"Vem skall göra lumbalpunktionen?"

Det märks verkligen att sommaren närmar sig med stormsteg. Igår hade vi sista repetitionen med kören innan vår avslutningskonsert nästa söndag och idag var det avslutning på scouterna. Dessutom var jag på konfirmation i lördags och nästa vecka vankas student och det framkallar ju sommarkänslor om något.
 
När det gäller skolan så märks det även där att det börjar närma sig sommarlov, men där är det väl inte riktigt samma härliga känsla som infinner sig. Tentaångesten har hunnit smyga sig på och jag känner mig så fruktansvärt dåligt förberedd eftersom jag missat så pass mycket föreläsningar och pluggtid då både jag, Vincent och Tom varit sjuka både en och två gånger. På onsdag väntar det praktiska provet för mig och jag är skapligt nervös. Försöker intala mig själv att det värsta som kan hända är att jag får göra om det och att det ju inte är hela världen men samtidigt vill jag ju vara 100% ledig nu i sommar. Lova att hålla tummarna för mig!
 
För att avsluta inlägget lite mer positivt måste jag bara få dela med mig av vad jag fick avsluta placeringen på avdelningen i förra veckan med att göra. Jag fick göra en LP för första gången! (LP=Lumbalpunktion=Sticka en nål mellan ryggkotorna och dra ut likvor/ryggmärgsvätska) Eftersom det bara skulle göras en LP drog vi fyra som var på avdelningen lott och som ni kanske förstod så blev det alltså jag som fick göra LPn. Jag försökte skaka av mig så mycket nervositet jag bara kunde eftersom jag blir så skakig i händerna när jag blir nervös och tanken som snurrade i huvudet var att bara göra det eftersom man aldrig vet när man får chansen att göra det igen (och att jag garanterat skulle ha ångrat mig om jag överlåtit det till någon annan).
 
Jag fick göra alla moment själv, inklusive att tvätta, montera ihop sprutor och nålar, lägga bedövning och tappa upp likvorn i provrören. Allt under fantastisk handledning av vår avdelningsamanuens. Hon lät mig verkligen göra själv men var samtidigt noga med att allt blev precis rätt vilket ju givetvis är jätteviktigt när man gör något för första gången. Fick dessutom världens mest underbara patient som var så så duktig under hela tiden.
 
Efteråt var hela jag tokvarm och adrenalinpåslaget fick pulsen att klappa på ordentligt men jag kände mig också så grymt lycklig och nöjd. Ibland är det allt lite extra kul att få vara läkarstudent, trots att man är aningens skoltrött!
 
Sängen har kanske inte så mycket med saken att göra men ville ha nån mer bild än bara en selfie, haha!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: