"Vill du sy ihop?"

Idag kan nog ingenting förstöra mitt glada humör. Efter en förmiddag på avdelningen med vårt vanliga underläkararbete var det sen dags för vår enda "lediga" eftermiddag de senaste 4 veckorna med de fina ordet SJÄLVSTUDIER skrivet i schemat. Jag valde till skillnad från resten av mina kamrater på avdelningen att inte åka hem utan satte mig inne på "vårt" kontor för att plugga på avdelningen. En av patienterna som vi hade hand om skulle nämligen eventuellt opereras på eftermiddagen och min förhoppning var att jag skulle få vara med på den operationen då jag inte hunnit vara så mycket på operation under veckorna på avdelningen. Tur var väl det för visst kom vår överläkare in och hämtade mig vid strax efter 2 och tillsammans traskade vi upp till operationssalarna.
 
Fick vara med och se en jättespännande operation och fick stå med i såret, tvättad och sterilklädd, för att se så bra som möjligt. När operationen var klar vände sig överläkaren sig till mig och undrade om jag ville sy ihop och givetvis ville jag det. Så nu har jag alltså sytt ihop mitt allra första operationssår. Ganska så nöjd tjej som cyklade hem strax efter 4 vill jag lova.
 
 Före vs efter jag varit på operation. Såhåå glad läkarstudent med den snygga randen på kinden efter munskyddet! 
 
Har kommit fram till att kirurgi är rätt roligt ändå. Har kanske inte trott att det skulle passa mig men det växer verkligen i mina ögon och dagens lyckorus är ju kanske ännu ett tecken på att jag i varje fall inte helt skall utesluta kirurg från min lista på specialiteter jag kan tänka mig.

Postat av: Ida

Åh!! Rejält avundsjuk/framtidspeppad nu! Är själv väldigt sugen på kirurgspecialisering och T1 känns plötsligt plågsamt lång ;)

Svar: Åh jag förstår verkligen känslan. Minns själv hur svårt det var att se framåt där i början när det bara var tragglande av en massa prekliniska kunskaper och väldigt lite verklighetsförankring. Kan trösta dig med att det går sjukt mycket snabbare än man tror (och då har jag ändå haft 1,5 års uppehåll). Dessutom så har man faktiskt användning för en hel del av det man lär sig på preklin även ute i verkligheten så det kan ju också vara en liten morot (ex. fysiologi och anatomi). Ge inte upp, kämpa på och så skall du se att du helt plötsligt står där på operation och undrar vad sjutton det var som hände! Du har verkligen något att se fram emot ;) Kram!
Alice Valfridsson

2017-09-23 @ 22:27:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: