Glömde mitt kamerastativ på konserten förra helgen och fick tillbaks det först igår vilket ju var tur eftersom jag behöver det för att fota magen varje vecka. Tycker det är så kul att få dokumentera den här resan och ha fina bilder att titta tillbaks på när lillebror väl är ute.

 

Barnet:

Lillebror är nu 28 cm lång och räknas från och med den här veckan juridiskt som ett barn om han skulle födas nu. Det är häftigt att det faktiskt finns barn som fötts i den här veckan och överlevt men lillebror får gärna stanna till april innan han bestämmer sig för att kika ut. Bebisen väger nästan 0,5 kg nu och kommer de närmaste fyra veckorna fördubbla sin vikt i en ordentlig tillväxtspurt. Bebisens hörsel förbättras och han kan nu skilja på olika ljud som både kommer inifrån och utifrån magen.

 

Jag:

Den här veckan har jag inte känt av fogarna speciellt mycket vilket ju är skönt. Jag hoppas att jag slipper lika lindrigt undan som jag gjorde med Vincent. Däremot märker jag ju fortfarande av att jag får en del sammandragningar och igår hade jag en dag med extra mycket av den varan vilket ju lite är som ett kvitto på hur bra man varit på att ta hand om sig själv. Just nu ser jag mållinjen framför mig med "jullov" om två veckor och sedan tentan i början av januari. Efter det hoppas jag kunna ta nya tag och varva ner. Nästa termin har jag avsagt mig en del grejer vilket både känns ledsamt men också ganska skönt med tanke på hur stressigt jag haft det den senaste tiden. Tänk att vila skall vara så hima svårt va?

 

Det är ett väldans liv i magen nu för tiden. Sparkar utdelas kors och tvärs och det ser rätt märkligt ut när man tittar ner på magen och ser hur det knuffas och buffas där inne. Än har jag inte lyckats få det på film för så fort man drar upp tröjan eller tar fram kameran så ligger han givetvis blickstilla. Josefin fick känna några sparkar i veckan när hon var här och det var fantastiskt att se hennes min. Sparkarna och att få sitta och klappa på magen är det absolut bästa med att vara gravid och jag njuter till fullo. Än känner jag ju mig ändå relativt smidig och kan andas utan större svårigheter utan att ha en mage tryckandes mot revbenen.