Samhällsmedicin och en omtenta

God förmiddag!

Har just avslutat en förvånansvärt intressant föreläsning om socialtjänsten och läkarens ansvar. Det är som vanligt olidligt kallt i föreläsningssalen och tet är uppdrucket sen länge. Tycker fortfarande det är alldeles för tidigt med föreläsning redan kl 8 på morgonen. Hjärnan är liksom inte vaken.

Samhällsmedicinkursen är alltså officiellt igång och föreläsningarna hittills har verkligen varierat i kvalité. Nu börjar snart en föreläsning om försäkringsmedicin och jag vet inte om jag är supertaggad, haha. 


Idag kom resultatet för geriatriktentan och trots att jag hade över 66% (godkäntgräns) totalt sett så blev jag ändå underkänd då man behövde ha 50% på alla delar (kuggade del 3 som var den mest flummiga av de alla). Så typiskt! Inte så konstigt kanske med tanke på förkylning och sömnbrist men det hade ju känts skönt att kunna checka av den och gå vidare med samhällsmedicinen.

Jaja, en helgs plugg så lär omtentan vara en piece of cake. Nu skall jag lägga bort telefonen och fortsätta med nästa föreläsning. Önskar er alla en finfin onsdag!




Tips inför placering på avdelning

Det allra bästa på utbildningen är att få komma ut på praktik. Då får man äntligen ett litet provsmak på livet som färdig läkare och ett hum om vad sjuttsingen en sjukhusläkare gör om dagarna. Här nedanför har jag listat mina 5 bästa tips på saker att tänka på när man går ut på avdelningspraktik för första gången. För min del var det medicinkursens 6 veckor som jag hade allra störst nytta av de här.
 
1. Kom i tid. Och då pratar jag inte om att komma i tid så att jag hinner byta om lagom till att ronden skall börja utan jag kom i god tid, tog mig en kopp te och satte mig vid datorn för att läsa på patienterna i lugn och ro. På så sätt kunde jag hänga med på ett helt annat sätt när vi rondade och visste vad som hänt under natten med patienterna. Det låter kanske fruktansvärt onödigt men detta är på riktigt mitt allra största tips. Att vara väl förberedd är A och O inför alla inlärningsmoment och jag kunde känna att jag verkligen bidrog till arbetet på avdelningen och hänga med i diskussionerna på ronderna. (Detta var på den tiden då Tom kunde lämna på förskolan på morgonen dock. Nu för tiden börjar han tidigare och då är det såklart svårt att få till men jag håller ändå på att förberedelser vid ffa längre avdelningsplaceringar är superviktigt)
 
Här satt  jag många mornar uppe på medicinadministrationen med en macka och en kopp te
 
2. Hälsa på alla. Sköterskor och undersköterskor kan visserligen vara stressade på avdelningarna men de är allt som oftast helt ofarliga och bits väldigt sällan ;) Vi är generationen som skall slå hål på vi och dom-tänket inom vårdens olika yrkeskategorier och jag lovar att din placering blir så himla mycket trevligare om folk hälsar glatt på dig när du kommer istället för att du smyger fram i korridoren stirrandes ner i golvet för att undvika ögonkontakt. Sitt gärna någon gång med sköterskorna i fikarummet med och bonda lite, det brukar vara både uppskattat och trevligt.
 
3. Våga! Åh så jobbigt det är att kliva ut ur bekvämlighetszonen men vågar man inte så lär man sig heller aldrig något nytt. Är det någon som behövs tas en blodgas på så skall du inte tveka. Det kanske är enda gången du får möjligheten att få träna på det? Så länge du har handledning så är det inte mycket som kan gå fel.
 
Känslan när man sätter sitt livs första PVK eller dikterar sitt allra första diktat!!
 
4. Ta för dig på ronden! Det är jobbigt att känna att man är till besvär för patienten men du är på avdelningen för att lära dig och då måste du få chansen att se, höra och känna så mycket som möjligt. Har patienten ett blåsljud på hjärtat så skall du lyssna på det, trots att överläkaren, ST-läkaren och underläkaren redan gjort det. Kanske kan du vara snabb och lägga på stetoskopet samtidigt som någon annan? Kläm på underben, lyssna på lungor, känn på magar.. det är på detta sätt du bygger din referensram om vad som är normalt och onormalt vilket du kommer att behöva när du står där själv på akuten som AT-läkare. Finns det inte tid på ronden kan du alltid gå tillbaks senare under dagen när du har en lucka och inget att göra. De flesta patienter har det väldigt långtråkigt när de ligger inne och har inget emot att du undersöker dem igen och pratar lite med dem.
 
 
5. Ställ frågor! Passa på att ställa frågor om det är något du inte förstår till läkarna du går med (eller annan personal för den delen). De sitter inne på så fantastiskt mycket kunskap och äntligen kanske du kan få grepp om det där luddiga som föreläsaren sa med ett konkret patientfall att relatera till. Inga frågor är för dumma och faktum är att det är ganska sannolikt att du någon gång får en fråga tillbaks som du kan svara på. Vi läkarstudenter som precis läst kursen sitter oftast inne på mycket färska teoretiska kunskaper. 
 
Har ni några bra tips inför sjukhuspraktik eller praktik i största allmänhet? Fler yrkesgrupper än läkare får mer än gärna svara!







Geriatrik och den evighetslånga läkemedelslistan

Så var första veckan tenterad och klar. Ja vad ska man egentligen säga om geriatriktentan?? Det hela målades upp som ett enkelt läxförhör och de flesta i klassen var nog överens om att det inte skulle vara några problem i och med att kursen bara är på 1,5 hp men de flesta såg precis lika förvirrade ut efter tentan som jag kände mig.
 
Tentan var uppdelad i tre delar och man var tvungen att ha minst 50% rätt på alla delar och 66% totalt på tentan för att bli godkänd. Det var många som efter lite diskussion kunde konstatera att sista delen om demens med märkliga multiple choice-frågor där flera svar alternativt inga svar alls kändes rätt inte gått särskilt bra. Att skriva om en sån här tenta är ju dock inte hela världen men ändå lite trist att inte kunna ta fredag och känna att man nilat första tentan efter mammaledigheten.
 
I onsdags och torsdags var vi som sagt ute på avdelningarna och fick tilldelat patienter som vi sedan skulle presentera kring olika teman på seminarium på eftermiddagen. Det var en sån härlig känsla att få dra på sig landstingspyjamasen igen trots att helvitt, som vi läkarstudenter uppmanas bära, inte är min favvokombo.
 
 
Bäst gillar jag helblått eller helgrönt (som man har på kirurgen) eftersom de blåa och gröna byxorna har dragsko i midjan till skillnad från de vita byxorna som har knapp och noll resår what so ever. När jag läste hud i slutet av graviditeten fanns det bara vita byxor i klädförrådet så då fick jag ta en extra stor tröja för att dölja gylfen och de eventuellt skymtande trosorna. Skåda årets snyggaste magbilder här: 
 
 
Förutom Etik- och CGA-seminarium (Comprehensive Geriatric Assessment, om det gör er något klokare?) så hade vi på fredag förmiddag även ett läkemedlesseminarium vilket jag faktiskt tyckte var höjdpunkten på veckan. Där fick vi presentera patienter från avdelningarna med en mer eller mindre komplex läkemedelslista och tillsammans i gruppen göra en så kallad läkemedelsgenomgång- Därtittar man bland annat på läkemedlens indikation (varför patienten har läkemedlet), interaktioner (är läkemedlen lämpliga tillsammans), justera doser osv. Gamla tenderar ju att ha väldigt många läkemedel som de stått på väldigt länge och som satts in av olika läkare vilket gör att det ofta finns ett behov av att "städa upp" i läkemedelslistan (det vi kallar läkemedelsgenomgång alltså). Dessutom klarar äldre patienter med t.ex. sviktande hjärt-, hjärn- och njurfunktion inte av samma typer och doser av läkemedel som en ung och frisk patient.
 
Jag har upplevt tidigare att vi som läkarstudenter bara har förväntats kunna detta utan att egentligen få någon träning i det alls och jag kanske bara talar för mig själv men att bli satt med en läkemedelslista på kanske 20 läkemedel i handen och frågan vilka som patienten skall ha nu när hen läggs in från akuten är rätt överväldigande. Därför var det så givande att i lugn och ro få sitta och metodiskt gå igenom läkemedelslistor på olika patienter med tid för diskussion och att ställa frågor till vår handledare. Nu skall ju inte jag vicka i sommar men för många av mina kursare är detta en verklighet om bara dryga halvåret och med ganska stor säkerhet får de handlägga just äldre multisjuka patienter.
 
Oj vilken uppsats det blev men jag hoppas att ni uppskattar dessa lite mer detaljerade inläggen om utbildningen. Läkaryrket är så mycket mer komplext än vad jag tror många förstår. Det är ju kanske därför man läser 5,5 år på universitetet och ändå kommer ut i arbetslivet och känner sig alldeles vilsen. Vissa kanske tycker att det låter jobbigt att aldrig vara "färdiglärd" så att säga men jag tycker det skall bli otroligt spännande att det trots när man är 63 år och överläkare finns möjlighet till utveckling och jag bara hoppas att man kan få behålla sin nyfikenhet karriären igenom.



Den åldrande patienten

Ojojoj, ögonlocken är SÅ tunga! Tänkte att jag skulle kika in här en kortis bara men sen blir det sängen för mig direkt. Den här stafettpinneöverlämningen kunde ju ha gått lite smidigare än vad den gjort. Nu har Tom blivit ordentligt sjuk och fick feber inatt så det var ju såklart inget tal om att han skulle hjälpa till med C på natten. Min hjärna känns som en mosad potatis just nu med 2 dagars föreläsningar inbankat i en trött och snorig hjärna.
 
Kursen jag läser nu är läkarprogrammets kortaste. 5 dagar har vi på oss att bli fullfjädrade geriatriker tydligen och kursledningen borde nästan få en stående ovation då de lyckats klämma in 4 obligatoriska seminarier och en tenta på dessa dagar. Puh! Hittills har vi haft föreläsningar om bl.a. osteoporos (benskörhet), konfusion (akut förvirring), läkemedel och palliativ vård och imorgon är det dags att bege sig ut på avdelningarna. Om jag inte fått det hela om bakfoten så skall vi där bli tilldelade patienter att studera och presentera på seminarier på eftermiddagen (imorgon och på torsdag) men det återstår att se imorgon. Det har funnits prick 0 tid och energi att plugga till den där tentan på fredag i och med sjukstugan här hemma men jag tror å andra sidan inte tentan blir allt för svår då kursen är så pass kort.
 
 
Det har i alla fall gått finfint för Charlie hemma med pappa. Han har inga problem att ta flaskan med ersättning och verkar inte heller rata bröstet när vi väl ammar vilket gör mig väldigt glad. Har kommit undan med att bara pumpa en gång kring lunch de här två dagarna och kommer nog att fortsätta med det ett tag så att inte produktionen sinar för snabbt. Tanken är ju att även ge lite ersättning på natten framöver så att jag skall kunna sova och då känns det säkrast att göra en långsam utfasning. Det har i alla fall varit underbart att få komma hem på eftermiddagarna och se båda barnen skina upp som solar när de får syn på en. Mammahjärtat smälter verkligen och det är väl så det skall vara? Härligt att vara iväg men ännu härligare att få komma hem!
 
Nä nu får det vara slut på rapport! God natt hörni :)


Skolbänken, här kommer jag!

Det gick nästan inte att somna igår. Söndagsångesten var verkligen påtaglig. Det har varit så mycket blandade känslor de senaste dygnen men nu så är äntligen dagen kommen. Det är dags att bänka sig i skolbänken igen.
 
Väskan är packad med matlåda, anteckningblock, pennor, näsdukar och bröstpump. Inte kanske det som normalt finns i de flesta universitetsstuderandes väskor, heh. Skall försöka att pumpa så lite som möjligt för att få brösten att förstå det nya läget men gissar att jag måste lätta på trycket åtminstone en gång under dagen inne på valfri sjukhustoalett. Glammigt värre! Dessutom är min näsa alldeles illröd efter att jag legat och snorat hemma hela helgen så jag känner att det där ack så viktiga första intrycket på mina nya klasskamrater kommer vara lite sisådär. Men har jag skrivit tenta 2 veckor innan beräknad födsel så klarar jag nog detta lätt som en plätt.
 
Nåväl, nu känner jag mig mest taggad på att äntligen få börja plugga igen! Jag har ju inte något annat val egentligen än att få detta att fungera?! Nu skall här rivas av två kurser innan jul och sen har jag bara 1 år kvar på den här utbildningen. Nu kör vi!







Inför skolstarten

Sista skälvande mammaledighetsveckan är här och det är antagligen därför det varit så tyst här inne. Mår nog egentligen inte alls särskilt bra med en kombinerad sömnbrist tillsammans med oro och stress inför omställningen i nästa vecka. Jag är 100% säker på att det kommer bli kanonbra men ångest tar ju å andra sidan sällan hänsyn till rationellt tänkande. Så, jag försöker göra det bästa jag kan av det hela och hoppas på ett bättre mående om några veckor när den stora förändringen ligger bakom mig. Jag sysselsätter mig så gott det går och njuter av att få vara hemma med mina små. Idag t.ex. somnade C i min famn efter att han ätit och i vanliga fall brukar jag lägga över honom i hans säng men idag så bara njöt jag av att ha honom vilandes med sin kind mot min bröstkorg.
 
Eftersom att jag fortfarande helammar och vi inte ännu börjat ge C några större mängder mat så har vi under den senaste veckan börjat vänja honom vid att ta ersättning på flaska. I början tittade han på mig som att jag var dum i huvudet och bara spottade ut det han fick trots att jag blandat ut ersättningen med bröstmjölk men nu verkar det som att han börjar få kläm på det hela. Förhoppningsvis fattar även brösten galoppen snart också så att jag slipper spendera varje rast i skolan med att pumpa på toaletten. Tanken och förhoppningen är sen att fortsätta amma den tiden som jag är hemma om bebis och bröst vill.
 
 
Jag har även så smått börjat läsa lite igen. Inte på något sätt för att jag tror jag behöver förbereda mig något särskilt inför de kurser jag skall läsa utan mer för att väcka hjärnan ur denna bebisbubblan. Aldrig har det varit mer intressant att läsa om patofysiologin bakom osteoporos (benskörhet) som efter ett halvårs studieuppehåll hehe.
 
 
Sömnen kommer bli svårare att komma till rätta med dock. Jag och Tom pratade lite om det igår och kom fram till att vi nog får dela upp nätterna till att börja med så att jag förhoppningsvis får några fler timmar sammanhängande sömn. Annars vet jag inte hur jag skall få in nått i huvudet!
 
Nä nu skall jag äta tacos med familjen. Vi hörs!


Jag kommer missa så mycket

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. Satt för några dagar sedan med Geriatrikschemat och skrev in i min och Toms gemensamma kalender och plötsligt blev det så påtagligt att min föräldraledighet faktiskt snart är slut. Om inte ens 2 veckor är det dags för mig att bänka mig i skolbänken igen och det är verkligen med blandade känslor.
 
 
Det är rätt beslut. Det hade inte känts bra att vänta ytterligare ett halvår och det hade dessutom blivit extremt dyrt för mig att skjuta på jobb ytterligare. Jag är sugen på att dra igång hjärnan igen och äntligen bli klar med denna evighetslånga utbildning. Samtidigt har jag ångest, det kan jag inte förneka. Jag är inte det minsta orolig för att Tom inte skulle fixa barnen hemma, det kommer han lösa alldeles strålande, utan jag tänker istället på allt jag kommer missa med Charlie. Han kommer lära sig krypa, sitta, äta, stå och kanske till och med gå under det kommande halvåret och jag är livrädd för att kanske inte få vara där och se honom ta alla dessa milstolpar. Dessutom kan jag (högst egoistiskt) bli ledsen över att han kanske inte kommer fortsätta att ha lika tät anknytning till mig som han haft tidigare då ju Tom ganska naturligt blir hans första anknytningsperson. Nu unnar jag ju dem verkligen det bandet de förhoppningsvis kommer ha kvar resten av livet men ja.. det är så svårt att förklara. Det är väl avundsjuka skulle jag tro.
 
 
Slutligen så ammar jag ju fortfarande. Amningen har funkat så otroligt bra den här gången och jag är verkligen inte redo att ge upp den än, men det finns en ganska stor risk att Charlie föredrar flaska framför bröstet och självmant väljer att sluta utan att det finns så mycket jag kan göra åt saken.
 
Som sagt, mycket tankar som snurrar just nu när dagarna tickar på. Jag kan för mitt liv inte förstå hur 6 månader kan gå så här fort?! Det har varit fantastiskt att ha fått spendera detta halvår med mina fantastiska barn. Nu går vi in i nästa fas och jag håller tummar och tår för att det inte skall bli allt för jobbigt för någon av oss. Jag får ta igen allt gos jag missar om kvällarna och på helgerna och sen hoppas jag få en del fritid nästa termin då jag ju skall skriva mitt examensarbete. Helt slut är ju dessutom inte mammaledigheten då jag ju skall vara hemma även nästa sommar! Får längta tills dess :)
 
 Charlie fick smaka på livets första gröt igår och blev superarg när han inte fick mer!



AT-mässan

I tisdags lämnade jag för första gången bebisbubblan på över 5 månader för att bänka mig i en förläsningssal på medicinareberget. Mötte upp Emelie som sitter och jobbar med sitt examensarbete i längan för att gå på terminens AT-mässa som anordnas för oss på termin 9-11 av Sveriges läkarförbund. Vi fick först en föreläsning om AT-upplägget, löneförhandling och tips och trix om hur man skall tänka när man söker AT och sedan var det dags att armbåga sig fram bland resten av studenterna och de olika landstingens representanter utanför. 
 
 
Föreläsningen tycker jag var givande men väl på själva mässan kände jag mig mest uppgiven. Det är ju tyvärr så att jag inte har så mycket valmöjligheter när det kommer till AT i och med att jag varken kan flytta eller veckopendla och alla AT-möjligheter inom pendlingsavstånd bjussar på saftiga kötider vilket i slutändan leder till en förskjutning i framförallt löneutveckling. Att välja AT framförallt på grund av avståndet känns ju sådär när man ser hur mycket möjligheter som finns men det är väl bara att acceptera läget. Förhoppningsvis kommer jag att trivas oavsett var jag hamnar!


Det där examensarbetet..

Det är något med mig och sena blogginlägg alltså. Det är väl lite så att det är den enda tid som jag har på dagen att faktiskt sitta ner för mig själv och skriva. Här kommer hur som helst ännu lite kvällstankar.
 
Jag var hemma hos min före detta klasskompis Emelie igår och åt middag. Det är verkligen så roligt att kunna få en liten inblick i den värden igen när man just nu lever ett helt annat liv. Hon har i alla fall påbörjat T10 nu vilket är terminen då vi skriver våra examensarbeten. Jag har länge känt mig så grymt stressad över detta arbete och inte alls lyckats få grepp om vad det egentligen är man skall pyssla med under en hel termin, så det känns ju perfekt att få följa mina gamla kursare och se vad de hittar på. Fick läsa Emelies projektplan bland annat och det känns redan lite klarare. Än har jag ju tid på mig att hitta ett arbete som jag tycker är intressant men som ändå kan ge mig lite tid över att umgås med familjen. Jag hoppas att det kommer bli kul och att jag som sagt inte kommer känna mig fullt så förvirrad när terminen väl drar igång i januari.
 
 Höggravid läkarkandis på hudkursen.. här 2 veckor innan beräknat datum!
 
Det känns så otroligt häftigt att de påbörjat sin näst sista termin. Jag är visserligen bara en termin bakom men det känns som om skillnaden mellan att vara T9a och T10a är superstor även fast jag är fullt medveten om att så inte är fallet. För mig känns det som att jag fortfarande är mitt i utbildningen medan det känns som att mina gamla kursare snart är klara. Helt orimlig känsla men ändå.
 
Nä nu skall jag sluta pladdra på här och stänga ner datorn. Sov gott alla fina!




Terminen drar igång

Nu drar universiteten runt om i landet igång sina utbildningar och nästa vecka är det dags för mina nya kurskamrater att dra igång sin 9onde termin. Jag har ju dock redan läst halva terminen så för mig väntar knappt 2 månaders mammaledighet till innan jag hoppar på utbildningen igen. Visst är det inte bara jag som tycker tiden gått grymt fort. Fattar inte att jag snart "sitter i skolbänken" igen och då för att köra ända in i mål och ta läkarexamen. Det är så ruskigt nära nu!
 
Lillplutten.. tänk att han där väger över 8 kg nu??!!
 
Om 1,5 vecka börjar dessutom alla nya T1or på läkarprogrammet i Göteborg. Kommer precis ihåg känslan jag hade i magen när det började närma sig skolstart för mig, trots att det ju nu var 6 år sedan (så här skrev jag om min första vecka på läkarprogrammet då). Ett nervöst men gjädjefyllt pirr. Jag kommer även ihåg att jag drömde om uppropsdagen några dagar innan och kan än idag minnas delar av den drömmen. Om någon av er blivande T1or läser här så skall ni bara veta att ni har ett grymt äventyr framför er och trots att 5,5 år känns som en evighet så kommer tiden bara susa förbi.
 
 
Nu är jag ju inte riktigt färdig än och tur är väl det. Jag känner nog att jag behöver vänja mig lite vid tanken på att jag faktiskt snart är färdig läkare. När Vincent var och tog bort gipset (halleluja!!) i måndags på sjukhuset var hans läkare min gamla kurskamrat från klassen som tog examen i januari. Vi båda kände igen varandra och det var en minst sagt konstig känsla att sitta där och veta att det om inte lång tid alls kommer vara jag som sitter där och tar emot patienter. Så skumt!
 
För tre veckor sedan när vi var på omkontroll och bytte gips
 
Nä jag längtar faktiskt lite smått efter att få använda hjärnan igen trots att jag verkligen njuter av att få vara hemma med mina små. Det kommer nog bli motigt att lämna pojkarna hemma den första tiden och sätta sig på bussen till skolan men det blir nog bra i slutändan. Bara jag får sova bättre än vad jag gör nu ;)
 
Har vi några studenter som läser min blogg? Vad pluggar du och vilken termin? Om inte, finns det någon som funderar på att plugga något speciellt? Hade varit så spännande att få höra!


Nyblivna underläkare

Nu var det lite drygt 2 månader sen jag skrev min sista tenta innan jag gick på mammaledighet. Tiden har gått så grymt fort och ändå så känns studentlivet på sjukhuset såååå långt bort. I fredags fick mina gamla klasskamrater fira in sommarlov och att de nu klarat av ännu en termin. Att vara klar med 9 terminer är lite extra speciellt. Då får man nämligen jobba som underläkare. Kan ni alltså tänka er att JAG hade kunnat jobba som läkare redan denna sommaren? Hur sjukt är inte det, jag kan ju ingenting?! Vem skulle vilja anställa mig liksom? Visst, jag är godkänd i alla kurser hittills men som på så många högskoleutbildningar så glömmer man ju helt katastrofalt mycket av det man hunnit lära sig direkt när man lämnar tentasalen.
 
 
På ett sätt är jag så glad att "slippa" slängas ut i verkligheten i sommar just på grund av att jag känner mig lite som en bluff av någon anledning men en liten del av mig är ju såklart pyttis avis på mina vänner som nu för första gången får testa på det som vi alla kämpat för i så många år nu. Någon gång måste man ju helt enkelt ge sig ut i arbetslivet, hur läskigt det än må kännas.
 
För mig väntar dock drygt 4 månaders mammaledighet till innan jag är tillbaks i skolbänken igen och det känns faktiskt väldigt bra. När jag väl är tillbaks igen är det bara dryga året kvar som läkarstudent och det kommer säkerligen att susa förbi och sen är det äntligen dags för mig att prova mina vingar. Vad spännande det skall bli! Tills dess skall jag njuta av att få vila hjärnan från allt pluggande och bara umgås med mina älskade pojkar. Det är inte fy skam det heller!
 



BF + 6 och lite goda nyheter

För varje dag som går så börjar man liksom tvivla på att det faktiskt finns en bebis där inne överhuvudtaget. Igår fick jag upp hoppet en smula då jag under förmiddagen hade en hel del starka sammandragningar men det hela la sig vid lunch och fortfarande lyser värkarna med sin frånvaro.
 
I ärlighetens namn så är det inte själv graviditeten som gör att man blir så less egentligen utan det är framförallt det psykiska som är extremt jobbigt. Att ständigt gå och vänta på att något kanske händer, att varje morgon vakna upp besviken över att inget hänt, att möta alla kommentarer som får en att känna sig fullkomligt värdelös på att framkalla värkar (som om jag självmant väljer att gå över tiden liksom?) och att inte kunna planera in något alls på flera veckor och låta livet stå på paus eftersom det ju kan hända "när som helst nu" tär verkligen på psyket. Upplever att jag blir mer och mer introvert ju längre jag lever i den här bubblan och jag känner inte alls igen mig själv. Vill ha tillbaks mitt glada och ognälliga jag, bums!
 
Magen i vecka 33! Känner mig absolut inte lika fräsig med 41-veckorsmagen X'D
 
 
För att lätta upp stämningen tänkte jag i alla fall dela med mig av lite goda nyheter också. Igår ringde jag och anmälde mig till SWEPI-studien och skall redan imorgon förmiddag få komma på informationsmöte och lottning på Östra. Antingen kommer jag då alltså att sättas igång redan på söndag eller så får jag vänta ytterligare en vecka. Det är alltså 50% chans att bebis kommer redan på söndag/måndag vilket alltid är något att hänga upp sig på.
 
Igår kom även resultatet på hudtentan som jag skrev där i vecka 39 (känns som typ 2 månader sen haha) och tro det eller ej men jag blev godkänd, och det med råge! Blev så glad att jag gjorde en liten segerdans i soffan igår och jag är så ruskigt stolt över mig själv. Det känns helt fantastiskt skönt att få gå på mammaledighet utan att ha en enda grej efter mig i skolan!
 
Nu skall jag återgå till min väntar på värkar-bubbla och kika på Paw Patrol med Vincent i soffan! Det är ju fredag den 13onde idag så idag lär det väl inte bli någon bebis ändå, hehe.


Mammaledig!!

I did it! Gravid i vecka 39 och idag skrev jag slutligen hudtentan och är från och med nu officiellt mammaledig. Halleluja! Lättnaden jag känner i kroppen just nu är obeskrivlig. Ringde upp mamma direkt efter tentan och tillsammans firade vi med en lunch på en indisk resturang, standard när jag och mamma lunchar eftersom jag har en sambo som inte gillar indiskt.
 
Hej då Sahlgrenska, vi ses igen till hösten! (Och alltså SNÖ?? IGEN??)
 
Jag var extremt dåligt förberedd inför den här tentan också. Har under kursens gång försökt gå på så mycket föreläsningar som möjligt just eftersom jag väl hemma haft så lite energi och motivation att jag bara inte orkat plugga särskilt mycket överhuvudtaget. Det gick överlag inte katastrofalt dåligt men vi får helt enkelt se när resultatet släpps om ca 3 veckor. Vid den tiden lär jag dock ha en liten god nykläckt unge här hemma så en eventuell omtenta ligger långt fram i tiden för min del.
 
Känns så otroligt skönt att ha fått den ur världen och nu skall jag bara njuta av de sista dagarna/veckorna innan bebis kommer. Skall passa på att bada, vila, pyssla lite här hemma, kolla serier och bara rå om ALICE till 100%. Förhoppningsvis kanske jag hinner få upp lite fler inlägg här dessutom. Har flera inlägg på lur som jag gärna vill hinna få upp innan bebis kommer så det är väl bara att sätta igång. Nu skall jag vara lite produktiv och ringa och säga upp vårt elavtal inför flytten, sen blir det mera vila. Ciao!
 




Sista praktiken innan bebis

Såg verkligen inte fram emot sista veckan på hudkursen om jag skall vara helt ärlig. Kroppen är tung och trött men värst är det nog ändå att huvudet är segt som kola. Jag sover sämre och sämre på natten vilket jag tror bidrar mycket till den här gravidhjärnan och dessutom börjar jag känna mig lite förkyld igen. Hoppas verkligen att det vänder!
 
Igår hade jag en inte alltför glamorös förmiddag på operation. Kombinationen gravid i vecka 38, lågt blodtryck och operation i ansiktet i lokalbedövning var tydligen inte riktigt lyckad och gång på gång fick jag sätta mig ner på en pall och vicka på tårna för att mota bort yrsel, illamående och kallsvettighet. När första blodtrycksfallet kom sådär redan 10 minuter in och vi hade nästan 3 timmar kvar av förmiddagspasset var tårarna inte långt borta vill jag lova. Det var med en STOR lättnad som jag tillslut fick min signatur och kunde trycka i mig lite välbehövlig lunch med fötterna i högläge.
 
 
Idag var det så äntligen dags för min sista praktikdag på kursen och då också sista innan bebisen kommer. Var ordentligt nervös då det stod studentmottagning på schemat vilket innebär att jag själv under handledning tar en eller flera patienter. I vanliga fall är detta det roligaste momentet då man verkligen får vara läkare "på riktigt" men med gravidhjärna kändes det hela rätt jobbigt. När jag började läsa i patientens journal var det som om orden bara flöt samman och jag fick anstränga mig till max och läsa samma mening om och om igen för att banka in informationen i skallen. Väl inne hos patienten gick det dock bättre och tillsammans med min handledare fick jag vara med och bedöva, skrapa och frysbehandla flera basaliom (en sorts hudtumör) och nu är min dagislapp färdigifylld och jag har bara tentan kvar. Kan knappt förstå att jag gjort det, att jag tagit mig hela vägen hit med en liten en i magen. Nu ska det bli otroligt skönt att bara få tentan ur världen och sen gå på ett halvårs mammaledighet!! Underbart!
 


Halva hud

Nu har halva hudkursen redan slunkit förbi. Det är ju en kort rackare på endast 4 veckor men man skall inte låta sig luras då den hittills varit helt fullproppad med ca en miljon olika sjukdomar man tidigare aldrig hört talas om. Visst kände man väl till de stora sjukdomarna som psoriasis, atopiskt eksem, malignt melanom och klamydia men till dessa tillkommer det ju en hel del differentialdiagnoser, många vars namn jag fortfarande inte kan stava. Vad sägs om lichen ruber planus, xeroderma pigmentosum, dermatitis herpitiformis eller perioral dermatit t.ex?
 
Visst känns det viktigt att kunna en del om hud- och könssjukdomar eftersom man kommer stöta på dessa nästan oavsett vart man jobbar men samtidigt så inser väl jag att man inte kommer komma särskilt långt i sin diagnostik innan man griper tag i telefonen och slår en pling till närmaste hudmottagning för råd. Våra föreläsare får det hela att verka så lätt medan vi stackars studenter sitter som frågetecken framför bild efter bild som slängs upp på projektorduken på ännu ett rodnat och fjällande utslag. Nä hudläkareriet ligger kanske inte på topplistan över tänkbara framtida specialiteter men man skall givetvis aldrig säga aldrig.
 
Nu skall jag strax in till skolan på fallseminarie och är ändå ganska nöjd över att för en gångs skull lyckats vara väl förberedd. Eksem, malignt melanom och syfilis har jag satt som diagnoser på våra tre fall som skall diskuteras så jag hoppas det är rätt och att jag slipper skämma ut mig totalt. Ha det fint hörni!
 
No pain, no gain tydligen när aktinisk keratos skall behandlas // Gravidfötterna i högläge när vi har långa föreläsningsdagar



Välkommen fredag!

Hej hörni, äntligen är det fredag! Har en fullspäckad helg framför mig fylld med en massa skojigheter, bland annat så skall vi få komma och kika på huset igen för att ställa lite frågor till de nuvarande ägarna och ta lite mått inför kommande renovering. Skall verkligen bli så kul!
 
Igår började hudkursen med buller och brak dagen efter ÖNH-tentan (som även den gick över all förväntan faktiskt) som vi skrev i onsdags. Det blir det absolut sista jag gör innan bebisen kommer och det känns jättebra hittills. Märker jag att jag inte riktigt orkar hela vägen fram är det ju inte hela världen det heller. Igår fyllde dessutom Tom 25 år vilket vi först firade med en middag på Burgersson tillsammans med min familj och Toms farbror för att sedan avsluta kvällen med tårta hemma hos oss.
 
 
Idag var jag hos min barnmorska igen för kontroll strax innan lunch. Vi tog blodtryck (lågt och fint!), lyssnade på hjärtljuden (lät toppen!), mätte magen (följer min egen kurva fint!) och pratade om hur jag mått det senaste. Jag ligger alltså kvar precis nedanför den nedre normalkurvan när det gäller SF-måttet men eftersom jag följer min egen kurva och allt såg tipptopp ut på tillväxtultraljudet är allt helt enkelt precis som det ska vara. Det kändes skönt som alltid att få komma dit och få ventilera lite tankar och oro som jag går och bär på och jag får alltid så fint gehör från min barnmorska och en massa kloka reflektioner och råd.
 
Har spenderat eftermiddagen hemma i lugn och ro och insupit fredagsfeelingen (trots att hemmet ser ut som kriget) och pysslat med en del nödvändigheter. Nu inväntar jag hemkomsten av mina två pojkar och sen kommer min klasskompis Emelie på fika så det är kanske dags att röja lite här så gott det går med kartonger och sopsäckar efter förra helgens köksrensning ståendes lite här och var. Gissar att mitt liv i ca 3 månader från och med nu i stort sett kommer bestå av kaos så det är väl bara att vänja sig (och öva på att ta de där djupa andetagen). Skickar en stor helgkram till er och hoppas ni alla får en mysig fredag!


One down, one to go

Så var ögontentan skriven och nu är det bara att ladda om inför ÖNH-tentan nästa vecka! Jag har nog aldrig varit så "dåligt" förberedd som jag varit inför den här tentan men känslan jag haft i kroppen de senaste dagarna har bara varit lugn. Det är en lite ovanlig känsla men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om hur det går på tentorna just nu. Det finns liksom inte utrymme för den oron i mitt liv just nu och det är SÅ skönt att jag faktiskt för en gångs skull med 100% ärlighet kan säga att det är så jag känner. Nu gick tentan trots bristfälligt pluggande relativt bra ändå och jag tror att jag ligger på rätt sida godkäntstrecket, men det märker vi när resultatet kommer. Jag är nöjd och väldigt stolt över min prestation oavsett med tanke på hur jag mått den senaste månaden.
 
 
Skall alldeles strax fira den skrivna tentan med ett varmt bad. Idag är inte en av mina bästa dagar vad gäller foglossning och ryggvärk så det skall bli fantastiskt skönt att få ligga där och gotta mig en stund innan lunchen. I radhuset finns det tyvärr inget badkar så det gäller verkligen att passa på nu innan bebisen kommer och jag inte kan bada längre. Blir mina badcravings alldeles för stora när vi flyttat får jag väl skaffa mig en sån där badbalja för vuxna helt enkelt!




3 dagar som gräsänka

Att vara gräsänka hemma med Vincent i tre dagar har verkligen gått över all förväntan, höggravid och allt. Det har egentligen inte blivit så jättestor skillnad för min del eftersom jag ändå lämnar på förskolan varje dag och hämtar ca 50% av gångerna samt att jag är den som allt som oftast sköter matlagningen här hemma. Gissar att det hade märkts tydligare om vi lämnats själva över helgen då både min energi och mitt tålamod skulle ha testats betydligt mer då än nu när vi båda har haft heldagar på förskolan/skolan.
 
Har andra dagen i rad med självstudier nu och jag verkligen ÄLSKAR dessa dagar. Mornarna blir så mycket lugnare när jag bara kan slänga på mig första bästa klädesplagg, sätta upp håret i en bulle på huvudet och fokusera på att göra Vincent redo för förskolan och sen kunna gå hem igen i lugn och ro, fixa mysig frukost och göra mig redo för dagen utan stress.
 
 
Jag har dessutom möjlighet att ta pauser när jag själv behöver det och byta arbetsställning vilket är skönt då jag verkligen känner att kroppen börjar bli tung och "gnällig". Bara promenixen till förskolan över frusna slasktäckta gångvägar är tillräckligt för att väcka foglossningen till liv. Nä tentaperioden kunde inte ha kommit mer lägligt faktiskt och det är nog banne mig första gången jag känner så inför tentaplugg hehe.
 
Nu skall jag hugga in i frukosten här i soffan framför OS på TVn innan jag drar igång dagens pluggande. Ikväll kommer Tom hem och trots att allt gått bra här hemma skall det bli skönt att få ha honom på hemmaplan igen. Hoppas ni alla får en fantastisk onsdag!


Slask, semlor och tentaplugg

God morgon fina cybervänner! Vilket galet väder vi haft de senaste dagarna? Göteborg har varit helt täckt av slask och igår frös all denna slask till is vilket har gjort det EXTREMT halt ute. Har varit livrädd nu två dagar i rad när jag gått med Vincent till förskolan för att halka och slå mig ordentligt. Hoppas snart att det blir några grader varmare så jag slipper riskera mitt och bebbens liv varje gång jag lämnar lägenheten, haha.
 
 
Idag kickar jag officiellt igång tentaplugget för oftalmologi- och ÖNH-kurserna med en heldag med självstudier. Har laddat med en härlig frulle beståendes av ostmackor, te och en halv semla som blev över från gårdagen. Det har inte funnits på kartan de senaste två veckorna att jag skulle kunnat plugga nånting (har bara försökt överleva dagen som sagt) så har massor att göra, men jag försöker att inte stressa upp mig över det.
 
Vet inte hur många semlor jag hunnit äta i år?! Så sjukt gott ju!
 
Det känns som att jag mer och mer gå in i min lilla gravidbubbla just nu och skolan börjar kännas allt mer oviktig på ett sätt. Antar att det är kroppens sätt att ställa in sig på det stora som väntar bara lite drygt 1,5 månad bort. Tentan går som den går och jag tänker inte hänga upp min energi på oron kring det alls faktiskt.
 
Nä nu skall jag sluta att prokrastinera och bli lite produktiv. Var försiktiga där ute i halkan!



Att tajma ÖNH-placering med århundradets förkylning

Hej, hallå, ja jag lever! Eller jag skulle snarare vilja säga att jag överlever. Idag är första dagen för Vincent tillbaks på förskolan efter att ha varit hemma i 1,5 vecka. Tom har vabbat måndag till onsdag eftersom jag tyvärr haft mycket obligatoriskt i skolan men det har nog varit bra för honom då han också varit rätt krasslig. Vi är helt klart på bättringsvägen och nu är det nog mest jag som fortfarande känner mig rätt hängig. Har haft väldigt lite tid att ligga och vila och återhämta mig eftersom jag släpat mig till skolan så det är väl antagligen därför som det inte riktigt vill släppa.
 
Den här veckan har jag bytt ut ögonkliniken mot ÖNH (Öron-näsa-hals) och schemat har varit fullproppat med mottagning, jour, seminarier och kandidatmottagningar. Inte kanske den bästa kursen att tajma med århundradets förkylning då vi övat en hel del på att titta på varandra i halsen, näsan och öronen och jag vet inte hur många gånger jag tvättat händerna noga med tvål, vatten och sprit och hållt inne hostreflexer för att inte smitta ner mina kurskamrater eller någon patient. Lägg till otaliga nässprayningar för att kunna andas ordentligt så har jag säkert dragit på mig ett fint nässpraysberoende också.
 
 
Idag fick jag äntligen sluta tidigt efter ett seminarium om sjukdomar i svalget och jag åkte raka vägen (med ett litet pit stop på Dahls för att köpa en kanelbulle #gravidcravings) hem och kröp upp under täcket i sängen med en kopp te och min himmelskt goda kanebulle. Nu skall här vilas ordentligt och ge kroppen lite andrum att ta hand om dessa hemska viruspartiklar som härjar runt i näsan och lungorna. Är SÅÅ trött på framförallt den här förfärliga hostan jag har som gör att det känns som att jag skall vända ut och in på mina inälvor varje gång den kommer. Har träningsvärk i både hals, mage och rygg pga hostan och jag tycker så synd om min stackars familj som får lyssna på mig dag som natt.
 
MEN.. jag börjar se ljuset i tunneln. Jag blir lite bättre för varje dag som går och nu väntar dessutom några veckor i schemat med ganska mycket självstudier vilket gör att jag får möjlighet att vila upp mig ordentligt. Det värsta ligger förhoppningsvis bakom mig nu och vi håller tummar och tår att i alla fall jag slipper mer sjukdom nu innan bebis kommer.
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg