Dr House på neurologen

Den här veckan har jag VFU på avdelning. 4 ynka dagar har vi där två dagar spenderas på strokavdelningen och de andra två på den "vanliga" neurologiavdelningen. Anledningen till att jag sätter citationstecken över vanliga är att patienterna som ligger på Sahlgrenska ganska sällan har de vanliga sjukdomarna eftersom dessa oftast kan skötas på respektive hemortssjukhus. Den ena sidan av avdelningen beskrevs av vår avdelningsamanuens som det närmaste Dr House man kan komma där många av patienterna har väldigt atypiska sjukdomsvarianter eller symtom där t.o.m. överläkarna rynkar pannan och patienterna får utredas med många utredningar och prover man själv aldrig hört talas om i jakt på en diagnos.
 
Jag började i alla fall min vecka på stroken och där blev vi försedda med en strokesökare. Vi hade verkligen tur (om man nu kan kalla det tur) att vi under våra 2 dagar där hann springa iväg på inte mindre än 5 strokelarm. Det var väldigt intressant att bevittna det akuta omhändertagandet och vi fick till och med följa med en patient upp till operation för en akut trombektomi där man går in i blodkärlen med en kateter i ljumsken, letar sig upp till hjärnans blodkärl och drar ut proppen manuellt. Eftersom operationen sker inuti kärlen kan operatören givetvis inte se hur hen skall styra katetern och därför sker hela operationen med röntgengenomlysning.
 
Här har ni yours truly iförd blydräkt och blyhaklapp (förlåt Birgitt för att jag lånade din, vi kandidater kan inte göra något rätt tydligen) som skydd för röntgenstrålningen. På den högra bilden står några av mina kurskamrater och tappert försöker förstå en patients perfusionsbilder (fråga inte, jag vet inte heller riktigt vad det är!).
 
 
Idag har jag istället varit på Dr House-sidan på neurologiavdelningen. Syftet med vår placering på avdelningarna är att vi skall träffa så mycket patienter som möjligt och helst av allt vill ju vi kandidater få se så många sjukdomar som möjligt för att få ett ansikte på allt vi läser i böckerna. Då är det minst sagt lite klurigt när mer än hälften av patienterna har oklara eller atypiska sjukdomar. Visst är det intressant att få se alla sällsynta sjukdomstillstånd men det är ju med största sannolikhet inte dem vi kommer stöta på i vår framtida karriär. Imorgon skulle vi förhoppningsvis få träffa en parkinssonpatient i alla fall. Skall bli spännande att se om symtombilden i boken stämmer överens med det vi får fram hos patienten!
 

Postat av: T1:a på gbg universitet

Längtar tills jag kommer dit!!

Jag har en fråga förresten, hade ni munta på molekylär cellbiologi kursen? hehe Och om ja, vet du om det var svårt för de som kuggade den att få godkänt på den andra gången?.. För jag är rädd att jag inte kommer klara den, och har hört att det inte finns någon om-munta utan man får göra den med nästa termins ettor.. Då har man ju verkligen ingen koll på det längre ju, då man glömt bort allt!

Svar: Du kommer dit fortare än du anar! Det låter så klyschigt men det är verkligen sant.Är ledsen att jag inte kan hjälpa dig så mycket här då det känns som jag läste MCBn på stenåldern. När jag läste kursen var det bara en enda stor (och assvår!!) tenta och vi hade faktiskt inte någon munta (vad jag kan minnas i alla fall men minnet är ju inte alltid min bästa vän). Det jag kan säga överlag om muntor på läkarprogrammet (har ju gjort en del) så är de väl de som man blir allra mest nervös över även fast det ändå oftast går bra för de allra flesta. Ofta brukar det vara så att om svaret man ger inte är riktigt rätt eller lite klent så ställer examinatorn följdfrågor eller så får man en liten annan kompletterande fråga. Sen är ju givetvis examinatorerna olika hårda men jag upplever alltså överlag att man oftast får en "andra chans" redan på plats om man då inte är helt ute och cyklar och inte kan någonting. Jag håller tummarna för dig och berätta gärna hur det gick! Oavsett hur mycket du fakiskt kan så är den mentala inställningen himla viktig så försök tänka positivt (jag vet det är ASSVÅRT, jag lyckas ju inte så bra inför mitt praktiska prov på onsdag). Kram!
Alice Valfridsson

2017-05-21 @ 21:03:42
Postat av: t1:a på gbg universitet

Åh, tror dig om att det går fort! Väldigt sjukt att det redan har gått en termin sedan jag började!!
Men ja, jag har börjat tänka på det du har sagt och känner att jag inte vill stressa för mycket inför nästa deltenta, utan det får gå som det går.. Annars får jag göra den nu i sommar, så gött att veta att det ändå löser sig i slutändan! Men ja, är väldigt nervös för muntan dock men som du sa, det kanske inte är så farligt trots allt..

Svar: Precis! Det kommer lösa sig i slutändan, det kan jag med all säkerhet lova. Fortsätt kämpa och se framåt mot målet när allt känns tufft och hopplöst. Det finns alltid omtentor och det är faktiskt inte hela världen att skriva några sådana. Muntor har en tendens att göra en sjukligt nervös så jag håller tummarna för dig. Skall själv snart göra om mitt praktiska prov och magen vänder sig nästan när jag tänker på det men jag försöker fokusera framåt och på det stundande härliga sommarlovet som bara är några dagar bort. Heja heja oss!
Alice Valfridsson

2017-05-28 @ 18:17:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: