De nya underläkarna

Tre dagar avklarade på kirurgavdelningen och precis som jag trodde lär jag mig massor. Vi kandisar på avdelningen agerar avdelningsunderläkare vilket innebär att vi under handledning av en läkare sköter en hel modul (7 patienter just nu) helt själva. Vi rondar med sköterskorna, skriver och dikterar anteckningar och remisser, beställer olika röntgenundersökningar, ringer till olika konsulter m.m. och det bästa av allt är att det faktiskt går rätt bra för oss. Idag skötte vi t.ex. eftermiddagsronden helt själva då läkaren var iväg på annat. Visst blir det mycket frågor då vi ju fortfarande är så gröna (bokstavligen, vi har ju gröna läkarpyjamasar nu!!) men vår handledare låter oss alltid komma med egna förslag så att vi får tänka till ordentligt själva först. Det är dock ändå vi som gör grovjobbet och det är med glada fjärilar i magen som man skickar iväg remisser till olika instanser underskrivna med sitt eget namn.


Det där jobbet som underläkare känns helt plötsligt inte alls så långt borta men istället för paniken jag tidigare känt inför detta så fylls jag nu istället av längtan och nyfikenhet. Det här ska nog gå vägen skall ni se!





Barnakuten och kirurgakuten

Jag skrev ju visserligen att det var en kaosvecka som väntade men att veckan i själva verket skulle ta hem priset i Årets kaosvecka 2017 hade jag ingen aning om.
 
På måndag morgon hade jag precis köpt mig en macka med ost på pressbyrån utanför Östra sjukhuset och kom inknatandes på kirurgkliniken när det började flimra framför ögonen och jag fick vända på klacken igen och sova av mig ännu ett migränanfall. Som vanligt var jag ordentligt trött resten av dagen men lyckades ändå laga middag till familjen och sen ta mig till scouterna på kvällen.
 
Tisdagen var veckans lugnaste dag (hittills) och trots att tröttheten hängde med från gårdagen lyckades jag ta mig igenom både en förmiddag med mottagning och en eftermiddag på endoskopienheten innan det bar av hemåt.
 
På onsdag morgon var Vincent lite hostig men var i övrigt pigg så jag lämnade honom som vanligt på förskolan och åkte iväg till skolan för ett seminarie. Strax efter lunch ringer det i min mobil och det är föris som säger att Vincent blivit väldigt hostig och vill att jag kommer och hämtar honom. Skyndar mig snabbt till bussen och en halvtimme senare på förskolan möts jag av en ledsen och krupphostande kille. Vincent brukar få ganska besvärlig hosta när han är sjuk (så pass att han oftast kräks tillslut) och om ni har bra minne kanske ni kommer ihåg att vi faktiskt varit inne med honom på akuten en gång tidigare just på grund av krupp och att han fick svårt med andningen (det inlägget hittar ni HÄR). Jag gick hem med honom i regnet och i den friska luften lugnade sig hostan en aning men så kom den och gick under eftermiddagen och Vincent fick allt jobbigare med andningen trots att vi hade fullt korsdrag här hemma och lockade med dricka samtidigt som vi försökte hålla honom lugn. Tillslut ringde vi ändå 1177 och de tyckte att det hållt på så länge nu att vi borde åka in så att han kunde få medicin.
 
Sagt och gjort, in i bilen och så spenderade vi resten av kvällen på barnakuten. 4 doser adrenalininhalationer, kortison och så två isglassar fick den lille kämpen innan han av utmattning somnade i min famn och vi kunde tillslut strax efter 10 lämna akuten. Vill verkligen ge en stor ros till personalen på barnakuten som innan vi ens hann ta en nummerlapp fångade upp oss (ni som hört krupphosta vet att det inte går att ta miste på) och såg till att vi fick hjälp direkt.
 
 
Något mörbultad vaknade jag (vi fick tack och lov en bra natts sömn) på torsdag morgon med vetskapen om att jag skulle spendera både dagen och kvällen på sjukhuset. Det var kanske inte med värdens entusiasm som jag såg mina klasskamrater gå hem för dagen när jag istället kilade iväg mot kulverten för att byta om inför mitt andra jourpass på kirurgakuten. Tji fick jag för jag fick ett helt fantastiskt spännande, roligt och lärorikt jourpass. Efter att ha svansat läkarna hela förra jourpasset kände jag mig ändå redo att försöka mig på att ta egna patienter, trots att det nog säkert var ett halvår sen jag gjorde det sist "på riktigt". Vilken tur att jag vågade mig på det för vilken enorm självförtroendeboost jag fick. Så nära färdig läkare har jag nog aldrig känt mig och jag kunde faktiskt bidra till arbetet på akuten.
 
Gick själv in till patienterna, tog anamnes (sjukhistoria) och riktat status (undersökning) som om jag aldrig gjort annat och presenterade sedan kortfattat patienten för min handledare samt föreslog åtgärd. Till min förvåning var det i princip bara medhåll från min handledare och jag fick sedan själv beställa röntgen (i mitt namn!), rapportera till sköterskorna och diktera. Som kronan på verket fick jag mot slutet av kvällen även sy mina allra första stygn på en patient. 5 snygga suturer blev det och jag svävade som på moln trots att ögonen gick i kors när jag tillslut fick gå av mitt pass och cykla iväg hemåt.
  
 
Och så slutligen idag då. Idag har jag haft VAB-dag hemma med Vincent. Vi har haft det mysigt men han har såklart varit trött och hängig också vilket såklart bäddar för sura miner. Lyckades i alla fall med konsten att baka pizzabullar som inte vill släppa från bullpappret och sen somnade lillen lite tidigare idag än vanligt vilket innebär att jag haft tid att skriva detta mastodontinlägg.
 
Nu väntar äntligen helg men för min del har jag en jour kvar på söndag kväll innan veckan är slut. Efter gårdagens egoboost så ser jag dock fram emot att få vara läkare ännu en gång även fast jag kanske helst av allt skulle vilja ha en lugn och ledig helg. Ha en mysig kväll nu hörni! Nu skall jag gå och hämta min chipsskål som står och väntar på mig i köket!


Helgens äventyr

Haft en helt underbar helg som dock varit aningens kort. Tror det känns så eftersom jag inte riktigt fått någon netflixkväll i soffan utan varit ute på annat kul istället och i fredags hade jag dessutom migrän så den kvällen föll ju helt bort. Vi var i alla fall i lördags på Jeepträff (till vår lilla killes stoooora förtjusning) med våra vänner och åkte efteråt hem till dem och grillade och spelade spel. Igår hängde jag och Vincent istället hos mamma och pappa hela dagen då Tom inte mådde så bra och hade det kanonmysigt.
 
 
Denna veckan kommer bli helt galen. Har två jourer inbokade som jag på något sätt skall hinna och orka med utöver mina heltidsstudier och en fallpresentation på torsdag som jag och mina gruppkamrater skall hinna förbereda tills dess. Krävs nog några extra andetag för att ta sig igenom veckan men sen väntar två veckor på avdelning vilket jag verkligen ser fram emot. Vad har ni för planer för veckan?



Power woman

Ojojoj man vet i alla fall att man lever efter den här veckan. Var på plats på sjukhuset för mammarmottagning (bröst) kl 8 igår och lämnade sjukhuset först strax innan 21 efter min första jour. Idag har jag spenderat dagen på avdelning och på operation och sedan ägnat kvällen åt instudering inför morgondagens två seminarium och hemtentan som skall in kl 12 imorgon. Har dessutom hunnit med att laga middag samt varit iväg och köpt nya skor till Vincent eftersom hans gamla bokstavligen höll på att trilla sönder. Blev precis klar med det sista och det skall bli SÅ UNDERBART att få gå och lägga sig kan jag säga. Intensiva men roliga dagar och jag tycker ändå att jag lär mig en hel del men det blir lite mycket ibland när man dessutom skall bolla allt med familjelivet. Skall bli otroligt skönt med helg snart. Känner mig helt klart som en power woman dagar som dessa!
 
 


Kirurgiplacering

Idag drog första placeringen igång och för min del innebär det kirurgi. Ja, hela kursen kallas ju kirurgikursen men är uppdelad i många olika block som ortopedi, onkologi, anestesi, handkirurgi, radiologi osv. och själv skall jag alltså börja med kirurgi i 4 veckor. De första två veckorna kommer jag ha seminarier och vara med på operation och mottagning och de två sista veckorna kommer jag vara på avdelning, eller KUA, som är en kirurgisk undervisningsavdelning där alltså vi studenter sköter alla patienter, under handledning såklart.
 
Dessutom skall vi gå 3 jourer på akuten och för min del har jag första jouren redan imorgon. Jag måste erkänna att det känns lite konstigt efter endast en veckas introduktionsföreläsningar men förhoppningsvis kommer jag lära mig massvis när jag väl är där istället. De som har sin kirurgiplacering senare under kursen har ju antagligen liiite mer kött på benen för att kunna ta egna patienter.
 
Helgen har varit lugn och skön i alla fall även fast jag inte känner mig särskilt utvilad. Vincent har varit sjuk så vi har mest hållt oss inne och lekt och kollat på tv tillsammans. Igår hade vi det supermysigt då vi dukade upp med en massa gottis framför tvn och spelade bingolotto hela lilla familjen. Ser fram emot många sådana mysiga höstkvällar tillsammans med mina två pojkar nu i höst.
 
 
Nu vankas det middag så nu måste jag kila!
 
 




Steriltvätt och suturering

Idag har jag tagit mina första riktiga steg mot att bli en kirurg. Ja, nu är det ju inte alls säkert att jag vill bli kirurg överhuvudtaget men man skall ju aldrig säga aldrig. Idag har vi spenderat förmiddagen på KTC och övat oss på bukstatus, steriltvätt och basal sutureringsteknik. Efter tre dagar fullsmockade med introduktionsföreläsningar var det ett mycket välkommet inslag vill jag lova. Jag älskar att få göra alla dessa praktiska grejer. Att få testa på verkligheten lite grann.
 
 
Livet inne på en operationssal är verkligen en helt annan värld. Stryk allt du någonsin sett på film och föreställ dig istället att du tar på dig heltäckande hjälmmössa, glasögon och munskydd, tvättar händerna med både tvål och sprit i minst 10 minuter, klär på dig (eller blir påklädd snarare) helt steril rock och dubbla handskar och sedan står som en rädd liten hare mitt i salen med händerna knäppta över magen och försöker att inte röra någonting då du är helt livrädd för att göra dig osteril och behöva upprepa hela processen en gång till. Inte alls lika tufft som läkarna på tv som springer in med skinnjackan på och slänger på sig ett munskydd. Vänjer man sig någonsin vid detta tro? Ber en stilla bön att jag inte lyckas schabbla till det under kursen och välta ner någon bricka med sterila saker på marken eller klia mig på pannan med mina sterila handskar.
 
Trots min ringa nervositet över hela sterilprylen så var det ju väldigt roligt att få göra hela proceduren. Man känner sig om inte väldigt cool (och kanske lite ful) när man står där och lyckats sterilklä sig. Dessutom är jag mäkta imponerad över mina fina suturer jag fick till efter mycket svett på den stackars skumgummibiten. Väldigt nöjd med dagen helt enkelt.
 
Nu skall jag rusa iväg till bussen eftersom jag och Josefin skall gå på hockey ikväll. Ha en fin kväll hörni! 


Hej T8!

Och där var vi igång! Nu kan jag officiellt titulera mig T8a på Läkarprogrammet och visst måste jag erkänna att det ändå börjar kännas lite pirrigt. Även fast det ju är 2 år kvar på utbildningen så tror jag vi alla i klassen känner att vi sakta men säkert närmar oss den där examen och själv känner jag en viss panik över att det finns människor som förväntar sig att jag skall kunna en massa saker. Helt ärligt så känns det som att jag glömt ca 90% av allt det jag lärt mig sen jag började där på hösten 2012 men pratar man med andra i klassen så känns det i alla fall inte som att man är ensam om att känna så. Vi kan nog dessutom säkert mer än vad vi tror.
 
De första två dagarna på termin 8 och kirurgikursen har inte direkt tagit någon med storm. Det har varit fullmatat från 8-16.30 med olika typer av introföreläsningar och jag tror nog bara att 2 eller 3 av dessa 45-minuterspass varit något att ha. Hoppas på bättre lycka imorgon. På torsdag skall vi däremot få hänga en halvdag på KTC (kliniskt träningscentrum) och lära oss steriltvätt och basal suturering vilket jag verkligen ser fram emot.
 
Det är spännande hur snabbt man faller tillbaks in i studentlivet igen. Släpa tunga väskor fyllda med laptops och högar med papper fram och tillbaks till skolan, värma matlådor i microvågsugnar som är i stort behov av rengöring, "lyxa till det med en fika" och köpa en chokladboll och dricka kranvatten till, ta sig an det kryptiska terminsschemat och ändå inte förstå ett smack.. ja listan kan göras lång. Studentlivet är brutalt och genomstressigt ibland, men det har allt sin charm. Nu kör vi!
 



Dags att öppna böckerna?

Lugnet före stormen. Det är lite så jag känner nu bara dagar innan höstterminsstarten. Spenderar mitt sommarlovs sista dagar i Bosared med mina föräldrar, Tom och Vincent och förutom att jag glömde ta en allergitablett innan jag kom hit och därför har gått och snörvlat prick hela dagen (tack för den kattskrälle) så har vi det otroligt lugnt och mysigt.



En liten del av mig vill faktiskt öppna anatomiboken en smula och repetera lite anatomi men den förnuftiga delen av mig (ja det finns en sån) gör att jag låter bli. Jag skall insupa den allra sista sommarlovsluften så gott jag kan. Anatomiboken kan vänta i två dagar till!



Snart tillbaks till verkligheten

Så var det bara en vecka kvar på det här sommarlovet. Herre jisses vad fort det har gått! Augusti måste ju dessutom vara årtiondets gråaste då det bara har regnat och varit ruggigt här på västkusten i stort sett. Jag som hade hoppats på lite fler varma dagar än de där veckorna i juli. Idag ser det dock lovande ut men skall jobba kvällspasset på akuten idag så då får man inte se så mycket sol överhuvudtaget.
 
Har tre arbetspass kvar för sommaren och sen avslutar vi det hela med en helg i Bosared tillsammans med min familj. Det skall bli väldigt kul att få dra igång med skolan igen men jag är allt lite nervös. Det känns som att det är mycket man hinner glömma bara över en sommar och jag känner mig väl kanske inte riktigt lika utvilad inför skolstarten som jag brukar. Rädslan att misslyckas, att inte orka, att inte hinna med och att inte göra tillräckligt är något jag brottas med ständigt under terminernas gång och jag tror det är viktigare än någonsin att faktiskt försöka jobba på den där balansen mellan skola och resten av livet. Tur att jag ändå tycker att det jag läser är så sjukt spännande! 
 
Nu skall jag och Vincent traska iväg til förskolan i det fina vädret! Hoppas att ni alla får en fin måndag :)
 
 Bilder från mitt allra första pass som sekreterare i fjol!




"Hur är det att läsa till läkare i Göteborg?"

Jag tycker det är väldigt kul att läsa bloggar av andra läkarstudenter och en stor anledning till att jag vill blogga om min väg till läkare (förutom att det är lite utav en terapi) är att jag själv vill lämna efter mig tankar, information och erfarenheter från utbildningen som jag själv frenetiskt eftersökt när jag varit nyfiken på någon kommande kurs på programmet t.ex. Slående när man läser andra läkarstudentbloggar är dock hur extremt olika utbildningarna ser ut beroende på var man läser. Jag tänkte därför i en supersnabb och något förenklad form (hallåå ni skall ju orka ta er igenom inlägget också) berätta för er hur det är att läsa till läkare just här och hur programmet är uppbyggt.
 
På GU (alltså Göteborgs Universitet för er som inte listade ut det själva) är undervisningen till största delen katedral. Detta betyder att man går på föreläsningar (om man vill) och sedan pluggar inför en stor tenta och ibland även munta. Utbildningen är alltså inte casebaserad på samma sätt som på vissa andra lärosäten även fast det givetvis hela tiden körs patientfall under föreläsningarna.
 
KAOS!
 
Termin 1-5 räknas som de prekliniska terminerna. Här har vi väldigt lite praktik och väldigt mycket föreläsningar men detta varvas även med labbar, grupparbeten, självstudier osv. Praktiken under de 4 första terminerna kallas TYK (=tidig yrkeskontakt) och är ett mycket välbehövt avbrott i de väldigt teoretiska studierna i början ungefär en dag i månaden. Under termin 5 läser vi en hel kurs som heter konsultationskunskap vilket består av ett tre dagars internat samt praktikpraktikpraktik för att öva på att ta anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning).
 
I Göteborg läser vi alla ämnesområden för sig. Anatomi är alltså en egen kurs och under kursens gång lär vi oss HELA kroppens anatomi. Under fysiologikursen så läser vi HELA kroppens fysiologi (ja eller inte samtidigt, kursen är ju ändå 40,5 hp :O) etc. På vissa lärosäten vet jag att man delar upp det hela efter organsystem istället och läser t.ex. cirkulationssystemets anatomi, fysiologi, patologi osv, men så gör alltså inte vi.
 
Termin 6-11 är de kliniska terminerna och här varvas praktik med föreläsningar där den största delen dock är praktik ute på sjukhusen.Det är ju liksom så man lär sig allra bäst och det är dessutom mycket lättare att banka in all kunskap man får på föreläsningarna om man faktiskt är ute och träffar livs levande exemplar av de olika sjukdomstillstånden. Det är nu den roliga delen av utbildningen börjar och det är också nu kursledningen börjar avråda folk från att boka någon form av resa under terminernas gång (det stoppar dock inte många). Under termin 10 skriver vi vårt examensarbete och avslutar sedan med barn och gyn under termin 11.
 
 
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med upplägget som finns på GU. Kanske är det för att jag inte testat något annat men jag gillar att gå på föreläsningar och få lite saker serverat för att sen kunna gå hem och grotta ner mig i böcker och min kära vän google. Jag hade troligen även trivts med mer casebaserat upplägg också men med tanke på att jag inte hade så jättestor lust att flytta från mitt kära Göteborg direkt efter studenten så är jag väldigt glad att jag kom in på mitt förstahandsval. Oavsett vilket lärosäte vi läser på så kommer vi alla säkerligen bli grymma doktorer!
 
Vill ni dela med er av hur det ser ut där ni pluggar så får ni hemskt gärna göra det i kommentarerna nedan! Länka gärna er blogg om ni har någon också så jag kan gå in och kika. Kram på er :D


Vilken kurslitteratur behöver man köpa?

Nu när jag börjat jobba igen känns det mer påtagligt att höstterminen verkligen är på väg. Ser verkligen fram emot en ny kurs och att få banka in en massa ny kunskap i huvudet. Älskar när man har den känslan för då vet man att sommarlovet varit tillräckligt långt. Har suttit och surfat runt lite i jakt på en bra kirurgibok så är det någon som har nått bra tips får ni gärna hojta till. 
 
På tal om böcker har det varierat väldigt om jag köpt kurslitteraturen eller ej under terminerna. De kostar ju ändå en ansenlig summa pengar (700-1000 spänn oftast). Vissa böcker har varit fantastiskt onödiga och andra svinbra och det är ju svårt att veta i förväg. Oftast kommer man väldigt långt på föreläsningsanteckningar och google men lite beroende på studieteknik kan det vara väldigt skönt att ha en bok ibland. Jag har märkt att jag nu under de kliniska kurserna tenderar att vilja köpa fler av böckerna då jag tänker att de kan vara bra att ha att slå i även senare under programmet eller under början av min karriär som färsk underläkare.
 
Om jag skall rekommendera en bok så är det ett anatomiatlas. Det går aldrig ur tiden (de flesta ben sitter liksom där de sitter) och du kommer alltid behöva det då ingen superläkare på denna planet kan hålla alla latinska ord i huvudet. Dessutom återkommer anatomi i nästan alla kurser.
 
Är det någon bok jag inte skulle rekommendera så är det en histologibok. Jag gjorde tabben och köpte en eftersom jag hade svårt att hitta bra bilder på google men alltså, jag har typ öppnat boken 5 gånger totalt. Den står bara och samlar damm och tynger ner min vid det här laget något sviktande bokhylla. Kika istället på youtube, där finns en massa bra preparatvisningar och om du absolut vill köpa boken (och inte har tänkt att bli patolog) så behöver du inte ha det minsta dåliga samvete över att sälja den när kursen är slut. Någon som vill köpa min?
 
Älskade infektionsboken, framförallt eftersom den var så liten och behändig  ;)
 
>Hur brukar ni göra när det kommer till kurslitteratur? Vilka böcker tycker ni att man bara måste ha?



Blivande kollegor?

Har helt glömt bort att gratulera alla er som för några veckor sedan fick beskedet att ni blivit antagna till läkarprogrammet. Grattis och välkomna till en fantastiskt rolig, utmanande och spännande utbildning. Feel free to bläddra i mitt arkiv (med reservation att jag gick T1 på typ stenåldern) för att läsa lite om utbildningen. Jag vet i alla fall om en av tjejerna som skall hålla i nollningen här i Göteborg och hon är väldigt härlig så ni kommer få en grym start på er läkarkarriär om ni blivit antagna hit. Ni är välkomna att fråga mig om det är nått ni undrar och annars så kanske vi ses i höst, om inte på sjukhuset så i alla fall här va?! Heja er!




Dags för semester!

Och så äntligen var det dags för mig att få gå på tre långa och härliga veckors semester. Inte en dag för tidigt vill jag lova! Tycker verkligen om mitt sommarjobb men har känt mig så förbaskat sliten i huvudet det senaste och har bara gått och räknat ner dagarna.
 
Första veckan har jag och Vincent helt för oss själva. Har än så länge inte bokat in så mycket utan vill gärna ta det lite som det kommer och bara få slappa och ha det mysigt vi två. Efter det har vi två veckor tillsammans hela familjen och det skall verkligen bli härligt. Har blivit mycket kvälls- och helgjobb för mig nu den senaste månaden så det känns som att jag och Tom knappt har umgåtts något alls.
 
 
 
Semestern firades in med ett par nya skor och sedan hämtpizza till middag. Nu sitter jag uppkrupen i en av solstolarna på balkongen under mitt täcke och carpar diem lite med te, vindruvor i en tupperware burk och alldeles strax ett avsnitt Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix (rekommenderas verkligen om ni vill se på en riktigt feel-good serie med mycket humor). Let the vacation begin!
 
 




Sista rycket innan semestern

Är inne på sista veckan innan semestern nu och har bara 4 pass kvar. Känner väl såhär i efterhand att jag kanske gick ut lite väl hårt eftersom jag började jobba heltid direkt efter att skolan slutade men nu ser jag äntligen ljus i tunneln och det skall bli så enormt skönt med 3 veckors "semester". Har sen ytterligare tre veckor kvar på jobbet innan skolan drar igång igen i augusti.
 
 
På tal om skolan så har jag helt glömt att berätta för er att jag blev godkänd på neurologitentan. Var faktiskt inte så orolig den här gången (första gången typ??!) eftersom att det kändes så bra efteråt men det är ju allltid en liten lättnad att få se det där G:et bredvid ens tentanummer på resultatlistan. Vi har ju bara underkänt och godkänt på läkarprogrammet vilket jag tycker är fantastiskt bra då stämningen blir så mycket bättre i klassen. Alla delar med sig av anteckningar och små knep eftersom vi inte behöver "tävla" med varandra om bäst resultat.
 
Idag har jag dock inte behövt tänka på nått av det där då jag är ledig. Skall spendera större delen av dagen ute med min lilla sidekick i det fantastiska vädret och ikväll kommer Josefin på middag. Åh vad jag älskar sommaren alltså. Låt den aldrig ta slut!
 
 Är nyklippt förresten, vad tycks? Blev så galet nöjd men så har jag ju bästa frisören också ;)


"Bara" 2 år kvar

I början av läkarprogrammet kunde jag, som den framtidsdrömmare jag är, sitta och drömma mig bort till hur det skulle kännas att vara längre fram i utbildningen. Jag satt och tittade på översiktsschemat över de olika terminerna och kurserna på termin 6-7 kändes svindlande långt bort. När man läst så långt så var man ju nästan färdig liksom. 
 
Nu sitter jag här och har precis avslutat termin 7. Nästa termin väntar den stora kirurgikursen och nästa sommar kommer en stor andel av mina klasskamrater gå ut på sitt första underläkarvik. Ändå känns det som att examen är en livstid bort. Har de senaste veckorna flängt runt på diverse studentmottagningar, konfirmationer och släktkalas och jag får alltid frågan om hur långt jag har kvar. Det är något uppgivet som jag måste berätta att det trots allt är 2 hela år kvar. Jag är så otålig och vill bara bli klar nununu samtidigt som jag verkligen inte känner mig redo för det där underläkarviket på långa vägar. Kluven helt klart.
 
Från en av de lite mer soliga försommarkvällarna ute på balkongen (som för övrigt snart skall få sig en liten makeover)
 
Samtidigt vet jag att denna tid som är kvar kommer gå svindlande fort och det är troligen bäst att passa på att njuta av de fördelar som faktiskt finns med att vara student. Jag har verkligen INTE bråttom. Jag är fortfarande ung och kommer jobba i många herrans år innan det är dags för pension. Det där med att leva i nuet är kanske inte ett helt dumt motto trots allt!



Journalgrodor

En av mina sekreterarkollegor på akuten driver en sida på Facebook som heter Journalgrodor. Där delar vi med oss av roliga och konstiga saker som läkarna säger, saker som helt kan misstolkas eller felskrivningar som någon sekreterare råkat göra i en patientjournal. Kan bli hysteriskt roligt ibland. Hade själv en läkare igår som på flera ställen i diktatet upprepade att patienten hade ett sår på vänster underläpp. Tur att den högra underläppen inte var skadad liksom ;) Här kommer några favoritgrodor (länk till facebooksidan HÄR):
 
"Slog ansiktet i pannan vid fallet"
 
"Jobbar som frisör, i övrigt frisk"
 
"Svårt att utföra status då patienten kittlas"
 
"Patienten har aldrig opererat sig i buken"
 
"Får ut en munfull var ur abscessen"
 
"Säger att det gör ont när han hostar i ändtarmen"
 
"Vid utskrivning är patienten fortfarande slemmig"
 


Tack och hej T7!!

Så helt plötsligt var tentan skriven och det är sommarlov! Måste nästan nypa mig själv i armen för kan inte riktigt förstå att det där efterlängtade sommarlovet nu äntligen är här. Tentan tyckte jag gick bra och igår fick jag även göra om mitt praktiska prov som jag blev godkänd på med råge. Har fått höra att jag inte är ensam om att kugga patienten jag hade förra gången vilket har varit en liten tröst i alla fall och ni kan ju bara tänka er lättnaden jag kände när jag traskade ut från neurologmottagningen efter 2 mycket nervösa timmar. Ordningen är återställd och så också självförtroendet. Skall nog bli en grym läkare av mig med så småningom ;)


Med godkänt prov och en bra magkänsla efter tentan kan jag nu med gott samvete omfamna sommaren och släppa skolan och studentlivet helt i drygt två månader, och vet ni vad? Det känns så fantastiskt skönt!


Nu skall studentskylt och stetoskop få ligga på hyllan och istället plockar jag fram min otroligt fräsiga sekreterarskylt. På söndag kör jag mitt första pass på akuten, hoppas inte vi ses där!





Sista veckan på T7

Hejhej ja, jag lever fortfarande! Nu är jag (och även många av er gissningsvis) mitt uppe i tentaveckan och varje vaken och ledig stund spenderas djupt försjunken i vår rosaprickiga neurologibok, våra två gigantiska kompendier med föreläsningsslides samt surfandes runt i cyberrymden på jakt efter svar på luriga gamla tentafrågor. Förutom tentapluggandet har jag dessutom placering på neurokirurgen denna veckan vilket i princip inneburit skolrelaterade aktiviteter majoriteten av dygnets 24 timmar. Snacka om att man kommer vara helt slutkörd där på fredag eftermiddag när tentan äntligen är gjord!




Nu skall jag inte spilla mer av mina ytterst dyrbara sovtimmar här utan lägga ner mobilen och gå och lägga mig. Ville bara kika in så att ni vet att jag lever och hörs vi inte innan fredag så får ni gärna hålla tummarna för mig på förmiddagen. Önskar även alla er andra som skall skriva tenta ett stort lycka till. Snart är det sommarlov, vi grejar det här hörni!



När man inte når hela vägen fram

Och så hände precis det som jag varit så rädd för, jag kuggade mitt praktiska prov. En patient med en ovanlig sjukdom med svårtolkade symtom gjorde att jag trots att båda anamnes och status satt som en smäck satt frågande över den topiska diagnosen (vart skadan sitter i nervsystemet). Lägg till en examinator som vaknat upp på alldeles fel sida av sängen och inte alls kunde ha överseende med att det faktiskt tagit många år innan patienten fått sin diagnos (hur skall jag då lista ut det efter EN undersökning?) och att symtom som inte borde funnits fanns där och vice versa.

Nä, jag tänker inte älta detta mer. Har redan spenderat 2 timmar i sängen gråtandes trots att jag ju egentligen inte gjort något fel. Hade jag bara fått patienten som min kurskamrat hade (vi sitter med under en examination och lyssnar också) hade jag tagit diagnosen under den första minuten men nu blev det ju inte så. Ett sjukt konstigt system att examineras på där patientens diagnos och examinatorns bedömning har större individuell betydelse än ens egen prestation. Hur kan det vara en rättvis bedömning?

Nu skall jag i alla fall försöka ladda om inför tentan nästa fredag och så får jag göra om det praktiska provet i sommar. Jag får inte göra det till en större grej än vad det är. Jag är VERKLIGEN INTE värdelös och kommer att bli en bra läkare ändå (även fast jag för 2 timmar sedan i en kort minut funderade på att hoppa av programmet i ren protest). Jag blir bara så förbannad då läkarprogrammet borde vara något som bygger upp en och inte bryter ned ens självförtroende. Det klarar jag så bra själv, tack!



"Vem skall göra lumbalpunktionen?"

Det märks verkligen att sommaren närmar sig med stormsteg. Igår hade vi sista repetitionen med kören innan vår avslutningskonsert nästa söndag och idag var det avslutning på scouterna. Dessutom var jag på konfirmation i lördags och nästa vecka vankas student och det framkallar ju sommarkänslor om något.
 
När det gäller skolan så märks det även där att det börjar närma sig sommarlov, men där är det väl inte riktigt samma härliga känsla som infinner sig. Tentaångesten har hunnit smyga sig på och jag känner mig så fruktansvärt dåligt förberedd eftersom jag missat så pass mycket föreläsningar och pluggtid då både jag, Vincent och Tom varit sjuka både en och två gånger. På onsdag väntar det praktiska provet för mig och jag är skapligt nervös. Försöker intala mig själv att det värsta som kan hända är att jag får göra om det och att det ju inte är hela världen men samtidigt vill jag ju vara 100% ledig nu i sommar. Lova att hålla tummarna för mig!
 
För att avsluta inlägget lite mer positivt måste jag bara få dela med mig av vad jag fick avsluta placeringen på avdelningen i förra veckan med att göra. Jag fick göra en LP för första gången! (LP=Lumbalpunktion=Sticka en nål mellan ryggkotorna och dra ut likvor/ryggmärgsvätska) Eftersom det bara skulle göras en LP drog vi fyra som var på avdelningen lott och som ni kanske förstod så blev det alltså jag som fick göra LPn. Jag försökte skaka av mig så mycket nervositet jag bara kunde eftersom jag blir så skakig i händerna när jag blir nervös och tanken som snurrade i huvudet var att bara göra det eftersom man aldrig vet när man får chansen att göra det igen (och att jag garanterat skulle ha ångrat mig om jag överlåtit det till någon annan).
 
Jag fick göra alla moment själv, inklusive att tvätta, montera ihop sprutor och nålar, lägga bedövning och tappa upp likvorn i provrören. Allt under fantastisk handledning av vår avdelningsamanuens. Hon lät mig verkligen göra själv men var samtidigt noga med att allt blev precis rätt vilket ju givetvis är jätteviktigt när man gör något för första gången. Fick dessutom världens mest underbara patient som var så så duktig under hela tiden.
 
Efteråt var hela jag tokvarm och adrenalinpåslaget fick pulsen att klappa på ordentligt men jag kände mig också så grymt lycklig och nöjd. Ibland är det allt lite extra kul att få vara läkarstudent, trots att man är aningens skoltrött!
 
Sängen har kanske inte så mycket med saken att göra men ville ha nån mer bild än bara en selfie, haha!


Tidigare inlägg Nyare inlägg