Vackra ögon

Som jag skrivit tidigare så läser jag just nu två kurser samtidigt, ögon och ÖNH. I praktiken är dock kurserna ganska så separerade och antingen så har man sin ögonpraktik först eller så börjar man med ÖNH och byts av efter halva kursens gång. I slutet har båda kurserna varsin tenta så tentaplugget kommer nog bli minst sagt intressant. Jag tillhör den halvan som fått börja med praktik på ögon och har den senaste veckan ägnat mig åt att försöka klura ut hur man rattar ett ögonmikroskop, hur man hittar synnerven i ögonbotten, hur man vänder på folks ögonlock och framförallt försökt förstå varför alla läkare envisas med att blanda de svenska och de latinska namnen på ögats strukturer hej vilt (mycket förvirrande för en som knappt har koll på ögats strukturer överhuvudtaget).
 
 
Det går sakta men säkert framåt men det är verkligen stor skillnad på att vara på ögon jämfört med på kirurgen då området är så mycket mer nischat. De flesta sjukdomar har man ju knappt hört talas om och än mindre alla miljarder med ögondroppar man kan ge för att bota eller lindra diverse tillstånd. Än så länge tycker jag att ögon verkar väldigt intressant. Det är lite som att en helt ny värld öppnats framför en som man inte visste fanns och jag har lärt mig så mycket nytt bara på ett par få dagar. Jag har dessutom insett hur otroligt vackert ett öga är när man tittar på det i mikroskop. Wow säger jag bara!
 
Att titta i mikroskopet på ögonmottagningen hela dagen gör en rätt trött i huvudet dock så nu tänkte jag faktiskt stänga ner här och gå och lägga mig. Som vanligt har lillen i magen sin mest aktiva period just nu och lever rövare där inne men med tanke på hur trött jag känner mig så lär jag nog somna ganska så kvickt ändå. Sov gott hörni!




Hej T9!!

Hej hörni! Idag är det onsdag och jag har officiellt påbörjat mitt femte år som läkarstudent. Är inte det helt galet? Förra veckan tog dessutom min gamla klass (den jag skulle gått i om jag inte fått Vincent) examen vilket gör det hela ännu mer surrealistiskt. Min resa genom programmet tar visserligen lite längre tid pga två graviditeter och mammaledigheter, men vet ni va? Jag är inte ett dugg ledsen över det! Tids nog står jag också med det där diplomet i handen och vid min sida kommer jag dessutom att ha två fantastiskt goda ungar som jag älskar till månen och tillbaks. Livet är inte alltid raka spåret framåt (ganska så sällan faktiskt) och det är härligt att känna att man faktiskt kan gå sin egen väg utan att behöva klämma in sig i den där mallen om hur livet skall vara.
 
För min del drar termin 9 igång med två kurser parallellt; ÖNH (Öron-Näsa-Hals) och Oftalmologi (Ögon). Det känns lite konstigt att vi skall läsa två kurser samtidigt vilket ju inte tillhör vanligheterna på läkarprogrammet och jag har redan suttit och slitit mitt hår för att lyckas pussla ihop de båda kursernas scheman för att kunna lämna ett förskoleschema till Vs pedagoger på förskolan. Nu tror jag dock att jag lyckats få kläm på det hela och jag hoppas att det inte skall bli allt för rörigt att plugga till två olika tentor samtidigt för min gravidhjärna.
 
 
I måndags hade ÖNH sitt upprop och vi bjöds på fika under den första rasten vilket alltid är väldigt uppskattat och igår hade ögonkursen sitt upprop (dock utan fika). Jag har en bra feeling inför båda kurserna och tror nog det kommer bli kul då stor del av undervisningen sker i form av praktiska moment. Redan idag har jag dock en tom dag i schemat som jag skall ägna åt att repetera ögats anatomi och fysiologi i mitt sprillans nya och tomt gapande anteckningsblock jag inhandlade igår. Dags att sätta igång!


Tentaresultatet..

Fyrverkerier, ballonger, konfetti och guldpokaler.. ja langa fram allt ni har för jag blev GODKÄND på tentan!!! Är fortfarand i chock och har säkert dubbelkollat det där resultatet 5-6 gånger bara för att verkligen förvissa mig om att jag inte sett i syne. Nu får jag väl snart överväga att helt sluta lyssna på den där magkänslan för inte hade den rätt om en flicka i magen och inte hade den rätt nu heller. Jag kanske dessutom skall ställa in mig på att föda innan beräknat med en förlossning på 20 timmar när jag ändå är igång?!
 
Firar just nu med en tallrik glass (ja ni vet mat och känslor!) och sen får jag nog sätta mig ner och börja förbereda mig lite mer noggrant inför fredagens praktiska prov. Försökte ta en selfie på lyckoruset jag känner just nu men inser att jag mest ser väldigt väldigt sliten och trött ut. Jaa hörni, detta blir ett dygn som jag gladeligen lägger på hyllan. T9 här kommer jag!
 



Vecka 28

Godmorgon hörni! Tentan igår kändes väl sådär men nu är den i alla fall skriven och det är bara att invänta resultatet. Skall jag vara ärlig så orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket. Just nu är mitt främsta fokus på mig, familjen och vår kommande lilla familjemedlem och just den här tiden kommer aldrig tillbaks. Då vägrar jag låta den överskuggas av onödig oro och stress. Omtentor är verkligen inte hela världen.
 
Såå, för att skifta fokus till nått roligare kommer här äntligen graviduppdateringen för vecka 28. Nu är det mindre än 3 månader kvar tills lillebror är beräknad och inte ens en vecka kvar tills vi går in i den tredje och sista trimestern.
 
Barnet:
Lillebror är nu nästan 38 cm lång från huvud till fot och har nu passerat sitt allra första kilo i vikt. Tydligen så kan han drömma nu där inne men frågan är vad det är han drömmer om egentligen? Om han skulle födas nu skulle han med största sannolikhet att överleva vilket känns helt sjukt med tanke på att vi ju ändå har tre månader kvar innan han beräknas komma. Han får gärna ligga kvar och tjocka på sig ett bra tag till.
 
Jag:
Ja förutom att jag just idag känner mig som om jag blivit körd genom en mangel så har veckan varit bra (tentaskrivning i nästan 6 timmar brukar ha den effekten). Den har präglats av en hel del halsbränna som jag försöker tämja med Novalucol. Det har väl fungerat sådär i ärlighetens namn så jag tror att det får bli en trip till apoteket för att inhandla Omeprazol som jag ju vet fungerar kanon.
 
Jag vet att jag skriver det nästan varje vecka men den här ungen ligger då aldrig stilla. Det känns ibland som att ha en enorm enkilos pingpongboll där inne och särskilt mycket aktivitet brukar det vara på kvällarna precis när jag skall sova vilket i princip gör det omöjligt att somna. Förutom att jag pga av detta ibland blir akut kissenödig så kan jag inte klaga för det är bra mysigt att känna sin alldeles egna bebis ligga där inne och brottas med sina egna fötter. Hans rörelser får mig alltid på gott humör om jag känner mig lite nere.
 
Jag försöker så gott jag kan att undvika tunga lyft och att göra saker hemma som innebär att jag behöver arbeta med ryggen väldigt böjd eftersom det oftast tillslut leder till att jag får ont i ryggen. Är jag dock ensam hemma med Vincent så är det lättare sagt än gjort och dessutom har jag extremt svårt för att lämna saker jag vill göra tills senare när Tom kommer hem och kan hjälpa mig. Det är alltid jag som t.ex. lämnar Vincent på förskolan på morgonen och jag gissar att det bara kommer bli bökigare ju större jag blir att hjälpa honom på med skorna eller jaga ifatt honom när han inte vill klä på sig. Än så länge så går det ju ändå rätt bra.
 
Det kan inte vara lätt för Vincent med en mamma som bara blir mindre mobil för varje vecka som går. Det är nu jag är väldigt glad över att Vincent ändå är så pass stor att han faktiskt klarar mycket själv för jag kan bara föreställa mig hur knepigt det hade varit med en liten 1,5 åring hemma istället.
 
Här kommer veckans bilder på kulan som trots att den fortfarande är rätt liten börjar vara i vägen:
 
 
 


Bära eller brista

Hade tänkt skriva och lägga upp veckans preggoinlägg men kände att jag istället behövde få ur mig lite kvällstankar så här dagen innan tentan. Helgen har varit helt uppslukad av plugg och stressen har framkallat både obehag och huvudvärk. Det känns som att jag för varje tenta som går blir mer och mer nervös men jag tror det har att göra med att man ju verkligen vet hur det känns att klara sig och man vill bara såååå gärna att allt jobb man lagt ner skall vara tillräckligt. Som alltid försöker jag intala mig själv att det inte är hela världen om det inte går vägen men jag vet ju också att en omtenta skulle innebära ännu mer från min redan ganska slitna hjärna och bäst skulle jag nog må om jag slapp den där himla omtentan. Bäst att inte ta ut något i förskott och helt enkelt se hur det går imorgon!
 
 
Tom gick en sväng till affären förut och var så snäll och tog emot min lilla tentasnacksbeställning. Det är superviktigt att fylla på med vätska och energi när man sitter och skriver så länge (6 timmar för min del) men det viktigaste av allt är nog ändå att grunda med en god natts sömn. Nu brukar ju mina nätter kanske inte vara fullt så goda som när jag inte är gravid men jag skall i alla fall ge det bra förutsättningar genom att lägga mig i tid och avsluta dagen med att lyssna på gravidpodd. Stort lycka till till er andra som också skriver tenta imorgon! Oavsett vad så är ni grymma hela högen och jag håller tummarna för att det går bra för oss alla!




Plugga med gravidhjärna?

Dagarna bara tickar på och nu är det 4 dagar kvar till tenta. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det kommer gå. Det som är väldigt frustrerande med att vara gravid är att hjärnan inte är 100%. Jag är inte lika skärpt som jag brukar vara och det är väldigt frustrerande att inse att det helt enkelt bara inte går att ta in lika mycket information, köra på lika hårt och komma ihåg lika mycket som mitt ogravida jag brukar kunna. Svårt att acceptera helt enkelt men det är ju bara att finna sig i det och göra det bästa av situationen.
 
Var en sväng i stan igår då jag hade mitt första "mäta magen"-besök hos min barnmorska. Allt såg fint ut med mig och bebisen förutom att jag låg längst ner på normalkurvan med ett SF-mått på 23 cm (mått mellan blygdbenet och övre delen av livmodern). Min barnmorska verkade inte så orolig utan trodde att det nog hade att göra med att lillen låg med kroppen tvärs över magen men jag skall ändå dit om 2 veckor igen för att kontrollera så att livmodern har växt till sig. Jag upplever ju magen som betydligt mindre än med Vincent så själv vart jag inte heller särskilt förvånad även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte väckte en liten nypa oro från min sida. Hjärtljuden var i alla fall fina, mitt blodtryck lågt och bra, ett Hb på 120 och en viktuppgång på ca 6 kg allt som allt hittills.
 
 
Jag och barnmorskan hann prata lite om skolan också och ibland kan det vara skönt att bara få höra från någon annan att det man gör är mer än tillräckligt och att det ju faktiskt inte alls är hela världen om det skulle bli så att jag måste trappa ner skolan lite mot slutet av graviditeten. Det värsta som kan hända är ju att jag får ta igen det i höst. Givetvis är ju det allra viktigaste att jag och bebisen får må bra utan att känna att jag måste prestera på topp trots att min kropp håller på att producera och bära runt på en annan människa.
 
Efter barnmorskebesöket mötte jag upp Josefin och tillsammans lunchade vi på Steinbrenner och Nybergs sopp- och tårtbuffé. Jag var på riktigt så mätt efteråt att jag inte kunde röra mig på säkert 40 minuter så när Josefin traskade tillbaks till jobbet satt jag kvar en bra stund och bara njöt av lugnet. 
 
 
Idag skall jag däremot inte lämna lägenheten (mer än för att lämna och hämta V). Min klasskompis Emelie kommer hit strax och tillsammans skall vi traggla oss igenom lite tentafrågor. Önska oss lycka till för det kan i alla fall jag behöva!


Back to the books

God morgon hörni! Idag är det tillbaks igen till rutinerna (läs tentaträsket) som gäller. Lyckades dock försova mig imorse vilket gjorde att jag valde att stanna hemma och plugga, i alla fall fram till lunch, men nu så är jag igång. Tom har sin sista semesterdag idag vilket innebär att Vincent skall tillbaks till föris imorgon. Tror han har längtat efter alla kompisar så det blir nog kanon även fast det varit ganska skönt att slippa oroa sig över alla förskolebaciller i två veckor.
 
Inledde året med ett pass på akuten igår. Det var verkligen kul att få komma dit och träffa mina goa kollegor trots att vi stundtals hade rätt lite att göra. Fick dock hemsk smärta från fogarna av någon anledning under de första timmarna av passet (dålig tajming liksom då jag verkligen inte har besvär med foglossning varje dag) så skall jag jobba något mer innan lillprinsen tittar ut skall jag försöka komma ihåg att ta med värmekudde och Alvedon.
 
 
Nu skall jag inte slösa mer tid här inne, även fast just prokrastinera är lite av min specialitet. Hoppas ni alla får en underbart solig tisdag!



Planen inför T9

Termin 9 närmar sig verkligen med stormsteg (måste bara klara av en liten tenta först, hehe). Känns mäktigt att jag klarat av hela FYRA ÅR på läkarprogrammet nu?! Efter avklarad termin 9 får man börja jobba som underläkare i Sverige vilket många av mina klasskompisar skall göra redan i sommar. För egen del får det dock vänta ett tag till då jag ju inte kommer att hinna läsa färdigt T9 innan lillebror kommer. Inget mig emot faktiskt då det känns lite (läs mycket) läskigt att tänka att jag faktiskt snart är färdig läkare.
 
Har fått lite frågor om hur jag tänker just kring T9 med anledning av graviditeten och även hur vi skall dela på föräldraledigheten så jag tänkte att jag skall försöka svara på det här så gott jag kan. Att exakt planera hur länge man skall orka plugga/jobba när man är gravid eller hur länge man skall vara mammaledig i förväg kan ju vara rätt svårt så vi är öppna för att saker kanske inte blir exakt som vi har tänkt oss men just nu ser planen ut som följande:
 
Termin 9 på läkarprogrammet i Göteborg är överlag en ganska bra termin att få barn under. Den består nämligen av flera småkurser vilket ökar chanserna för mig att kunna gå hem på mammaledighet mellan två kurser och inte mitt i en stor kurs (vilket jag fick göra med Vincent). Jag kommer börja med att läsa oftalmologi (ögon) och ÖNH (öron-näsa-hals), dessa kurser tar slut den 28 februari och det tänker jag att jag kommer att klara av utan problem om jag får fortsätta må så här bra (kommer då vara i vecka 35! Jisses!!). Därefter börjar kursen Dermatologi (hud) och Venereologi (genitala infektioner och hudsjukdomar) som går mellan 1 mars och 27 mars. Min förhoppning är att klara av även denna kurs, gå på påsklov och sedan vara hemma fram till bebisen behagar att kika ut. Jag är dock högst medveten om att jag är beräknad till den 7 april och att bebisen egentligen lika gärna kan komma 2 veckor innan detta datum som 2 veckor efter (även fast jag tror att jag kommer gå över även denna gång).
 
 Hade det väldigt tufft de sista veckorna när jag var gravid med Vincent med sommarvärme och en massamassa vätska i kroppen. Den här gången tror jag inte det kommer bli fullt så illa!
 
 
Planen är alltså som den ser ut nu helt enkelt att försöka ta mig så långt jag bara kan in på termin 9 för att kunna vara hemma så länge som möjligt med bebisen men första delmålet är den 28 februari och så får jag ta det som det kommer därefter.
 
Så till föräldraledigheten då. Jag tar uppehåll en termin (hamnar i samma klass som de som går en termin under mig just nu) och börjar alltså plugga igen i mitten av höstterminen. Med sommarlovet inräknat ger det mig 7 månaders mammaledighet vilket jag tror kommer passa mig alldeles utmärkt. Sist var jag mammaledig i 10 månader och klättrade mot slutet på väggarna i längtan efter att få prata med andra vuxna människor. Visst blir det säkert annorlunda den här gången, dels har jag ju Vincent redan som kommer få dagarna att gå på ett helt annat sätt och dessutom har jag flera vänner som väntar barn ungefär samtidigt som vi, men inget är ju hugget i sten än. Känner jag absolut inte för att börja plugga igen så snart är det liksom bara att kasta om planerna lite grann.
 
Vincent ca 1 månad gammal <3 Tänk att snart får jag ha ett sånt litet knyte sovandes i famnen igen :')
 
 
Tom går på pappaledighet i ett halvår medan jag avslutar T9 och sedan påbörjar mitt examensarbete (T10) och sen är planen att vi pusslar den sista månaden innan sommaren så att Tom så smått kan börja jobba (högsäsongen inom hans bransch drar igång) och jag kan skriva klart mitt exjobb. Sen är jag åter mammaledig över sommaren och påbörjar inskolning av lillplutten i augusti och river av (tillsammans med x antal VAB-dagar) min sista termin som läkarstudent.
 
Så där har ni planen! Inget är som sagt hugget i sten och detta är ju dessutom baserat på att både jag och bebisen får må bra hela tiden. Jag försöker att hålla planerna så flytande som det bara går för att inte bli besviken om något inte blir som jag har tänkt mig men visst skall det bli spännande i vår att se hur jag kommer klara av höggraviditeten samt få se när han väljer att komma ut. Spännande och något annorlunda T9 på läkarprogrammet helt klart!


Mellandagar på biblioteket

God fortsättning får jag väl önska er såhär efter några dagars välbehövd ledighet. Är hemma från ett fantastiskt härligt julfirande i Bosared och befinner mig just nu i en fåtölj på Biomedicinska biblioteket och tentapluggar. Skall alldeles strax packa ihop mina grejer och bege mig ut i regnet för att gå på bio tillsammans med Tom men tänkte att jag ville kika in en snabbis här först.
 
 
Det är rätt så tomt på folk här och har så varit nästan hela dagen. Några tappra stackare har kommit och gått under dagen men annars har det verkligen varit tyst och lugnt. Både Tom och Vincent är lediga i mellandagarna så jag kände att det antagligen inte var någon idé att försöka mig på att plugga hemifrån även fast det tar emot att hoppa ur myskläderna, packa väskan och ta bussen in till skolan. Är rätt så nöjd så här i efterhand dock då jag fått en massa gjort utan att behöva distraheras av barn och sambo, lockande tvätthögar eller läskande skafferi fyllt med överblivet julgodis. Ja det blir nog till att släpa sig hit imorgon igen helt enkelt!




Huset tomt

Hej hörni! Nu sitter jag och kulan i kökssoffan i vår stuga på landet med en kopp te och pluggar syra-basbalans och preoperativ bedömning. Det är helt knäpptyst verkligen då min mamma tagit med sig Vincent in till Gislaved för lite ärenden. Berget med föreläsningar och saker att gå igenom innan tentan känns enormt men bara att få sitta här och då och då slänga en blick ut genom fönstret och se det snötäckta landskapet ger mig ett sådant lugn. Varför åker jag inte alltid hit och tentapluggar liksom?
 
 
Ikväll kommer huset fyllas med folk så jag njuter verkligen av tystnaden och lugnet som råder här just nu. Bara jag, lite levande ljus och lille boxaren i magen!


Tisdag

- Idag har vi lämnat in bilen på bilverkstaden för tredje gången den här månaden. Första gången var det för service och nu är den som sagt inne en tredje gång då ena stötdämparen gått av. Gahh, finns det något tråkigare än att lägga ut en massa pengar på bilreparationer? Tur att vi har pengar undanstoppade för december 2017 går inte till historien som vår mest ekonomiskt fördelaktiga månad precis. Usch!
 
- Har lite svårt att komma till ro i min lilla tentabubbla så här innan jul. Tankarna far lätt iväg på alla andra hundra saker som skall fixas med. Imorn kväll åker jag och Vincent tillbaks till Bosared och förhoppnigen är att jag kan få lite lästid även där medan Vincent hjälper mormor med julpreppen men känner jag mig (och min son) rätt så kommer det bli en hel del annat i fokus också. Får ta ordentliga tag sen i mellandagarna.
 
Glidit runt i ovan snajdiga tentapluggsoutfit hela dagen, allt för att försöka komma i rätt stämning ;)
 
- Igår inhandlades de sista julklapparna och nu är dessutom de flesta även inslagna och klara. Att slå in själva paketen är halva nöjet tycker jag. Nu ligger de så fint under granen och väntar på att "bli skickade till tomten" som vi säger här hemma till vår nyfikna treåring. Tomten har ju så mycket att göra vid jul så vi får hjälpa honom lite på traven.
 
 
- Har skaffat mig en sån otroligt irriterande värk i övre delen av ryggen. Tror det är kombinationen växande gravidkula, oergonomisk juklappsinslagningsställning på golvet och för mycket lyftande av 18 kilos treåring som är boven den här gången. Sitter just nu med värmedyna i sängen och hoppas att det skall mjuka upp mina antagligen väldigt ansträngda ryggmuskler. Nä, lite bålstabilitetesträning får det allt bli framöver (och så kanske jag skall låta Tom lyfta de allra tyngsta grejerna i fortsättningen).



Äntligen jullov!

Alltså hörni, det är JULLOV!! Vet inte om det finns någon som är mer glad över det än jag faktiskt. Jag har haft det rätt tungt och kämpigt de senaste veckorna med framförallt mycket stress så att denna termin nu äntligen är avklarad känns bara som en enorm lättnad. Visst har jag en massa tentaplugg kvar innan jag kan lägga T8 på hyllan men alla obligatoriska moment är avklarade och signerade trots en termin med extremt mycket vabbande och helt ärligt så känner jag mig som världens grymmaste person som faktiskt lyckats med detta (och samtidigt varit gravid) oavsett hur tentan går.
 
Lite bilder från handkirurgiveckan där vi bl.a. fick öva på att sätta gipsskenor och göra fingerblockader på varandra
 
Nu är vi hela familjen och kurerar oss i Bosared över helgen. Här är det dryga 2 decimeter med snö så ni kan ju tänka er vem som blev alldeles överlycklig över att få vara ute och busa en stund på förmiddagen. Julmusiken skrålar i högtalarna, hela huset luktar magiskt efter vårt lilla pepparkaksbak och om jag och mamma lyckas med våra övertalningsförsök kanske det blir lite sällskapsspel ikväll när Vincent gått och lagt sig. Säga vad man vill om julstress men det är en bra mysig tid också!
 
 


Julen närmar sig

Ja men då kickar vi väl igång sista veckan i skolan då! Inleder veckan med VAB då Vincent varit förkyld hela helgen stackarn och både han och jag kan behöva en dags lugn och ro här hemma för att kurera oss. Handkirurgi står det i alla fall på schemat och jag skall försöka få lite plugg gjort här hemma idag, men det brukar vara lättare sagt än gjort med en treåring kretsandes kring benen.
 
I helgen har jag verkligen fått ordentlig julfeeling. I lördags var vi och inhandlade årets gran som vi klädde på kvällen efter att vi kommit hem från jul på Liseberg med några vänner. Sen igår hade vi istället Toms familj över på julbrunch och mumsade i oss både glögg, julgodis, vörtbröd och pepparkakskladdkaka. En riktig kanonhelg helt enkelt bortsett från att vi alla tre varit lite småkrassliga då. Tänk att det bara är två veckor kvar till julafton? Det känns helt galet!
 
 




Tack och hej ortopedi!

Helt ärligt så vet jag inte vart den andra halvan av den här terminen tog vägen? Jag kommer ihåg att jag och mina klasskamrater satt och var så glada över att vi var halvvägs igenom terminen och nu helt plötsligt så har jag bara en ynka vecka på handkirurgen kvar innan det är dags för tentaplugg. Vad hände?
 
Avslutade alltså ortopediplaceringen idag med en dugga och dessutom en powerpresentation av axelsmärta och dess olika orsaker. Allt pluggande igår måste ändå ha lönat sig då jag lyckades kamma hem 17/20 poäng men vår amanuens var så snäll och berättade för vår grupp på 15 stackars slitna studenter att vi hade fått sämst resultat av alla hans grupper han haft under terminen. Uppmuntrande.. eller inte! Det som vi hade haft svårast för var helt klart att tolka olika röntgenbilder men det är ju inte konstigt att det är svårt när vi inte hunnit skaffa oss ett ordentligt referensbibliotek i huvudet, både av vad som är normalt och av alla miljontals skador som kan uppkomma. Nåväl, jag vet att de brukar ha med en del röntgen även på stora tentan sen så det är bara sätta sig ner med min kära vän google och traggla.
 
 
Idag tänker jag minsann inte ägna en minut till på plugg. Ramlade nästan ihop av trötthet när jag kom hem för en stund sen så idag är det vila och mys med familjen som gäller. Tänkte kanske ta och baka lite julgodis som vi skall ha på söndag då Toms familj kommer på adventsbrunch också, men vi får se vad jag orkar med. Nu får det bli julmusik och en kopp te! 


Ett nålstick i armen

 
God förmiddag hörni! Idag står det självstudier på schemat vilket passar perfekt då jag har min slutdugga (dugga=läxförhör fast på universitetet ungefär) i ortopedi imorgon. Skall gå igenom hela kroppen från top till tå så det lär bli en intensiv dag detta.
 
Har just kommit hem från vårdcentralen då jag äntligen fått tummen ur att ta influensavaccinet. Som gravid i den andra halvan av graviditeten tillhör man ju en riskgrupp att drabbas lite extra hårt om man skulle få influensan och får därför reducerat pris och kan jag slippa få influensan som gravid hade det varit väldigt skönt faktiskt. Tror jag hade influensan förra säsongen och det är banne mig inte speciellt kul. Det skulle ta 2 veckor tills vaccinet har full effekt så nu håller jag tummarna att det inte är influensan som Tom går och hostar ut just nu.
 
Gick igenom undersökningstekniker medan jag satt i väntrummet på vårdcentralen
 
Nu skall jag sätta klockan på 50 minuter och och börja med lite fotortopedi. 50 minuter plugg och 10 minuters rast känns som en bra balans och det hjälper mig hålla fokus hela dagen. Vill ni läsa andra pluggtips så har jag listat en hel del inlägg under kategorin "Pluggtips" som ni kan hitta länkad i listan längst upp på bloggen.



Pluggstök och julstök

Nu är det bara två veckor kvar till jullov! Jag väljer att kalla det jullov även fast större delen av lovet kommer spenderas med näsan i kirurgiboken inför tentan den 8e januari. Det är rätt värdelöst det här med att ha en tenta väntandes efter jul men efter 4 år på läkarprogrammet så har man liksom vant sig. Vi har en vecka ortopedi kvar och sedan avslutar vi terminen med en veckas handkirurgi, sen är det tentaplugg för hela slanten som gäller.
 
Jag tycker terminen gått rasande fort och ännu en gång kan jag fascineras över hur mycket det faktiskt går att banka in i skallen på en termin. Termin 8 har varit en av de mer intensiva terminerna på läkarprogrammet helt klart och jag är verkligen inte ensam om att så här mot slutet ha lite småpanik över att man pluggat hemma alldeles för lite. Tänker man efter så har vi ju ändå lärt oss enormt mycket bara genom att delta, lyssna och praktiskt utföra allt det vi lär oss under vår praktik.
 
Jag försöker dock ta det hela med ro. Jag vet att jag gör mitt bästa och det är faktiskt bra nog. Nu skall jag satsa gärnet på att gå igenom så mycket som möjligt den dryga månaden som är kvar innan tentan och sen får det bära eller brista. Oavsett vad kommer jag ändå vara så stolt över mig själv och hur grym jag är som fixar detta trots att jag inte alltid har båda fötterna stadigt på jorden. Vill verkligen skicka ett stort hejarop till alla er studenter där ute som kämpar in i det sista mitt i allt julstök! Glöm inte bort att ta en paus och njuta av allt det mysiga som julen faktiskt innebär med pepparkakor, tända ljus, frostiga promenader och en stor mugg med varm choklad.
 
"Mamma titta det är frost!" utbrast Vincent glatt när han kom utanför dörren igår morse. Ja, visst är det vackert?!


Gipsade armar och luxerade fingrar

Så var 1/3 av delkursen i ortopedi avklarad. De här fyra dagarna har varit fullkomligt fullproppade med information och vi har fått träna en massa på att göra olika typer av ledstatus. Har papper med långa listor på olika tester man kan göra för diverse sjukdomstillstånd och just nu känns det mest som ett stort moln bara. Trots det så tycker jag nog ändå att ortopedi hittills varit förvånansvärt kul och jag tror att det är ännu roligare ju mer man kan. Det är en specialitet som är väldigt "hands on" och mycket handlar ju om att bekräfta eller utesluta en diagnos med endast en bra klinisk undersökning, sjukhistoria och oftast även någon form av bildundersökning.
 
Idag har vi fått träna gipsteknik och fått sätta radiusskenor på varandra (vanligaste gipstypen vid en handledsfraktur) vilket var mycket mer komplext än vad man kanske kan tro. Min klasskompis gjorde en fuling och skickade en bild till sin pappa på sin gipsade underarm och skrämde slaget på stackarn men riktigt så elak kände inte jag att jag ville vara.
 
 
Efter att vi klippt upp våra gips igen (Halleluja säger jag bara! Förstår inte hur man klarar av att ha det där på sig i 6 veckor?!) så traskade jag och Fiona vidare mot ortopedakuten för att gå tillsammans med kvällsjouren. Jag hade enormt tur och fick en helt fantastisk handledare och fick både reponera ett luxerat lillfinger (dra rätt ett lillfinger som gått ur led), diagnosticera min första distala radiusfraktur (handledsfraktur) samt sticka och spruta in bedövningsmedel i en axel (subacromiell carbocaininjektion för misstänkt impingement för att vara exakt). Vid 21 knallade vi iväg hemåt och nu ligger jag i sängen och somnar nog när som helst. Grymt avslut på min första ortopedivecka helt klart!
 
 




Welcome to the dark side

Ringde och pratade med min barnmorska igår om den tilltagande tröttheten jag känt under de senaste veckorna. Hon slängde ett öga på de prover som jag tog i vecka 11 och tyckte nog att det var dags att jag började med järntillskott. Under graviditeten ökar blodvolymen med 40-50% och många gravida brukar i mitten av graviditeten behöva extra järn (en viktig produkt vid tillverkningen av röda blodkroppar). Symtom på blodbrist är bland annat trötthet, andfåddhet och blekhet och visst kan jag ticka av all dessa punkter, även fast jag visserligen i mitt normaltillstånd är blek som ett spöke.
 
Något som är väldigt dåligt att kombinera med extra trötthet är specialveckan i radiologi, vilket givetvis är just den veckan jag har just nu. Inget illa om radiologispecialiteten som sådan egentligen, jag tycker att det är ganska kul att få leka lite detektiv och försöka koppla ihop kliniska symtom med fynd inuti kroppen. Det jag däremot verkligen inte kan förstå är hur man frivilligt, trots att det är strålande sol utanför fönstret, släcker lamporna och drar för mörkläggningsgardinerna och spenderar dagens få soltimmar i totalt mörker.  Detta tillsammans med projektorer och datorer som sakta värmer upp den syrefattiga luften (pga alldeles för många personer i ett alldeles för litet rum) gör vem som helst rätt dåsig.
 
Mörkläggningsgardinerna glipar och skvallrar om det vackra vädret som vi går miste om!
 
Nä hade det inte varit för det att vi har en grym amanuens den här veckan som har hand om oss och att jag känner att jag utvecklats massor på bara ett fåtal dagar när det kommer till att tolka slätröntgen CT, MR, ultraljud m.m. så hade jag nog inte stått ut i mörkret. Jag undrar om det är något man vänjer sig vid som radiolog eller om de bara inte gillar ljus som personer?
 
Nu har jag som sagt köpt hem lite Niferex i alla fall och förhoppningsvis kan jag få tillbaks lite energi. Resten hänger nog tyvärr bara på att jag blir bättre på att varva ner och stressa mindre. Dumt att det inte finns något piller som fixar det!


Säg JA!

Så var det tack och hej till två fina veckors anestesi. Har lärt mig massor om sövningens ädla konst och fått göra en hel del praktiskt som alltid är väldigt skoj. Har satt PVK, tagit blodgas, satt larynxmask, intuberat (!!), övat en hel del på att hålla fri luftväg och ventilera sövda patienter m.m. Man blir helt klar lite mallig när man får ett "bra jobbat" efter att ha intuberat sin första patient vill jag lova.
 
 
Många grejer som man gör som läkarstudent ute på praktiken är saker man gör för första gången. Första blodgasen, första gången du slår reflexer, första sutureringen, första rektalpalpationen, första gången du tar ett blodtryck.. Med ständigt till antalet ökande klasser på läkarprogrammet så blir de där tillfällena man får chansen att öva på dessa moment färre och färre. Man är helt enkelt oftast flera studenter på samma placering som får turas om och tar man inte chansen så vet man aldrig när man får nästa chans.
 
Jag brukar därför försöka att så gott jag kan utmana mig själv när jag får en förfrågan att göra någonting som egentligen känns rätt läskigt, en "förstagångare". Jag säger helt enkelt bara ja och litar på att den som ställt frågan också känner sig trygg med att jag som grön kandis gör ett försök under deras handledning. Som exempel kan vi ju ta intubationen som jag fick göra i veckan. Läkaren frågade om jag intuberat tidigare och istället för att svara nej så sa jag att jag varit med på intubationer och dessutom intuberat på docka och gärna ville försöka. Det gäller bara att tro på sig själv och att våga ta steget att testa. Det är okej att vara nervös men visa inte att du tvekar för det är så lätt att erbjudandet försvinner till någon annan. Lyckas man kan man sväva på moln resten av dagen och det värsta som kan hända är egentligen att handledaren får ta över.
 
Så mitt tips helt enkelt till läkarstudenter (och alla andra egentligen) där ute, våga ta för er och tro på er själva. Får ni en fråga så säg JA och tryck undan alla tankar som "inte kan väl jag" och "äh jag tar det nästa gång". Som student har man rätt att lära sig och då krävs övningövningövning. Ta varje tillfälle du får och jag lovar dig att det med allra största sannolikhet kommer att gå kanonbra!



November, du är mer än välkommen!

Äntligen november! Har längtat efter den här månaden på så många olika sätt och ni förstår snart varför. Att jag dessutom avslutade oktober med en riktig skitdag gör mig bara ännu gladare över att få vända blad. Var lite för godhjärtad igår och gav pengar till en okänd person som verkligen såg ut att behöva dem men där jag, givetvis försent, insåg att jag faktiskt blivit lurad. Hur sjutton kan man ha mage att stå och ljuga ihop en historia för att lura pengar av trevliga och hjälpsamma medmänniskor?  Blir arg så att jag kokar och hormonerna gör samtidigt att jag bara vill lägga mig ner och gråta! Dessutom fick jag hämta en febrig liten 3åring igår på förskolan så ja, inte bästa dagen på året precis.
 
I alla fall, för att vända blad från det jobbiga. I november har jag varenda helg uppbokad med roligheter. Det hela gör mig visserligen lite stressad men mest känns det himla skoj. Klassfest, rutinultraljud (!!), dop, avslutningskonsert med kören och så skall dessutom jag och Tom åka på en weekend till London. Ja, ni hör ju! Slår vad om att månaden kommer att susa förbi och så är det helt plötsligt december.
 
Känner mig faktiskt väldigt ambivalent när det gäller det här med tiden. När man är gravid handlar ju allt om att räkna veckor och man längtar så mycket efter nästa milstolpe. Skolan däremot.. för varje vecka som går får jag mer och mer ångest känns det som. Ännu mer information läggs till min redan enorma hög som bara ligger och väntar på att proppas in i hjärnan och jag har varken speciellt mycket tid eller energi att plugga den mängd som behövs. Jag tröstar mig med att de flesta känner som jag och att jag inte på något sätt är unik om att inte ha hunnit plugga under våra rätt så fullsmockade praktikveckor. Nu i november skall jag fokusera på att må bra först och främst för det är ju trots allt det viktigaste! Sen får vi se hur mycket pluggande som blir gjort.
 
Bjussar på fyra härliga novemberbilder från 2016. Hoppas på en minst lika mysig månad i år!
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg