Psykplacering

Första dagen på min psykiatriska placering är nu avklarad! En väldigt lugn dag för personalen skulle jag gissa men en väldigt händelserik dag för mig som grön läkarstudent. Innan vi gick ut på vår VFU under invärtesmedicin var jag ändå någorlunda lugn, medicinpatiener har man ju stött på och de flesta känner eller känner till människor som har kärlkramp, astma eller diabetes. De flesta känner visserligen säkert ett flertal med psykiatriska sjukdomar också av något slag såklart men för det första är det av någon underlig anledning väldigt tabu att prata om det och för det andra träffar man inte de riktigt riktigt sjuka patienterna som t.ex. personer med paranoida vanföreställningar, rösthallucinationer eller med drogutlösta psykoser.
 
Därför var det med viss nervositet som jag begav mig mot sjukhuset imorse. När vi fått en liten introduktion i ett av klinikens konferensrum blev vi försedda med personlarm och nycklar och gick sedan upp till avdelningen som vi blivit tilldelade. Jag och en annan kandidat som skall vara på samma avdelning blev presenterade för personalen och sedan spenderades dagen med att ronda och hålla långa personliga samtal med några av patienterna. Väldigt nytt och främmande men framförallt lärorikt. Har verkligen kunnat checka av många "första gångare" idag vilket känns kul. Ser fram emot resten av praktiken med skräckblandad förtjusning helt klart!
 




Irriterade studenter

Det märks verkligen att det var ett bra tag sen som vi satt bänkade vecka efter vecka i föreläsningssalarna och hade förelsäningar från morgon till kväll (eller ja eftermiddag i alla fall). Det absolut bästa med att ha de prekliniska terminerna bakom sig är helt klart att vi nu för tiden oftast slipper sitta dagarna långa i de extremt oergonomiska bänkraderna och frenetiskt anteckna och hålla koncentrationen uppe i timmar. Genom åren som läkarstudent har jag kunnat identifiera några riktiga irritationsmoment när det kommer till föreläsningar och jag tänkte därför dela med mig av en liten demonstrerande lista:
 
1. Föreläsaren använder inte mikrofon, trots att det finns. Vi skiter i om DU tycker att du hörs bra, vi vill gärna lägga energin på annat än att läsa dina läppar.
 
2. Föreläsaren håller inte på rasterna. Raster är HELIGA för oss studenter. Genom hela programmet har vi alltid haft 45 min föreläsning följt av 15 min rast. Är det någon föreläsare som inte håller på detta, om så bara för några minuter, kommer ingen kunna fokusera på något annat än den tickande sekundvisaren och tanken på det hägrande kaffet i kafeterian.
 
3. Ventilationen fungerar inte. Redan 10 minuter in på föreläsningen kan man känna hur temperaturen stiger och luften blir alldeles tjock. Om man inte var trött innan föreläsningen började är man definitivt det efter 45 minuter utan tillräckligt med syre.
 
4. Föreläsaren har för många sidor i sin power point. Många sidor = Mindre tid per sida vilket innebär att man knappt hinner börja skriva ner den första raden innan föreläsaren gått vidare till nästa slide och det blir överlag väldigt svårt att hänga med.
 
5. Datastrul. Behöver man ens förklara varför det är irriterande? Väldigt många föreläsare dyker upp 5 minuter innan föreläsningen skall dra igång och jag vet inte hur många gånger hela klassen fått sitta och vänta på att den stackars föreläsaren skall komma på varför projektorn inte fungerar, varför inte deras dator går att koppla in osv. Detta leder oftast till att föreläsaren får kapa rasterna istället och ni kan ju tänka er hur det bemöts av den kaffeberoende studentskaran ;)
 
Nu låter jag kanske som världens gnällkärring men listan är givetvis skriven med glimten i ögat. Det finns ju ingenting som inte en kanelbulle från pressbyrån kan lösa liksom ;) Finns det något ni andra studenter kan störa er på när ni sitter på föreläsningar? 
 


Glädjespridarskor

I julklapp fick jag ett par arbetsskor att ha när jag är på sjukhuset av min kära mamma. Jag fick dock inga fysiska skor i handen eftersom hon givetvis ville att jag skulle vara med och välja då det finns cirka en miljard olika skor och märken att välja mellan. Först nu fick jag äntligen tummen ur efter mycket velande fram och tillbaka och beställde ett par från Scholl och i förra veckan damp de ner i brevlådan.
 
 
Lila är väl kanske inte riktigt min färg i vanliga fall men jag ville ha något som stack ut från mängden och när jag hittade dessa var den lila varianten enligt mig den snyggaste. Skorna sitter väldigt bra på foten och ger ett skönt stöd vilket ju är viktigt om man är på fötterna många timmar om dagen. Gick runt i dem hela kvällen när jag fick dem som den 5åring jag är och jag föll pladask (ja inte bokstavligt talat då, det hade ju varit ett sådär betyg på ett par skor). Nu får det bli upp till bevis de kommande månaderna. Som tur är springer vi ju inte runt lika mycket som många andra personalkategoriet på sjukhuset gör men förhoppningsvis kan dessa skor skydda mig från ömmande fötter och samtidigt sprida lite glädje i många år framöver.
 
En viss liten 2,5åring ville också prova mammas nya skor ;)



Att rädda liv

De flesta förknippar nog akuten med långa väntetider. Det är tid i väntrummet med kölapp, det är väntan på att få träffa en läkare och det är väntan på att få provsvar och behandling. Även de allra flesta som inkommer med ambulans till sjukhuset får ligga och vänta i ett så kallat liggande väntrum. Då och då kommer det ju dock in kritiskt sjuka patienter som inte kan vänta och dessa hamnar på akutrummet. Här bedöms patienterna direkt enligt ABCDE. Akut omhändertagande enligt ABCDE är en metod som är utformad så att man snabbt skall kunna identifiera akuta åkommor och stabilisera en patient inför vidare utredning (är ni nyfikna mer specifikt på vad som ingår kan ni läsa vidare HÄR). 
 
Idag har jag varit på simulatorcentrum som ligger på Östra sjukhuset och övat på akut omhändertagande. Jag och mina 3 kursare fick turas om att antingen vara läkare, sköterska eller åskådare och vi fick sedan testa på olika scenarion där patienter kommer in med ambulans till akuten och är kritiskt dåliga.
 
Själva simuleringsrummet såg nästan precis ut som ett vanligt akutrum bortsett från att ena väggen bestod av en stor spegel a la kriminalfilm med ett bakomliggande kontrollrum. Patienten var en docka som både kunde andas, blinka och prata (en person med mikrofon i kontrollrummet). Det fanns även finesser så som pulsar, hjärt- och lungljud och att tungan kunde svullna. Patienten kunde kopplas upp för att följa andningsfrekvens, puls, blodtryck m.m. och det gick både att defibrillera och ge patienten läkemedel. Just att dockan kunde blinka och höja och sänka bröstkorgen gjorde det på något sätt lite mer verkligt än om dockan bara legat stilla och jag tror vi alla fyra var ordentligt nervösa inför att första fallet skulle dra igång.
 
 
Vi fick turas om att vara läkare och som läkare skulle vi styra över allt som hände i rummet. I vanliga fall är ju sköterskor och undersköterskor superduktiga och gör saker på ren automatik men för övningens skull fick sköterskorna agera nya på jobbet så att den som var läkare verkligen fick tänka till. Det var riktigt svårt att verkligen inte ha någon att bolla sina funderingar med men behövde vi hjälp fick vi snällt "ringa växeln" och be om att få bli kopplade till bakjour/narkos/infektionsjour osv. precis som i verkliga livet (kan för övrigt inte säga det sista utan att tänka på WoW-jocke/Björn Gustavsson #90skid).
 
 
Sist på tur var jag. Eftersom det råder sekretess kring fallen (så att de skall kunna återanvändas till kommande kurser) så kan jag inte berätta så mycket om min patient men är man sist ut så känner man ju lite extra press. Hjärtat slog hårt i väntan på att vår handledare skulle komma in i rummet och ge oss "ambulansrapporten" men väl när patientens öde vilade i mina händer var jag ändå förvånansvärt lugn. Det var givetvis några småsaker som jag glömde men inom 15-20 minuter hade jag fastställt trolig diagnos, stabiliserat patienten och skickat vidare för vidare (och förhoppningsvis livräddande) utredning och behandling och jag kände mig bara så tokstolt över mig själv. Givetvis blir man superstressad om patienten nästan slutar andas, har ett blodtryck som är ruskigt lågt eller som rentav är medvetslös men vi grejade det alldeles utmärkt och vilken otrolig rush det var. Varför får vi inte göra sånt här oftare? Idag har jag (simulerings)räddat liv!


En styck munta

 
Här har ni tjejen som idag kunde checka av Invärtesmedicin II från den oändligt långa kurslistan för läkarprogrammet i Göteborg. Det var länge sen jag var så nervös som jag var inför muntan i diabetesmottagningens konferensrum idag men det gick galant faktiskt och både jag och mina två klasskamrater som gjorde munta tillsammans med mig blev godkända. HALLELUJA!
 
Firade med lyxmiddag beståendes av färdiga köttbullar och spagetti (fint ska det va!) och sitter nu och äter direkt med skeden ur ett Ben and Jerrys-paket framför Netflix. Jag kan konstatera att jag aldrig har varit så duktig på att prokrastinera som jag varit de senaste veckorna. Man måste få ha sina svackor ibland, även som läkarstudent. Som tur är så gick det ju vägen den här gången också och på måndag får det verkligen bli nya tag.
 




Studielivet före och efter jag fick barn

"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Skall gå hem och lägga mig på soffan och titta på Netflix resten av dagen, jag äter väl några mackor till middag.. igen." 
 
"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Måste skynda till förskolan och sen direkt hem för att laga mat till hela familjen samtidigt som jag underhåller min 2,5åring. När vi har ätit upp är det tandborstning och pyjamas, busa runt i lägenheten och sedan läggning innan jag ÄNTLIGEN kan landa i soffan."
 
- - - - -
 
"Nä idag mådde jag inte så bra så jag beslöt mig för att stanna hemma och vila så att förhoppningsvis inte den här förkylningen bryter ut."
 
"Ja jag mår väl kanske inte så bra men än så länge har jag i alla fall ingen feber. Jag trycker i mig lite Alvedon och släpar mig till skolan ändå. Om några dagar är det säkert Vincent som är sjuk och då måste jag vabba. Jag har inte råd att missa mer än absolut nödvändigt i skolan."
 
- - - - -
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jo vi har väl mest tagit det lugnt. Varit och ätit middag hos mina föräldrar och så pluggade jag en del i söndags."
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jag har byggt en koja i vardagsrummet, lekt med bilar, kollat på pippi på rymmen 3 gånger, varit på middag hos mina föräldrar och förskt städa och jobba på vår ständigt enorma tvätthög. Försökte mig på att plugga i söndags kväll men det slutade med att jag somnade."
 
- - - - -
 
"Usch det duggregnar ute. Bästa att skynda mig hem från bussen."
 
"Usch det duggregnar ute. Vi kan väl vara ute en liiiiten stund efter förskolan då eftersom Vincent älskar att hoppa i vattenpölarna. Oups, nu fastnade han i gyttjan med skorna. Varför har jag inte gummistövlar på mig?"
 
Livet med barn alltså. Ingen dag är någonsin tråkig och jag skulle inte byta ut det mot något! Älskade unge :)
 


Hej då medicinkliniken!

Sista dagen avklarad på VFUn för den här kursen. Det kändes faktiskt konstigare än jag hade trott att lämna sjukhuset och medicinkliniken idag efter att ha sagt hej då till alla härliga människor på avdelningen. Undrar om jag någonsin kommer att komma tilbaks dit? AT i Göteborg är ju i princip omöjligt att få så det kommer väl att dröja ett tag i så fall. Dessutom var det sista dagen tillsammans med vår grupp som hållt ihop en hel termin. Känns rätt märkligt efter att ha umgåtts så mycket det senaste halvåret.
 
Slut på cykling i bitande kyla klockan halv 7 på morgonen.. utan dubbdäck!!
 
Avslutade i alla fall placeringen på topp. Har idag varit med och assisterat vid en pleuratappning (tappa ut vätska från lungsäcken via en nål som sticks in mellan revbenen) och tagit min tredje blodgas (blodprov i handleden), den här gången helt på egen hand vilket gör mig så himla stolt. På eftermiddagen sen hade vi ett seminarie med en av överläkarna på kliniken där vi gick igenom reflektionstexter som vi skrivit om vår professionella utveckling under kursens gång och vi kunde alla konstatera att vi på bara ett halvår utvecklats något enormt.
 
Nu väntar en välförtjänt helg tillsammans med mina favoritkillar och imorgon kommer Toms familj förbi på lite fika vilket skall bli mysigt. Vi skall bara fokusera på att ta igen oss och bli 100% friska inför nästa vecka. Hoppas ni får en mysig fredagkväll hörni :)



Palliation

De allra flesta patienter som hamnar på en medicinavdelning får efter en tids vård återgå till hemmet eller får hjälp att flytta till ett boende som kan hjälpa dem med deras fortsatta vård. Varje dag skrivs behandlade patienter ut och nya skrivs in. Några lämnar dock aldrig avdelningen. För några patienter är sjukhusrummet det sista de ser innan de somnar in efter en kortare eller längre tids sjukdom.
 
På läkarspråk kallas denna vård för palliation (sen fas) eller vård i livets slutskede. Detta innebär att patientens vanliga läkemedel kanske sätts ut och in sätts läkemedel som gör den sista tiden så smärtfri som möjligt. Under min tid på avdelning den här kursen har jag stött på ett flertal palliativa patienter. Många är riktigt riktigt sjuka redan när de kommer in och då känns det på något sätt inte lika svårt att acceptera. Det svåra har varit patienter som jag ena veckan suttit och pratat med och som veckan därpå inte finns mer.
 
Idag har vi fått säga adjö till två av avdelningens palliativa patienter och trots att jag vet att man inte skall ta med sig jobbet hem så känns det lite extra tungt idag. Imorgon kommer nya patienter att ha tagit deras plats i sjukhussängarna. Imorgon kommer avdelningen rulla på som vanligt igen. Idag skänker jag dock en extra tanke till de anhöriga som ikväll går och lägger sig efter en av livets sorgligaste dagar.
 
 


Sista VFU-veckan

Och så var vi helt plötsligt inne på sista VFU-veckan. Vad hände där egentligen? När veckan är slut så har vi en veckas inläsning, 1 dag på simulatorcentrum och en styck munta kvar innan invärtesmedicinen är avklarad. Det känns faktiskt rätt konstigt att det jag kan om invärtesmedicin nu är den grund jag sedan kommer att ha när jag kommer ut och arbetar. Jag kan ju givetvis ofantligt mycket mer nu än för en termin sen men det finns ju sååå mycket kvar att lära. Antar att man mer eller mindre alltid kommer att känna så även som färdig läkare.
 
Tänkte lista några skillnader mellan VFU 1 i början av kursen och VFU 3 som vi har just nu:
 
1. Jag gick ständigt vilse den första veckan och vågade mig absolut inte på några genvägar i kulvertarna -> Jag vet precis vilken hiss, trappa och mystisk underjordsgång jag skall ta för att snabbast möjligt ta mig dit jag ska
 
2. Jag kände inte igen en kotte och hade svårt att veta vilka som var läkare, sköterskor och undersköterskor på avdelningen -> Nu kan jag heja på och skämta med både läkare och sköterskor och man känner sig mer som en i gänget
 
3. Det kändes stort att bli introducerad för patienter som en blivande kollega på ronden -> Nu har jag själv rondat egna patienter med mina "blivande kollegor" som åhörare
 
4. Det kändes otroligt pinsamt att diktera när någon lyssnade och jag kunde sitta med en enda inskrivningsanteckning nästan hela eftermiddagen -> Dikterade häromdan 2 slutanteckningar och en inskrivning på samma eftermiddag och kunde ändå sluta i tid
 
 
 
Sammantaget så känner jag att utvecklingen varit enorm. Jag har gått från att känna mig enbart som en belastning till att vara värdefull och kunna hjälpa till med det dagliga avdelningsarbetet. Jag har dessutom fått förmånen att träffa så fina människor som sliter varje dag för patienterna, trots budgetnedskärningar och personalbrist. Det känns verkligen bitterljuvt att lämna detta som nu blivit vardag och gå vidare. Livet som läkarstudent I guess!




Hallå världen!

 
Äntligen ute ur VAB-dimman. Visserligen med en envis torrhosta som hänger kvar och än är inte lilleman frisk. Idag är det dock Toms tur att vara hemma och vi håller alla tummar nu för att han snart blir frisk. Det finns mycket som är positivt med att ha barn när man pluggar men något som dessvärre inte är det är dessa eländiga vintertider då alla miljoner virus vandrar mellan barnen på förskolan vilket innebär sjukt barn och VAB. VAB och nästan 100% närvarokrav är liksom inte kompatibelt med varandra och det är i lägen som dessa som man längtar till ett fast jobb där det faktiskt är helt okej att vara hemma och vara sjuk eller ta hand om ett sjukt barn utan att hela din karriär ställs på sin spets.
 
Idag njuter jag i alla fall till fullo av att:
 
1. Få se dagsljus och röra mig utanför hemmets väggar
2. Få fixa till mig och ta på mig något annat än myskläder (scrubs <3)
3. Slippa se Zack och Quack för sjuttioelfte gången (yep, fortfarande favoriten)
 
Tänk vad knappt en veckas isolering kan göra med en. Kommer dock att sakna att ha min lilla gospelle sovandes i min famn. Det händer ju knappt annars att han ens sitter i mitt knä mer än några sekunder när han är frisk. Nåja, man kan inte få allt här i livet!
 


Bubblande lyckorus

Det är med en bubblande lyckoruskänsla ända ut i fingerspetsarna som jag kan meddela er att jag klarat invärtesmedicintentan!
 
Som alltid gick pulsen upp i 150 när det plingade till i mobilen och jag fick en notis om att tentaresultaten nu laddats upp på universitetets intranät. Känns så otroligt skönt att ha klarat en av de absolut största tentorna på hela läkarprogrammet och dessutom slippa omtentaplugg nu när energinivåerna inte är speciellt höga. Hade en väldigt intensiv helg med jour, jobb och släktkalas så idag bestämde jag mig faktiskt för att stanna hemma och plugga och ta igen mig en smula. Man ska ju hålla hela vägen fram till sommaren liksom.
 
Några bilder från min helg på sjukhuset!
 
Nu har jag bara en munta kvar men den är jag inte specielt orolig över och sen är det dags för psykiatri. Det är egoboostar som dessa som gör att man känner sig ostoppbar.. i alla fall för en liten stund!



Slaget om neurologiplatserna

I tisdags släpptes gruppindelningen inför de två kommande kurserna Psykiatri och Neurologi. Som jag nämnt tidigare delas klassen in i två delar efter invärtesmedicinmuntan och hälften skall alltså läsa psykiatri och den andra hälften neurologi den första delen av terminen för att sedan bytas av. Jag hamnade i den delen av klassen som börjar med psykiatri. Genast efter att listan var släppt började telefonen att plinga av alla notifikationer från klassens facebookgrupp om att göra byten från den ena gruppen till den andra. Ryktet säger att psykiatrikursen är något slappare än vad neurokursen är (jag har hört både och) och det var en hel del som försökte byta bort psykiatri mot neurologi för att hamna i samma grupp som sina vänner de brukar tentaplugga tillsammans med med hopp om att ha det lite lugnare innan sommaren.
 
Jag å andra sidan är jättenöjd med att få ha psyk först. Är det som somliga hävdar att det är en lugnare kurs så passar det mig alldeles utmärkt då risken att jag missar något viktigt om jag behöver vabba under resterande delarna av vintern (VABruari liksom!!) är mindre. Dessutom skiljer sig psykiatri betydligt mer från medicin än vad neurologi gör vilket kommer vara en skön kontrast till den senaste terminens korvstoppning eller jag menar pluggande ;)
 
Något nervös kan jag inte sticka under stolen med att jag är dock. Hur tar man anamnes på en person med psykos egentligen? Hur uttrycker man sig för att inge framtidshopp hos en person med självmordstankar? Hur hanterar man själv mentalt att se någon som nästan svultit sig till oigenkännelighet? Hur får man patienter att öppna upp sig om det missbruk de i förnekelse lever med? Det kommer onekligen bli en intressant kurs med många lärorika möten och jag hoppas att jag kommer starkare och klokare ut på andra sidan för att i mitt kommande yrke kunna möta dessa patienter med i första anblicken "osynliga" sjukdomar.
 


År 4

Woop woop, nu kära vänner säger vi hej då till T6 och hej till T7 och mitt fjärde år som läkarstudent! Alltså vaa? När hände detta egentligen? Äntligen känns det som att man börjar komma någon vart i den här utbildningen. Kursbeskrivningen pryds nu av formuleringen Avancerad Nivå istället för Grundläggande Nivå och nog visst känner jag mig som en äkta läkarstudent nu för tiden. Det borde man ju känna med 180 hp (!!) i bagaget och X antal kronor i studieskulder menar jag ;)
 
Terminen inleds med Invärtesmedicin II som knyter ihop säcken med den tredje och sista VFU-perioden, case- och livsstilsseminarier, simuleringsträning och en stor fet munta. Efter det skall min klass delas upp i två och läsa antingen neurologi eller psykiatri för att sedan växla halvvägs igenom terminen.
 
Jag ser fram emot en ny termin. Mycket för att jag är sååå trött på kylan och regnet och bara vill ha vår nununu, men också för att det känns spännande att få testa på lite andra specialiteter än medicin. Dessutom får man ju alltid den där nystarten när nästa kurs börjar då man i alla fall första veckan inte ligger efter med pluggandet. En liten honeymoon innan allvaret drar igång igen. Det kan jag behöva efter den här kursen.
 




Tentan skriven

Stånk och stön! Känns som jag gått och blivit en riktig surmule de senaste dagarna. Får ursäkta min tråkiga ton. Idag var det äntligen (??) dags för tenta och med en rätt stor klump i magen begav jag mig in mot järntorget och skrivningssalen imorse. Tentan var bedrövlig, I'm not gonna lie. Hade tårar i ögonen hela vägen hem och det kändes bara allmänt pissjobbigt. Som tur var dränktes de eventuella tårarna som letade sig fram i ögonvrån av regnet som trots att jag stod under tak och väntade på bussen ändå lyckades landa på mig pga orkanvindar som hur jag än stod alltid lyckades blåsa rakt mot mitt ansikte??!
 
Väl hemma så gick jag lugnt och metodiskt igenom alla tentafrågor och jämförde med facit som vi fått med oss efter tentan och då blev jag i alla fall lite lugnare. Rättar föreläsarna som jag rättade idag så kommer jag klara mig vilket gjort att jag känt mig betydligt mer avslappna resterande delen av dagen. Hade varit bedrövligt om jag inte gjorde det med tanke på hur mycket jag pluggat denna gången. Nåväl, det får vi reda på om några veckor och tills dess skall jag inte ägna tentan mer energi.
 
Firar avklarad tenta med Netflix (Jane the Virgin såklart!) i sängen, all by my self. Underbart! (och förtränger för en liten stund att jag skall skriva hemtenta i klinisk farmakologi imorgon)
 
Jordgubbar för 20 kronor asken åkte snabbt ner i kundvagnen vill jag lova, mvh jordgubbsberoende_93


Den senaste veckan

Antal flashcards gjorda:
2 miljoner... minst!
 
Antal förbrukade tepåsar:
Hur många är det i ett paket? Köpte ett nytt paket i tisdags och det är typ 3-4 påsar kvar nu??!!
 
Antal besök på toaletten pga överkonsumtion av te:
37 typ
 
Antal gånger jag duschat:
1 (tror jag)
 
Antal gånger jag fått påminna mig själv om att jag egentligen inte tycker om att hänga tvätt utan bara gör det för att komma undan plugget:
3
 
Antal dagar jag faktiskt lämnat lägenheten:
4
 
 
Antal timmar jag önskar att jag kunde sova just nu:
72
 
Det slår mig varje gång hur bisarrt det är med detta tentapluggande. Plötsligt kan man gå 4 dagar i samma mjukiströja, inte se solljus på 2 dagar, tycka att hushållssysslor är det roligaste som finns och under den tiden mata hjärnan med info som den säkerligen inte vet var den ska göra av. Min hjärna är mos och huvudvärken var imorse ett faktum (kan ha berott på att jag blev nockad av en viss liten 2,5 åring inatt också men låter inte lika dramatiskt). Kämpa kämpa på Alice! Bara några dagar kvar nu, ge inte upp hoppet ännu.
 
 



Tentapluggstider

1 vecka kvar till tenta och pluggat börjar kännas en aningen segt. Min rosa överstrykningspenna håller liksom på att ta slut av allt överstryckande i vår älskade medicinbok, det har nog aldrig hänt mig tidigare. Jag tycker det är det mesta jag läser just nu är så intressant och det känns otroligt häftigt att man kan få plats med så mycket kunskap i ett litet huvud. Däremot så tar det emot att trycka in så pass mycket som jag försöker göra inför en tenta på bara några veckor. Mycket kunde jag väl givetvis sen tidigare under kursen men när det är tentaplugg inser man hur otroligt många detaljer det finns att lära sig och det är inte alldeles lätt att både trycka in det och sen försöka hålla det på plats där inne. Se nedanstående GIF för illustration av mitt huvud just nu:
 
 
Jag försöker i alla fall så gott jag kan att hålla kvällarna fria så jag inte blir fullkomligt tokig. Igår innebar ledig kväll att klippa och såga ner julgranen som verkligen inte ville ge sig utan kamp. De ser så oskyldiga och vackra ut när de står där men AJ vad de kan stickas! Som belöning för ett gott arbete när golvet var dammsuget på alla miljarder barr mös Tom och jag i soffan framför en film och åt nachos. Finfina grejer det!
 
 
Nu skall jag sluta prokrastinera och hänge mig åt de inflammatoriska tarmsjukdomarna en stund innan jag stänger butiken för idag. Oh härliga tentapluggstider!


Datastrul och nyårsbilder

Hej på er! Jobbandet gick finfint igår bortsett från en del behörighetsstrul som tog de inledande 40 minuterna av mitt arbetspass i anspråk *suck*. På sahlgrenska används journalsystemet Melior som kanske inte är helt poppis bland personalen som jobbar med det. Efter en hel sommar med journalskrivning kan jag mycket väl förstå varför då det är en hel del saker som inte fungerar helt optimalt.
 
Bland annat så kan jag inte ha dubbel behörighet och jobba både som sekreterare (kunna skriva) och som läkarstudent (kunna diktera) utan jag måste inför varje arbetspass eller praktik som jag går från den ena eller den andra rollen ringa till en systemadministratör som kan ändra mina behörigheter. Givetvis jobbade ju inte någon sådan på nyårsdagen så efter mycket snokande och ringande slutade det med att jag fick skriva på min kollegas inlogg. SÅ irriterande!
 
Hade glömt hur kallt det är nere i källaren // Nyårsdagssnask som sällskap 
 
För övrigt gick det i alla fall bra och jag kom snabbt in i jobbet igen. Det är märkligt hur mycket kortkommandon som bara sitter i fingrarna egentligen. Ett oranget larm hann jag springa på dessutom vilket var alldeles lagom. Inga seriekrockar på grund av bakfulla nyårsfirare alltså vilket kändes rätt skönt.
 
Nu var det ju egentligen inte alls detta jag tänkte sriva om utan jag hade tänkt hålla mitt löfte och dela med mig av lite bilder från nyår. Skrev ju lite om det igår och vår kväll blev mer än lyckad. Blir lite extra glad när man trots småbarn ändå kan bjuda hem sina barnfria vänner och ha en rolig kväll tillsammans. Vincent älskar dessutom våra vänner som han snabbt engagerar i bus och lek så fort vi ses vilket vi föräldrar verkligen uppskattar. Nåja, nu var det slutbabblat. Här kommer bilderna:
 
Finaste nyårskillen med fluga och hängslen i guld
 
Vincent, Michaela och Alice hade mycket intressant att prata om tydligen
 
Inget kort på förrätt och huvudrätt men här är efterrätten: Chokladfondant med hallonsky och gräddglass med chokladkross
 
Nyårsbingo och lite rosé när barnet tillslut har somnat
 
Lite matkoma i soffan innan vi drog fram Cards Against Humanity
 
 
Och så avslutar jag med den obligatoriska gruppbilden från nyår 2016/2017. Tack Jakob, Michaela, Johannes och Alice för att ni ville komma och skåla in det nya året med oss!




1a januari

Gott nytt år på er alla underbara människor som trots brist på inlägg den senaste tiden kikar in här, det gör mig så otroligt glad skall ni veta!

Vår nyårsafton var verkligen toppen. God mat, trevligt umgänge, bingolotto och sällskapsspel fram till tolvslaget som vi sedan spenderade i dörröppningen i skydd från duggregnet blickandes ut över en himmel fylld av fyrverkerier. Fantastiskt! Kan faktiskt nästan lova er lite bilder från kvällen så fort jag får lite tid över eftersom jag blev löjligt stolt över årets nyårsdukning och dekor. Man måste väl få skryta lite ibland??
 
Nu står jag i alla fall vid busshållplatsen och väntar på bussen in till sjukhuset för årets första jobbpass. Det var att bra tag sen jag var inne och jobbade sist så det ska bli jättekul.
 
Visst är det något speciellt ändå med årets första dag. Som att vända blad och ha ett helt tomt ark framför sig att fylla med färgsprakande innehåll. Det är ju inte för intet som folk avlägger nyårslöften liksom. 2017, bring it on! Vem vet vad som väntar oss?!
 
 


Byebye julen

Hoppas ni alla haft en fin jul! Det har jag i alla fall haft om än dock lite intensiv. Vi har ju varit både i Stenungsund och i Bosared så det har blivit en hel del bilåkande. Dessutom är det rätt trist att leva med en resväska där man måste ha packat med allt nödvändigt för flera dagar framåt, särskilt när man har barn. En mysig högtid där man får träffa hela tjocka släkten men nu är det faktiskt rätt skönt att den är över för i år ;)
 
 
Jag kanske kan berätta lite mer om vår jul om någon dag eller så men jag vågar inte lova någonting eftersom jag nu gått in i tentapluggs-mode. Hela internmedicinkursen skall nu pluggas in på 2 veckor och jag är fast besluten om att klara detta trots att tankarna gärna vandrar iväg mot nyårsdukning och annat fix inför lördagens nyårsfirande med våra vänner. Till hjälp använder jag mig av alla mina studieknep (som ni hittar samlade under kategorin Pluggtips) och försöker hitta en bra balans mellan plugg och att vara med Tom och Vincent som ju har jullov.
 
Givetvis är tentatoffsen på huvudet och myskläderna på och på bordet står en rykande kopp te som håller mig vaken och alert. Inför den här tentan känner jag mig verkligen taggad och trots stress har inte någon tentaångest infunnit sig, ännu. Jag tröstar mig med att jag vet att jag inte är ensam om att sitta i mellandagarna och plugga i alla fall. Lycka till med tentaplugget hörni. Vi grejar detta!
 
 



Fjärde advent

 
"När fjärde ljuset brinner, vi hämtar julegran och alla barnen räknar dan för dan före doppparedan"
 
Hur är det möjligt att det redan är fjärde advent och mindre än en vecka kvar till jul? Igår löste jag (tillsammans med halva göteborgs befolkning tydligen) de sista julklapparna på frölunda torg och tack vare värdens bästa mamma lyckades jag även kirra juloutfiten. Är det något som jag verkligen hatar mer än något annat så är det att shoppa kläder. För det första är kläder så ruskigt dyrt och för det andra är allt gjort för smala kvinnor utan varken höfter eller byst vilket gör att det som ser bra ut på skyltdockorna ser hemskt ut på mig. Med lite hjälp från min kära mamma lyckades vi dock snoka rätt på en superfin blus som jag verkligen kände mig fin i. Känns otroligt skönt att ha all shopping färdig nu när det bara är en vecka kvar.
 
Idag skall dagen ägnas åt att förbereda mig inför sista specialveckan för den här kursen (!!), nämligen gastro-veckan. Ni vet, tarmar, lever och annat smått och gott som hittas i bukhålan. Gissningsvis blir det mycket prat om kolorektalcancer (en av de absolut vanligaste cancerformerna) och alkoholinducerad leverskada men vi får se. Jag känner att jag har allmänt dålig koll på gastroenterologi så det skall bli spännande. Dessutom skall jag göra julgodis idag som vi skall ta med oss hem till svärisarna på fredag. Gjorde lite förra året som verkligen blev populärt så det får bli en favorit i repris.
 
Men nu, gastro!


Tidigare inlägg Nyare inlägg