Vecka 19

Barnet:
Bebisen är nu drygt 14 cm från huvud till rumpa, enligt min app stor som en sötpotatis. Barnets hud, som nu inte längre är genomskinlig, täcks av fosterfett. Under anlagen för mjölktänderna finns nu även anlag för de permanenta tänderna. Bebisen sväljer fostervatten och njurarna producerar sedan urin som kissas ut igen.
 
Jag:
Trött, trött, trött! Ja det känns som att tröttheten från första trimestern smyger sig tillbaka. Funderar på om det kanske inte är så att jag lider av järnbrist vilket är ganska vanligt när man närmar sig mitten av graviditeten. Dessutom har jag sovit rätt dåligt på nätterna det senaste då jag vaknat och behövt byta position eftersom jag haft så ont i höfterna. Skall försöka mig på att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper mot värken. I fredags natt vaknade jag dessutom av en fruktansvärd vadkramp och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma så ont det gjorde. Inte konstigt att man är lite trött helt enkelt!
 
Nu känner jag bebisens sparkar tydligt, flera gånger om dagen. Har även sett sparkarna utanpå magen och igår fick Tom känna sparkar för första gången. Har fortfarande en hel del sammandragningar till och från under dagen och ibland kommer dessa efter att bebisen kört någon form av kickboxningsmatch med sig själv där inne. Sammandragningarna är rätt obehagliga men gör fortfarande inte ont så då är ju allt som det ska.
 
Slutligen har jag även fått några omgångar med härlig halsbränna. Den har försvunnit lika snabbt som den kommit så än behöver jag nog inte springa till apoteket och inhandla Omeprazol (min livräddare förra graviditeten). Det är nog dessvärre bara en tidsfråga så jag njuter så länge jag kan av att slippa vara en eldsprutande drake ;)
 
Här har vi veckans magbilder:
 
 




Lillasyster eller lillebror?

Okej hörni, nu är det mindre än en vecka kvar tills vi skall på rutinultraljud (iiiiih!!) och förutom att få se så allt ser bra ut så hoppas vi även kunna få veta vilket kön barnet har. Givetvis spelar det abolut ingen roll vilket kön det är och är barnet bara friskt är vi givetvis nöjda men vi är alldeles för nyfikna för att inte ta reda på det om det går.
 
Vincent, bara ett par veckor gammal <3
 
Jag har sen dag 1 trott att det ligger en liten lillasyster i magen. Varför vet jag inte riktigt men har råkat säga hon om bebisen flera gånger och det är väl helt enkelt vad magkänslan säger. Tom tror att det blir en liten kille igen så vi får väl se vem av oss som har rätt. Ligger bebisen med benen i kors eller med navelsträngen i vägen så kanske det ändå inte går att se och då får vi snällt vänta till förlossningen men som sagt, vi är väldigt nyfikna av oss och har dessutom väldigt svårt med namn den här gången så det hade underlättat att kunna sålla lite.
 
Här är några "Old wives tales" som säger sig kunna förutspå vilket kön bebisen har:
 
Craving för salt eller sött? Lite mer sötsugen än vanligt faktiskt, brukar annars vara en riktig salttjej (Flicka)
Finnar? Ooooohja, både i ansiktet, på ryggen och bröstet -.- (Flicka)
Huvudvärk? Har haft problem med både migrän och "vanlig" huvudvärk (Pojke)
Humörsvängningar? Jadå i alla fall i början av graviditeten (Flicka)
Spetsig eller rund mage? Magen är mycket mer oval än sist då den var mer spetsig (Flicka)
Kinesisk kalender (hittar ni HÄR)? Den säger pojke (Pojke)
Kalla fötter? Ja verkligen! Drar alltid på mig mina tofflor när jag är hemma (Pojke)
 
Nu är jag inte mycket för skrönor men det verkar som att de är ganska oense om vad det faktiskt är som ligger där i magen.
 
Nu får ni vara med och gissa! Vad tror du att det är, en lillasyster eller lillebror? Gissa i kommentarsfältet så sammanställer jag resultatet innan vi avslöjar för er vad ultraljudet visade.


Vecka 18

Ojoj hej vecka 18! 17+0 idag och vi har bara 3 veckor till halvvägs, är inte det lite galet? Det är rackarns smidigt att byta veckor på måndagar tycker jag. Det är enkelt att hålla reda på och det gör i alla fall att söndagsångesten inte blir fullt så stor. Får se om vi får behålla vårt datum när vi går på ultraljud om mindre än två veckor. Kickar igång veckan med en liten graviduppdatering i alla fall.
 
Barnet:
Nu är barnet 13 cm från huvud till rumpa och barnet är inne i en enormt aktiv period just nu med kickar, volter och grimaser. Det finns ju ännu ganska gott om plats inne i livmodern för en hel del akrobatik. Fingrar och tår ser allt mer färdiga ut och man kan även ana fingeravtrycken. Ögonen har ögonbryn och antydan till ögonfransar.
 
Jag:
På många olika sidor kan man den här veckan läsa om att man kan ha konstiga och livliga drömmar när man är gravid och det kan jag inget annat än att hålla med om. Hade en så galet verklig mardröm i helgen där hela familjen fick hålla sig gömd då det var folk som var ute efter att döda Tom. Efter en sån natt är man helt slut! Jag märker att jag vaknar fler gånger på natten nu, ibland för att kissa men oftast är det bara för att vända mig om till andra sidan. Är egentligen mest en ryggsovare vilket ju inte är helt bra när man är gravid då livmodern trycker mot de stora venerna då och försämrar blodtillförseln till hjärtat. Gissar att det hela kommer kompliceras ytterligare dessto längre fram i graviditeten man kommer då man även skall brottas med en stor mage.
 
Har känt av en hel del sammandragningar den här veckan och valde ju som sagt att stanna hemma i fredags och vila just pga detta. Har inte pratat med min barnmorska om det än men är själv inte så särskilt orolig. Jag får helt enkelt bara bli bttre på att ta pauser och vila när det börjar kännas lite tungt. Något som däremot är roligare är att jag i princip varje dag känner små buffar både inuti och utanpå magen (enormt aktiv var det va?). Igår när jag la mig för att vila en stund efter att ha flugit runt och storstädat hela huset fick jag en riktig liten karatekick mot handen och hjärtat svämmar över av lycka. Nu hoppas vi bara att Tom snart skall kunna känna lillens puffar snart!
 
 
Beroende på vilket ljus jag kan använda när jag tar bilderna framträder mina gamla bristningar olika tydligt. Jag har absolut inte fått några nya bristningar ännu denna graviditet men tänker att det kanske är någon som undrar när de ser mina veckobilder. Jag bryr mig faktiskt förvånansvärt lite om bristningarna jag har på mage och höfter. För mig är det ett fantastiskt bevis på att jag burit och fött världen bästa kille. Allas magar är fina som de är och vi ska hylla och vårda våra kroppar för det fantastiska jobb de gör under livets gång!!
 



Vecka 17

Jag tycker att tiden gått väldigt fort efter vecka 12 men nu börjar den sakta ner igen. Den senaste veckan har verkligen släpat sig fram. Tror det har att göra med att vi börjar närma oss rutinultraljudet som vi skall på om inte ens 3 veckor. Längtar såå efter att få se vår lilla ior som Vincent döpt bebisen i magen till. Här kommer i alla fall veckans graviduppdatering!
 
Barnet:
Barnet mäter nu ca 11,6 cm från huvud till rumpa. Ögonen är slutna och öppnar sig först kring vecka 27 men kan ändå uppfatta ljus utanför magen. Även öronen är så pass utvecklade att bebisen nu kan höra saker som händer utanför magen. Nu börjar bebisens tunna genomskinliga hud lagra underhudsfett som hjälper barnet att hålla värmen och ger energi. Från och med den här veckan väger bebisen mer än moderkakan.
 
Jag:
Veckan har som sagt gått extremt långsamt. Skrev förra veckan att jag mår väldigt bra, så pass bra att man nästan inte känner sig gravid om det inte vore för den lilla putande magen vilket ju både är positivt och negativt. Har känt mig så frustrerad över att tiden går så långsamt och det bara känns som man står och stampar. Kände de första rörelsena med Vincent i magen i vecka 16 och eftersom jag väntar andra barnet hade jag lite väntat mig att jag skulle känna sparkarna tidigare. Har ju hittills mest känt fladder som skulle kunna vara bebis men så äntligen i fredags kunde jag känna den första lilla buffen i magen och sen dess har jag känt lillen där inne flera gånger vilket gör mig så otroligt lycklig. Har längtat efter detta sen dagen jag plussade så nu njuter jag till fullo.
 
Har haft en del växtvärk denna veckan som inte är särskilt trevligt. Känns lite som svagt molande mensvärk och tror även jag börjat få lite sammandragningar. Har även hela veckan haft två gigantiska finnar på hakan som verkligen inte velat ge med sig. Härliga saker man får ta när man är gravid. Pendlar dessutom mellan att känna mig jättepigg och att vara så trött att jag somnar på föreläsningen eller efter jag kommit hem från skolan. Energin tar helt enkelt slut mycket snabbare än vad jag är van vid så jag får bli duktigare på att hushålla med den innan den tar slut helt enkelt.
 
Här har vi veckans mage:
 
 
Vad tycks om den nya headern förresten? Fick ett infall igår och bytte ut min gamla då jag verkligen inte gillade den. Grafisk design är inte riktigt min starka sida hehe.


Första trimestern med lillasyskonet

Det är rätt intressant det här med att gå ut med att man väntar smått. Jag har ju vetat om att det ligger en liten i magen sen i slutet av juli men för alla andra så börjar ju liksom resan först nu. Första trimestern är verkligen inte en rolig tid (konstant oro för missfall bland annat) men jag tycker ändå att jag klarade mig igenom de första 12 veckorna relativt bra.
 
 
Redan innan vi fick plusset på stickan började brösten ömma och sedan har det pendlat lite upp och ner under veckorna. Jag har även varit tröttare än vanligt (vilket kanske har märkts i inläggen här på bloggen) och sällan lagt mig många minuter efter 21 på kvällarna vilket gett 0 tid till att t.ex. plugga. Magen har varit väldigt svullen om kvällarna men jag har inte upplevt att jag fått "riktig" mage lika tidigt som med Vincent. Då köpte jag mina första mammabyxor redan i vecka 10 medan jag nu egentligen fortfarande klarar mig med en toffs i knapphålet. Jag använder dock ändå helst mammabrallorna jag köpte i vecka 13. Tror att det har att göra med att jag väger mindre inför denna graviditeten men jag kommer säkert få en minst lika stor kanonkula med denna bebisen tillslut ändå, haha.
 
Hormoner kan verkligen ställa till med mycket och i början var mitt humör och mitt tålamod inte att leka med. Jag kände knappt igen mig själv. Dessutom innebär hormonsvallningarna tyvärr även att jag haft 5 migränanfall på 2 månader. Inte kul! Illamåendet har jag inte kommit undan heller men även denna gång har jag tack och lov sluppit att kräkas. Som tur är har illamåendet nästan helt släppt nu och som jag skrev i måndags så mår jag nu oförskämt bra. Det enda som egentligen hänger kvar sen första trimestern är lite trötthet och dessutom är jag kissenödig jämt och ständigt.
 
Nu håller jag tummar och tår för att jag skall få känna mig sådär gravidglowig som de sägs att man skall vara under andra trimestern och jag hoppas få må bra så länge det bara går så att jag orkar med skolan och slipper bli sjukskriven som sist. Det har jag verkligen inte lust med!
 
  Vincent lyssnar om det finns en bebis i hans mage också :'D // Minikulan för någon vecka sen




Vecka 16

Så var det dags för min första riktiga veckouppdatering här på bloggen. Gjorde ju något liknande med Vincent så vill gärna dokumentera även den här graviditeten så gott det går med både bilder och text. Jag byter veckor på måndagar än så länge (får se om jag flyttas någon dag på rutinultraljudet eller inte) och går alltså idag in i vecka 16.
 
Barnet:
Barnet är nu stort som en avokado, drygt 10 cm lång från huvud till rumpa, och jag kan redan känna livmoderns kant några centimeter nedanför naveln. Bebisen kan höra och kan rycka till vid plötsliga rörelser utanför magen. Hen har fortfarande gott om plats att röra på sig och alla leder fungerar så i livmodern är det full aktivitet där bebisen kan sparka, göra volter, rynka på pannan och suga på tummen m.m. Barnets naglar har börjat bildas och på den tunna huden finns fjunliknande lanugohår. Jag har den här graviditeten köpt en doppler så att jag kan lyssna på bebisens hjärta och man hör verkligen att det är liv och rörelse där inne då det sprakar till varje gång proben får sig en liten kick.
 
Jag:
Själv är jag redan några veckor in i andra trimestern och jag mår verkligen oförskämt bra, bortsett från den eviga förkylningen som aldrig vill släppa då såklart. Är lite tröttare än vanligt och orkar inte riktigt hålla samma tempo men jämfört med hur otroligt trött jag var med Vincent i magen så har jag inget att klaga på. Har redan sen vecka 12/13 trott att jag känt lite fladder i magen och några gånger har jag varit 100% säker på att det faktiskt varit bebis som rört sig men det är bara ett par gånger. Längtar sååå efter riktiga buffar som kommer lite mer regelbundet och jag tror inte att det kommer dröja särskilt länge till nu. Nu har också den första trimesterns magsvullnad bytts ut mot en liten kula som finns där redan på morgonen när jag vaknar vilket är supermysigt. 
 
Veckans magbild kommer här:
 


Kärleksbombad

Alltså wow! Först vill jag bara börja med att säga stort TACK för alla fina kommentarer som fullkomligt haglat in här på bloggen, instagram och på facebook efter onsdagens inlägg. Blir helt mållös och känner mig så otroligt tacksam över att jag har så fina släktingar, vänner, bekanta, klasskamrater och kollegor som glädjs med oss och vårt lilla mirakel. Tack tack tack, från djupet av mitt hjärta!
 
 
Min tanke är att bloggen från och med nu kommer att inkludera även uppdateringar om graviditeten men för er som inte är så intresserade av att läsa om det så kommer jag givetvis fortsätta att skriva om livet som läkarstudent. 
 
Så för att landa lite på jorden igen så tänkte jag berätta lite om veckan i Borås. Som ni kanske har märkt så har jag varit superduperförkyld i 2 veckor nu och i måndags vaknade jag upp med en sån enorm smärta över vänstra kinden att jag bara ville gråta. Jag har med andra ord inte haft min allra bästa vecka rent måendemässigt den här veckan vilket har varit lite synd eftersom den i övrigt har varit väldigt bra.
 
Jag har på förmiddagarna varit på KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning) vilket varit lite sisådär då jag inte haft något inlogg till datorn och alltså mest suttit och lyssnat på ronden som gått i en väldans fart och inte lärt mig speciellt mycket. På eftermiddagarna däremot har jag varit på akuten och det är ju bara så kul! Jag har gjort min allra första rektalpalpation (och faktiskt förstått vad det var jag kände), jag har för första gången under utbildningen stött på akut sjuka barn vilket varit väldigt intressant (i Göteborg finns det ju en separat barnakut), jag har åter igen tagit egna patienter, skickat röntgenremisser, dikterat anteckningar och druckit x antal koppar te tillsammans med de fantastiskt goa AT-läkarna och ST-läkarna.
 
 
Igår slapp jag KAVA då jag var schemalagd mellan 12-21. Vi hade det relativt lugnt med patienter på akuten men som tur var fick jag och Jagoda, som också varit i Borås i veckan, lite privatundervisning av ST-läkaren när det fanns lite dötid. Jag fick bland annat ta en patient där jag verkligen kände mig helt säker och trygg i bedömningen av diagnos, vilken undersökning jag ville göra och vilken behandling som skulle ges. Patientens anamnes och status stämde så väl med vad vi fått lära oss. Det är en sån otrolig mäktig känsla varje gång det händer och man känner sig verkligen som en läkare på riktigt. Jag tror ni andra läkarstudenter förstår vad jag menar ;)
 
Nu är det fredag och jag sitter hemma och skall försöka plugga en stund innan jag tar helg. Har en sån himla go känsla i kroppen och trots att förkylningen fortfarande biter sig kvar känns livet rätt underbart just nu. Stor fredagskram till er alla!!
 
 



FYRA

Jisses vad svårt det är att hålla tyst när det enda man vill är att ropa så alla hör. När alla ens tankar kretsar kring en enda sak men ingen annan vet. När man inte mår så bra men får komma med andra ursäkter för att förklara varför man mår som man gör. När byxorna bara blir tajtare och det ser ut som att man ätit alldeles för mycket bullar fast man själv vet att det beror på något helt annat. I tre långa månader har vi gått och burit på den bästa hemligheten av alla. I april blir vi åter igen föräldrar till ett nytt litet liv, då blir tre nämligen fyra.

 

Vi är givetvis överlyckliga även fast det är rätt svårt att greppa att det faktiskt ligger en liten i magen. Vincent pussar och klappar redan på magen och pratar om bebisen som kommer när snön har smält och blommorna kommer upp ur jorden. Alldeles ljuvlig är han min goa unge.

Jag tänkte att jag tar och lämnar det hela där och så kan jag berätta lite senare om hur jag mått hittills och sådär. Vilken spännande resa vi har framför oss. Tänk att jag och Tom skall bli tvåbarnsföräldrar och att Vincent skall få bli storebror!



Nyare inlägg