Lite trots
Ännu en dag i sjukstugan. Min snoriga näsa verkar ha återhämtat sig någorlunda och tänker mig att jag får nöja mig med det. Kan inte ligga hemma i soffan hela veckan för en förkylning precis. Ska jobba två dagar nu och sen har jag helgen fri och då skall vi åka till säteriet med våra vänner så då får kroppen också tid att vila. Känner på mig att denna förkylning kommer att bita sig fast likt ett retsamt popcornskal mellan tänderna ett tag framöver. De har ju en tendens att göra det tyvärr. Som tur är verkar både Tom och Vincent ha klarat sig ifrån eländet så det tackar vi ju för.
Äventyren idag har bestått av vikning av tvätthög storlek enorm och så tog vi oss ut en sväng på en härlig kvällsprommenad med ett stopp vid gungorna. Vincent är, tro det eller ej, inne i någon slags trotsfas just nu och får han inte som han vill blir han supergnällig och arg. Jag skojar inte när jag säger att vi bokstavligen får gömma oss om vi vill dricka ett glas vatten ifred och undvika sura miner(!!).
Det han allra helst vill är att gå runt KONSTANT (och då menar jag konstant, hela tiden, non stop..) i lägenheten, smaka på aaaaallt vi äter och dricker samt pilla på grejer som är ytters olämpliga för bebisar (så som ljusstakar, riva ut böcker i bokhyllorna och hänga sig i tvättställningen). Om han bara hade valt "leka med leksaker snällt på golvet" som absoluta favoritsyssla så hade vi ju sluppit meningsskiljaktigheter ;) . Därför är det i alla fall ganska skönt att kunna gå ut och gunga. Det tycker han är kul och vi alla får frisk luft och lite lugn och ro.
Något som också funkar är att läsa böcker. Vi har extremt få böcker som passar hans ålder tyvärr så de vi har läser vi om och om igen. Har önskat oss lite fler böcker till lillens ettårsdag som antagligen kommer komma väl till användning när de både föräldrarna blivit galna på de böcker vi redan har.
Vi som trodde att trotsen skulle komma liiiite senare har minsann fått på näsan. Det är dock kul att se honom utvecklas och få en egen vilja. Han har t.ex. börjat att peka mer på saker han vill ha och han minns saker på ett helt annat sätt än tidigare. Innan kunde vi gömma undan saker vi inte ville att han skulle ha men nu förstår han, och kommer ihåg, att mammas mobil ligger under soffkudden. Hade kunnat skriva ett helt inlägg om bara hans utvecklingsframsteg den senaste tiden men gissar att det kanske inte är så skoj att läsa. Dessutom kan det vara lite stressande, mammor emellan, att läsa om vad andras barn kan och inte kan. Det vet jag själv eftersom ju Vincent inte kan krypa än vilket majoriteten av hans jämnåringa kan.
Var är lampan? "Däh!" // Smaska på pappas Xboxkontroll
Men slut på babblandet! Känner att jag aldrig kommer till punkt här. Skall göra i ordning mig för sängen nu för att vara utvilad inför jobbdag imorgon. Då fyller dessutom världens bästa lillebror år. 20 hela år. Hur galet är inte det??
Postat av: Ellen
Popcornskalet! haha. Du använder så härliga liknelser lite här och där! ;)
Svar:
Alvert