Förberedelser inför läkarprogrammet

Idag tänkte jag dela med mig av lite tankar, erfarenheter och tips till er som blivit antagna och skall börja läkarprogrammet. Kanske inte lika universellt som de tidigare tipsinläggen jag lagt upp men jag vet ju att det finns både läkarstudenter och blivande läkarstudenter som läser bloggen så alltid kan man kanske hjälpa någon.
 
När jag blev antagen till läkarprogrammet (och egentligen långt innan dess också) googlade jag en hel del på olika läkarstudentsbloggar. Jag ville veta ALLT om hur det var att läsa till läkare och vad man fick göra. Jag hade verkligen tusen frågor och det handlade helt enkelt om att jag ville vara så väl förbered, både praktiskt och mentalt, som möjligt. Fanns det någonting jag själv kunde göra för att förbereda mig?
 
Just den frågan har jag faktiskt själv fått här på bloggen för ett tag sen. Finns det något man skall läsa på för att vara bra förbered inför läkarprogrammet?
 
Det enkla svaret är faktiskt nej, det finns det faktiskt inte. Väldigt många av dina kurskamrater kommer att komma direkt från gymnasiet och ha precis samma förutsättningar som du. Visserligen finns det både kursare som har bakgrund inom forskning och andra sjukvårdsyrken men kommer du direkt från gymnasiet eller en annan utbildning/annat yrke så kommer du som en blank canvas när du äntrar programnmet och den canvasen kommer att bli smockfull ganska så snart vill jag lova.
 
 
Om du nu verkligen vill läsa lite inför programmet om du känner att allt vad gymnasiet heter känns långt bort skulle du möjligtvis kunna kika lite på gymnasiekemin. Jag själv kände mig lite dum när jag satt som ett frågetecken på en av labbarna första året och skulle räkna ut hur många gram vi skulle mäta upp m.h.a. molmassa och substansmängd. Riktigt basic alltså men det hade helt raderats ur mitt huvud. Detta var alltså EN labb (eller var det två??) vi behövde göra detta och jag har inte behövt tänka på det så mycket mer sen dess. Du lär dig i princip allt du behöver veta på programmet och är det något du känner dig osäker på så kan du 1. Fråga en kurskamrat, 2. Fråga amanuenser/föreläsare eller 3. Googla (min bästa vän för all framtid).
 
Är du ändå lite nyfiken och bara måste få tjuvstarta lite så kan du alltid inhandla boken inför den första kursen i översiktlig anatomi (Göteborg då). Bläddra lite grann och försök att memorera organens namn på latin t.ex. Gå inte in på för mycket detaljer för, tro det eller ej, så lär man sig inte all anatomi som finns på läkarprogrammet utan en utvald, klinisk relevant del. Tur är väl det för det är ändå rätt mycket anatomi som faktiskt måste bankas in i huvudet under termin 4.
 
 
Summa summarum alltså: Du behöver inte oroa dig för att du skall kunna någonting innan du börjar. Det är det ingen som förväntar sig. Förbered dig istället genom att inhandla färgpennor och fina ritblock eller passa på att slöa lite i soffan. Du kan även läsa mina tips på studieteknik HÄR och studiefokus HÄR, och när det hela väl dragit igång mina tips om studiemotivation HÄR. Det är tufft att plugga på läkarprogrammet, det tycker i alla fall jag. Det är däremot inte omöjligt och ger du dig bara sjutton på det tvivlar jag inte det allra minsta på att du kommer klara det galant. Och du.. välkommen till världens roligaste utbildning!
 
Har ni några fler frågor som rör läkarprogrammet eller bara studentlivet i allmänheten så vill jag gärna svara på dem så kommentera gärna här under inlägget! Vad vill ni t.ex. att jag skall skriva om i kommande pluggtipsinlägg?
 
Detta inlägg ingår i min serie om pluggtips. Alla samlade inlägg hittar ni i huvudmenyn under Kategorier -> Pluggtips

Postat av: M

Hur lade du upp dina studier när du läste anatomin på T4?

Jag har bara gått en vecka och jag får sådan ångest av att se alla olika anatomiska delar som finns med på checklistorna :O
Blir man mindre orolig när amanuensernas gruppundervisning har startat? Alltså, tyckte du att de hjälpte dig att förstå allt bättre?
Hur "blodig" är muntan? Alltså jag förstår ju att man måste plugga, men har dem överseende med nervositet?

Tack på förhand! :)

Svar: Hej, och tack för frågan! Jag pluggade genom att ta ett avsnitt (t.ex) arm och sen välja antingen ben, muskler, blodkärl eller nerver att plugga på. Så ritade jag av boken, tittade på mig själv och på modellerna nere i grupprummen för att få en bra bild. Sen är det ju bara repetition. Anatomin är jättemastig och jag var också väldigt nervös. Sitter och repeterar en del anatomi nu faktiskt då det är en så viktig del inom kirurgi och ortopedi.

Jag tyckte amanuensundervisningarna var jättebra och de går igenom allt lugnt och tyfligt och det finns utrymme att fråga, klämma och känna.

Jag vet inte om muntan är uppbyggd på samma sätt som när jag läste men vi blev lottade till antingen VisTab, preparat eller modeller i grupprummen. Sen fick man förbereda sin presentation så även fast mervositeten var hög var det en av de snällare muntorna (i min mening). Vi hade det faktiskt ganska trevligt (hade modellerna).

Jag tror på att lugnt och metodiskt gå igenom de olika delarna (gärna med hjälp av studiehandledningen så du vet exakt) och använd många sinnen dör att visualisera det hela framför dig.

Stort lycka till, ta ett stort andetag och gör det bästa, mer kan man inte begära!! Kram
Alice Valfridsson

2017-08-28 @ 22:11:14
Postat av: M

Hej (och ursäkta för sent svar).
Först och främst; Grattis till att du ska bli tvåbarnsmor! :)

Tack för att du tog dig tid att svara på min fråga (den ovan). Muntan var tyvärr en hemsk upplevelse, men det kanske beror på att jag fick dissektion...

Jag vill även passa på att säga att jag uppskattar att du tar dig tid att blogga om hur det är att läsa här i GBG :) Det är väldigt intressant att läsa om.

Ta hand om dig och lycka till med allt! :)

Svar: Tack så mycket, både för gratulationerna och de fina orden!! Blir så himla glad över att få kommentarer och få höra att folk faktiskt uppskattar det man gör.

Beklagar att du hade en sån tråkig upplevelse av muntan. Oavsett om du blev godkänd eller inte så hoppas jag du inte känner dig allt för nedslagen. Det är bara att gå på det igen. En missad munta säger oftast ingenting om hur mycket man kan osv. När jag läser mitt svar i efterhand inser jag att jag målar upp en ganska fin bild av muntor vilket ju blir lite fel då muntor på riktigt är typ det värsta jag vet, haha. Tycker att resultatet ofta beror mycket på tur vilket jag inte gillar alls. Kommer ihåg att jag var så glad att jag inte fick dissektionerna då det var absolut svårast.

Önskar dig all lycka till oavsett ommunta eller ej och så hoppas jag du fortsätter att kika in här! Stor kram
Alice Valfridsson

2017-10-12 @ 16:21:52
Postat av: M

Tack för ditt svar :)
Jag klarade muntan, men det var mest att jag fick ngn form av panikångest när jag själv skulle visa olika delar på preparatet. Jag upplevde nämligen inte ngn av dissektionsgenomgångarna som obehaglig. Jag antar att nervositet, munta och dissektion inte är den bästa kombon :)

Klart att jag kommer fortsätta läsa din blogg! Jag gillar hur du varvar mammaliv och studentliv. Jag har inga barn själv, men det är ändå trevligt att läsa om det.

Ska du kombinera föräldraledighet med uppsatsskrivandet på T10? För visst är det så att du föder runt T10?

Det är beundransvärt att du orkar kombinera småbarnsliv med studier, det hade jag då aldrig orkat!

Ta hand om dig! Kram

Svar: Usch nä det låter verkligen inte roligt! Sånt går ju inte riktigt att styra över heller men det är ju fruktansvärt när det väl kommer. Vad skönt ändå att muntan gick vägen. Ge dig själv en ordentlig klapp på axeln!
Jag är beräknad till i början av april och kommer vara mitt i termin 9. Planen är att klara mig så långt som möjligt och förhoppningsvis avsluta Dermatologi och Venerologi som slutar den 27 mars innan jag går på mammaledighet. Sen tänker jag att jag skall vara hemma ca 7 månader innan jag hoppar på skolan igen under nästa höst och så gör jag mitt projektarbete medan min sambo är föräldraledig vilket förhoppningsvis leder till att vi får mycket tid tillsammans hela familjen. Det är planen i alla fall. Sen vet man ju aldrig hur det blir. Sist blev jag sjukskriven i vecka 19 så det där går ju inte riktigt att styra över men någon slags tanke har vi väl i alla fall som vi siktar mot.

Kombinationen familjeliv och läkarstudier är helt klart en utmaning men jag skulle inte byta ut något av det för allt i världen. Allt går bara man vill!

Stor kram och lycka till framöver! <3
Alice Valfridsson

2017-10-19 @ 12:17:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: