fina presenter och alla gratulationer vi fått under dagen. Nu väntar ett nytt spännande år med vår lilla ettåring. Skall bli så kul att få se vad det har att erbjuda!
 


Kommer aldrig att glömma

Det pirrar i magen och jag är alldeles känslosam och nervös. Födelsedagsnerver. Ja det brukar man ju ha inför sin EGEN födelsedag. Hela veckan som gått har varit en lång nostalgitripp bakåt. Ett år bakåt i tiden till den längsta veckan i mitt liv. Idag har det varit så jag nästan börjat grina när jag sett uppdateringarna jag gjorde på instagram under denna dagen, för ett år sen.
 
Vattnet har gått!!
 
Värktimer alldeles i början av värkarbetet // Vi åker in!
 
Vattnet gick ju som bekant kvart i sex den 31e juli (du kan läsa inlägget HÄR), värkarna kom vid 7 och sen åkte vi in till förlossningen.. ja alldeles vid den här tiden förra året. Får rysningar över hela kroppen när jag tänker på det. Bra rysningar alltså. Jag kan precis komma ihåg känslan inför det som komma skulle. Vi var så pirriga och glada och kunde inte riktigt fatta att det var dags. Sen kom visserligen smärtan och mitt fokus blev på annat men mina känslor åker som sagt bergodalbana just nu när jag tänker på hela dagen/natten som väntade oss då. Hur vi visste att vi skulle få barn men inte visste vilken fantastisk liten människa om skulle komma ut, att det var just vår Vincent.
 
Det känns som om det var igår och jag hoppas så att jag får uppleva det igen, trots all smärta och (möjligen) ännu en jobbig graviditet. Att få se sitt barn för allra första gången är magiskt och jag tror nog att jag alltid kommer att tänka tillbaks på just dessa timmar den 31 juli. Timmarna innan livet förändrades för alltid och jag fick möta min alldeles egna son. Så mycket kärlek!! *sitter absolut inte och håller tillbaks tårarna*
 
Jag älskar dig så!




Första stegen!!

Idag hände det! Den största milstolpen av dem alla känns det ju nästan som. Idag tog Vincent sina allra första steg och inte var det 2-3 stycken inte. Nä 30 steg kunde vi räkna till men han tog betydligt fler när jag och Tom var iväg och jobbade i lägenheten och Vincent var hos sin mormor och traskade från ena änden av huset till den andra.
 
 
Vincent har ju som ni vet alltid älskat att gå gå gå och på senaste så har det räckt att vi hållt honom i ena handen när han traskat runt. Man har kännt att han lutat sig mot handen fast han egentligen inte behövt då han är både stabil och snabb. Han är helt enkelt lite feg och har lite dåligt självförtroende (oh no hur skall detta sluta??). Idag testade vi helt enkelt att hålla i tröjan och så, när han var i full färd med att traska fram, så släppte vi. Han fortsatte så glatt att traska på helt obekymrat och tog steg efter steg innan vi fick fånga honom när han druttade på ändan.
 
För det är ju det som är kruxet. Han kan varken stå eller ställa sig upp (undantaget i soffan mot ryggstödet). Han har visserligen stått själv i 15-20 sekunder men han vågar inte släppa taget. Släpper vi honom så lutar han sig bakåt och faller pladask, trots att han ju uppenbarligen kan gå. Därför får vi lura honom genom att släppa honom när han redan går och sedan vara nära till hands när (och inte om) han trillar. Lär bli några tuffa dagar/veckor för oss föräldrar innan han lärt sig att stanna på ett säkert sätt och sätta sig på rumpan. Stolt (och livrädd) mamma här hemma såklart! *bokar en "bättre självförtroende för bebisar"-kurs*
 
Detta firas med god chèvresallad och ett glas rött. Till de vuxna i alla fall. Vincent firar med att sova, vilket ju inte hade varit helt fel det heller. Så. Rackarns. Smaskigt. Och ett avsnitt av Morden i Midsummer på det. Kunde ju haft en sämre lördagskväll om man säger så.
 
 


11 månader

11 månader.. hur blev han så stor? Om en månad så har vi en ettåring! Det är ju inte klokt! Får så mycket flashbacks nu när det varit så varmt. Kan säga att jag är såååå rackarns glad att jag inte är höggravid i värmen som varit. All cred och kärlek till er som är det. Jag har gjort det själv och det är TUFFT. 
 
Svullna fötter // Trött och svullet fejs
 
Som bilderna ovan så fint illustrerar så var jag något kopiöst svullen. Alltså på riktigt inte ens okej svullen utan "aunt marge i harry potter"-svullen. Försöker hålla god min men man ser ju hur otroligt sliten och trött jag var på bilden till höger. Båda är tagna för ett år sen plus/minus någon dag bara.
 
Nä jag är sååå glad över att ha min lilla guldklimp utanför magen trots allt slit det innebär såklart. Vi har hängt ute i trädgården hemma hos mamma och pappa och han har fått bada i en plastbalja för att svalka av sig. Han är ju dessutom så himla go och härlig att hänga med och ingen dag ä tråkig med honom.
 
 
Tvivlar starkt på att han kommer att gå eller krypa inom den närmsta månaden. Han har helt enkelt inte så bråttom med det där. Visserligen har han börjat dra sig lite fram på mage men han gillar fortfarande allra mest att gå längs med möbler och genom att hålla i våra fingrar. Vår kille är mer av den verbala sorten och vi har nog insett att han faktiskt kan säga både titta och där.
 
Blev lite besviken ändå då jag alltid föreställt mig att han plötsligt bara en dag skulle säga ett klockrent ord så att man visste klockslag och hela alltet men givetvis fungerar det väl oftast inte så. Nä han har nog redan sen han var 10 månader övat in "däh" (=där, ofta när han pekar på lampor men även till typ mormor eller katten) och på sistone har det smugit sig in ett och annat "titta" (också oftast när det gäller lampor.. han är lite smått fixerad). Vincent har ju alltid varit väldigt pratig av sig så kanske är det det han satsar på istället för att härja runt på egen hand. Dessutom är vi 90% säkra på att han sagt mamma och pappa men eftersom att det ju är såååå viktigt att han säger rätt ord först (såklart.. duuuh!) så är ju de 10 % ganska viktiga. Så än så länge har vi båda hoppet uppe.
 
För mig är ju hela förisstarten superstressande men jag har så smått börjat acceptera att han inte kommer kunna gå när han börjar där och att det kommer gå bra ändå. Personalen är ju superduktiga och vi kommer göra allt vi kan för att ha honom där så korta dagar som möjligt. Tar han sina första steg på föris så är det givetvis jättetråkigt men inget jag kan göra något åt.  Bara att gilla läget. Känns inte hundra än men när han väl går där tror jag det kommer kännas helrätt. Kan bara inte släppa att han blivit så stor fast han fortfarande är så liten. Förstår ni hur jag menar? MEN vi har faktiskt en hel månad kvar då han bara ska gå hemma med sin pappa så jag skall njuta av den sista tiden av bebistiden så gott jag kan. Det väntar ju ett nytt fantastiskt år runt hörnet!  
 
 
 
 



Lite trots

Ännu en dag i sjukstugan. Min snoriga näsa verkar ha återhämtat sig någorlunda och tänker mig att jag får nöja mig med det. Kan inte ligga hemma i soffan hela veckan för en förkylning precis. Ska jobba två dagar nu och sen har jag helgen fri och då skall vi åka till säteriet med våra vänner så då får kroppen också tid att vila. Känner på mig att denna förkylning kommer att bita sig fast likt ett retsamt popcornskal mellan tänderna ett tag framöver. De har ju en tendens att göra det tyvärr. Som tur är verkar både Tom och Vincent ha klarat sig ifrån eländet så det tackar vi ju för.
 
Äventyren idag har bestått av vikning av tvätthög storlek enorm och så tog vi oss ut en sväng på en härlig kvällsprommenad med ett stopp vid gungorna. Vincent är, tro det eller ej, inne i någon slags trotsfas just nu och får han inte som han vill blir han supergnällig och arg. Jag skojar inte när jag säger att vi bokstavligen får gömma oss om vi vill dricka ett glas vatten ifred och undvika sura miner(!!).
 
Det han allra helst vill är att gå runt KONSTANT (och då menar jag konstant, hela tiden, non stop..) i lägenheten, smaka på aaaaallt vi äter och dricker samt pilla på grejer som är ytters olämpliga för bebisar (så som ljusstakar, riva ut böcker i bokhyllorna och hänga sig i tvättställningen). Om han bara hade valt "leka med leksaker snällt på golvet" som absoluta favoritsyssla så hade vi ju sluppit meningsskiljaktigheter ;) . Därför är det i alla fall ganska skönt att kunna gå ut och gunga. Det tycker han är kul och vi alla får frisk luft och lite lugn och ro.
 
 
Något som också funkar är att läsa böcker. Vi har extremt få böcker som passar hans ålder tyvärr så de vi har läser vi om och om igen. Har önskat oss lite fler böcker till lillens ettårsdag som antagligen kommer komma väl till användning när de både föräldrarna blivit galna på de böcker vi redan har.
 
Vi som trodde att trotsen skulle komma liiiite senare har minsann fått på näsan. Det är dock kul att se honom utvecklas och få en egen vilja. Han har t.ex. börjat att peka mer på saker han vill ha och han minns saker på ett helt annat sätt än tidigare. Innan kunde vi gömma undan saker vi inte ville att han skulle ha men nu förstår han, och kommer ihåg, att mammas mobil ligger under soffkudden. Hade kunnat skriva ett helt inlägg om bara hans utvecklingsframsteg den senaste tiden men gissar att det kanske inte är så skoj att läsa. Dessutom kan det vara lite stressande, mammor emellan, att läsa om vad andras barn kan och inte kan. Det vet jag själv eftersom ju Vincent inte kan krypa än vilket majoriteten av hans jämnåringa kan.
 
 Var är lampan? "Däh!" //  Smaska på pappas Xboxkontroll
 
Men slut på babblandet! Känner att jag aldrig kommer till punkt här. Skall göra i ordning mig för sängen nu för att vara utvilad inför jobbdag imorgon. Då fyller dessutom världens bästa lillebror år. 20 hela år. Hur galet är inte det??


Sommarkläder till småbarn

Sommaren har på något magiskt vis försvunnit i tomma intet då den fick nys om att midsommar var i antågande. Ingen svensk midsommar utan lite regn. Går ju givetvis och hoppas på att det fina vädret skall komma tillbaks snart så man kan vara ute och suga i sig lite D-vitamin. Det är sååå mysigt att traska iväg hela familjen till en lekplats i närheten och gunga och fika så det gör vi så ofta vi kan.
 
Vincent växer just nu in i storlek 80 i kläder och vi insåg att de mesta av våra kläder var i storlek 74 så vi har haft en liten klädbristskris här i någon vecka. Nu har vi inhandlat några plagg men plånboken lämnar ju en lång önskelista.. Har satt ihop ett litet collage med finfina plagg jag i smyg suttit och fönstershoppat på nätet. De är från NEXT, H&M och Kappahl.
 
Tycker det är svårt med sommarkläder till en liten. Själv går man ju runt i shorts och linne eller en klänning när det är varmt men små barn vill man ju inte i onödan utsätta för för mycket sol (även fast vi givetvis också smörjer med SPF). Då vill man kanske ha lite mer täckande plagg som för den delen inte de stackars barnen dör av värmeslag i. Linnebyxorna från H&M nere till vänster är en favorit som säkert kommer hamna i lilla garderoben. Superbra med knapp på sidan som omvandlar långbrallor till shorts.
 
Har ni några tips på bra sommarkläder till små barn? Eller några andra allmäna tips om att klara de stundande värmeböljorna med en snart ettåring att rå om?




New/Old in!

Man måste ju bara äääälska Tradera. Man kan sälja skit som man inte vill ha (men som någon annan tydligen blir överlycklig för) och så kan man ibland hitta riktiga fynd som man själv kan klicka hem. I förra veckan så fyndade jag en jacka/tjocktröja i collegemodell till Vincent och idag damp den ner i min brevlåda. Är superdupernöjd och den ser inte ens använd ut. Den luktar dock "tvättad hos någon annan" (förstår ni hur jag menar??) så den får åka ett varv i karusellen i badrummet innan den används.
 
 
När man handlar till små barn begagnat så är de flesta kläderna i väldigt fint skick eftersom de växer ur dem så fort, så jag tipsar verkligen om att kika på loppissidor och på blocklet/tradera. Mycket är ganska fult, enligt miss petig då, men det finns guldkorn. Dessutom brukar begagnade kläder vara mycket mjukare och härligare vilket passar perfekt till småttingar. Tipstips!


Popping champagne

Idag har vi varit ute och firat. Vi fick nämligen beslut om en rejäl summa i bostadsbidrag på posten igår och det känns som att en stor sten faller från mina axlar. Detta förtjänar vi verkligen efter 1,5 år av slit och jag ångrar mig bittert att jag inte fått tummen ur att ansöka tidigare men jaja. Lätt att säga såhär i efterhand kanske.
 
Blev en trip in till stan där vi hälsade på min mamma på jobbet, åt supersmarrig asiatisk buffé på Göteborg Wok och strosade runt i affärerna i nordstan. 
 
 
Fotade faktiskt inte maten då ni säkert vet att en buffétallrik oftast inte ger rättvisa maten som faktiskt ligger där (eat like it's no tomorrow liksom) men jag lyckades i alla fall fota lilla efterrätten.
 
Köpte även en söt t-shirt och en solhatt för varmare, soliga dagar (vad hände med försommarvärmen??) till Vincent på H&M och en kajal till mamman. Ingen storshopping alltså men känns skönt att för en gångsskull bara få köpa något fint och högst behövligt utan att behöva avstå något annat.
 
 
Nu skall jag återgå till mitt plugg i soffan och smygtitta lite på hockeyn. Trött som sjutton men skall försöka hålla mig vaken liiite till innan jag ger mig. Sova är ju ändå lyxarnas lyx när man blir förälder!



Grötburk

Idag har jag bockat av inte mindre än TVÅ punkter på önskelistan jag skrev om här. Eftersom fjärrkontrollen var lite svår att få tag på *hehe* så blev det fina burken från Clas Ohlson samt ett par jeans från Gina Tricot som fick följa med hem. Har som ni vet en ordentlig klädbrist här hemma så ett par nya brallor var alldeles alldeles nödvändigt kan jag säga *slänger genast jeansen jag haft i en vecka i tvätten*. Har ingen snygg bild på byxorna men lovar att visa er imorgon. Däremot så passade jag på att plåta burken som numera innehåller Vincents grötpulver.
 
 
Är sååå nöjd förutom den lilla detaljen att det är APSVÅRT att skriva snyggt med krita. Alltså jag fattar verkligen inte hur det kan bli så rackarns fult varje gång. Skrev säkert om den där etiketten 10 ggr innan jag blev nöjd och då är det 4 bokstäver (!!). Borde ju inte vara så himla svårt va? Tips mottages gärna om hur man skriver med krita utan att få handstil som en 6åring. Etikettrna går alltså både att sudda och flytta runt på utan problem så det är ju ett luss i alla fall #petigtjej
 
 
Nu vankas det lite kvällsmat här hemma och det luktar såååå gott. Vi hörs imorn!


Tidigare inlägg Nyare inlägg