Hej då medicinkliniken!

Sista dagen avklarad på VFUn för den här kursen. Det kändes faktiskt konstigare än jag hade trott att lämna sjukhuset och medicinkliniken idag efter att ha sagt hej då till alla härliga människor på avdelningen. Undrar om jag någonsin kommer att komma tilbaks dit? AT i Göteborg är ju i princip omöjligt att få så det kommer väl att dröja ett tag i så fall. Dessutom var det sista dagen tillsammans med vår grupp som hållt ihop en hel termin. Känns rätt märkligt efter att ha umgåtts så mycket det senaste halvåret.
 
Slut på cykling i bitande kyla klockan halv 7 på morgonen.. utan dubbdäck!!
 
Avslutade i alla fall placeringen på topp. Har idag varit med och assisterat vid en pleuratappning (tappa ut vätska från lungsäcken via en nål som sticks in mellan revbenen) och tagit min tredje blodgas (blodprov i handleden), den här gången helt på egen hand vilket gör mig så himla stolt. På eftermiddagen sen hade vi ett seminarie med en av överläkarna på kliniken där vi gick igenom reflektionstexter som vi skrivit om vår professionella utveckling under kursens gång och vi kunde alla konstatera att vi på bara ett halvår utvecklats något enormt.
 
Nu väntar en välförtjänt helg tillsammans med mina favoritkillar och imorgon kommer Toms familj förbi på lite fika vilket skall bli mysigt. Vi skall bara fokusera på att ta igen oss och bli 100% friska inför nästa vecka. Hoppas ni får en mysig fredagkväll hörni :)




Palliation

De allra flesta patienter som hamnar på en medicinavdelning får efter en tids vård återgå till hemmet eller får hjälp att flytta till ett boende som kan hjälpa dem med deras fortsatta vård. Varje dag skrivs behandlade patienter ut och nya skrivs in. Några lämnar dock aldrig avdelningen. För några patienter är sjukhusrummet det sista de ser innan de somnar in efter en kortare eller längre tids sjukdom.
 
På läkarspråk kallas denna vård för palliation (sen fas) eller vård i livets slutskede. Detta innebär att patientens vanliga läkemedel kanske sätts ut och in sätts läkemedel som gör den sista tiden så smärtfri som möjligt. Under min tid på avdelning den här kursen har jag stött på ett flertal palliativa patienter. Många är riktigt riktigt sjuka redan när de kommer in och då känns det på något sätt inte lika svårt att acceptera. Det svåra har varit patienter som jag ena veckan suttit och pratat med och som veckan därpå inte finns mer.
 
Idag har vi fått säga adjö till två av avdelningens palliativa patienter och trots att jag vet att man inte skall ta med sig jobbet hem så känns det lite extra tungt idag. Imorgon kommer nya patienter att ha tagit deras plats i sjukhussängarna. Imorgon kommer avdelningen rulla på som vanligt igen. Idag skänker jag dock en extra tanke till de anhöriga som ikväll går och lägger sig efter en av livets sorgligaste dagar.
 
 


Sista VFU-veckan

Och så var vi helt plötsligt inne på sista VFU-veckan. Vad hände där egentligen? När veckan är slut så har vi en veckas inläsning, 1 dag på simulatorcentrum och en styck munta kvar innan invärtesmedicinen är avklarad. Det känns faktiskt rätt konstigt att det jag kan om invärtesmedicin nu är den grund jag sedan kommer att ha när jag kommer ut och arbetar. Jag kan ju givetvis ofantligt mycket mer nu än för en termin sen men det finns ju sååå mycket kvar att lära. Antar att man mer eller mindre alltid kommer att känna så även som färdig läkare.
 
Tänkte lista några skillnader mellan VFU 1 i början av kursen och VFU 3 som vi har just nu:
 
1. Jag gick ständigt vilse den första veckan och vågade mig absolut inte på några genvägar i kulvertarna -> Jag vet precis vilken hiss, trappa och mystisk underjordsgång jag skall ta för att snabbast möjligt ta mig dit jag ska
 
2. Jag kände inte igen en kotte och hade svårt att veta vilka som var läkare, sköterskor och undersköterskor på avdelningen -> Nu kan jag heja på och skämta med både läkare och sköterskor och man känner sig mer som en i gänget
 
3. Det kändes stort att bli introducerad för patienter som en blivande kollega på ronden -> Nu har jag själv rondat egna patienter med mina "blivande kollegor" som åhörare
 
4. Det kändes otroligt pinsamt att diktera när någon lyssnade och jag kunde sitta med en enda inskrivningsanteckning nästan hela eftermiddagen -> Dikterade häromdan 2 slutanteckningar och en inskrivning på samma eftermiddag och kunde ändå sluta i tid
 
 
 
Sammantaget så känner jag att utvecklingen varit enorm. Jag har gått från att känna mig enbart som en belastning till att vara värdefull och kunna hjälpa till med det dagliga avdelningsarbetet. Jag har dessutom fått förmånen att träffa så fina människor som sliter varje dag för patienterna, trots budgetnedskärningar och personalbrist. Det känns verkligen bitterljuvt att lämna detta som nu blivit vardag och gå vidare. Livet som läkarstudent I guess!



Hallå världen!

 
Äntligen ute ur VAB-dimman. Visserligen med en envis torrhosta som hänger kvar och än är inte lilleman frisk. Idag är det dock Toms tur att vara hemma och vi håller alla tummar nu för att han snart blir frisk. Det finns mycket som är positivt med att ha barn när man pluggar men något som dessvärre inte är det är dessa eländiga vintertider då alla miljoner virus vandrar mellan barnen på förskolan vilket innebär sjukt barn och VAB. VAB och nästan 100% närvarokrav är liksom inte kompatibelt med varandra och det är i lägen som dessa som man längtar till ett fast jobb där det faktiskt är helt okej att vara hemma och vara sjuk eller ta hand om ett sjukt barn utan att hela din karriär ställs på sin spets.
 
Idag njuter jag i alla fall till fullo av att:
 
1. Få se dagsljus och röra mig utanför hemmets väggar
2. Få fixa till mig och ta på mig något annat än myskläder (scrubs <3)
3. Slippa se Zack och Quack för sjuttioelfte gången (yep, fortfarande favoriten)
 
Tänk vad knappt en veckas isolering kan göra med en. Kommer dock att sakna att ha min lilla gospelle sovandes i min famn. Det händer ju knappt annars att han ens sitter i mitt knä mer än några sekunder när han är frisk. Nåja, man kan inte få allt här i livet!
 


Bubblande lyckorus

Det är med en bubblande lyckoruskänsla ända ut i fingerspetsarna som jag kan meddela er att jag klarat invärtesmedicintentan!
 
Som alltid gick pulsen upp i 150 när det plingade till i mobilen och jag fick en notis om att tentaresultaten nu laddats upp på universitetets intranät. Känns så otroligt skönt att ha klarat en av de absolut största tentorna på hela läkarprogrammet och dessutom slippa omtentaplugg nu när energinivåerna inte är speciellt höga. Hade en väldigt intensiv helg med jour, jobb och släktkalas så idag bestämde jag mig faktiskt för att stanna hemma och plugga och ta igen mig en smula. Man ska ju hålla hela vägen fram till sommaren liksom.
 
Några bilder från min helg på sjukhuset!
 
Nu har jag bara en munta kvar men den är jag inte specielt orolig över och sen är det dags för psykiatri. Det är egoboostar som dessa som gör att man känner sig ostoppbar.. i alla fall för en liten stund!




Slaget om neurologiplatserna

I tisdags släpptes gruppindelningen inför de två kommande kurserna Psykiatri och Neurologi. Som jag nämnt tidigare delas klassen in i två delar efter invärtesmedicinmuntan och hälften skall alltså läsa psykiatri och den andra hälften neurologi den första delen av terminen för att sedan bytas av. Jag hamnade i den delen av klassen som börjar med psykiatri. Genast efter att listan var släppt började telefonen att plinga av alla notifikationer från klassens facebookgrupp om att göra byten från den ena gruppen till den andra. Ryktet säger att psykiatrikursen är något slappare än vad neurokursen är (jag har hört både och) och det var en hel del som försökte byta bort psykiatri mot neurologi för att hamna i samma grupp som sina vänner de brukar tentaplugga tillsammans med med hopp om att ha det lite lugnare innan sommaren.
 
Jag å andra sidan är jättenöjd med att få ha psyk först. Är det som somliga hävdar att det är en lugnare kurs så passar det mig alldeles utmärkt då risken att jag missar något viktigt om jag behöver vabba under resterande delarna av vintern (VABruari liksom!!) är mindre. Dessutom skiljer sig psykiatri betydligt mer från medicin än vad neurologi gör vilket kommer vara en skön kontrast till den senaste terminens korvstoppning eller jag menar pluggande ;)
 
Något nervös kan jag inte sticka under stolen med att jag är dock. Hur tar man anamnes på en person med psykos egentligen? Hur uttrycker man sig för att inge framtidshopp hos en person med självmordstankar? Hur hanterar man själv mentalt att se någon som nästan svultit sig till oigenkännelighet? Hur får man patienter att öppna upp sig om det missbruk de i förnekelse lever med? Det kommer onekligen bli en intressant kurs med många lärorika möten och jag hoppas att jag kommer starkare och klokare ut på andra sidan för att i mitt kommande yrke kunna möta dessa patienter med i första anblicken "osynliga" sjukdomar.
 


År 4

Woop woop, nu kära vänner säger vi hej då till T6 och hej till T7 och mitt fjärde år som läkarstudent! Alltså vaa? När hände detta egentligen? Äntligen känns det som att man börjar komma någon vart i den här utbildningen. Kursbeskrivningen pryds nu av formuleringen Avancerad Nivå istället för Grundläggande Nivå och nog visst känner jag mig som en äkta läkarstudent nu för tiden. Det borde man ju känna med 180 hp (!!) i bagaget och X antal kronor i studieskulder menar jag ;)
 
Terminen inleds med Invärtesmedicin II som knyter ihop säcken med den tredje och sista VFU-perioden, case- och livsstilsseminarier, simuleringsträning och en stor fet munta. Efter det skall min klass delas upp i två och läsa antingen neurologi eller psykiatri för att sedan växla halvvägs igenom terminen.
 
Jag ser fram emot en ny termin. Mycket för att jag är sååå trött på kylan och regnet och bara vill ha vår nununu, men också för att det känns spännande att få testa på lite andra specialiteter än medicin. Dessutom får man ju alltid den där nystarten när nästa kurs börjar då man i alla fall första veckan inte ligger efter med pluggandet. En liten honeymoon innan allvaret drar igång igen. Det kan jag behöva efter den här kursen.
 



Tentan skriven

Stånk och stön! Känns som jag gått och blivit en riktig surmule de senaste dagarna. Får ursäkta min tråkiga ton. Idag var det äntligen (??) dags för tenta och med en rätt stor klump i magen begav jag mig in mot järntorget och skrivningssalen imorse. Tentan var bedrövlig, I'm not gonna lie. Hade tårar i ögonen hela vägen hem och det kändes bara allmänt pissjobbigt. Som tur var dränktes de eventuella tårarna som letade sig fram i ögonvrån av regnet som trots att jag stod under tak och väntade på bussen ändå lyckades landa på mig pga orkanvindar som hur jag än stod alltid lyckades blåsa rakt mot mitt ansikte??!
 
Väl hemma så gick jag lugnt och metodiskt igenom alla tentafrågor och jämförde med facit som vi fått med oss efter tentan och då blev jag i alla fall lite lugnare. Rättar föreläsarna som jag rättade idag så kommer jag klara mig vilket gjort att jag känt mig betydligt mer avslappna resterande delen av dagen. Hade varit bedrövligt om jag inte gjorde det med tanke på hur mycket jag pluggat denna gången. Nåväl, det får vi reda på om några veckor och tills dess skall jag inte ägna tentan mer energi.
 
Firar avklarad tenta med Netflix (Jane the Virgin såklart!) i sängen, all by my self. Underbart! (och förtränger för en liten stund att jag skall skriva hemtenta i klinisk farmakologi imorgon)
 
Jordgubbar för 20 kronor asken åkte snabbt ner i kundvagnen vill jag lova, mvh jordgubbsberoende_93


Den senaste veckan

Antal flashcards gjorda:
2 miljoner... minst!
 
Antal förbrukade tepåsar:
Hur många är det i ett paket? Köpte ett nytt paket i tisdags och det är typ 3-4 påsar kvar nu??!!
 
Antal besök på toaletten pga överkonsumtion av te:
37 typ
 
Antal gånger jag duschat:
1 (tror jag)
 
Antal gånger jag fått påminna mig själv om att jag egentligen inte tycker om att hänga tvätt utan bara gör det för att komma undan plugget:
3
 
Antal dagar jag faktiskt lämnat lägenheten:
4
 
 
Antal timmar jag önskar att jag kunde sova just nu:
72
 
Det slår mig varje gång hur bisarrt det är med detta tentapluggande. Plötsligt kan man gå 4 dagar i samma mjukiströja, inte se solljus på 2 dagar, tycka att hushållssysslor är det roligaste som finns och under den tiden mata hjärnan med info som den säkerligen inte vet var den ska göra av. Min hjärna är mos och huvudvärken var imorse ett faktum (kan ha berott på att jag blev nockad av en viss liten 2,5 åring inatt också men låter inte lika dramatiskt). Kämpa kämpa på Alice! Bara några dagar kvar nu, ge inte upp hoppet ännu.
 
 




Tentapluggstider

1 vecka kvar till tenta och pluggat börjar kännas en aningen segt. Min rosa överstrykningspenna håller liksom på att ta slut av allt överstryckande i vår älskade medicinbok, det har nog aldrig hänt mig tidigare. Jag tycker det är det mesta jag läser just nu är så intressant och det känns otroligt häftigt att man kan få plats med så mycket kunskap i ett litet huvud. Däremot så tar det emot att trycka in så pass mycket som jag försöker göra inför en tenta på bara några veckor. Mycket kunde jag väl givetvis sen tidigare under kursen men när det är tentaplugg inser man hur otroligt många detaljer det finns att lära sig och det är inte alldeles lätt att både trycka in det och sen försöka hålla det på plats där inne. Se nedanstående GIF för illustration av mitt huvud just nu:
 
 
Jag försöker i alla fall så gott jag kan att hålla kvällarna fria så jag inte blir fullkomligt tokig. Igår innebar ledig kväll att klippa och såga ner julgranen som verkligen inte ville ge sig utan kamp. De ser så oskyldiga och vackra ut när de står där men AJ vad de kan stickas! Som belöning för ett gott arbete när golvet var dammsuget på alla miljarder barr mös Tom och jag i soffan framför en film och åt nachos. Finfina grejer det!
 
 
Nu skall jag sluta prokrastinera och hänge mig åt de inflammatoriska tarmsjukdomarna en stund innan jag stänger butiken för idag. Oh härliga tentapluggstider!


Datastrul och nyårsbilder

Hej på er! Jobbandet gick finfint igår bortsett från en del behörighetsstrul som tog de inledande 40 minuterna av mitt arbetspass i anspråk *suck*. På sahlgrenska används journalsystemet Melior som kanske inte är helt poppis bland personalen som jobbar med det. Efter en hel sommar med journalskrivning kan jag mycket väl förstå varför då det är en hel del saker som inte fungerar helt optimalt.
 
Bland annat så kan jag inte ha dubbel behörighet och jobba både som sekreterare (kunna skriva) och som läkarstudent (kunna diktera) utan jag måste inför varje arbetspass eller praktik som jag går från den ena eller den andra rollen ringa till en systemadministratör som kan ändra mina behörigheter. Givetvis jobbade ju inte någon sådan på nyårsdagen så efter mycket snokande och ringande slutade det med att jag fick skriva på min kollegas inlogg. SÅ irriterande!
 
Hade glömt hur kallt det är nere i källaren // Nyårsdagssnask som sällskap 
 
För övrigt gick det i alla fall bra och jag kom snabbt in i jobbet igen. Det är märkligt hur mycket kortkommandon som bara sitter i fingrarna egentligen. Ett oranget larm hann jag springa på dessutom vilket var alldeles lagom. Inga seriekrockar på grund av bakfulla nyårsfirare alltså vilket kändes rätt skönt.
 
Nu var det ju egentligen inte alls detta jag tänkte sriva om utan jag hade tänkt hålla mitt löfte och dela med mig av lite bilder från nyår. Skrev ju lite om det igår och vår kväll blev mer än lyckad. Blir lite extra glad när man trots småbarn ändå kan bjuda hem sina barnfria vänner och ha en rolig kväll tillsammans. Vincent älskar dessutom våra vänner som han snabbt engagerar i bus och lek så fort vi ses vilket vi föräldrar verkligen uppskattar. Nåja, nu var det slutbabblat. Här kommer bilderna:
 
Finaste nyårskillen med fluga och hängslen i guld
 
Vincent, Michaela och Alice hade mycket intressant att prata om tydligen
 
Inget kort på förrätt och huvudrätt men här är efterrätten: Chokladfondant med hallonsky och gräddglass med chokladkross
 
Nyårsbingo och lite rosé när barnet tillslut har somnat
 
Lite matkoma i soffan innan vi drog fram Cards Against Humanity
 
 
Och så avslutar jag med den obligatoriska gruppbilden från nyår 2016/2017. Tack Jakob, Michaela, Johannes och Alice för att ni ville komma och skåla in det nya året med oss!



1a januari

Gott nytt år på er alla underbara människor som trots brist på inlägg den senaste tiden kikar in här, det gör mig så otroligt glad skall ni veta!

Vår nyårsafton var verkligen toppen. God mat, trevligt umgänge, bingolotto och sällskapsspel fram till tolvslaget som vi sedan spenderade i dörröppningen i skydd från duggregnet blickandes ut över en himmel fylld av fyrverkerier. Fantastiskt! Kan faktiskt nästan lova er lite bilder från kvällen så fort jag får lite tid över eftersom jag blev löjligt stolt över årets nyårsdukning och dekor. Man måste väl få skryta lite ibland??
 
Nu står jag i alla fall vid busshållplatsen och väntar på bussen in till sjukhuset för årets första jobbpass. Det var att bra tag sen jag var inne och jobbade sist så det ska bli jättekul.
 
Visst är det något speciellt ändå med årets första dag. Som att vända blad och ha ett helt tomt ark framför sig att fylla med färgsprakande innehåll. Det är ju inte för intet som folk avlägger nyårslöften liksom. 2017, bring it on! Vem vet vad som väntar oss?!
 
 


Byebye julen

Hoppas ni alla haft en fin jul! Det har jag i alla fall haft om än dock lite intensiv. Vi har ju varit både i Stenungsund och i Bosared så det har blivit en hel del bilåkande. Dessutom är det rätt trist att leva med en resväska där man måste ha packat med allt nödvändigt för flera dagar framåt, särskilt när man har barn. En mysig högtid där man får träffa hela tjocka släkten men nu är det faktiskt rätt skönt att den är över för i år ;)
 
 
Jag kanske kan berätta lite mer om vår jul om någon dag eller så men jag vågar inte lova någonting eftersom jag nu gått in i tentapluggs-mode. Hela internmedicinkursen skall nu pluggas in på 2 veckor och jag är fast besluten om att klara detta trots att tankarna gärna vandrar iväg mot nyårsdukning och annat fix inför lördagens nyårsfirande med våra vänner. Till hjälp använder jag mig av alla mina studieknep (som ni hittar samlade under kategorin Pluggtips) och försöker hitta en bra balans mellan plugg och att vara med Tom och Vincent som ju har jullov.
 
Givetvis är tentatoffsen på huvudet och myskläderna på och på bordet står en rykande kopp te som håller mig vaken och alert. Inför den här tentan känner jag mig verkligen taggad och trots stress har inte någon tentaångest infunnit sig, ännu. Jag tröstar mig med att jag vet att jag inte är ensam om att sitta i mellandagarna och plugga i alla fall. Lycka till med tentaplugget hörni. Vi grejar detta!
 
 




Fjärde advent

 
"När fjärde ljuset brinner, vi hämtar julegran och alla barnen räknar dan för dan före doppparedan"
 
Hur är det möjligt att det redan är fjärde advent och mindre än en vecka kvar till jul? Igår löste jag (tillsammans med halva göteborgs befolkning tydligen) de sista julklapparna på frölunda torg och tack vare värdens bästa mamma lyckades jag även kirra juloutfiten. Är det något som jag verkligen hatar mer än något annat så är det att shoppa kläder. För det första är kläder så ruskigt dyrt och för det andra är allt gjort för smala kvinnor utan varken höfter eller byst vilket gör att det som ser bra ut på skyltdockorna ser hemskt ut på mig. Med lite hjälp från min kära mamma lyckades vi dock snoka rätt på en superfin blus som jag verkligen kände mig fin i. Känns otroligt skönt att ha all shopping färdig nu när det bara är en vecka kvar.
 
Idag skall dagen ägnas åt att förbereda mig inför sista specialveckan för den här kursen (!!), nämligen gastro-veckan. Ni vet, tarmar, lever och annat smått och gott som hittas i bukhålan. Gissningsvis blir det mycket prat om kolorektalcancer (en av de absolut vanligaste cancerformerna) och alkoholinducerad leverskada men vi får se. Jag känner att jag har allmänt dålig koll på gastroenterologi så det skall bli spännande. Dessutom skall jag göra julgodis idag som vi skall ta med oss hem till svärisarna på fredag. Gjorde lite förra året som verkligen blev populärt så det får bli en favorit i repris.
 
Men nu, gastro!


På pendelbussen

Klockan är strax efter sju och jag sitter på en buss som susar fram på riksväg 40 mot Borås. Denna veckan läser vi reumatologi och eftersom vårt eget universitetssjukhus tydligen inte har tid för oss har vi i två dagar blivit utlokaliserade till andra sjukhus i regionen. 

Skall väl egentligen inte klaga då jag har klasskamrater som pendlar såhär varje VFU-period och ärligt talat så är det faktiskt rätt mysigt att åka pendelbuss. Hade det inte varit för att dagarna blir så otroligt långa och dagishämtningar inte går ihop sig så hade jag nog kunnat pendla lite oftare. Under nästan hela min skoltid pendlade ju jag ca 1 h enkel väg och nu tar det 1 h och 15 min.
 
Bussen är i alla fall nedsläckt och de flesta stolar bakåtlutade. Om man sneglar bakåt ser man halvöppna munnar och nerdragna mössor i nästan varje stolsrad. Själv sitter jag med en kopp te och försöker vakna samtidigt som jag från bussfönstret kan se solen gå upp över horisonten. Ett helt ok sätt att starta dagen på om man bortser från att jag kände mig helt död när klockan ringde 5.30 imorse.
 
Nu ska jag njuta av lugnet den sista biten innan det är dags att lämna bussens värme för att förhoppningsvis hitta till reumatologmottagningen på SÄS. Med mitt lokalsinne är det lite av en utmaning ;)
 
 



Lite trött och lite cool

Sista dagen på min VFU-placering för i år. Sista dagen jag cyklar i bitande kyla (vart sjutton har jag lagt mina vantar jag köpta för bara några veckor sedan?) klockan halv 7 på morgonen för att komma i god tid och kunna gå igenom alla patienter som ligger på vår avdelning. Gå igenom vad som har hänt under natten och vilka nya som lagts in. Nu har jag bara två specialveckor innan jul och sen väntar skriftlig tenta den 9onde januari. Efter det skall vi på vår sista VFU-period och sen är det muntlig tenta som gäller. Det känns som det är otroligt mycket att banka in i huvudet tills dess just nu och själv är jag rätt sliten vid det här laget, som man ju ofta är i slutet av en termin.
 
Men nu skall jag inte tänka på allt jag har kvar utan det jag faktiskt har klarat av. Jag har skrivit min livs första remiss signerad i mitt namn, jag börjar bli liiiite mindre obekväm med att diktera, jag har skrivit både daganteckningar och dikterat slutanteckningar på patienter som nu för alltid kommer vara arkiverade i deras journaler och sakta men säkert känner jag mig mer och mer delaktig i arbetet på avdelningen. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte känner mig lite cool. Jag skulle i och för sig också ljuga om jag säger att jag inte är trött, men det är ju inte så konstigt såhär 2 veckor innan jullovet.
 
 
Idag är planen att åtminstone få dikterat en inskrivningsanteckning och sen ha en sit-in med avdelningens överläkare. Är skapligt nervös trots att jag under mycket mer seriösa former examinerats på samma sätt under konsultationskunskapen, men det tror jag man är oavsett hur duktig och erfaren man är. Jag menar, vem skulle inte bli nervös av att ha en tyst överläkare sittandes bredvid när man pratar och undersöker en patient, ivrigt klottrandes i sitt lilla anteckningsblock? Nåja, om jag förstått mina kamrater rätt så var denna sit-in betydligt mindre blodig än den vi hade i våras och jag tror nog det kommer gå alldeles utmärkt. Ikväll åker vi till Bosared och skall ha familjehäng vilket skall bli sååååå mysigt! Hoppas ni får en trevlig fredag!


Julstök

Så har vi passerat första advent och är på riktigt inne i julstöket. Och med stök så menar jag just stök, då vi varken haft tid eller ork att adventsstäda. En liten adventsjusstake har vi i alla fall lyckats få upp i fönstret och på köksbordet står både julblommor som jag vann under helgens julmarknad samt vår fyrarmade ljusstake. Städandet får vi ta tag med i veckan helt enkelt. Jul blir det väl ändå liksom?!
 
I helgen var Tom iväg och kopplade av ett dygn i Bosared och jag och Vincent hade mor och son-tid. På fredagskvällen tittade vi på Alvin och gänget (vilket sen dess råkat bli hans absoluta favoritfilm och efterfrågas nu konstant... oups) under en filt och åt vindruvor. Så otroligt mysigt!
 
På lördag förmiddag tog vi bussen till Lindome och gick på årets julmarknad i Johanneskyrkan. Som vanligt var det fullsmockat med folk men julmarknad är ändå julmarknad och på något sätt så blir ju tumultet ändå väldigt mysigt. Vincent fick träffa tomten vilket verkligen inte var populärt. Han var helt livrädd och klamrade sig fast runt min hals så fort vi skulle gå förbi där han satt. Det bådar inte gott inför julafton om man säger så trots att vi försökte förklara att tomten är snäll och kommer med en massa presenter.
 
 
På lördagskvällen kom Tom hem igen och på söndag var det dags för årets sista jour för min del. Jag har två till pass inplanerade i januari också och efter två veckor med akutmedicin var det ganka skönt att faktiskt vara klar med akuten för i år. Det är visserligen både roligt och lärorikt att gå jourpass men som jag skrivit tidigare så börjar hjärnan så smått ställa in sig på jullov och likaså energidepåerna. Då känns det smart att fokusera på att klara av skolan och inte springa runt på en massa extragrejer på kvällar och helger.
 
 
Som ni hör så hade jag en väldigt mysig men intensiv första advent-helg. Kan möjligtvis varit så att jag låg i sängen på söndagskvällen och önskade mig att helgen kunde vara en dag till, meeeeen jag behöver inte hänga läpp allt för mycket för nästa helg så är det min tur att åka iväg. Vart får ni veta lite senare i veckan!




EKG och PVK

Och där var två veckor akutmedicin avklarat! Eller ja, imorgon avslutar vi placeringen med redovisning av varsitt akut sjukdomstillstånd men det går säkert bra och det känns som att jag lite har tagit ut helgen i förskott. Det börjar verkligen kännas i huvudet att vi närmar oss slutspurten på kursen och om jag skall vara helt ärlig är studiemotivationen sådär. Nu skall jag bara njuta av en lugn helg och sen får det bli nya tag på måndag.
 
Under de här två veckorna har vi haft mycket praktiskt arbete. Vi har varvat arbete på akuten med att få undervisning i bland annat avancerad hjärt- och lungräddning och akut omhändertagande enligt ABCDE. Känns riktigt bra att ha blivit lite mer varm i kläderna på akuten och för varje patient känns det som man blir lite mer självsäker. Dessutom har vi fått diktera en hel del och även det känns lite mindre skrämmande.
 
Vår "patient" som så snällt lät oss öva HLR på honom
 
Idag hade vi en hel förmiddag med en av akutmottagningens mest erfarna sjuksköterskor och fick lära oss att ta EKG, sätta PVKer (perifer venkateter), sätta syrgas och testa på en CPAP-mask m.m. En mycket lärorik förmiddag och ännu en gång fick jag känna lyckoruset av att ha lyckats sticka någon rätt på första försöket. Möjligen kan det ha underlättat något att jag hade världens grymmaste stickpartner som hade superbra kärl men jag känner ju mig inte mindre mallig för det. 
 
Voila! Bildbevis på min utomordentligt satta PVK i Henriks högra armveck
 
Två superbra veckor helt klart trots att det ibland varit underbemannat på akuten och vi kandidater snällt fått köa för att få stämma av med vår handledare. Har fått en del instuderingstid också som jag pratat om tidigare vilken jag kanske inte utnyttjat till pluggande på bästa sätt, men jag har istället passat på att återhämta mig lite grann och det är ju minst lika viktigt. Nu är jag redo för två veckors intensiv VFU!


Halvtidssittning

Igår var det dags att damma av den gamla balklänning, plocka fram skorna som endast är till för att sitta med och fixa hår och smink för att äntligen fira att vi nu är halvvägs läkare. Jag var rätt osäker på om jag skulle gå på halvtidssittningen överhuvudtaget till en början och var egentligen inte så jättepeppad men övertalades till slut av Jagoda från klassen och så här i efterhand är jag väldigt tacksam över det.
 
Kvällen inleddes med bubbel och festfixande hemma hos en av Jagodas vänner och när klockan slog 18 traskade fyra otroligt snygga, långklänningsbärande tjejer iväg mot Hvillan, Sahlgrenskas eget kårhus. Där möttes vi av ett hav av uppklädda och förväntansfulla klasskamrater som vi minglade runt med lite innan vi fick slå oss ner vid borden och avnjuta en mycket god trerätters som serverades av T5orna. Maten varvades med sånger, tal och spex och när efterrättstallrikarna slutligen dukades bort fälldes borden ihop och det var dags för dans.
 
Bjuder på två suddiga mobilbilder från kvällen ;) Fler hittar ni på min snapchat
 
Hann prata med en massa härliga människor och hade en helt fantastiskt mysig kväll. Tänk att nu är vi äntligen inne på andra halvan av utbildningen och innan vi vet ordet av är sittningar och tentaplugg ett minne blott. Bäst att njuta av det härliga med studentlivet så länge det varar!



3 frågor man alltid får när man säger att man läser till läkare

Att fråga någon vad de jobbar med/pluggar till är en vanlig ice breaker när man träffar folk som man inte riktigt känner. När jag berättar att jag läser till läkare har jag märkt att det ofta är samma frågor som återkommer i dessa samtal. Jag tänkte nämna de 3 vanligaste som jag brukar få höra:
 
1. Jaha har du läst 6 terminer, då är det inte så långt kvar va?
 
Tyvärr har jag hoppat på en av de längsta utbildningarna som finns i Sverige och varje gång man snällt får förklara att man bara läst halvvägs möts man rätt ofta av "hur i hela friden orkar du med en så lång utbildning"-blicken", något jag flera gånger frågat mig själv. Blicken brukar jag oftast besvara med ett snabbt "men utbildningen går så fort" vilket varken brukar övertyga frågeställaren eller mig själv någe vidare bra.
 
2. Då måste du haft väldigt bra betyg då eller?
 
En väldigt märklig fråga egentligen som sätter de flesta svenskar i en besvärlig sits. Svenskar gillar oftast inte att skryta om sina framgångar. Det är som att fråga vad någon man inte alls känner har för lön, man gör det bara inte.
 
3.Vad vill du bli för sorts läkare då?
 
Om det är någon fråga som verklligen ställs ofta så är det just den här. Redan från termin 1 har jag fått svara på den trots att jag då knappt satt min fot på ett sjukhus. Misstolka mig rätt, jag förstår absolut att folk är nyfikna på vad man har för mål med sin karriär men jag är ledsen att behöva berätta att de flesta läkarstudenter har för lite kött på benen för att kunna göra det valet redan nu. Vi skall först gå klart hela utbildningen, jobba som underläkare, göra vår AT, skriva AT-tentan och få vår legitimation och först efter det har vi möjlighet att påbörja en specialistutbildning. För mig där termin 8 känns som en livstid bort så är tanken på vilken specialitet jag skall välja så ofantligt långt fram i tiden. Kanske blir jag barnläkare, kanske gastroenterolog, kanske hamnar jag på en gemytlig liten vårdcentral på någon mindre ort. Jag har ingen aning eftersom jag inte provat på något av det. Något jag också får förklara såklart, om och om igen.
 
Snabbselfie på akuten i förra veckan
 
Överlag tycker jag att de flesta blir intresserade när man berättar att man är läkarstudent vilket givetvis är väldigt kul. Jag svarar gärna på frågor eftersom jag älskar min utbildning men ibland kan det också vara skönt att inte vara "läkarstudenten" hela tiden. Man är ju så mycket mer än bara sitt (blivande) yrke.


Tidigare inlägg Nyare inlägg